Politikerhotet och föraktet mot samhället

- Ge er på politiken, inte den som uttalar den!

Det är så lätt att identifiera en person med den politik som förs i ett visst parti. Det är lika lätt för vissa personer att ösa ur sitt hat över den eller de personer som representerar just ett sådant parti, enbart för att man inte gillar den politik som förs. Det intressanta här är att journalister och politiker väljer att kalla såna här utfall från enstaka individer som ett hot mot demokratin, när det dels är bara några få som gör såna här dumheter, samt dels är politik i sej inte demokrati.

Vad jag menar med detta sista är att politiker väljs i demokratiska val, men det en politiker gör har inget med demokrati att göra. Det är enbart styre. Så ett utfall mot en politiker handlar först och främst om frustration över den hotandes egen maktlöshet. Mot den frustrationen kan man ställa det faktum att de allra flesta som ogillar en viss förd politik skriver insändare i tidningar eller direkt till det parti där man i artiga ordalag uttrycker sitt motstånd. Det är riktigt tarvligt att hota en specifik politiker.

Inte hotar väl missnöjda passagerare lokföraren för att tåget blev försenat? Men det gör vi mot många politiker, men inte bara dom. Lärare, konduktörer och andra med någon form av maktfunktion  i samhället är väldigt ofta utsatta, oftare än politiker verkar det som faktiskt. Hot och hat är nämligen de maktlösa personernas främsta vapen. Man märker denna maktlöshet mest i form av dessa våldtäkter som får sån uppmärksamhet i medierna. Det verkar som om de flesta tidningar blandar samman sex och maktlöshet. En våldtäkt handlar ALDRIG om sex, enbart om att försöka skaffa sej makt på andras bekostnad. Män våldtar genom fysiskt våld, kvinnor genom psykiskt våld eller hot om fysiskt våld. Men i vilket fall som helst, våldtäkt är inte sex.

Det som sker i samhället är inget som egentligen är någon anledning till oro, vare sej för kvinnor eller män. Det är ytterst beklagligt för de som drabbas och vi borde satsa allt på att stoppa dom som utför dessa aktioner, men vi kan inte stoppa dom genom att förändra lagstiftningen kring vad som ska kallas våldtäkt eller ej, för det är som alltid när sånt diskuteras en papperstiger. Det stoppar inte dom maktlösa, sinnessvaga människorna som utför dessa hemskheter från att ge sej ut på gatorna. Lagar stoppar inte någon, naturen hos varje människa avgör om man följer den eller ej.

Problemet är inte enbart attityden hos folk, problemet är att vi inte lär folk som hyser hat att hat och hot inte får dom mer anpassade i samhället, snarare att samhället kommer att fortsätta frysa ut dom ännu mer. Folk som slåss, våldtar, hotar har problem med att de saknar maktmöjligheter i samhället och vill ta för sej av den kakan, men de verkar inte veta hur. Att lära dom veta hut genom fängelser och vård funkar inte eftersom det ger dom ännu fler möjligheter att lära sej utöva fel sorts makt. I så fall borde de stanna kvar för resten av livet, men det är för dyrt och det skulle snabbt bli fullt i våra fängelser.

Hotet mot samhället kommer inte ifrån utlänningar, från kriminella eller andra som "inte passar in", utan från enskilda personer som saknar makt och enda möjligheterna de har att få makt är att göra andra maktlösa. Där ska vi sätta in stöten. Allt annat är bara propaganda och larvig opportunism...




"The first thing we do, let's kill all the lawyers"

Även en blind höna...

Nu har två politiker skrivit en debattartikel om miljön igen. De båda som skriver hör till Alliansen och heter Désirée Pethrus (KD) och Anita Brodén (FP). De skriver om Arktis och Arktiska rådet som det kallas, det råd som har till uppgift att hålla efter de nationer som direkt eller indirekt har med det Norra ishavet och dess natur att göra. Man vill ju inte överexploatera marken där uppe. Men att det finns enorma mängder olja där uppe oroar och det med rätta. En oljekatastrof i Arktis är definitivt inte vad vi vill ha. Alaska får räcka, liksom utvinningen ur sanden i Canada, den senare står redan under konkurrens från skifferoljan som både är mer miljövänlig ur utvinningssynpunkt och är bättre ekonomiskt sett.

