Helgon - att få betalt för goda gärningar EFTER sin död

Påven har utnämnt en kvinna till Australiens första helgon. Mary McKillop heter den nunna som på 1800-talet hjälpte fattiga på landsbygden att få mat och husrum. Nu har hon fått en gloria på sitt huvud, hundra år efter sin död. Att bli helgon är alltså att bli prisad för goda gärningar när man redan varit död en längre tid och inte kan ta del av äran för denna utmärkelse. Det är som om varje Nobelpris eller Oscar enbart skulle gå till döda personer som tack för deras arbete.

Det som stör mej mest är just det att ingen uppmärksammar goda gärningar från "högsta" ort redan från början utan att det ska till en utnämning så långt efteråt. Visserligen får jag den uppfattningen att syster Mary var uppskattad redan under sin livstid men nåt pris annat än en sån här utnämning kunde hon väl ha fått? Hela helgon-tjafset är ju inget annat än polyteism i förklädnad. En övergud och en massa smågudar som ser till vi levande har det bra och lyder de religiösa påbuden. Dumheter alltsammans. Ge folk uppmärksamhet och priser för vad de gör medan de lever, inte långt efteråt när de redan varit döda i flera år.