Bara bröst på sidan 3

Glöm gårdagens nyhet om att tidningen The Sun skulle sluta med barbröstade damer på sidan 3. Det verkar ha funnits en plan att göra just det i all tysthet, men när denna plan avslöjades i förtid beslöt man sej tydligen att fortsätta för att jävlas med de organisationer och människor som ogillar att nakenhet förekommer i tidningar. Så Rhian Sugden kan sova lugnt. Hennes verksamhet som modell behöver inte dikteras av manshatande, inte-BH-bärande och som bär komfortabla skor. Inte än i alla fall.

Vi får väl se hur det utvecklar sej. Den nakna kroppen och hur den porträtteras ska inte dikteras av något annat än vädret och den som vill visa upp sej. Att inte visa upp sej är förstås också en rättighet, men vi får inte hindra dom som vill visa upp sej från att göra det. Att visa upp sej hör också till rätten att yttra sej fritt. Så fortsätt visa upp er, alla människor!




"If I had to choose a religion, the sun as the universal giver of life would be my god."

Om Charlie Hebdo hade publicerats i Sverige, vad hade hänt då?

Jag stötte alldeles nyss på denna artikel som vecka för vecka beskriver vad som skulle hända om Charlie Hebdo hade blivit publicerad i Storbritannien. Dess saga hade varit all på tio veckor. I Sverige hade den nog bara varat ett par nummer, sen hade "stormen" från särintressenas intressenter (jag säger inte längre politiskt korrekt eftersom det tydligen inte är politiskt korrekt att säga politiskt korrekt längre, dessutom har jag tröttnat på terminologin) sett till att tidningen hade fått lägga ner eftersom särintressena inte gillar att satir uttrycks på ett sätt som de inte gillar.

Jag får ofta känslan av att detta med yttrandefrihet är som att balansera på en rätt slak lina ovanför en damm full med krokodiler. Krokodilerna symboliserar inte bara diktaturkramare utan även dessa särintressen som helst ser att man håller sin åsikt för sej själv om den inte stämmer överens med vad de själva kallar majoritetsåsikten. Men det är som i skolan, ju mer man skriker och ju bättre man är på att göra sin röst hörd, desto fler får man med sej, vare sej man har rätt eller inte.

Satir och humor generellt är ett bra verktyg, även när det gäller sånt jag själv inte tycker om. Jag håller inte med om allt som det skämtas om men har inget emot alls att det visas. Vill jag inte se det tittar jag inte på det. Jag kommenterar det inte heller för det är inget jag berörs direkt av. Vill någon annan att jag kommenterar en bild jag inte är intresserad av gör jag det, men endast då.

Vi borde få driva med precis allt i vår omgivning, även om det sker på bekostnad av vissa särintressen. Hemligheten ligger dock inte i att kunna driva med allt och alla, utan att kunna variera sej. Ena stunden kan man driva med en viss folkgrupp och de fördomar dessa blir utsatta för, för att i nästa stund driva med djurriket. Nämn den hund som skrivit in och bombhotat en tidning eller TV-kanal för att man visat en filmsnutt med en hund som dabbat sej.

Nej, låt humorn vara i fred. Är den obehaglig, strunta i den då. Känner du dej kränkt av en viss sorts humor eller teckning ska du granska ditt inre för du kanske är psykiskt instabil. I så fall får du skylla dej själv.



"You only live once, but if you do it right, once is enough"

Dumheter världen över

Danstillstånd? Danstillstånd!? Det låter absurdare ju mer jag tar ordet i min mun och på pränt. Varför ska man ha tillstånd för att ha dans på sitt ställe? Jag antar att man tänker på brandsäkerheten i lokalerna och inte vill ha för många på ett ställe, men det påverkas ju inte av eventuell dans.

Sylt på pannkakorna, är det en medborgerlig rättighet? Det borde det vara för mat i alla dess former är ett absolut krav, mest därför att äta är en av de grundläggande behoven för allt levande. Nu tas sylten bort i Ragunda kommun till de äldre när man serverar pannkakor. Man påstår att många andra kommuner har detta arrangemang i många år. Blir det inte ganska torftiga pannkakor då? Man måste skära ner, annars måste man höja priserna. Jag vet ett ställe i budgeten där man kan skära och då få pengar till allt man vill ha, nämligen på byråkratin.

Ryska radioamatörer sprider kärleksbrev som skickas med radiovågor mellan svenska soldater. Har de inget bättre för sej än att lyssna på svenska soldaters kärleksliv, och har svenska soldater inget bättre för sej än att idka virtuell älskog så alla kan höra och sen läsa?

En dåre och hans pengar är snart skilda åt, sägs det, och i Burt Reynolds fall stämmer det verkligen. Den forne storskådisen är luspank, det finns inte ens flugor i hans plånbok längre, så han tvingas sälja av allt han äger för att få in stålar för att betala av sina skulder. Lätt fånget, lätt förgånget.

Ett hållbart liv kallas det i DN, att köpa kvalitetskläder, lappa och laga det man redan har och att inte tära för mycket på jordens resurser. Köpa kvalitetskläder funkar för vissa men inte för växande barn. Då är inte ens lappande och lagande passande, eftersom barn som växer behöver nytt varje år, minst.

Annas pepparkakor original står det på burken. Jag undrar om raps-, palm- och kokosolja ingick i originalreceptet? Tror inte det...




