Valspurt

Härmed avslutar jag mitt politiska engagemang för denna valrörelsen. Det har helt enkelt varit för mycket valfläsk, tomma ord, överdrifter, undanflykter och halvlögner från oärliga politiker. Det ska bli skönt är allt återgår till det onormala igen. Vem som vinner valet? Inte vi väljare...



"Kaavi sockens tingslag har på grund av vansinne förklarat två personer omyndiga"

Varför du ska rösta

Jag oroar mej för framtiden. Inte så att jag ser miljöförstöring eller horder av människor utifrån som vill ta över vårt land som nåt hot, det är absolut inget hot mot vår livsstil, utan jag är rädd för att många av politikerna och myndigheterna leker alldeles för mycket 1984 och adel med oss undersåtar. Jag skriver inte medborgare för vi är inte med nånstans, vi är under för dessa människor.

Tyvärr ser inte alla vanliga människor detta. De ser miljön och invandringen som stora problem som deras specifika partier kan lösa. De ser inte att dessa frågor är resultatet av att vanligt folk känner sej maktlösa och utan möjligheter att påverka sin egen situation, en situation som skapats av dels för mycket välstånd när det svenska samhället utvecklades till en stor välfärdsstat samt dels en stor osäkerhet när jobben försvunnit då tiderna blev sämre och allt flyttade utomlands.

Övervakningen, jag talar inte om övervakningskameror på gator och torg, är en annan femma. Jag talar om den övervakning våra politiker utsätter hela internet för. Den är orsakad av en missriktad paranoia, en rädsla inför det överdrivna hot terroristerna står för. Det faktum att riksdagspartierna lagt locket på för all offentlig diskussion och debatt kring övervakningen (vi tar det efter valet, som Reinfeldt sagt) säger allt om hur politikerna ser på oss vanligt folk.

Invandringen, övervakningen, och miljön är inte orsakerna till våra samhällsproblem, de är symptom på det större problemet, att våra ledare leker adel och ser oss som förbrukningsvaror, precis som ledare gjort i många sekler. Vår maktlöshet gör att vi ser allt som inte hör vardagen till som nåt skrämmande. Men det finns inga monster i garderoben eller under sängen. De riktiga monstren sitter i parlamentet och på departementen.

Med detta sagt struntar väldigt många i dessa frågor. Påfallande många är valboskap som går och röstar utan egentligen göra nåt val. De skulle rösta på en krokodil om man presenterade den som partiledare för just det parti man alltid röstat på. 

Just därför bör man rösta för att bli av med politiker som bara vill behandla oss som boskap. Om inte annat så för att visa politikerna att vi inte accepterar deras kandidater, deras broilerpolitiker som hela tiden matar oss med floskler och grodor. De lär sej se mönstren hos oss väljare, att vissa politiker helt enkelt inte accepteras av alla. Tyvärr funkar detta inte på alla politiker; en del väljare verkar faktiskt föredra den typen av politiker som för fram opportunistiska budskap som är lätta att smälta (Romson, Åkesson, Hägglund, Schyman etc), så vi får tydligen ta det opportunistiska med i beräkningen.

Jag röstar i alla fall inte på just nu-budskap utan långsiktigt, med siktet inställt på framtiden. Det är arbete, skola och omsorg som är viktiga element för många väljare. Då behövs alla ideologier som hjälper dessa tre hörnpelare i samhället. Jag kan inte tänka mej att skolan hjälps av klassisk socialism eller ren konservatism, dock. Det är min åsikt och den står jag för. Jag tänker rösta i enlighet med den också. Att gå på känsla i ett val är inte lika viktigt som att rösta med den logiska delen av hjärnan. Det handlar inte om att förändra saker nu, utan för att behålla utvecklingen mot ett bättre samhälle intakt.

Personligen anser jag inte att politiker förändrar samhället, de ser bara till att samhället hålls samman. De som förändrar samhället är människor med idéer, människor med en grandios vision, som vågar misslyckas på vägen mot succé. Att rösta på politiker mot den här bakgrunden innebär att man röstar på det parti som vågar ta steget ut för att hjälpa människorna med visionerna. Hittar du ett sånt parti i riksdagen idag så skulle jag bli glad.

Alla partier jag hittills sett nämnda i tidningar och på internet hyllar i stort sett bara stagnation och/eller konservatism. "Det ska vara som det alltid varit", är det naiva och intetsägande mantrat man hör från både politiker och väljare. Såna människor är det alldeles för många av. Men utvecklingen går vidare, trots dessa element. För människor som gillar utveckling är det att hänga med när tåget går.



"Fighting for peace is like screwing for virginity."

Varför du inte ska rösta alls

Idag tänker jag göra reklam för ett av Sveriges största partier, Soffliggarpartiet. De brukar samla åtminstone tio procent av väljarkåren varje valår och de brukar ses ner på av professionella politiker och av de som "minsann gjort sin plikt och röstat". Men många av de som inte går för att rösta gör det faktiskt av väldigt giltiga skäl. Dels finns det inga, absolut inga, partier som företräder deras åsikter. Dels kan det bero på att man känner sej lurad av de som styr landet. Men det kan också bero på att man inte gitter gå, vädret kan vara dåligt, det finns roligare saker att göra än att utöva sin rätt att välja.

