Det kommunala självstyret bör naggas i kanten

Den så kallade kommunreformen av år 1971 som ledde till de kommuner vi har idag ser verkligen ut att vara en alldeles för gammal politisk organisation. Det är dags att vi omorganiserar dessa regioner. De har utvecklats till små kungariken där de styrande får fortsätta sitt styre därför att de har så många som gillar dom personligen, vare sej de verkligen har gjort nåt för kommunen eller ej.

Det är inte bara när det gäller att tillåta flyktingar att komma hit som självstyret bör naggas i kanten utan över huvud taget bör detta självstyre begränsas. Man kan, som jag nyss skrivit, anklaga de styrande för att bete sej som småpåvar och kungar i småriken men det finns mycket mer som man kan ta upp som är dåligt med nuvarande system. Skola, vård och omsorg är verkligen inga områden som kommunerna ska ha hand om.

Den kommunala andan kan illustreras i det här skämtet:
"Det var valsöndag och för sossarna i den lilla valkretsen på landsbygden var varenda röst viktig för att dom skulle kunna behålla mandatet. Stor var därför förvåningen när tiden för stängningsdags närmade sig i vallokalen och en av ortens allra aktivaste sossar ännu inte kommit för att rösta. Man ringde hem till honom och frågade frun var han höll hus.
- Han är ute och metar, sa frun.
- Metar, en sån här dag? Vet han inte vad det gäller? Vi ska vrida öronen av honom när han kommer i land.
Sossen kom inte till lokalen förrän en halvtimme efter stängningsdags.
- Jag fick motorstopp på snurran, urskuldrade han sig.
- Motorstopp och motorstopp, hur fan kan man ge sig till att åka ut och meta en sån här dag? Nu kanske du äventyrar hela mandatet.
- Det tror jag inte, sa sossen och flinade. Jag hade två folkpartister och tre moderater med mej i båten!"

Det enda kommunerna bör ha hand om är det rent finansiella som innebär att företag får så fritt spelrum som möjligt. Om något ska vården, skolan och omsorgen i första hand vara en statlig angelägenhet, med privata alternativ. Dessa privata alternativ ska inte kommunerna lägga sej i hur de sköts. Det är en fråga för staten, som bara ska ha en övervakande funktion. Märk väl att jag inte vill att det privata ska ersätta det statliga, endast komplettera.

Men så länge de styrande envisas med att låta kommunerna existera i nuvarande form så är det inte mer än rätt att det så kallade självstyret måste komma med en motprestation. De måste bistå med platser för flyktingar. Som man säger i anglosaxiska länder; det finns inga gratisluncher.



"Alla har någonstans en parasit"

Gör insemination för ensamstående kvinnor tillåtet - med vissa förbehållanden

Insemination för ensamstående kvinnor handlar mitt första inlägg här idag om. Det är ju inte tillåtet i Sverige för ensamstående kvinnor att låta inseminera sej, en knäpp inställning som förmodligen grundar sej i den tiden då en ensamstående kvinna hade väldigt svårt att ta hand om sej och sin ekonomi. Ensamstående, såväl kvinnor som män, har dock fått det mycket bättre i vårt land de senaste decennierna och i många städer, byar och andra samhällen är singelpersonen faktiskt normen för ett boende.

Politiker borde få inte bestämma vem som ska få skaffa barn. Det är ett jobb för den enskilda som vill ha barn i samråd med läkare och/eller psykolog. Egentligen borde den lagen bara raderas ur systemet och ersättas med ett regelverk som visar på vikten av att pröva lämpligheten utifrån social och psykologisk aspekt. För det är absolut inte vem som helst som borde få insemination. De med våldstendenser och/eller allvarliga och obotliga sjukdomar borde exkluderas. De med sjukdomar borde få adoptera dock, förutsatt att sjukdomen inte är terminal.

