Människans verkliga påverkan på miljön och klimatet

De senaste tre dagarna har jag skrivit om tre stora faror som drabbar oss människor. Mest för att visa på vilka faror det finns där ute. Nu handlar det om oss människor och vilken "fara" vi är. Vår påverkan på vår planet kan egentligen summeras i en enda, ganska lång, mening: Vårt fällande av träd under ca 10,000 år har ändrat vädret och klimatet över stora delar av planeten, vilket fått svåra konsekvenser för livet i de områden som främst har påverkats. Vår påverkan är visserligen global, men inte över hela planeten, snarare har vissa delar drabbats hårdare än andra. Många delar har aldrig utsatts för mänsklig påverkan.

Det är med oss som med alla andra djur som blir för många på en plats. Vi utarmar platsen och tvingas så småningom flytta. Men precis som många andra djur med stor hjärnkapacitet har vi ett minne av en viss plats och återvänder följaktligen till denna plats för att se om den har förändrats/förbättrats. Det är därför folk bebor Medelhavet, Mellanöstern och Gangesdeltat trots att dessa områden är förstörda av alldeles för många människor på samma plats. Indonesien och Kina är områden som också har fått alldeles för många människor på relativt liten yta.

Människans samlade städer och byar breder ut sej över ganska stora arealer, men skulle man samla dom på en och samma punkt, med ungefär en tomtbredd mellan varje hus, skulle det ändå bara uppgå till ca 1-3 % av den totala landytan på jorden. Det framgår ganska klart om man tar en världskarta och samlar alla stadsbildningar till en och samma punkt. Alla världens sju miljarder människor får dessutom ledigt plats på ön Kreta.

Vår miljöpåverkan är således global men drabbar bara vissa områden i taget. Frågan är då på vilket sätt klimatet har påverkats av vår verksamhet. Tja, i de områden där vi huggit ner träd i såna mängder att det numer är liknar ett permanent kalhygge har klimatet blivit torrare. Inte varmare men torrare, eftersom träd drar till sej fukt. Se återigen Mellanöstern och Medelhavet. Det är områden som varit bebodda länge och således utsatts för hårda påfrestningar från vår verksamhet. Ändå anpassar sej det övriga djur- och plantlivet till de förhållanden människan skapat.

Men trots allt vi utsätter markerna för tycker jag ändå att vår planet klarar sej bra ändå. Det tar ca 40 år för regnskogen att återhämta sej (inte hundra som vissa vill göra gällande!), när Digerdöden drog fram över Europa, Afrika och Asien för snart 700 år sen växte skogarna till sej på mindre än tre generationer och områdena närmast Tjernobyl är rena rama urskogen idag där det en gång var städer, så minskar vi bara trycket på de områden som är värst drabbade kommer naturen att återta sina förlorade marker väldigt snabbt.

Detta med utsläpp av koldioxid är en droppe i havet. Våra utsläpp är så små i förhållande till det övriga planeten släpper ut att det är löjligt att påstå att våra emissioner skulle vara en fara för planeten. Det är vårt skövlande, våra utsläpp av kemikalier och tungmetaller i markerna och vårt behov av elektricitet som är den stora boven. Koldioxiden är bara ett svepskäl för att slippa ta itu med de andra sakerna från politikernas sida.



"I guess it's not a problem, that's the way it's meant to be
Oh, it's never been a problem, it's never been a problem to me"

Frackning - ett ord i tiden

Nu får jag för ovanlighetens skull tacka SVTs "Vetenskapens värld" för att jag fick veta mer om vad frackning är och vad det innebär, såväl geologiskt som ekonomiskt och politiskt. Efter att ha sett programmet är jag övertygad om att problemet med frackningen inte är gasen man vill åt utan att det som drabbar boende nära en gasutvinningsplats är metangas och/eller dåligt tätade borrhål där kemikalier från utvinningen av gasen läckt ut i markerna. Själva frackningen är alltså oskyldig. Å andra sidan tycker jag att det verkar vara en ganska dyr metod för att få fram gasen på. För inte kan det vara billigt att använda en massa vatten som under högt tryck pressas ner i berggrunden?