"Jag vill vinna nånting idag"

Ordet kultur är inte längre vad det har varit

Jag har i min sidomarginal ett koppel länkar till bloggar som jag anser vara intressanta, inte så att jag alltid håller med i det som skrivs där, men jag finner deras åsikter så intressanta att jag gärna läser dom. Om inte annat för att de skriver bra, som t ex Peter Harold. De är en del av kulturen, alltså det vi odlar i tanken, på pränt eller som konst. Ordet kultur är för övrigt latin (cultura) och syftar egentligen mer på jordbruk men har kommit att användas på det vis jag nyss nämnt.

Kultur är alltså det vi odlar för att berika oss själva och visa hur samtiden ser ut i olika former. Men vad ska man kalla sånt som inte berikar samhället utan snarare kränker hela befolkningsgrupper i sin jakt på uppmärksamhet? Jag menar, det kan väl inte vara kultur om man bara går in för att kritisera andra och sen använder vissa böcker som alibi? Aase Berg blir med rätta tillrättavisad för sina åsikter, som helt klart är felaktiga. Jag tänker inte gå in på vad hon gör fel här, länken jag bifogar uttrycker samma åsikter jag har, jag ifrågasätter snarare huruvida det är kultur att skriva som hon gör.

Jag skummar igenom Aftonbladets kultursida och finner att den domineras av politiska åsikter. Politik kan bli kultur, förstås, och en kulturarbetare kan och får uttrycka sej politiskt, men det finns annat än bara politiskt färgad kultur. Därför är det skönt att läsa denna bokrecension om en bok av författaren Michael Connelly, även om det märks att recensenten hyser fördomar om vad han kallar deckarförfattare.

Expressens kultursida är inte bättre. Politiken finns här också, och det verkar alltmer som om politiken kryper in i nästan allt som kallas kultur i Sverige av idag. En kulturarbetare är inte "riktig" om han/hon inte uttrycker nån form av politisk åsikt, helst då en som berör vissa kulturarbetares hjärtefrågor, de som kommer från 1970-talets socialistiska rörelser, eller genusfrågor. Vad nu genusproblematiken har med kultur att göra.

DN slår på sätt och vis ihop nöje och kultur till en sida. De visar då att det som kallas nöje också är kultur. Allt är inte överhetens eller etablissemangets kelgris. Det visar den här artikeln som talar om att det finns vuxna som står på barnens och ungdomarnas sida ifråga om internet.

Nej, kultur är inte bara politik och framför allt är det en angelägenhet för oss alla. Den som målar vackert med sprayburkar på en cementvägg är lika mycket en kulturarbetare som en författare som skriver tre rader per dikt i en samling som knappt läses av recensenter ens en gång. Miley Cyrus är lika god kulturarbetare som Aase Berg, och Cyrus berör fler människor än Berg.




"Det kom en krypande..."

Rör inte mitt kött!

En liten krönika med dumheter i Avigbladet, förlåt Aftonbladet, om mat och klimat har nyss blivit läst av undertecknad. Enligt den ska vi i sann modern miljöhataranda avstå från köttet i jul och göra köttersättning. Det till och med ges ut recept på denna "ersättning". Personligen tycker jag att receptet för alternativa revbensspjäll låter riktigt intetsägande. Det låter mer som tilltugg till köttet. Men det som ska användas som glasering på det fejkade köttet låter riktigt livsfarligt. Skulle Mats-Eric Nilsson gå med på detta? Se bara nedan:

"1 dl äpplemos

0,5 dl ljus sojasås

1 msk mörk sojasås

1/5 dl ketchup

2 st vitlöksklyftor

1 tsk fänkålsfrö

3 msk ljus sirap

1 nypa chiliflakes

1/2 tsk rökarom"

Hur många tillsatser och tvivelaktigt tillkomna råvaror som helst i den glaseringen. Framför allt chiliflakes, rökarom, ketchup och sojasås är minst sagt suspekta från det perspektivet. Är det vad stackars lättlurade "miljövänner" vill och ska ha? Ketchup förresten, det är ju fullt med socker i sånt. Ska vi verkligen äta en massa socker, som ju produceras genom raffinering som definitivt inte är en miljövänlig procedur? Jag hoppas att ingen normal människa äter det där. Men så är det inte normala människor som kallar sej experter längre.

De som inte vill, får eller kan äta kött behöver inte göra det, men vi andra som vill, får och kan ska inte behöva utstå larvig propaganda av den här typen bara för att några "experter" och andra viktigpettrar fått för sej att köttet orsakar utsläpp av växthusgaser. Som om inte grönsaker och annat vi äter skulle vara lika skyldiga på den punkten?



"Give me liberty or a bran muffin!"

För lite fakta leder till spekulationer

Det så kallade Twingly-länksystemet, där man länkar sina bloggar till diverse artiklar i tidningar här och var på nätet så att andra ska kunna se vilka artiklar man är intresserad av, verkar kringskäras hela tiden av tidningarnas uppenbara ovilja att låta vissa artiklar bli kommenterade av oss bloggare. Det verkar ofta som om de mest kontroversiella ämnena, politik, klimatfrågan, immigrationsfrågan, jobben, blir utsatta för en sorts passiv censur. De artiklarna får sällan länkmöjligheter längre till bloggar och lika sällan får man kommentera direkt på artikelsidan.

Andra ämnen, mindre utsatta för debatt, får allt utrymme i världen för kommentarer och blogglänkar. Ta den här artikeln som ett exempel - en artikel i DN om vad som kallas världens tråkigaste kalender - vilken inte har några problem att bli länkad. Andra artiklar, som denna (även den i DN) om jobben, ges utrymme till kommentarer men inte möjlighet till direkt blogglänkning.