Att rätt ut bojkotta valet är en medveten handling som inte bör ses som nåt naivt och lättjefullt. Det är vår rätt att rösta och följaktligen är det samtidigt vår rätt att inte rösta. Jag anser att det inte är lönt att rösta på ett visst parti om man bara håller med dom i en eller två frågor. Gör ett parti en viss fråga till sitt huvudämne som man själv inte tycker om eller inte tycker är så stor så är det inte heller lönt att rösta på dom för då har man slängt bort sin röst, även om det partiet har frågor i övrigt som man håller med dom om.

Denna inställning har gjort att jag numera "har lämnat riksdagen", dvs jag röstar hellre på partier utanför, om jag alls röstar. Då kanske nån invänder att jag slänger bort min röst på ett parti som inte har något inflytande politiskt sett. Kanske inte politiskt men det finns andra fora att göra sin röst hörd på. Gator och torg, internet, brev, tidningar och affischer är andra områden där demokratin utövas. Riksdagen må vara den officiella kanalen för politiker men för många är det en högborg för människor utan riktig arbetslivserfarenhet eller kontakt med verkligheten.

Det viktigaste med demokrati är att man får göra sin röst hörd oavsett medium. Som jag har skrivit tidigare är valet ingen större del av demokratin, det är ett sätt visa politikerna hur bra eller dåligt de gjort ifrån sej i den stora tävlingen. Rätten att yttra sej över huvud taget är viktigare och absolut större. Men kom ihåg, att skrika högst i en debatt eller klinga i klockor så att någon inte kan prata är inte demokrati, det är raka motsatsen till demokrati. Att förvägra motståndarsidan rätten att yttra sej är diktatur. På diktatorer vill jag då rakt inte rösta.

I morgon skriver jag om varför du ska rösta.



"La Suede - douze points"

Sextimmarsdag - endast om pengarna och den reella viljan finns

Sextimmarsdag med lön för åtta timmar, det låter väl perfekt? Det är nåt som diskuterats fram och tillbaka de senaste fyra eller fem decennierna. Nu utlovar Vänsterpartiet detta om de vinner valet i Göteborg i höst. Risken finns dock att pengarna inte räcker till. Enligt en insändare till GP skulle tilltaget kosta minst 28 miljoner kr, och då har hon räknat enbart på en genomsnittlig sjuksköterskelön, det vill säga ganska måttligt. Slår man ut det på hela den arbetsföra befolkningen i hela landet blir det ett ordentligt stort valfläsk.

Valfläsk. Bild från Mintur.se

Visst, jag är för sextimmarsdag jag med, men inom rimliga gränser. Var ska man få pengarna till fler anställda ifrån? När det går dåligt, vem ska betala alla övertaliga? Höj lönerna kraftigt, skär ner på antalet skatter till bara inkomstskatten (som kan vara vilken nivå som helst), sen kan vi snacka sextimmarsdag. Detta är förstås inte enda lösningen. Företagen måste lockas att samarbeta och ständigt vara före i utvecklingen. Ett samhälle varken är detsamma som, eller står och faller med dess politiker.



"Meet the new boss,
same as the old boss"

Vad den här väljaren vill ha

Det är valår, partierna slår krumbukter på sej själva i det att de bjuder över varandra om oss väljares gunst. Det är rätt kul att se hur de plötsligt blir våra bästa vänner och vill oss bara väl. Men vissa saker kommer de nog inte att våga diskutera med oss, t ex det som rör oss personligen. Det är nog lite väl vågat att ge sej in på att försöka fixa saker för varje individ.

Det är nog inte mycket värt att fråga ut dom om klimatfrågan för dels är de flesta som är initierade i den alldeles för insnöade på AGW-hypotesen och således inte mottagliga för alternativa åsikter i den frågan, ej heller kan man säkerligen fråga dom om fildelningen och den personliga integriteten, såvida det inte rör sej om piratpartister som ju redan sysslar med dessa frågor.

Men det är inte bara politiker som far land och rike runt i jakt på väljare. Tidningar och diverse gallupinstitut gör det också. Jag vet inte hur många nätbaserade åsiktsundersökningar jag besvarat de senaste tre månaderna, antingen i regi av tidningar eller institut.

Jag kanske ska ta tillfället i akt och göra just det som man inte kan diskutera rakt ut med en politiker, nämligen det jag personligen vill ha gjort. Så vad vill den här väljaren ha? Fred på jorden, mer kosing, färre fästingar, ett jobb? Nåja, även om dessa saker är önskvärda är det bara följden av det jag helst vill ha: nämligen en sansad debatt om allt som går att debattera, en mer öppen demokrati där vanligt folk inte kallas allmänheten utan direkt kallas folket. Allmänheten låter för mej som nåt vid sidan av, som är inte viktigt nog att komma till tals annat än vid diverse tillfällen, som ett valår. Det bör finnas ett ställe i varje samhälle där öppen debatt ska få förekomma utan inhibitioner och försök till censur.

Det är alltså vad jag vill ha, en öppnare demokrati där vanligt folk är med och påverkar diskussionerna kring de beslut som ska tas. Inga principbeslut som berör alla invånares liv och framtid borde få tas utan att minst 100 personer från ett visst samhälle får vara med och diskutera innan. Att ha öppna sessioner inom kommunerna är ett bra steg i den riktningen men det borde finnas fler tillfällen. Yttrandefriheten för mej är helig, den är absolut, mötesfriheten är nästan lika viktig liksom rätten till ett drägligt liv. Att då inskränka vår insyn i maktens korridorer till vissa sessioner är inte så bra. Så mycken öppenhet som möjligt, tack!

Så, det var mitt politiska budskap och önskemål. Take it or leave it!