Den här artikeln gjorde mej glad alldeles nyss. Den handlar om att miljöfrågorna inte är intressanta för resenärer. Här ska med ordet miljöfråga förstås klimatfrågan för den andra aspekten av miljöarbetet, den riktiga, har försvunnit för länge sen in i allt larv med koldioxid, metan, Michael Mann, Al "love machine" Gore och Miljöpartiet som istället poppat upp som kantareller ur jorden. Men ändå vill inte resenärerna veta av såna här frågor. De har kanske läst
The Climate Scam,
WUWT eller kanske t o m min blogg. Så på sätt och vis har vi realister vunnit. Men det finns ett steg kvar, den religiösa andan som vuxit fram hos klimathotarnas skara.
Arbetet med att få bort kvicksilver, bly, kadmium, klor, asbest och annat märks inte så mycket i debatten längre. Visst är koldioxid farligt men bara i trånga utrymmen och i för hög koncentration. Dess förekomst i atmosfären är egentligen alldeles för liten för att man ska kunna säga att den har någon reell påverkan på temperaturen. Växthuseffekten är egentligen fel benämning på fenomenet som äger rum hela tiden där uppe. Det verkar ju snarare vara så att dess roll är att se till att temperaturen inte sjunker. När temperaturen stiger stiger också koldioxidhalten efter ett tag. Det beror på att den frigörs ur hav, sjöar och från land allteftersom temperaturen går upp. Man kanske skulle titta på vilka temperaturer som krävs för att frigöra en viss mängd CO2. Främsta temperaturhållaren är dock vattenånga. Det kan vi ta en annan gång.
Men tillbaka till miljöpolitikens värld där sånt här är omöjligt eftersom man bestämt sej för att människan är en ond varelse i sann religiös anda. Vi kommer inte ifrån det religiösa tänkandet hur vi än vrider och vänder på vårt sätt att resonera. Vi intalar oss själva att det inte finns några gudar och att vi borde kunna tänka logiskt. Ändå behandlar vi denna fråga som om det vore nåt religiöst. Ja, så resonerar de som tror på tanken att koldioxiden som vi släpper ut påverkar atmosfärens temperatur så mycket att vi nu får betala för vad vi gör.
Just det som jag skrivit i sista meningen i stycket ovan är grundvalen i varje religion: att vi människor har gjort något fel och nu får vi betala för detta. Det stämmer i fråga om utsläppen av tungmetaller, atombombssprängningar och läkemedel men inte vad gäller koldioxid och metan. Visst, vi kan hävda att på sikt sönderfaller ju dessa gaser i sina beståndsdelar och då bildas ett lager kol på marken som kan ha konsekvenser för allt levande men det allra mesta av koldioxiden tas om hand av plantor, i haven och på land.
Men det var nu den religiösa och filosofiska aspekten jag ville åt. Tanken att vi människor är onda och får betala går tillbaka ända till religionens ursprung. Det hör ihop med vår syn på oss själva. Vi är små här på jorden och utsatta. Det enda vi har som vår tillgång är vår hjärna. Den skapar och förstör men framför allt ger den oss orealistiska rädslor. Det är som om vi behöver nåt att oroa oss över. Är det vår dödlighet som spökar igen, tro?
Vad är då bästa sättet att ta hand om sin miljö, dvs sin närmaste omgivning? Jo, att se till att allt levande där mår så bra som möjligt. Vi borde inte se oss som offer för vår evolution utan som en produkt av den. Så åk ni på semester i lugn och ro. Det värsta som kan hända er är att planet störtar...
"
Miljörörelsen kännetecknas av blind tro"