Aftonbladet vill att man ska chatta med dom direkt många gånger, vilket i och för sej är en bra lösning, men det ger inte alltid utrymme för en längre debatt utan ger mer en kortfattad bild av ett ämne. Inga djupdykningar utan mer ögongodis för de med kärnfulla meddelanden som specialitet. Det är uppenbart att en del redaktörer inte vill ta en debatt om vissa ämnen, speciellt inte såna där kontroverser existerar. Beror det på feghet, bekvämlighet eller brist på bandbredd? Jag skulle tro på en kombination av allt detta.

Jag ser ett tydligt mönster här; artiklar med kontroversiellt innehåll har endast undantagsvis länkmöjligheter och kommentarsfält. Här tror jag på att tidningarna inte vill ha åsikter som går för mycket emot det budskap som tidningen står för. Men lika ofta är så fallet med ickekontroversiella artiklar, korta notiser och artiklar om mat och celebriteter är påfallande ofta utan såna här möjligheter. Där kan vi nog snacka om bekvämlighet. Bristen på bandbredd vet jag egentligen inte om jag kan säga men det är möjligt att så har skett nån gång då och då, vilket lett till en inskränkning i kommentarsmöjligheterna i efterhand.

Märk väl att jag endast spekulerar här. Jag har inga som helst bevis för att någotdera påståendena skulle vara sanna. Jag bara går på känn och följer den doktrin som jag predikar emot väldigt ofta, nämligen orsak och verkan. Ett typexempel på hur man kan resonera när man har för lite fakta att gå på vilket leder till spekulationer, ofta med fel utgång. Det jag beskrivit ovan är sånt jag tyckt mej uppleva, och som på ytan ser ut som en kombination av ovilja och bekvämlighet. Det behöver inte ens vara dessa skäl som ligger till grund för bristen på kommentarsmöjligheter.

Finns det nån med svaren, eller ska jag fortsätta på mitt "konspiratoriska" spår och spekulera?



"well they used to sit and speculate upon their son's career
a lawyer or a doctor or a civil engineer
just give me bread and water put a guitar in my hand 
cos all i need is music and The Free Electric Band"

Tidningsbranschens stora kris

Sydsvenskan lägger ner sin bildredaktion vilket får konsekvenser för fotograferna som nu får finna sej en ny utkomst. Tidningarna hamnar alltmer i medial regnskugga när internet utvecklas. Visserligen har tidningar dött i stora drivor tidigare, detta pga uppköp eller dålig ekonomi, men nu innebär internet den största utmaningen mot papperstidningens existens som nånsin dykt upp.

Risken, förutom att folk blir arbetslösa när tidningarna går under, är att medierna blir mer politiserade och mer av lobbyföretag än nyhetsförmedlare samtidigt som vanligt folk blir mindre intresserade av att läsa nyheter. De som vill ta reda på saker gör det ändå men de som är totalt ointresserade av verkligheten är dom som bränner bilar och skriker glåpord mot polisen och vuxna människor.

Politiseringen av medierna märks inte minst genom att vissa politiska partiers åsikter får fördelar i form av olika artiklar som beskriver just dessa åsikter.  Ett exempel på en politisering av media är förstås klimatfrågan där framför allt Miljöpartiets åsikter i frågan har haft företräde i över ett decennium. Detta pga många journalisters uttalade stöd för detta partis åsikter.

Ett annat problem, ett litet problem kan tyckas för vissa men för oss som vill ha lite kvalitet på bilderna är det stort, är att kvaliteten på fotona som tas in i tidningarna går ner när man avpolletterar professionella fotografers foton. Men, även en blind höna kan hitta ett korn. Problemet för vissa amatörfotografer som får till ett fantastiskt foto är att de kanske inte lyckas nån mer gång.

Samma med artiklarna och notiserna. Det krävs lite artisteri att få till en skrift som redaktören gillar.. Gärna så informativ som möjligt samtidigt som den ska vara tillräckligt engagerande att folk ska läsa den. Tyvärr är många av dagens artiklar riktigt dåliga. Inte alltid så mycket för den dåliga faktakollen utan oftast för att stavfelen och syftningsfelen grasserar överallt. Tryckfelsnisse är kung numera.

Så hur ska tidningarna klara framtiden? Det får vi helt enkelt se. Att införa betaltjänst tror jag inte hjälper. Det kommer att skrämma bort en del och bara de som verkligen engagerar sej i nyheter kommer att stanna kvar. Själv har jag inte köpt en tidning på över tio år och läser knappt i en ens när den ligger tillgänglig på biblioteken och andra platser.

Tidningar är numera nåt jag tittar i på nätet och då endast för att få mej nåt att skriva om här när inspirationen tryter i övrigt. På sätt och vis är det synd om tidningarna, att de hamnat i händerna på så kallade journalister som inte skyr några medel för att smyga in sin politiska agenda i nyheterna, att ekonomin inte räcker till för att tidningarna ska kunna fortsätta ute i landet.

Jag har inget emot att tidningar uttrycker politiska åsikter men de ska i så fall vara på debatt- och ledarsidorna, inte ute i själva tidningen bland artiklarna. Mediernas roll är att granska politiker och den politik som förs, inte att agera politiker själva. Det kan journalisterna göra på sin fritid. Var sak på sin plats.


"- Är det inte på tiden att vi går till sängs?
- Nja, vi kan väl vänta lite. På den första halvtimmen somnar man ju inte i alla fall."