Raffinaderi för oljesand i Canada. Bild från dn.no

Klimatdravlet måste förstås förekomma i deras artikel för det är ju numera ett mantra värdigt Goebbels att ta upp det. Men i övrigt är det inget större problem med deras artikel, bortsett från en sak. De skriver i inledningen av femte stycket att Arktis är omringat av Norra Ishavet. Det ska ju förstås vara tvärtom. Geografi är visserligen ett svårt ämne men jag förstår om de kastade om Arktis och Norra Ishavet. Det är ett ett område folk sällan ser, ens på TV. Ordet Arktis betyder förresten björnmarkerna. Ordet är nämligen bildat av det grekiska ordet för björn, arktos.

Oljan i Arktis bör få ligga kvar där den ligger. Vi har så det räcker och blir över på andra platser i världen. Det är inte ekonomiskt försvarbart att i längden utvinna den i Arktis. Jag undrar förresten hur man från ryskt håll har tänkt sej att nå den olja som finns nära ett vulkaniskt aktivt område på havsbottnen nära Nordpolen. Det är nämligen flera tusen meter vatten mellan dom och oljan, sen följer ytterligare någon kilometer eller så av berg och sediment. I nuläget är det inget alternativ till den olja vi redan har tillgång till.

När ska den första artikeln på många decennier skrivas om miljön utan att klimatet kommer med? Det är ju två helt skilda saker. De har inte ens med varandra att göra. Miljön är det område där vi bor som vi har hand om. Klimatet är den återkommande vädercykel vi har skapat för att vår hjärna behöver ett mönster att följa. Det är dags att skilja på miljö och klimat. Men som de blinda hönor våra politiker oftast är har dessa två nu hittat ett korn av rim och reson, nämligen att oljeutvinningen i Arktis inte är bra.



"The poetry of the earth is never dead"

Hotet mot samhället är gravt överdrivet

Filma ett kommunfullmäktigemöte? Tydligen inte. Spionera på medborgarna? Absolut! I kriget mot terrorismen och andra misshagliga element i samhället är tydligen allting tillåtet, utom när det gäller de besuttna själva. Det talas vitt och brett om politikerförakt men medborgarföraktet är ju vad som har lett fram till det förra. Myndigheter och politiker behöver inte skyddas i egentlig mening. De åtnjuter redan ett fullgott skydd i form av livvakter och receptionister som ser till att demokratin i praktiken upphävs när vanligt folk vill ha kontakt med sina folkvalda och deras representanter.

FRA och liknande verksamhet behövs faktiskt inte, av flera skäl. Jag tänker bara nämna ett par för det räcker med två. Det första är det som jag valt som rubrik till den här artikeln: att hotet mot samhället är överdrivet. Så gravt överdrivet att all verksamhet som syftar till att skydda politiker och myndigheter från olika former av attacker blir som att skjuta mygg med kanon. De attacker som ägt rum uttömde terroristernas "kreativitet" så till den milda grad att det dröjer decennier innan de lyckas med nåt igen och tills dess har utbildning och information till deras släktingar stoppat alla terrortendenser (inte motattacker med insatsstyrkor!). Kunskap och utbildning är terroristernas värsta fiende, inte vapen och övervakning.

Det andra skälet är att yttrandefriheten naggas i kanten då folk blir mindre benägna att prata som man vill (och får!) i digital form. Känner man sej övervakad tar den urgamla skräcken för rovdjur över och då är det inte konstigt att en del blir paranoida. Privatlivet är inget värt längre. Men vad är det i vanligt folks samtal som kan vara så viktigt? Används vi som jämförelse som exempel på hur vanligt folk pratar kontra skurkar?

Ett tredje skäl som jag inte tänkt ta upp men som ändå kommer med, vad händer om fienden verkligen bestämmer sej för att anfalla mål i Sverige? Jag tror inte de då använder sej av de metoder säkerhetstjänsten tror att man kommer att använda. Tvärtom kommer de att vara väldigt "vanliga" och det är nog tystnaden som kommer att avslöja dom. Om den dagen kommer, vilket jag inte tror, får vi se vad som händer. Ingen organisation som vill använda våld som medel för underkastelse eller skräck har något att vinna på att anfalla Sverige. Tvärtom är Sverige en lysande, om än ganska omedveten, allierad i kampen för underkastelse från dessa organisationers sida.