Jag tycker så för att dels är det grymt mot barnet, dels är det för många redan bland de som lever i en relation som är olämpliga föräldrar, då ska inte heller deras ensamstående motsvarigheter få skaffa barn hur som helst. Har man bara passerat detta hinder, som jag anser vara rätt litet, borde det vara fritt fram att låta inseminera sej.

Vi vet ju vad som händer när vi ger politikerna denna makt över folk och fä för det finns många exempel på frågor som politikerna bestämt över som de egentligen inte borde styra över, t ex att homosexualitet var en sinnessjukdom (att däremot politik är ett tecken på sinnessjukdom vet nog de flesta) och att kyrkan skulle vara huvudman för skolundervisningen, nåt som var i svang ända till början av 1950-talet. Jag undrar just om det inte lurar lite religiösa aspekter bakom det motstånd som hittills funnits mot detta. Detta plus att politiker och deras tillskyndare gärna vill ha så mycket makt som möjligt över sina undersåtar.

Samtidigt ska pappan inte få vara helt anonym. Han ska kunna gå att nå för barnen om dessa vill veta vem pappan är. Speciellt om det skulle råka finnas någon genetisk åkomma som missats av läkarna men också vad gäller släktforskning.

Med tanke på att forskningen nu t o m är på väg mot ett människolöst befruktande kan man undra vad vi ska ha oss själva till över huvud taget.




"Livet är en obotlig sjukdom"

Politik är inte demokrati!

Läste att Frankrikes president vill ha hårdare regleringar av internet. Han gör så här för han vill se "mer demokrati på internet". Däri föreligger ett stort problem. Demokrati har inget med politik att göra. Däremot är en politisk diskussion, eller vilken diskussion som helst, ett utslag av demokrati. Det är inte förd politik som gör demokratin starkare utan diskussionen kring politiken. Det fria ordet gör demokratin starkare. Det fria ordet finns på internet, inte genom att föra en viss typ av politik. Speciellt inte en vars syfte är att kväsa möjligheterna till det fria ordet.

Censur och mörkläggning är inte heller demokrati. Ö h t är sådana saker nåt som mer hör ihop med säkerhetstänkande och är ett arv från en mer krigisk tid i vår historia som art. Detta parat med förevändningarna om terrorism, övergrepp på barn och piratkopiering är en soppa som jag åtminstone INTE tänker svälja. Vi är på väg mot ett samhälle där staten växer sej allt starkare på individens, ja även gruppernas, bekostnad. Ett reglerat samhälle likt det vår vän Orwell pratade om redan 1948. Nu låter kanske allt detta som konspirationer men tänk på det jag skrev för några veckor sen, att konspirationer ALLTID utgår från toppen av ett samhälle och riktas neråt. Det är inte nödvändigtvis regeringar eller ens deras påtryckningsgrupper som ligger bakom dom, även om de sker med dessa politikers goda minne, men från toppen kommer dom alltid.

Med konspirationer menar jag förstås planer på att förändra ett samhälle i grunden så att detta samhälle passar perfekt ihop med vissa ideologiers sätt att se på världen. Vissa kompromisser så att konkurrerande politiker, dvs den grupp som för tillfället kallar sej opposition, ska kunna få sina strån till stacken måste förstås göras. Den konspirationen märks förstås väldigt lätt, även om den ignoreras av de flesta eftersom de inte vill ha med politik i praktiken att göra, men alla politiker låtsas som att den inte finns. Dock märks det hur irriterade de är av att se det fria ordet få sitt utlopp på internet utan vidare. De får själva inte monopol på vad som kallas sanning utan tvingas dela med sej av åsikterna och tyckandena till andra. Må så vara att många "andra" är rena rama kufarna med väldigt tokiga idéer men de är ändock en del av det fria ordet. Ingen har sagt att det fria ordet är nåt intelligent ord.