Om källkritik och läsande av tidningsartiklar

Det är lätt att hitta fel i artiklar, om man vet vad man ska leta efter, har tillräckligt med kunskap samt förmåga att tänka efter. Det kallas källkritik när man granskar en utsaga och dess källor. Ordet kritik betyder särskilja, granska och är i sej ganska neutralt. Det handlar egentligen inte om att specifikt försöka hitta fel, det vi till vardags kallar kritisera, utan att se så att skribenten har använt källorna korrekt. En kritiker är en granskare vars uppgift är att se efter om något gjorts fel vid faktainhämtandet och dito kollen. För att undvika det negativa aspekterna av ordet kritik säger man ofta konstruktiv kritik om den mer neutrala delen.

Övertolkningar av fakta är vanliga i tidningar. Ju mer skrämmande och sensationellt desto bättre. Det skulle vara kul att se dess motsats, undertolkning, nån gång i tidningen. Ett exempel på övertolkningar är när man tar naturkatastrofer och ser dom som exempel på mänsklig påverkan i just naturen. Man blåser upp en händelse som varande unik, speciell utan att intressera sej för det faktum att det finns många bottnar i den händelsen. Det felet gör också många historiker, eller snarare gjorde förr. Vi väljer ofta omedvetet ut de bitar som passar vår syn på en viss händelse och struntar i resten. Därför är det bra att kritiker finns, som kan påpeka att vi inte använt källorna rätt alla gånger.

När jag läste historia i Lund på 1990-talet skulle vi analysera två historikers tolkningar av en medeltida text om Engelbrektsupproret på 1430-talet. Den ena tolkningen var skriven av Sten Carlsson och den andra var skriven av Erik Lönnroth. Vi satt i smågrupper och diskuterade vilken av de två tolkningarna som mer korrekt visavi källan. Vi i vår grupp kom fram till att även om Lönnroths tolkning var lite mer verklighetstrogen och mindre stormaktsbombastisk så hade även hans tolkning brister. Carlsson var något av en traditionalist medan Lönnroth var av den så kallade källkritiska skolan. Den ene undertolkade och den andre övertolkade. Det slutade i stort sett oavgjort mellan de två, vilket förvånade vår handledare. Men båda utgick ju från en text som inte direkt var en förstahandskälla så det var väl inte så konstigt ifall de begick misstag båda två.

Jag måste tyvärr erkänna att jag vid läsande av en del artiklar inte alltid läser dom med kritikerglasögonen på. Jag sväljer ofta det som står där utan att bry mej om källan. För även om det som står i en artikel skulle stämma så finns det alldeles säkert en annan syn på saken som inte förmedlas i tidningen, av skäl som journalisten och hans/hennes chef vet mer om. Man kan fråga sej varför en viss sida av en sak presenteras i media medan en annan utelämnas. Har journalisten en agenda eller är han/hon lika slarvig som jag och många med mej ibland är?

Hur blir man då bättre på att läsa artiklar och tolka källor? Det finns egentligen bara ett rejält svar på den frågan och det är att skriva ner det man tycker var viktigt i artikeln och jämföra det med källmaterialet. Har du och artikelförfattaren kommit fram till samma konklusioner gällande källan? Är källan att lita på? Finns det alternativa källor? I vilket syfte är artikeln skriven? För vem är artikeln skriven? För vem är källmaterialet skrivet? Svaret ger upphov till fler frågor än svar till slut. Sätt igång och snoka nu bland artiklarna i diverse tidningar och tidskrifter. Kanske dam- och herrtidningarna har mer sanningar än dagstidningarna?




"Att gå omkring och känna hat eller bitterhet över någon eller något
är detsamma som att låta det du avskyr få bo helt gratis i ditt huvud"

Dumheter världen över

Jag irriterar mej på...

...tidningarnas (framför allt Aftonbladet) uttryck "Just nu" följt av rubriken till artikeln. Det där "Just nu" ser bara så töntigt ut och får mej att tänka på forna tiders småpojkar i England som stod blaskan i hand och skrek "Extra, extra, read all about it!". Allt för att skapa sensation och när man läser i tidningen står det bara nåt närmast känslokallt beskrivet om det som hänt. De har åtminstone vett att ändra rubriken sen men jag anser att skadan ändå är skedd. Man har lurats att tro att det är nåt fruktansvärt som dödat en massa människor. Märkligt nog står det inte alltid "Just nu" när en massa människor verkligen har dött.

...vädret som hela tiden gör tvärtemot vad jag och många andra vill. Snöblask och grå moln när det kunde ha varit soligt och grönt på backen. Jag tröstar mej med att våren nu äntligen närmar sej city.

...världens ledare som verkar följa Groucho Marx ord om politik som om det vore en manual:
"Politics is the art of looking for trouble, finding it everywhere, diagnosing it incorrectly and applying the wrong remedies."

De verkar inte fatta att bara för att man har pengar innebär det inte att dessa kan användas hur som helst. Cyprioterna anses vara Europas näst rikaste folk, enligt en undersökning. De pengarna behöver de för att klara livhanken, tillsammans. Dessa pengar ska inte gå till att betala nationens skuld. De behövs "inomlands". Nordkorea är ett problem men den mest fruktsamma och samtidigt mest radikala lösningen torde vara att man gick in i landet och tog bort alla ledarna. Sen utbildar man folket i hur man tar hand om landet på bästa sätt. Jag kan tänka mej att Kina och Sydkorea får dela på den uppgiften.

...personer som kallar sej politiker men i själva verket är propagandister utan nåt substantiellt att komma med, förutom invektiv och elaka ord om andra människor.


...dubbelmoralen i amerikanska TV-serier, framför allt hos hästansiktet Sarah Jessica Parker som tycker att nakenhet är nåt fult men gladligen poserar med en giftpinne i hand. Våld kan också visas men om det skulle råka dyka upp en tutte får man spader. Den synen börjar visa sej här i Sverige också, tyvärr.