Det handlar om att myndigheterna är för undfallande visavi de som förespråkar våld som medel. Inte undra på att folk som Pat Condell, även om han överdriver något, går igång på alla cylindrar när våldsförespråkare hela tiden låter käften glappa.

Den tråkiga sanningen för FRA och andra organisationer som vill övervaka allt och alla är att de som skriker om våld och övergrepp är de som oftast är mest impotenta när det väl handlar om just våld. Det är de tysta som är farligast. Den verkliga terrorismen utförs av de som har den verkliga makten att skrämmas. De som kan hålla en befolkning i schack är de verkliga marionettmästarna. Nej, jag talar inte om terroristorganisationer, ej heller om västerländska länder, utan om diktaturer överallt som antingen är diktaturer eller kallar sej demokratier. Dock kan inget land som aktivt spionerar på sina medborgare i syfte att ta reda på huruvida de är regimmotståndare kallas demokratier.

Egentligen är allt som syftar till att skrämmas terrorism. I så fall är storlagen inom fotboll terrorister eftersom det oftast är pga sitt rykte de vinner ligorna. Men fullt så långt behöver vi inte gå, eller?

Övervakning förekommer överallt. Vanligt folk övervakar också, ibland utan att vara medvetna om att det är övervakning. Vi kollar in vad andra gör utan att säga nåt, vi tittar lite extra på nån eller nåt för att vi blir intresserade. Men sån övervakning är sällan organiserad. Det är den organiserade, ej kopplade till övervakning av konstaterade skurkar, som är onödig och överdriven. Nivån för övervakningen är inte alls ställd till proportionerna för hotet mot samhället. Samhället som sådant klarar sej alltid, det är de styrande som är oroliga för att förlora makten. Det är därför vi har krig, därför vi har terroristbekämpning. Låter jag kategorisk? Inte så svårt att låta sån när världen är sån...



"Computer: a million morons working at the speed of light."

Vilka är dessa forskare?

Tecknat av Sidney Harris.

Man hör och läser hur "forskarna" har kommit med rapporter, man ser hela tiden hur det refereras till "forskningen". Men vilka är forskarna som ska ha gjort allt detta? Nu senast är det Vänsterpartiet som hänvisar till "forskarna" men de ger inte någon vidare källhänvisning till vilka forskare som sagt detta om fyra graders temperaturstegring, som de pratar om i sin debattartikel i SVD.

Saken är den att fyra grader kommer från Världsbanken och sen när är en ekonomisk förening en expert på klimatforskning? Johan Rockström, denna agronom med inriktning på miljöstudier, var inte sen att hoppa på det tåget. Vem har gjort honom till en auktoritet på klimatforskningens område? I USA har en dendrokronolog (Michael Mann) och en ansvarig för NASAs meteorologsatelliter (James Hansen) blivit de allra värsta alarmisternas hjältar för sina arbeten som inte direkt har med klimatforskningen att göra, men som ändå anses vara politikernas främsta verktyg så fort nåt behöver "bevisas".

För några bevis för vare sej det ena eller det andra gällande människans påverkan på klimatet finns inte i framtiden. Jag kan redan nu säga det att utan oss människor hade klimatet varit betydligt värre. Allt levande påverkar vädret, klimatet och atmosfären i stort. Det är så allt fungerar. Vad vi gör får effekt liksom vad andra djur gör. Att vi skulle vara annorlunda är att göra oss till de där utvalda varelserna religiösa alltid velat ha oss till. Ett sorts utvalt folk, nåt gudarna velat ha. Har inte politiker och andra med dom kommit längre än att de låter den religiösa dimensionen lura i bakgrunden?




"Ett jubileum är ett datum då en nolla hedras som en nolla av andra nollor."

Varför just DU borde bli politiker (eller varför jag inte kommer att rösta mer)

Bild från Tecknar-Olles hemsida.

Varför klagar vi på våra politiker? Varför gör de inget för just oss?

Två frågor som är giltiga och vars svar inte är så lätta att få fram. Saken är den att vi i alla tider har förknippat politik med maktutövande, inskränkthet och hejdlös byråkrati. Den första aspekten, makt, kommer av det faktum att man som politiker får ta del av Makten och känner då inte längre samma press att följa sina ideal. Den andra beror på tillgången på makt och oförmågan hos de med makt att ta till sej kunskap som går emot makten ideal. Den sistnämnda är resultatet av mötet med just byråkrater och tjänstemän.

