Det talas ofta om att en demokrati ska göra sej fri från all form av monarki och man följaktligen borde införa republik men det viktigaste för en demokrati är nog ändå att se till religion inte räknas in där. För religion har verkligen inget med demokrati att göra. Alla religioner utgår från tanken att vi människor ska styras av en elit, var representanter är de präster som anser sej vara bättre på att styra än folket i stort. Visst är människan av naturen beroende av auktoriteter men det är inte samma sak som en elit. En naturlig auktoritet låter sej väljas och styr genom karisma och kloka beslut, inte genom att man anser sej vara bättre utrustad för styre, vilket kan bli resultatet av att en elit tagit makten utan demokratins tecken.
Yttrandefriheten är hotad när religiösa personer får göra som de vill bara för att de känner sej "hånade". I Afghanistan har två amerikaner dödats för att de enligt uppgift "hånat" koranen. I andra delar av världen ville man bränna den. Att bränna en bok är kanske inte det smartaste man kan göra (såvida det inte är kallt som fan ute och allt annat i bränsleväg är slut) men ändå är det bara en bok. Varje bok finns idag i minst två exemplar och med tanke på att koranen säkerligen inte är speciellt sällsynt är en förlust av den, eller en bibel, eller nån annan bok, vilken som helst, inte speciellt upprörande. Att då reagera som om världen skulle gå under är bara sjukt och direkt farligt för demokratin. Då hamnar vi i den där situationen att särintressen anser sej vara viktigare än varje annan grupp och individ. Ska vi verkligen vika ner oss för de som känner sej förnärmade varje gång något går dom emot? Ska vi verkligen ge upp rätten att yttra oss, oavsett det handlar om satir, kritik eller annat utövande av yttrandefrihet därför att andra känner att våra ord "skadar" dom?
Hur ska då inte vi känna oss varje gång någon kritiserar oss ateister, agnostiker, realister? Ska vi också reagera som ett barn som blivit av med sitt traditionella lördagsgodis? I vanliga skriver jag bara ett citat längst ner i varje inlägg jag gör utan att bry mej speciellt mycket om vad det är jag sätter där nere. Ibland hör det ihop med ämnet i stort, ibland inte. Jag skriver inte heller ut vem som sagt eller skrivit det eftersom jag anser att ett citat tillhör alla och ingen. Men nu gör jag ett undantag för det Rowan Atkinson sagt är briljant i sin enkelhet. Bara läs det och fundera över vad han vill ha sagt. Det är viktigare att få driva med en företeelse än att skydda sej mot att bli driven med för i och med att man förbjuder satir gentemot religiösa och liknande idéer har man de facto förbjudit allt annat också. Humor blir då förbjudet, egentligen.
Visst, de religiösa har all rätt i världen att klaga på att vi kritiserar eller förlöjligar dom men de ska inte ha rätten att tysta oss alls. Egentligen borde det vara tillåtet att få skämta om allt, precis allt. I teorin är det så men vi har en inre spärr som hindrar oss från att bli alltför plumpa. Man vill ju inte förolämpa. Men, och detta är väldigt VIKTIGT, humor har den uppgiften i ett samhälle att visa på dess problem på ett sätt som inte kommer fram i ett protestmöte eller en sång, en pjäs eller genom en petition till de styrande.
Som sagt, religion i alla dess former har inget med demokrati att göra och dess särställning inom lagarna som garanterar oss rätten att fritt yttra oss om allting är ett hån mot demokratins grundtanke, att alla är lika mycket värda och har samma rättigheter och skyldigheter. Att inte få kritisera och förlöjliga religion och religiösa idéer, tankar och traditioner på samma sätt som vi gör med politik och politiker, folk på gatan, grannar, kvinnor, män, barn, arbetare, latmaskar etc är ett hån mot allt som gör oss till människor. Teckna Muhammed-dagen var en bra idé liksom Ecce Homo-utställningen för många år sen. Men det är dags att göra upp räkningen med samtliga religioner, inte bara de stora drakarna. Hinduism, jainism, new age, judendom, naturism, klimatism, alla borde de få sej en släng av sleven. Till er som känner er förolämpade av min text här säger jag bara: Kom an bara, har ni nåt att säga gör det nu. Jag har sagt mitt, vilket är min rätt.
"Friheten att kritisera idéer – vilken idé som helst, även om de är uppriktigt hållna övertygelser – är en av de fundamentala friheterna i samhället. Och lagen som försöker säga att du kan kritisera eller förlöjliga idéer så länge de inte är religiösa idéer är sannerligen en väldigt egendomlig lag. Det visar på främjandet av idén att det bör finnas en rätt att inte bli förolämpad. Men enligt min åsikt är rätten att driva med något mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad, eftersom det första är frihet och det senare förtryck."