...dessa "gröna" aktivister som hela tiden flummar ut i alla riktningar, allt för att rädda "miljön": Fuck for forest heter ett relativt nytt projekt som pågår. Det har gjorts en dokumentär om dessa flummare också och det är sanslöst vilka dårar det finns. Vad har sex med resurserna, miljön och vår påverkan på endera att göra? Jag blir bara så trött ibland.

Nä, nu ska jag bara sätta mej i soffan och vara en bra världsmedborgare, dvs jag ska titta på TV!



"The man was in no shape to drive, so he wisely left his car parked and walked home. As he was walking unsteadily along, he was stopped by a policeman.
"What are you doing out here at 2 A.M.?" said the officer.
"I'm going to a lecture." the man said.
"And who is going to give a lecture at this hour?" the cop asked.
"My wife." said the man."

En länk för mediafolk att läsa

Bloggar är farliga. Det vet gammalmedia som numera skyddar sej med lika många jurister som de värsta maffiafamiljer när de ska gå i svaromål rörande principer de själva gärna bryter emot så fort läge ges. Därför är detta intressant läsning. Men kommer mediafolket att läsa detta och om de gör det, kommer de att ta hänsyn till som sägs i artikeln?



"Äventyret väntar på den som förstår att gripa det."

Knasig rubrik i SVD

Det här är en skärmdump av SVDs förstasida för en stund sen, sedd från jobbdatorn (därav det tråkiga windowsfönstret). Vad menar de med att människor i framtiden ska bli tio gånger äldre? För raden under säger att varannan nyfödd ska bli 104 år. Menar de då att folk idag lever till de högst är 10 år eller att man i framtiden ska bli 1000 år? Journalistmatte är snart en kategori för sej på Avigsidan. Räcker det inte med knasiga avstavningar, tryckfelsnisse, särskrivningar och felsyftningar på våra redaktioner?




"Det enda sättet att leva länge är att åldras."

Granskningens konst

"Journalister är endast PR-konsulter åt den egentliga makten."

Så skriver signaturen Strandnypon i kommentarsfältet till den opinionsartikel i SVD idag som handlar om att de som granskar själva borde granskas. Det ligger nåt i den kommentaren för nog vill väl journalister helst inte bita den hand som föder en. Vad skulle de annars skriva om då? Allt är ju inte skvaller om fulla kändisar och tråkiga föredettingar. Artikeln här handlar om hur mediafolk egentligen använder sina fakta och i vilket syfte man skriver en artikel, antingen i en serie eller enbart en enstaka sådan. Man kan verkligen fråga sej, vem granskar granskarna?

Att granska mediafolk är ofta en uppgift, en mission, för pressombudsmannen eller nåt etiskt råd om det gått åt pipan med en artikel. Men det är ju egentligen detsamma som att låta spelmissbrukare ha sina terapisessioner på ett kasino. Vi bloggare ses gärna som nåt katten släpat in men vi gör ändå oftast bättre jobb än tidningsfolket. Är vi en del av mediafolket? Jag hoppas det, så vem ska granska mina artiklar?

Kritiker av det som skrivs i tidningar kan indelas i ett antal grupper utifrån deras respektive bevekelsegrunder:

1. De som är anhängare av en person som blivit granskad och framställs på ett mindre fördelaktigt vis vill ju inte att den person de gillar blir nedsvärtad på detta sätt och således vill att media lyfter fram de bättre sidorna och kanske också vill presentera alternativa motiv för den sak som lett fram till att personen nu framställs som han/hon nu gör.

2. De som vill ha en så objektiv och opartisk granskning av någon eller nåt som möjligt vill ju helst se att alla fakta läggs upp på bordet, inte bara det som ställer en person eller verksamhet i dålig dager. Alla fakta ska finnas tillgängliga så att alla kan göra sina egna konklusioner.

3. De som letar efter fel i vad eller vem som helst vill ju även dom ha alla fakta på bordet så de är väl väldigt intresserade av samma sak som föregående personer.

Så hur ska vi göra för att granska granskarna när journalisterna själva slår ifrån sej all kritik och gärna sej som änden på det rep som utgör granskningen? Vilka ska granskas, för alla journalister låter väl inte sina ideologier styra vad de skriver om och klankar ner på?

Till sist ett tips till journalister och andra inom media; försök tänka lite själva. Det är inte viktigt att följa endast de fakta ni får presenterade för er. Det viktiga är att få reda på om det finns mer än bara dessa fakta och ifall dessa fakta är korrekta. Det finns säkert en del moderna journalister som gör så här men flertalet verkar vara nöjda med de fakta som presenteras för dom och de konkluderar oftast endast utifrån dessa. Precis som flertalet historiker gjorde före bröderna Weibull och tyvärr fortfarande gör i en del fall.

Många av forna tiders journalister arbetade som en sorts mer intellektuella poliser, framför allt för att deras utbildning var mer jordnära än dagens journalister som har gått högskoleutbildningar som mest liknar den som lärare genomgår, dvs en sorts broilerverksamhet där det är viktigare med utbildning än att utbildningen innehåller nåt som ger den studerande att stå på när utbildningen är klar.

Som ni märker är jag ingen beundrare av utbildningar av den här typen, stora programblock. Det är för mycket teori och för lite utrymme för självständigt tänkande. Det gäller egentligen alla utbildningar idag men det är som mest allvarligt med just journalister och lärare eftersom de ska se till att meddela respektive utbilda oss andra i hur samhället fungerar. Men vilken bild är det vi får serverad av er?