Jag kan ta ett exempel på ett beslut som tagits som en följd av alla tre ovan nämnda aspekter; sammanslagningen av landskommunerna till kommuner 1970-71. Det är samtidigt ett exempel på ett beslut som verkligen inte varit lyckat. Det togs för att underlätta ekonomin i småbyarna och ge vissa samhällen en chans att överleva. Men vad det i stället förde med sej var kaos i ekonomin och en känsla av att småbyarna utanför centralorten inte betydde något när ekonomiska beslut skulle tas. "Lösningen" i vissa kommuner var att indela kommunens areal i kommundelsnämnder som svarade inför fullmäktige. Men det ger ändå inte makten tillbaka till småbyarna.

Andra exempel behöver jag inte gå in på så noga, det räcker med att jag nämner dom: Robin Hood-skatten, JAS, försäljning av vapen till Oman som sen fördes vidare till stridande länder. Listan kan göras ännu längre och även om JAS är ett kompetent flygplan visar affärerna kring det inte alls några tecken på kompetens.

Vad gör vi då åt detta? Jo, vi borde satsa själva för att bli politiker, med alla dess förmåner och risker. Det är ju inget yrke så man behöver inte stoltsera med det i sin jobbresumé. Bara att tuta å köra!

Nej, skämt åsido, politik är ett uppdrag för de hågade och ju fler med så bred kunskap om allt i samhället desto bättre. Men det får vara slut på broilertaktiken. Mona Sahlin m fl har lagt beslag på politiken länge nog. Därtill får det vara slut på alla lättledda politiker, de som låter sej styras av lobbyister och företag, dvs speciella frågor som undergräver demokratin och folkets rätt att tillsammans påverka samhällets uppbyggnad.

Det sägs ofta, ibland spydigt, att man får de politiker man förtjänar. Men jag vägrar erkänna att vårt samhälle är så självupptaget, maktfullkomligt, inskränkt och framför allt så oemottagligt för fakta som våra politiker, framför allt på kommunal nivå, är många gånger. Jag vill hellre se de som är politiker som en förlängning av oss själva, en utsträckt arm in i det allra värsta ormboet. Jag hör till dom som aldrig skulle kunna tänka sej att bli politiker. Ändå diskuterar jag det gärna. Jag vill hellre debattera än delta i politiken eftersom jag är övertygad om att politik inte hör ihop med demokrati. Demokrati är folkets röst, politik är maktens röst. Vi väljer politiker, inte för att de ska styra över oss utan för att de ska föra vår talan inför Makten. Makten som i detta fallet är densamma som den samlade kraften hos företag, enskilda personer med ledarförmåga, personer med mycket pengar samt de som av naturen dras till de ovanstående.

I det läget är klantiga och/eller okunniga politiker det värsta vi kan ha. Makten kan vara global, nationell eller lokal. Den är likadan överallt och sitter man på många stolar samtidigt försäkrar man sej om att få som man vill. Man rekryterar ur de egna leden och framställer dom i ett sånt ljus att alla väljare får sina huvuden förvridna. Det är inte demokrati. Det är oligarki i kombination med nepotism. Slå upp orden om ni är osäkra. Vad gäller slå upp har jag från och med nu slagit upp förlovningen med valen i Sverige. Det kommer efter flera års besvikelser över den politiska situationen i landet. Man får hela tiden hör att ens röst gör skillnad men jag upplever det mest som, "tack för din röst, lille vän, nu fortsätter vi i samma stil. Utvecklingen får vänta. Nu ska här regeras!"

För min del resonerar jag ungefär som George Carlin: Jag kan inte klandras eftersom jag inte valt sida i politiken. Jag gör min röst hörd på den arena som passar mej bäst; internet. I ett parlament skulle jag tystas ner, inom kommunfullmäktige skulle jag frysas ut, på gator och torg är det ingen som lyssnar vare sej på mej eller någon annan. Återstår då bara internet där jag skriva vad jag vill utan att någon bryr sej. Men någon lyssnar, det vet jag, för en del av mina inlägg kommenteras.