Men tills vidare är detta den bästa och mest effektiva metoden. Den verkar inte vara så speciellt miljöfarlig, även om undersökningarna på området knappast är klara. Kemikalierna kan möjligen vara ett problem eftersom de ibland hanteras av människor med tummen mitt i handen. Metangasen verkar ingen ha koll på alls. Den bara väller upp som den själv vill när man borrar efter skiffergasen. Nåja, lite spill får man väl tåla. De som drabbas av brinnande vatten har av allt att döma varit drabbade långt tidigare av metangasen.

Till sist, frackning har mer moraliskt och legalt stöd än TV-avgiften. Jag vet, det verkar som om jag fiskar efter läsare (och det gör jag, sa han helt utan den minsta skam i kroppen), men som det verkar så i dessa tider när politiker och andra girigbukar ändå bara utnyttjar vår lagstiftning för att berika sej och de sina så är väl ett bedrägeri i lagens namn (TV-avgiften) viktigare att ta itu med än att klaga på gasutvinning, som har potentialen att rädda mångas ekonomier?




"Don't be chicken. Be an egg, get laid."

En krönika i tiden

Gårdagens dumheter jag skrev om bleknar i jämförelse med den krönika i Aftonbluddret jag genomlidit idag. Eva Franchell är säkert en trevlig människa, och det är inte hennes karaktär eller person jag angriper, utan hennes skrivande. Det å andra sidan är nåt som borde diskuteras ordentligt. För i hennes värld är miljö och klimat samma sak, vilket det inte är i realiteten. Miljö är det område vi lever i och ska ta hand om, medan klimat är ett genomsnitt för hur vädret uppför sej i ett visst område över en viss tid, vanligtvis 30 år eller mer. Men detta blandar Franchell gladeligen ihop.

Inte nog med det, hon har fel i nästan varenda mening hon skriver i sin krönika. Det är inte finn fem fel längre, det är snarare finn ett enda rätt. Hon gör det enkelt för sej genom att stolpa upp vad hon anser är saker som händer nu. Låt oss granska dom:

Skördarna minskar
Glaciärer smälter
Koraller dör
Djurarter försvinner
Extrema väder ökar
Översvämningarna blir fler

Vilka skördar är det vi talar om? Varför skulle ett förändrat klimat minska skördarna och hur?
Glaciärerna smälter i vissa delar av världen, men avancerar i många andra. Det är i skrivande stund -30 (i Celsius!) mitt på Grönland och för några veckor sen var det samma temperatur vid Nordpolen. Ändå minskar havsisen i omfattning där uppe, beroende på havsströmmarna som packar ihop den mot kusterna i Nordamerika och Asien.
Vissa koraller dör, vilket främst beror på att atollerna de bebor sjunker eller drabbas av undervattensvulkaner.
Djurarter har alltid försvunnit, och kommer alltid att försvinna. Det är inget vi kan göra nåt åt. En del arter har vi aktivt deltagit i deras försvinnande, vilket är beklagligt, men de allra flesta har dött ut utan vår "hjälp".
Extrema väder? Vad är ett extremt väder? Ena dagen är det snöstorm, andra dagen gassar solen och allt är så torrt, så torrt. Det är extremt väder. En storm är en normal konsekvens av mötet mellan kalla och varma luftmassor. De har inte blivit fler eller starkare nånstans i världen de senaste decennierna. Den som säger annat ljuger eller använder statistiken oärligt.
Översvämningarna orsakas många gånger av vår oförmåga att förstå sambandet mellan träd på sluttningar och jordmassorna dessa träd binder. Hugg ner träden, regnen fortsätter att komma och man får ett katastrofalt resultat. Översvämningarna var förresten värre på 1920- och 30-talen då den mesta trädfällningen också ägde rum. Sen dess har de faktiskt blivit färre. Det är rapporteringarna om dom som har ökat i och med att vi fått bättre täckning via internet och bättre telefoner.