"Skillnaden mellan journalistik och litteratur är att journalistiken är oläslig och litteraturen oläst."

På sätt och vis har vi realister vunnit

Den här artikeln gjorde mej glad alldeles nyss. Den handlar om att miljöfrågorna inte är intressanta för resenärer. Här ska med ordet miljöfråga förstås klimatfrågan för den andra aspekten av miljöarbetet, den riktiga, har försvunnit för länge sen in i allt larv med koldioxid, metan, Michael Mann, Al "love machine" Gore och Miljöpartiet som istället poppat upp som kantareller ur jorden. Men ändå vill inte resenärerna veta av såna här frågor. De har kanske läst The Climate Scam, WUWT eller kanske t o m min blogg. Så på sätt och vis har vi realister vunnit. Men det finns ett steg kvar, den religiösa andan som vuxit fram hos klimathotarnas skara.

Arbetet med att få bort kvicksilver, bly, kadmium, klor, asbest och annat märks inte så mycket i debatten längre. Visst är koldioxid farligt men bara i trånga utrymmen och i för hög koncentration. Dess förekomst i atmosfären är egentligen alldeles för liten för att man ska kunna säga att den har någon reell påverkan på temperaturen. Växthuseffekten är egentligen fel benämning på fenomenet som äger rum hela tiden där uppe. Det verkar ju snarare vara så att dess roll är att se till att temperaturen inte sjunker. När temperaturen stiger stiger också koldioxidhalten efter ett tag. Det beror på att den frigörs ur hav, sjöar och från land allteftersom temperaturen går upp. Man kanske skulle titta på vilka temperaturer som krävs för att frigöra en viss mängd CO2. Främsta temperaturhållaren är dock vattenånga. Det kan vi ta en annan gång.

Men tillbaka till miljöpolitikens värld där sånt här är omöjligt eftersom man bestämt sej för att människan är en ond varelse i sann religiös anda. Vi kommer inte ifrån det religiösa tänkandet hur vi än vrider och vänder på vårt sätt att resonera. Vi intalar oss själva att det inte finns några gudar och att vi borde kunna tänka logiskt. Ändå behandlar vi denna fråga som om det vore nåt religiöst. Ja,  så resonerar de som tror på tanken att koldioxiden som vi släpper ut påverkar atmosfärens temperatur så mycket att vi nu får betala för vad vi gör.

Just det som jag skrivit i sista meningen i stycket ovan är grundvalen i varje religion: att vi människor har gjort något fel och nu får vi betala för detta. Det stämmer i fråga om utsläppen av tungmetaller, atombombssprängningar och läkemedel men inte vad gäller koldioxid och metan. Visst, vi kan hävda att på sikt sönderfaller ju dessa gaser i sina beståndsdelar och då bildas ett lager kol på marken som kan ha konsekvenser för allt levande men det allra mesta av koldioxiden tas om hand av plantor, i haven och på land.

Men det var nu den religiösa och filosofiska aspekten jag ville åt. Tanken att vi människor är onda och får betala går tillbaka ända till religionens ursprung. Det hör ihop med vår syn på oss själva. Vi är små här på jorden och utsatta. Det enda vi har som vår tillgång är vår hjärna. Den skapar och förstör men framför allt ger den oss orealistiska rädslor. Det är som om vi behöver nåt att oroa oss över. Är det vår dödlighet som spökar igen, tro?

Vad är då bästa sättet att ta hand om sin miljö, dvs sin närmaste omgivning? Jo, att se till att allt levande där mår så bra som möjligt. Vi borde inte se oss som offer för vår evolution utan som en produkt av den. Så åk ni på semester i lugn och ro. Det värsta som kan hända er är att planet störtar...


"Miljörörelsen kännetecknas av blind tro"

Mediasynen på klimatfrågan och på vetenskapen bakom

Var DN och SVD med flera tidningar står i frågan vet vi sen länge. Men även deras intresse för frågan har minskat. Om det är för att man i det tysta ändrat åsikt från chefredaktörernas sida eller att alla vi som är skeptiskt inställda till hela den apparat som byggts upp kring en än så länge obevisad hypotes har "skrämt" dom till tystnad är oklart. Klart är att om man granskar mediernas intresse för klimatfrågan så var den internationellt som störst vid tiden för mötet i Köpenhamn i december 2009. Se även diagram nedan:

Just innan detta klimatmöte skulle äga rum hade hela Climategate-affären exploderat och många strömmade till för att se vad som hände. I de tidningar som satsat hårdast på klimatbluffen syntes inte mycket av Climategate men av de kommentarer jag läst från tiden att döma var folk ändå väldigt medvetna om vad som gällde. När sen mötet slutade i ett välbehövligt fiasko svalnade mediernas intresse betydligt. De skandaler som sen följde under vintern och våren 2010, Himalaya där glaciärerna inte alls visade sej smälta utan snarare tvärtom, Storbritannien som sveptes in i den värsta vintern på länge med mera, gjorde inte saken bättre för de journalister som satsat sin själ på denna fråga.

Idag verkar intresset för klimatfrågan i medierna vara mer av sensationsartat slag. Annars är frågan död. Inte för att som vissa tycks tro för att folks intresse i frågan har minskat, det märker man att så inte är fallet på de kommentarer tidningarna får till sina artiklar och det märker även vi bloggare när vi länkar till de artiklar som skrivs idag. Nej, nog är det mer så att vetenskapsläget är helt annorlunda än i mitten av 00-talet då klimathotarna fick härja fritt. Nu börjar det visst röra på sej i forskarleden och många "kommer ut" som skeptiska till AGW-hypotesen. Det är bara politiker och deras anförvanter journalister, myndighetspersoner, vissa forskare) som fortfarande går på i ullstrumporna om denna hypotes.