Vare sej man håller med mej eller inte så gör andra sina röster hörda på samma sätt som jag gör. Det är äkta demokrati. Val är spel för gallerierna. Den riktiga demokratin sker genom dialog mellan olika parter. Man behöver inte komma fram till nån gemensam ståndpunkt, man kan lämna diskussionen lika långt från varandra som man äntrade den, men det viktiga är att man har fått tala med och till varandra. Alla obekväma åsikter ska få komma till tals. Tankeförbud och politisk korrekthet är termer vi borde slå ur hågen.

Rätten att yttra sej om allt och alla är viktigare än något annat som anses vara mänskligt. Den är för mänskliga lagar vad överlevnad och fortplantning är för naturlagarna. Att välja någon till ett politiskt ämbete finner jag mot bakgrund av det jag just sagt riktigt motbjudande då vi väljer representanter som i teorin (endast i teorin, flickor och pojkar!) ska vara ett axplock ur alla samhällsled. Varför sitter det då så många adelspersoner i Riksdagen?



"Folkets välfärd är den yttersta lagen."

Miljöhyckleri är dagens ord

Mikaela Valtersson enligt tecknaren Kalle Strokirk.

"Mikaela Valtersson, en av de som föreslås bli Miljöpartiets nya språkrör, har åkt taxi i tjänsten för över 17 000 kronor på ett halvår. Trots att hon bor 300 meter från pendeltågsstationen. "

Så börjar ingressen till en kort artikel i gårdagens SVD och man citerar då Aftonbladet. Miljöhyckleriet bland våra folkvalda tar sej allt tydligare uttryck. Hon skyller på de dåliga tågavgångarna när hon ska förklara sitt taxiåkande. Det finns ju buss, eller är en riksdagsledamot och politiker för "fin" för att åka proletariatets färdsätt? "Hon måste passa tiderna" heter det också. Hur vore det då om våra "kära" politiker gjorde som alla oss andra och anpassade sitt arbete efter avgångarna?

Hoppas Berlusconi faller

Maken till fjant finns inte och de som röstade fram honom som Italiens premiärminister (två gånger!) borde skämmas. Nu ställs han inför rätta för maktmissbruk och sexköp. Gamla åtal kommer också tas upp. Om han fälls riskerar han fängelse och en premiärminister kan inte styra landet från finkan.

Jag återkommer i ett annat inlägg med min egen syn på det Silvio Berlusconi har gjort. Det finns en del saker där som tål att diskuteras men inte nu. Att han är en skitstövel kan jag ändå redan säga.

Grodor, grodor ur munnen far...

Yttrandefrihet i all ära men det senaste förslaget från Stefan Hanna, representant för Centern i Uppsala, borde inte få blivit sagt. Han vill nämligen införa en skatt på feta människor för att de innebär en påfrestning på samhället. Vad är nästa steg? Ska vi beskatta lytta, reumatiker, enbenta, blinda, lama, döva, Jehovas Vittnen (nog för att dom skulle behöva bli taxerade!), rasister och malmöbor extra också? Nej, är det en grupp vi borde taxera ordentligt är det dumma politiker. Detta var en groda utan dess like!

Ska man se på det hela från ett annat perspektiv är hans förslag inte bara dumt utan andas fascism också. Vill vi verkligen ha mer segregation i landet? Vem ska klassas som fet? Vilken metod ska användas, den ovetenskapliga BMI-metoden eller okulär inspektion? Jag hoppas verkligen att han tar tillbaka det illa kvickt för annars blir han bara ihågkommen som ett skämt. Men det är Centern som parti redan.

En julhälsning från infrastrukturministern

"Till Dagens Nyheter säger infrastrukturministern att hon tycker att tågaktörerna varit väl förberedda, insiktsfulla och bra på att kommunicera.

– Tågresan går rätt bra för de allra flesta, säger hon till DN.
Vad säger du till dem som inte kommer fram med sina tåg till julafton?

– Jag kan förstå irritationen och känslan. Det kanske till och med är så att man inte kan fira jul på jul­afton, utan att man får ställa sig in på att ha julfirande någon annan dag. Det är ju verkligen supertråkigt, säger Catharina Elmsäter-Svärd (M) till DN."

Allt enligt vår folkvalda(?) minister. Ha en trevlig jul var ni än är och frys inte för mycket!