Tillåt mej få avsluta detta inlägg med ett aprilskämt från Klimatupplysningen. Varje dag kommer ett nytt aprilskämt inom klimatfrågan så det känns lite uttjatat, men håll med om att det verkar plausibelt på nån vänster, det Peter Stilbs skriver. Vi ses en annan gång.



"It's kind of fun to do the impossible."

Den stora blå

I ett litet hörn av en ganska stor galax, vid den spiralarm som kallas Orion, finns en liten grupp stjärnor, ca 30 stycken inom 15-20 ljusår från varandra, som är ganska lika varandra i storlek och uppbyggnad. De fem största i den här gruppen är vita stjärnor med höga temperaturer i kärnan. Den femte i storleksordningen är den som är mest intressant för oss. Det är nämligen vår egen sol. Kring vår sol cirklar ett stort antal planeter, asteroider och kometer, alla i sina respektive banor. De 20 största planeterna är samtliga så stora att de är cirkelformade sfärer, mer eller mindre tillplattade vid polerna. De två allra största planeterna är enorma i jämförelse med de övriga.

Men det är en av de mindre planeterna som är av mest intresse för oss. Mindre förresten, den är långt ifrån liten. Den är så stor i volymen att den mycket väl kan svälja alla de minsta planeterna i solsystemet och ändå ha gott om plats över. Det är förstås Tellus jag talar om, jorden. Det är den stora blå. Det är en synnerligen aktiv planet som hålls vid liv av sin relativt stora satellit, den vi kallar månen. På denna blåa planet finns en mängd levande varelser, såväl rörliga som stationära. Här vandrar bland allt detta en tvåbent varelse omkring och tror att hon är satt på den här planeten av nåt övernaturligt väsen.

Denna tro på osynliga väsen har många gånger satt käppar i hjulen för en snabbare utveckling av den tvåbenta varelsens hjärna. Kanske är denna tro en försvarsmekanism för alla de som inte förstår utvecklingen? Problemet är dock inte de okunniga och/eller vidskepliga, utan de som anser sej veta bäst. De som är nånstans mitt emellan de ignoranta och de verkligt kunniga. De är påfallande ofta viktigpettrar som armbågar sej fram till maktpositioner där de antingen är i vägen för utvecklingen eller hämmar den på andra sätt.

Det är den sortens människor som envist hävdar att vi är dömda till undergång, trots att vetenskapen motbevisar dom gång på gång. Det är den sortens människor som klagar i högan sky så fort de inte får som de vill, som en liten unge vid godisdisken. Det är den sortens människor som anser sej veta bäst i alla lägen, såna vi andra kallar besserwissrar. Snara att påpeka fel hos andra men har samtidigt svårt att se bristerna hos sej själva.

Så här från ovan syns ingenting av vår aktivitet. Bild från Hammarby Sjöstad.

Det är samma sorts människor som anser att vissa musikalbum är en miljörisk men som själva glatt sätter sej i ett flygplan för att rusa vidare till nästa fjantmöte som inte leder nånvart. Fakta som talar emot skrämselpropagandan, då? Hur ska de agera mot den? Fakta som talar emot ens ståndpunkt är aldrig bra för en, man har investerat ett psykologiskt kapital i denna ståndpunkt, men för såna här människor är megalomanin (storhetsvansinne) inte långt borta. En riktigt stor människa är stor även i nederlag, men såna här människor tolererar inte ens den minsta formen av nederlag. Att förlora även en liten diskussion kan vara som att förlora ett större slag.

Den stora blå bryr sej inte om käbbel mellan de som vet och de som tror sej veta. Den lever vidare, även utan en massa viktigpettrar. Vi människor har generellt väldigt höga tankar om oss själva och det vi gör. Det ligger i vår natur. Frågan är vad resten av varelserna som lever här tillsammans med oss tycker om vår inställning, om de hade vårt perspektiv. De hade kanske velat ta över vår position...