En intressant grej är att allt oftare verkar SVDs Susanna Baltcheffsky vilja låta stänga möjligheterna för oss bloggare att synas i länkdelen när hon skriver en artikel. Ibland stängs även kommentarsdelen. Den blogg hon har är inte uppdaterad sen september 2010. Är hon trött på alla kommentarer? DNs Karin Bojs skriver alltmer om andra naturvetenskapliga fenomen. En titt på SVD och DN idag ger vid handen att inget klimatrelaterat syns där alls. Affären kring Osama Bin Ladins död dominerar förstås vilket det ska göra. Men inget klimatrelaterat så långt ögat kan nå. Under "storhetstiden" var det minst en sådan artikel varannan dag och den blåstes upp som om den vore en artikel om nån såpakändis på krogbesök med vännerna från nån annan såpa.

Risken med att mediernas intresse för att skriva om klimatfrågan är att de båda lägren slutar mötas och snarare vänder sej från varandra och odlar alltmer vansinniga synsätt om den andra sidan. Jag tycker mej, tyvärr, se tendenser till detta både på Uppsalainitiativets (UI) blogg och The Climate Scam (TCS). Man vässar sina argument, tyvärr igen, argument som används om och mot den andra sidan. Det blir skyttegravar och bombardemang som inte syftar till något annat än att man irriterar varandra. Att den förra bloggen håller på med sånt förstår jag helt klart. De är inga goda representanter för AGW-hypotesen och vore jag i Johan Rockströms kläder, för att nämna en person som tror på AGW, skulle jag betacka mej för UIs engagemang. Men som sagt finns det tendenser till käftslängande även på TCS. Än så länge av det sarkastiska och satiriska slaget men om inget görs för att sätta stopp för gliringarna blir det kanske dumheter även där. Maggie, ta busungarna i öronen nu!

Det ska påpekas att det inte rör sej om gliringar och käftslängande i TCS´ blogginlägg. Det är i kommentarerna detta ibland kan ske. De är än så länge få och utan personangrepp, något som är alldeles för vanligt på UI, om än i rätt subtil form. Men även om det är ganska milt på TCS innebär det inte att det inte kan utvecklas till nåt allvarligare.

Detta var en liten exkursion i dagens samhälle. Jag undrar om de stora tidningarna och TV-bolagen nånsin kommer att acceptera AGW-hypotesens död. Den bygger ju nämligen på alla andra domedagsscenarier som förts fram av i stor sett samma typ av människor sen andra världskrigets slut. Atomvintern, försurningen av våra sjöar och marker, massvälten, skogsdöden, ozonlagret. Listan är lång gällande skrämselhickan som aldrig blev mer än just hicka. Vi människor har blivit bättre på att ta hand om våra problem. Lite koldioxid i atmosfären har inte skadat någon. Tvärtom gillar skogarna denna gas, liksom planktonen i haven. Undras vad nästa skräck inbegriper. Vi får se...

Expressen uppmanar folk att vara stygga mot sina medmänniskor

Se på den här skärmdumpen. Det är från Expressens startsida nu vid vid ca 7:20. Just den här delen av startsidan handlar om totalstoppen på E4 och E6, bland annat en buss som försökte vända och fastnade med ett avslitet hjul som följd. Men längst ner i detta block av nyheter finns tipsavdelningen och det är den jag reagerar på främst.

"Vet du någon som sitter fast? Hör av dig till Expressen", står det. Borde man inte i rimlighetens namn  ringa larmcentralen? Det där med sensationer kan vänta. Om inte kungen eller statsministern med följe sitter fast i en snödriva utanför Södertälje är det inte intressant med någon som kört fast nånstans. Sånt här ska rapporteras till bärgningstjänst, polis och ambulans. Tjäna pengar på andras lidande kan man göra på annat håll. Förmodligen är det skrivet rent automatiskt utan att den som satt in det har tänkt på ordföljden. Men vill man att folk ska tjäna en hacka på andras lidande så vassego!

Vad den här väljaren vill ha

Det är valår, partierna slår krumbukter på sej själva i det att de bjuder över varandra om oss väljares gunst. Det är rätt kul att se hur de plötsligt blir våra bästa vänner och vill oss bara väl. Men vissa saker kommer de nog inte att våga diskutera med oss, t ex det som rör oss personligen. Det är nog lite väl vågat att ge sej in på att försöka fixa saker för varje individ.

Det är nog inte mycket värt att fråga ut dom om klimatfrågan för dels är de flesta som är initierade i den alldeles för insnöade på AGW-hypotesen och således inte mottagliga för alternativa åsikter i den frågan, ej heller kan man säkerligen fråga dom om fildelningen och den personliga integriteten, såvida det inte rör sej om piratpartister som ju redan sysslar med dessa frågor.

Men det är inte bara politiker som far land och rike runt i jakt på väljare. Tidningar och diverse gallupinstitut gör det också. Jag vet inte hur många nätbaserade åsiktsundersökningar jag besvarat de senaste tre månaderna, antingen i regi av tidningar eller institut.