Avslutar med en rolig tecknad film:

Göran Hägglund - doldisen

Jag upplever Hägglund som kompetent men alldeles för intetsägande i sin framtoning. Han liksom kommer bort bland de andra partiledarna, såväl i Alliansen som Rödgröna. Partiets åsikter är också en aning luddiga och intetsägande. Nästan som om de skäms för det de vill säga. Rätta mej om jag har fel men jag tycker Hägglund är en lika blek figur som Alf Svensson var en stark figur när han var partiledare. Yin och Yang där mellan dom.

Så, vad vill Kristdemokraterna egentligen? Kan nån tala om det för mej?

Politikerna börjar så sakteliga dra sej ur koldioxidhysterin

Kolkraftverken får leva kvar. Det har brittiska politiker kommit fram till. De släpper knappt ut nåt mer än vattenånga och koldioxid, saker som är bra för miljön på lång sikt. Därmed har den nya regeringen i Storbritannien gått från sitt krav på färre kolkraftverk från förra året. I USA ska man också bygga nya kolkraftverk och i Kina byggs nya på löpande band. När kommer svenska politiker sluta med koldioxidhysterin?

Vad den här väljaren vill ha

Det är valår, partierna slår krumbukter på sej själva i det att de bjuder över varandra om oss väljares gunst. Det är rätt kul att se hur de plötsligt blir våra bästa vänner och vill oss bara väl. Men vissa saker kommer de nog inte att våga diskutera med oss, t ex det som rör oss personligen. Det är nog lite väl vågat att ge sej in på att försöka fixa saker för varje individ.

Det är nog inte mycket värt att fråga ut dom om klimatfrågan för dels är de flesta som är initierade i den alldeles för insnöade på AGW-hypotesen och således inte mottagliga för alternativa åsikter i den frågan, ej heller kan man säkerligen fråga dom om fildelningen och den personliga integriteten, såvida det inte rör sej om piratpartister som ju redan sysslar med dessa frågor.

Men det är inte bara politiker som far land och rike runt i jakt på väljare. Tidningar och diverse gallupinstitut gör det också. Jag vet inte hur många nätbaserade åsiktsundersökningar jag besvarat de senaste tre månaderna, antingen i regi av tidningar eller institut.

Jag kanske ska ta tillfället i akt och göra just det som man inte kan diskutera rakt ut med en politiker, nämligen det jag personligen vill ha gjort. Så vad vill den här väljaren ha? Fred på jorden, mer kosing, färre fästingar, ett jobb? Nåja, även om dessa saker är önskvärda är det bara följden av det jag helst vill ha: nämligen en sansad debatt om allt som går att debattera, en mer öppen demokrati där vanligt folk inte kallas allmänheten utan direkt kallas folket. Allmänheten låter för mej som nåt vid sidan av, som är inte viktigt nog att komma till tals annat än vid diverse tillfällen, som ett valår. Det bör finnas ett ställe i varje samhälle där öppen debatt ska få förekomma utan inhibitioner och försök till censur.

Det är alltså vad jag vill ha, en öppnare demokrati där vanligt folk är med och påverkar diskussionerna kring de beslut som ska tas. Inga principbeslut som berör alla invånares liv och framtid borde få tas utan att minst 100 personer från ett visst samhälle får vara med och diskutera innan. Att ha öppna sessioner inom kommunerna är ett bra steg i den riktningen men det borde finnas fler tillfällen. Yttrandefriheten för mej är helig, den är absolut, mötesfriheten är nästan lika viktig liksom rätten till ett drägligt liv. Att då inskränka vår insyn i maktens korridorer till vissa sessioner är inte så bra. Så mycken öppenhet som möjligt, tack!

Så, det var mitt politiska budskap och önskemål. Take it or leave it!

Vår värld - en plats där dumheter frodas (del ett)

Jag ogillar nationalism och patriotism, mina skäl för att hålla på det svenska landslaget är helt enkelt för att de är från samma land som jag själv är. Heja Sverige skulle jag aldrig skrika. Nån glädje över att Sverige vinner har jag inte, det är landslaget, dvs våra representanter, som vinner, inte vi som nation.