"It is the certainty that they possess the truth that makes men cruel."

Klimatdravlet fortsätter, nu med stockholmare i fokus

Säga vad man vill om Stockholm och stockholmare, men att de skulle vara klimatbovar där förstår jag inte alls. Hur ser en sån ut och vad gör en sån? Förstör man dokument om hur vädret utvecklats genom åren eller skriver man om historien så den passar in i klimatdravlets evangelium? För det som beskrivs i artiklarna handlar om MILJÖN och arbetet med den. Det är två vitt skilda saker, vilket inte alla tycks känna till. När ska folk lära sej skillnaden mellan klimat och miljö?

"I read, much of the night, and go south in the winter"

Självklart påverkar vi världen!

Det kan synas vara en onödig påminnelse, men i dessa tidevarv då lite mer regn än vanligt anses vara ett bevis på mänskligt inducerad global uppvärmning kan det vara viktigt att påpeka att ALLT liv påverkar vädret på jorden. Ta syret i atmosfären som ett exempel. Utan cyanobakterierna bakom stromatoliterna hade syret omkring oss funnits där i betydligt mindre mängd. Syre hjälper också till att skapa nåt som annars hade varit svårt att upprätthålla på jorden, nämligen eld. Eld uppkommer förstås även där syre inte existerar men det finns inte lika länge som med en hel del syre. Syre upptar idag såväl ca 20 % av atmosfärens vikt som volym.

Vi påverkar förstås mer än många andra enskilda arter genom vår förmåga att anpassa oss till olika miljöer - och att anpassa miljön efter oss. Vi är förstås inte heller ensamma om att påverka och anpassa oss här på jorden. Allt levande gör så, för egen vinning. Att vi påverkar vår planet är ofrånkomligt. Vi behöver den och varandra för att överleva då vi kan inte lämna den. Det är dock inte så att vår verksamhet kommer att förstöra jorden. Kanske vi kan förstöra vår egen civilisation men vi har inte nån vapenarsenal eller några fabriker med tillräcklig energimängd för att ens vara i närheten av att ens kunna spränga upp en reva i jordskorpan tillräckligt stor för att få manteln att välla ut och ta över vår värld.

Det är mot bakgrunden av insikten att den samlade energimängden vi har till vårt förfogande inte ens skulle kunna rubba jorden ens en centimeter som får mej att definitivt förkasta alla alarmistiska åsikter om människans påverkan på vädret och i förlängningen klimatet. Vi kan påverka delar av världen framför allt genom våra urbana värmefläckar (Urban Heat Island på engelska) men inte hela världen. Isarna som smälter (och fryser igen!) orsakas av nåt annat. Nåt som inte är av intresse för klimatforskningen. Som poliserna vid avspärrningar för en brottsplats säger: Inget att se på här, cirkulera.

Det intressanta är att många av de uppmätta förändringarna i klimatet de senaste 150 åren kommer just från områden där dessa värmefläckar existerar. Väldigt många. Så många att man kan undra varför. Finns det inga andra väderstationer? Väderstationerna vid flygplatserna, som jag diskuterat tidigare ett antal gånger och som har betydelse uteslutande för flygtrafiken, används också i klimatforskningsstatistiken vilket ju inte är så bra med tanke på deras placering vid olika asfalterade områden eller nära värmeutsläpp.

Hur är det då med resten av världen? Den som inte består av städer (ca 1 % av jordens landyta). Hur påverkar vi den? Vår påverkan verkar ha fått kortsiktiga konsekvenser på vissa håll och långsiktiga på andra håll. Det gäller främst jordbruksmark där alltför aggressivt markutnyttjande har fått de flesta näringsämnena att försvinna då träden inte längre finns som håller den jorden kvar. Det tar ett antal tusen år att bygga upp dessa lager med näringsämnen igen, vilket kommer att hända oavsett vad som händer med oss människor. Vad vi gör blir i längden endast ett temporärt ärr som läks rätt snabbt. Till och med djunglerna växer ganska snabbt ihop efter att vi har huggit ner dom.

