Roger Dean är en legendar i skivomslagens historia och som konstnär har hans målningar. Hans design finns på många omslag, framför allt Yes (han designade även Yes logotyp), och Uriah Heep. Det är Uriah Heeps album Demons And Wizards från 1972 som ska behandlas här. Denna platta kan ses som Heeps svar på Deep Purples plattor In Rock och Fireball, och personligen håller jag Demons högre än någon av dom plattorna.
Jag vet inte om Roger Dean trodde att plattan han gjorde ett omslag till skulle vara en konceptplatta, för här finns lite av allt som varenda låt på plattan handlar om. Här finns en trollkarl (The Wizard), ett okänt landskap som nog bara finns i fantasivärlden (Circle Of Hands), trollkarlen ser lite demonisk och han är mångfärgad (Rainbow Demon), en tidlös vandring (Traveller In Time) på ett underligt område som kan tolkas i många olika riktningar (Paradise) och kanske kastar trollkarlen en förbannelse eller annan formel över marken (The Spell). Han lever livet (Easy Livin´) och är något av en poet (Poet's Justice) och vill att livet ska fortsätta likadant (All My Life).
Musiken och texterna är lika färgglada och roliga att lyssna på som omslaget är att se på, även om sångaren David Byron är lite väl teatralisk ibland. Han låter stundtals mer som en operettestradör än en rocksångare. Som tur är har han främste låtskrivaren och organisten Ken Hensley vid sin sida som vet hur han ska tygla den vilde sångaren. Än så länge kan han det, men om bara några år ska Byrons drickande bli okontrollerbart. Mick Box gitarrspel är felfritt som alltid och nykomlingarna Lee Kerslake (trummor) och Gary Thain (bas) sköter sej väldigt väl.
Det ska tilläggas att första låten, The Wizard, är skriven av Ken Hensley i samarbete med basisten och sångaren Mark Clarke, som var medlem i Uriah Heep någon månad innan han nappade på ett erbjudande att gå med i Jon Hisemans projekt Tempest. Clarkes avhopp beredde vägen för Gary Thain, en nyzeeländare som prövade lyckan i Storbritannien.
Detta är mitt favoritalbum med Uriah Heep och det är så jämnt och så bra spelat att det är med på min topptiolista. Musikmässigt är det progressiv rock ovanpå ett lager med hårdrock och vanlig rock'n'roll. Eftersom jag älskar slide gitarr är dess förekomst i All My Life ett välkommet tillskott.
Inte nog med att detta är Uriah Heeps bästa platta, det är också den perfekta början för den som är nyfiken på gruppen och dess musik. Välkommen in i en underbar musikvärld!
"There rides the Rainbow Demon
On his horse of crimson fire
Black shadows are following closely
On the heels of his desire"
