Vetenskapshörnan: Vetenskapen och religionen

Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Vetenskap och religion sätts ofta i motsatsförhållande till varandra, som om de vore varandras direkta motpoler. På sätt och vis stämmer detta, på andra vis inte alls. Vetenskap bygger på observationer av det vi uppfattar som verkligheten, religion bygger på tolkningar som vissa gjort av den verklighet vi har omkring utifrån den inre föreställningsförmåga vi människor har. Vetenskap är i sej endast ett verktyg för att försöka förstå världen och ge oss bättre förmåga att använda oss av sagda värld, religion är ett verktyg för utövande av ritualer och/eller makt med utgångspunkt från de tolkningar som redan gjorts rörande de fenomen som vår värld består av.


Många vetenskapsmän har varit troende på ett eller annat vis. Många präster inom alla religioner har varit vetenskapligt lagda. Det är först i relativt modern tid som religionen, eller rättare sagt de religiösa, försökt lägga krokben för vetenskapen, från ca 1200-talet och framåt. Här talar vi inte bara om Europa utan även Asien och Afrika. Kina var från mitten av 1400-talet en bakgård vetenskapligt sett sen kejsaren beordrat att landet i princip skulle stängas för intryck utifrån och att allt som dittills gjort Kina stort skulle bevaras inom landet. Många med vetenskapligt sinne fick antingen sätta livet till eller tala tyst om sin kunskap. Makten fick inte störas. Förändringar måste ske långsamt, generation för generation, inflytelserik individ för inflytelserik individ.


Men om vi bortser från makten och härligheten, vad för koppling till vetenskapen har egentligen religionen? Ingen, egentligen. Den enda vetenskap som egentligen diskuterar en koppling är filosofin och den är sammanlänkad i det här avseendet med fysiken. Då handlar det om skapelsen. Om man vill kan man kalla det som hände när Universum blev till för gudomligt. Men bara om man vill. Det är detta som gör de flesta till agnostiker, vi vet inte vad som hände, om det var nåt som sa poff eller om någon viftade med sina osynliga händer och fick något att bli allt. Det senare låter otroligt baserat på det vi vet men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.


Sånt är skoj att tänka på, det att Universum kan ha skapats av någon vars identitet vi inte vet. De religiösa kan kalla denna någon för en gud, men andra gör det inte. Framför allt inte agnostiker och ateister. För oss är det bättre att säga att vi inget vet och att spekulationer får vänta. 


Vad som är viktigt är att man skiljer sina personliga åsikter, sina preferenser och sin religiösa åskådning (om man har någon) från det arbete man håller på med. Det gäller allt arbete, inte bara vetenskapligt. Objektivitet är eftersträvansvärt, om än svår att uppnå till 100 procent.


När vi ändå är inne på vetenskapens förhållande till religionen, läs till sist detta gästinlägg på Anthony Watts blogg om hur mycket religion som egentligen lurar hos alarmisterna inom klimatvetenskapen.




"Tänk på detta, att här står halleluja. Tänk om där hade stått hallelunej! Då hade vi stått där så vackert."