Vår påverkan är kanske stor från vårt perspektiv men inte ens under en människas livslängd blir denna påverkan varaktig.



"I can bench press steam, but not fog. I just have to wait until the fog lifts itself.
"

Även en blind höna...

Nu har två politiker skrivit en debattartikel om miljön igen. De båda som skriver hör till Alliansen och heter Désirée Pethrus (KD) och Anita Brodén (FP). De skriver om Arktis och Arktiska rådet som det kallas, det råd som har till uppgift att hålla efter de nationer som direkt eller indirekt har med det Norra ishavet och dess natur att göra. Man vill ju inte överexploatera marken där uppe. Men att det finns enorma mängder olja där uppe oroar och det med rätta. En oljekatastrof i Arktis är definitivt inte vad vi vill ha. Alaska får räcka, liksom utvinningen ur sanden i Canada, den senare står redan under konkurrens från skifferoljan som både är mer miljövänlig ur utvinningssynpunkt och är bättre ekonomiskt sett.

Raffinaderi för oljesand i Canada. Bild från dn.no

Klimatdravlet måste förstås förekomma i deras artikel för det är ju numera ett mantra värdigt Goebbels att ta upp det. Men i övrigt är det inget större problem med deras artikel, bortsett från en sak. De skriver i inledningen av femte stycket att Arktis är omringat av Norra Ishavet. Det ska ju förstås vara tvärtom. Geografi är visserligen ett svårt ämne men jag förstår om de kastade om Arktis och Norra Ishavet. Det är ett ett område folk sällan ser, ens på TV. Ordet Arktis betyder förresten björnmarkerna. Ordet är nämligen bildat av det grekiska ordet för björn, arktos.

Oljan i Arktis bör få ligga kvar där den ligger. Vi har så det räcker och blir över på andra platser i världen. Det är inte ekonomiskt försvarbart att i längden utvinna den i Arktis. Jag undrar förresten hur man från ryskt håll har tänkt sej att nå den olja som finns nära ett vulkaniskt aktivt område på havsbottnen nära Nordpolen. Det är nämligen flera tusen meter vatten mellan dom och oljan, sen följer ytterligare någon kilometer eller så av berg och sediment. I nuläget är det inget alternativ till den olja vi redan har tillgång till.

När ska den första artikeln på många decennier skrivas om miljön utan att klimatet kommer med? Det är ju två helt skilda saker. De har inte ens med varandra att göra. Miljön är det område där vi bor som vi har hand om. Klimatet är den återkommande vädercykel vi har skapat för att vår hjärna behöver ett mönster att följa. Det är dags att skilja på miljö och klimat. Men som de blinda hönor våra politiker oftast är har dessa två nu hittat ett korn av rim och reson, nämligen att oljeutvinningen i Arktis inte är bra.



"The poetry of the earth is never dead"

Miljövänligt, vad finns det att vara vänlig emot?

Jag tänkte utvidga diskussionen från härom dagen då jag påpekade det felaktiga i att använda ordet miljö om  det som borde benämnas resurser. Jag vill nu föra in ordet natur i diskussionen och säga det att ordet natur har mer med detta att göra än vad miljö har. Miljö är, som någon kanske händelsevis minns, ett ord som betyder plats, placering på franska. Natur är också av latinskt ursprung och betyder ordagrant, det som är fött. Jag hade för något år sen en diskussion här på min blogg rörande ordet natur och kom då fram till att natur kunde beteckna allt som lever. Jag rörde väl till det en aning när jag skulle få fram mitt budskap men jag hoppas jag inte var för flummig.