Ja, nu kanske nån invänder att vi har haft möjligheter till fritt tänkande och tyckande i Väst väldigt länge. Kanske det men hur har vi använt oss av dessa möjligheter och var har vi sagt vad vi velat ha sagt? Insändare i tidningar kanske? Tidningarna kunde inte ta in allt av utrymmesskäl, sen har vi principen att svordomar inte kunde tas med hur som helst. Folk med en uppenbar vendetta gentemot någon annan kunde man inte heller ta med. Ett tag var det t o m förbjudet att tycka som man ville i kärnkraftsfrågan. Nåja, jag överdriver lite där. Det handlade om att man inte fick forska som man ville kring kärnkraft i Sverige men det är ändå en del av en odemokratisk handling som var en följd av paniskt tänkande efter två incidenter vid kärnkraftverk. Hade man rustat upp kärnkraftverken istället, eller lagt ner dom, hade vi sluppit detta odemokratiska beslut. Då hade vi också sluppit problemet med att nyare förmågor inom kärnkraften nu tycks saknas. Var ska vi hämta den framtida expertisen? Utomlands går ju inte för SD vill bevara Sveriges "särart". Då kan ju inte vilken utböling som helst komma in här och begära en massa saker.

Nej, politik är inte demokrati. Det är ett tänkande som grundar sej på föreställningen att alla människor kan klumpas ihop utan vidare. Att män är män, kvinnor är kvinnor, arbetare är arbetare, rika är rika och dumma är dumma. Man för fram då en viss ideologi som ska råda bot på vissa problem med dessa "klumpar" utan att tänka på att det bakom alla dessa klumpar finns individuella förhållanden och framför allt individer. Att då diskutera ideologiska förhållanden, det är däremot demokrati. Att rösta om dom är också demokrati. Att däremot lirka med förhållandena i samhället och få det att se ut som om man gjort nåt bra är inte demokrati...

En liten reflektion kring lagar och skatter

Idag tänkte jag klaga lite på skattesystemet som finns i vårt land och som inte blir bättre för att alla byråkrater ska rota i det. Jag tänkte också klaga lite på diverse lagar som förhindrar ett ordentligt leverne. Jag är emot alla sorters skatter som går utöver inkomstskattens mål, att bringa medel till staten för allas trevnad och överlevnad. Vissa skatter och avgifter verkar vara beställda av vissa branscher, såsom kassettavgiften som ska täcka den upplevda förlust vissa musikskapare säger sej få genom att folk kopierar deras verk i form av CD-R eller som mp3. Som jag ser det behövs ingen annan skatt än just inkomstskatten eftersom den borde täcka in alla andra användningsområden och syften. Fått ett arv från nån faster? Arvsskatt behövs inte eftersom arvet borde ses som en inkomst och därvidlag beskattas som sådan. Köpa varor och tjänster? Där behövs ingen moms. Moms är bara ett sätt för giriga politiker, tjänstemän och myndigheter i stort att tjäna en extra hacka på oss för att vi gör dom en tjänst och får pengarna att rulla. Vinstskatt behövs inte heller, liksom förmögenhetsskatt. En enda skatt behövs, punkt slut!

Samma sak med vissa lagar. Vi behöver egentligen bara en lag för övergrepp, oavsett det rör sej om fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld riktat mot vem som helst. Problemet är månghövdat, dels har debatten kring straffen för dessa brott infekterats av den hjärnbefriade genusdebatten som framför allt styrs av manshatande pseudofeminister, dels har batongivrarna fått för mycket att säga till om och dels har för lite gjorts för att göra en distinktion mellan lätt och svårt våld. En enkel lag är allt som behövs som förbjuder våld av alla slag och straffen ska vara enligt principen ju svårare utgång av våldet desto hårdare straff. Nödvärn och liknande omständigheter försvårar ju förstås detta. Vad som skulle behövas är en lista som på ett kalkylblad med brott och tillhörande straff. Att linda in det i byråkratspråk förstör mer än hjälper eftersom tolkningarna då blir legio.