Därför kommer nu mitt påhopp på Norge säkerligen som en chock för en del som läst ingressen här. Norge är ett vackert land rent fotografiskt sett och jag har mött trevliga norrmän och vi har inte haft några problem med att umgås. Problemet med Norge ligger på nationsnivå och i deras reaktionära ståndpunkter, som närmast kan beskrivas som viktorianska och hyperkonservativa i vissa fall. De har lagar som förbjuder vissa hundraser trots att resten av världen i stort accepterar dessa och inte har några större problem med dom, de har en närmast laestadiansk syn på politik och världen, dvs religion spelar en stor roll i deras liv. Detta kan förstås stämma in på många grupperingar världen över men just Norge i vår närhet har denna syn fått ett fäste på ett sätt som inte finns i många andra länder. Nu har jag säkert fel i fråga om den stora massan i Norge men de jag har stött på och som jag inte kunnat komma överens med har haft den här synen, en nästan laestadiansk syn på allt. Den synen går igen i de norska tidningar jag råkat på. Kanske är det bara jag, som ogillar traditionalism och religionens involvering i samhället, som reagerar på såna människor.

Med detta påhopp menar jag inte att göra narr av Norge, de får ha kvar sitt lillebrorskomplex inför Sverige om de vill. Jag bryr mej inte om sånt. Nationalism och patriotism är för mindre själar än min. Att de inte har samma komplex inför Danmark, som ju faktiskt styrde och ställde som de ville i Norge i flera hundra år, förstår jag inte dock.

Över till annat och den här gången ett rejält påhopp på våra politiker, framför allt Andreas "jag svänger snabbare i en fråga än en vindflöjel för vinden" Carlgren som nu anser att vargjakten är befogad. När han tillträdde velade han betydligt i denna fråga och försökte komma undan så smidigt som möjligt. Han har rätt förstås i att vi måste få in fler vargar utifrån med tanke på den genetiska likriktning som pågår bland vargpopulationen i vårt land.

Andra politiker jag tänker ge en känga är Beatrice Ask och Thomas Bodström som i många frågor är varandras spegelbilder. Framför allt i frågan om datalagringslagen och fildelningen. Det var ju Bodströms underliga idéer om övervakning av internet som ledde fram till att debattören Oscar Swartz myntade termen Bodströmssamhället. Hur Ask och Bodström som representerar två olika partier i förment olika politiska block kan vara så lika i sin syn på det moderna samhället förstår jag inte. Är de laestadianer?

Som synes är detta bara en del av världen där dumheter frodas. Jag får anledning att återkomma i denna serie och då inte bara med påhopp på nationer och enskilda politiska representanter för dessa nationer. Folk med tolkningsföreträde och en syn på vanligt folk som gränsar till fascism kommer att hamna i skottgluggen nästa gång.

Det är synd om Maldiverna...inte alls!

Maldivernas regering utförde sitt arbete på havets botten härom dagen. Där satt de och skrev på papper för att poängtera att de minsann tog nåt på allvar, nämligen att Maldiverna skulle kunna försvinna i havets vågor nån gång i framtiden, något som kommer att ske, men inte nu och inte pga av något människan gör. Erosion, hört talas om den processen? Det är vad som kommer att göra slut på Maldiverna.

Sätt hela Mellanöstern under FN-kontroll!

Vad som är sant i frågan om organsmugglingen mellan Israel och USA får andra ta reda på. Att det är en massa knasbollar som styr i Mellanöstern går inte att komma ifrån. Israeler begår övergrepp, palestinier begår övergrepp, nu senast hade nån sekt förskansat sej i Gaza och haft en del dumheter för sej och sen sköt palestinier mot palestinier. Ingen ände på dumheterna i den regionen. Jag föreslår att hela området sätts under FN-kontroll eftersom det efter 60 år framgått att varken israeler eller palestinier klarar av att styra som vanligt folk. Klåpare hela bunten. Samtidigt som de vanliga människorna kommer i kläm.

Vad bråkar de om, jo, öken! Det är en djävla öken de slåss om. Här har mestadels varit öken de senaste 5000 åren. Helig mark, pyttsan! Ingen av folken har egentligen nån historisk rätt till marken. Men som domstolsutslag i Sverige visar har historien ingen betydelse när det är frågan om rätten till mark. Endast rå styrka och nya papper gäller. Således borde hela området avbefolkas och utplånas.