Jag kanske ska ta tillfället i akt och göra just det som man inte kan diskutera rakt ut med en politiker, nämligen det jag personligen vill ha gjort. Så vad vill den här väljaren ha? Fred på jorden, mer kosing, färre fästingar, ett jobb? Nåja, även om dessa saker är önskvärda är det bara följden av det jag helst vill ha: nämligen en sansad debatt om allt som går att debattera, en mer öppen demokrati där vanligt folk inte kallas allmänheten utan direkt kallas folket. Allmänheten låter för mej som nåt vid sidan av, som är inte viktigt nog att komma till tals annat än vid diverse tillfällen, som ett valår. Det bör finnas ett ställe i varje samhälle där öppen debatt ska få förekomma utan inhibitioner och försök till censur.

Det är alltså vad jag vill ha, en öppnare demokrati där vanligt folk är med och påverkar diskussionerna kring de beslut som ska tas. Inga principbeslut som berör alla invånares liv och framtid borde få tas utan att minst 100 personer från ett visst samhälle får vara med och diskutera innan. Att ha öppna sessioner inom kommunerna är ett bra steg i den riktningen men det borde finnas fler tillfällen. Yttrandefriheten för mej är helig, den är absolut, mötesfriheten är nästan lika viktig liksom rätten till ett drägligt liv. Att då inskränka vår insyn i maktens korridorer till vissa sessioner är inte så bra. Så mycken öppenhet som möjligt, tack!

Så, det var mitt politiska budskap och önskemål. Take it or leave it!

Det osar svavel om vulkanrapporteringen

Den som händelsevis läser min blogg minns säkert mitt inlägg den 22 mars om vulkanen under den isländska glaciären Eyjafjallajökull. Jag skrev att detta säkert blir nåt att oroa sej över. Nu har det alltså hänt, att flygbolagen mer eller mindre lagt ner sin verksamhet i Europa. Som vanligt är Sverige i bräschen när det gäller försiktighet. Som brukligt är nu för tiden kommer klimatdravlet upp till ytan. Framför allt det där dravlet om koldioxid kommer fram. Det är synd att de som ska anses vara forskare (och deras svans, vetenskapsjournalisterna) inte vet nåt om hur vår atmosfär fungerar. Ännu mer dravel blir det när man hoppas på att vulkanens aska ska kunna kyla ner vår planet. Ännu ett tecken på att man inte förstått vädermönstret.

Det man ska oroa sej för är svavlet och just askan. Det finns en risk för moderna flygmotorers "hälsa" om de får in aska i sina rörliga delar. Nu är väl den värsta faran över men fortsätter vulkanen kan det stå flygbolagen dyrt om de råkar ut för olyckor orsakad av askan. Men jag är personligen mer rädd för svavlet. Svavel spreds, som jag också påpekade i tidigare inlägg, över stora delar av Europa efter Lakis utbrott för 225 år sen i form av svaveldioxid och orsakade många människors död, framför allt bland de med lungsjukdomar eller astma.

En bra effekt av flygstoppet är att det potentiellt förhindrar ACTA-förhandlingarna att fortsätta på europeisk mark - i alla fall den närmaste tiden. Förresten, vad ska vi med reaktionär politik inom upphovsrätten till?

Sätt hela Mellanöstern under FN-kontroll!

Vad som är sant i frågan om organsmugglingen mellan Israel och USA får andra ta reda på. Att det är en massa knasbollar som styr i Mellanöstern går inte att komma ifrån. Israeler begår övergrepp, palestinier begår övergrepp, nu senast hade nån sekt förskansat sej i Gaza och haft en del dumheter för sej och sen sköt palestinier mot palestinier. Ingen ände på dumheterna i den regionen. Jag föreslår att hela området sätts under FN-kontroll eftersom det efter 60 år framgått att varken israeler eller palestinier klarar av att styra som vanligt folk. Klåpare hela bunten. Samtidigt som de vanliga människorna kommer i kläm.

Vad bråkar de om, jo, öken! Det är en djävla öken de slåss om. Här har mestadels varit öken de senaste 5000 åren. Helig mark, pyttsan! Ingen av folken har egentligen nån historisk rätt till marken. Men som domstolsutslag i Sverige visar har historien ingen betydelse när det är frågan om rätten till mark. Endast rå styrka och nya papper gäller. Således borde hela området avbefolkas och utplånas.

Välj din undergång!

Här är en länk till diverse tidningsartiklar från 1890 och framåt som visar att klimathysterin frodades redan för 100 år sen. Upprinnelsen är en artikel från 1922 där isarna i Arktis försvinner liksom sälarna och att man trodde att hela området var på väg mot en ekologisk katastrof. Det är alltså bara att välja vilket undergångsscenario man gillar bäst, uppvärmning eller istid. Ha så kul!

Tillägg från Maggies blogg. Läs gärna kommentarerna!

Muhammedteckningarna - episod 2

Here we go again, nu är det Sveriges tur att få hatet på sej från några få som inte tål att se deras profet bli föremål för parodi. Patetiskt egentligen när man tänker efter. Det är väldigt sjukt eftersom det finns folk världen över som varje dag gör narr av kristna symboler utan att vare sej katoliker, ortodoxa och protestanter, i alla fall från mer eller mindre officiellt håll, gör nåt större väsen av det. För mej får de gärna göra narr av vilken symbol som helst.

Det verkar som om vissa muslimer är väldigt kitsliga vad gäller sin religion. Nästan som om de vore dåliga förlorare. Men vad för spel har de förlorat egentligen? Islam är världens näst största religion och dess representanter torde därför tåla lite satir och parodi. Men islam är idag där kristendomen var för ca 500 år sen, nämligen i en kris kring vem som ska styra religionen. Och med historien i åtanke vet vi vad vi har att förvänta oss, nämligen ett blodigt storkrig i religiös förklädnad. Precis som i Europa på 1600-talet...