Likaledes är det rena djungeln kring upphovsrätten, eller snarare är det en hönsgård. En rak och enkel lagstiftning är allt som behövs. Enbart upphovsmannen ska få pengar för sina skapelser, om han/hon väljer att vara enskild person eller i form av ett förlag kvittar. Stora bolag ska inte kunna få köpa rättigheterna till ett verk och håva in pengar på det. Inte små bolag heller. Ersättningen för ett verk ska vara så stor att det inte ska behövas att upphovsrätten överlever den döde upphovsmannen.

Så, nu har jag klagat färdigt med detta för idag.

Liberaldemokraternas första politiska utspel

Liberaldemokraterna bildades i samband med valet och har en socialliberal framtoning. De har en egen Yahoogrupp där de diskuterar hur politiken ska föras. Än så länge är man bara en gruppering utan egentlig partisammanslutning. Inte desto mindre har man i dagarna publicerat sitt första politiska utspel i form av ett inlägg i immigrations- och integrationsdebatten då man menar att en sådan aldrig fördes under valdebatten vilket ledde till SDs framgångar.

I detta inlägg menar man att Sverige bör ta efter USA i vissa delar av sättet att motta och integrera immigranter. Vi bör inte göra dom beroende av bidrag och arbetslöshet utan ge dom chansen direkt att bidra till samhället.

Vi får väl se vad Liberaldemokraterna kan göra. Det verkar än så länge rätt lovande och de verkar vara ett bra komplement till Piratpartiet.

Vad den här väljaren vill ha

Det är valår, partierna slår krumbukter på sej själva i det att de bjuder över varandra om oss väljares gunst. Det är rätt kul att se hur de plötsligt blir våra bästa vänner och vill oss bara väl. Men vissa saker kommer de nog inte att våga diskutera med oss, t ex det som rör oss personligen. Det är nog lite väl vågat att ge sej in på att försöka fixa saker för varje individ.

Det är nog inte mycket värt att fråga ut dom om klimatfrågan för dels är de flesta som är initierade i den alldeles för insnöade på AGW-hypotesen och således inte mottagliga för alternativa åsikter i den frågan, ej heller kan man säkerligen fråga dom om fildelningen och den personliga integriteten, såvida det inte rör sej om piratpartister som ju redan sysslar med dessa frågor.

Men det är inte bara politiker som far land och rike runt i jakt på väljare. Tidningar och diverse gallupinstitut gör det också. Jag vet inte hur många nätbaserade åsiktsundersökningar jag besvarat de senaste tre månaderna, antingen i regi av tidningar eller institut.

Jag kanske ska ta tillfället i akt och göra just det som man inte kan diskutera rakt ut med en politiker, nämligen det jag personligen vill ha gjort. Så vad vill den här väljaren ha? Fred på jorden, mer kosing, färre fästingar, ett jobb? Nåja, även om dessa saker är önskvärda är det bara följden av det jag helst vill ha: nämligen en sansad debatt om allt som går att debattera, en mer öppen demokrati där vanligt folk inte kallas allmänheten utan direkt kallas folket. Allmänheten låter för mej som nåt vid sidan av, som är inte viktigt nog att komma till tals annat än vid diverse tillfällen, som ett valår. Det bör finnas ett ställe i varje samhälle där öppen debatt ska få förekomma utan inhibitioner och försök till censur.

Det är alltså vad jag vill ha, en öppnare demokrati där vanligt folk är med och påverkar diskussionerna kring de beslut som ska tas. Inga principbeslut som berör alla invånares liv och framtid borde få tas utan att minst 100 personer från ett visst samhälle får vara med och diskutera innan. Att ha öppna sessioner inom kommunerna är ett bra steg i den riktningen men det borde finnas fler tillfällen. Yttrandefriheten för mej är helig, den är absolut, mötesfriheten är nästan lika viktig liksom rätten till ett drägligt liv. Att då inskränka vår insyn i maktens korridorer till vissa sessioner är inte så bra. Så mycken öppenhet som möjligt, tack!

Så, det var mitt politiska budskap och önskemål. Take it or leave it!