Det är mindre flummigt att vara vänlig mot naturen, det födda, än mot miljön, platsen. Platsen i sej bryr sej inte om vad som sker i och på den. Däremot det som lever i och på den ogillar kanske det som sker. Men det är nåt vi inte vet så där rätt upp och ner. De som har problem med det vi gör ser vi direkt om de lider. Andra saker är mer subtila. Det flummiga i att tala om miljö är just det att en plats inte är nåt annat än just en plats.

Så vad finns det att vara vänlig emot? Vi förpestar luften med biobränsle, vi skrämmer fåglar och fladdermöss med vindkraftverk och lämnar stora sår i marken i vår jakt på bra bränsle och energi. Tungmetaller får släppas i det närmaste fritt ut i naturen. Samtidigt pågår en utsläppshandel med koldioxid som utarmar stora delar av vår ekonomi vilket verkligen kan sägas vara miljöfarligt, eftersom de skadar de platser vi bebor. Så vad har vi att vara vänliga emot?



"Där det går bra för mig, där har jag mitt hem."

Språkhörnan: Istället för ordet miljö, varför inte tala om resurser?

Jag har kommit fram till att vi istället för att tala om miljö, vilket i sej inte bara är ett flummigt och vagt beskrivande ord utan även används fel, borde tala om resurser och resursbevarande. För att ni där ute ska förstå vad det är jag kverulerar om vill jag att ni kollar upp ordet miljö i första bästa lexikon där även etymologin (läran om ordens ursprung och historia) tas upp. Där torde stå tämligen klart i svart på vitt att ordet miljö i sin enklaste grundform endast betyder omgivning, det närmaste område man har omkring sej. Ordet är franskt och betyder ordagrant mitt i platsen (mi lieu). Det är nämligen sammansatt av två latinska ord, medius, mitten och locus, plats.

Resurs.

Det var tyska filosofer på 1800-talet som började använda ordet, som fram tills dess endast varit associerat med det vi idag kallar geografi, i en vidare betydelse där områdets innehåll får beteckna vad ordet ska betyda. Det är intressant att se SAOBs beteckning av ordet miljö. Det uppslagsordet är från 1944 och ordet miljöpåverkan betyder där ett visst områdes påverkan på den eller dom som bosätter sej i området. Det är först från och med 1950-talet som ordet börjar svänga i betydelse. Miljö blev ett flumord från och med denna tid.

Idag svänger vi oss med plattityder som miljöutsläpp och miljöskada. Det senare kan jag förstå för sånt har varit med hela tiden ända sen ordets ursprungsbetydelse, men det förra låter ju bara som ett nonsensord när man granskar det närmare. Vilken miljö släpper man ut då? Hur gör man det förresten? Att släppa ut nåt i miljön borde kunna beskrivas på ett bättre vis än detta ord.

Det är här min rubrik kommer in. Vi borde tala om resurser istället. Ordet resurs betyder ordagrant att resa sej och är släkt med ordet resurrektion, vilket inte är så vanligt i svenskan och betyder resa någon ur graven. Men om resurs handlar det om att klara livhanken med de medel vi har till buds. Det vi har till hands är det vi förbrukar, och i en del fall missbrukar. Vi tar det från miljön, alltså vår omgivning, och det är resurserna vi ska ta hand om. Miljön ligger där den ligger. Vi borde således tala mer om en resursrörelse istället för miljörörelse.

Miljö.

Jag låter som en språkfascist men jag anser att många använder orden kring arbetet med vår jord alldeles för lättvindigt och skapar ord sammansättningar på fel vis. När man vet varifrån ord kommer och vad som ligger bakom deras utveckling ska man inte ignorera detta genom att föra dom (för) långt från ursprungsbetydelsen, vilket verkligen är ett tecken på dåligt språkbruk.

Märk väl att jag i detta inlägg inte har brytt mej speciellt mycket om själva rörelsen i stort utan har koncentrerat mej på det språkliga. Själva rörelsen har jag kritiserat i övriga inlägg så det räcker och blir över. Mer av den varan kommer nog. Var så säkra på det.


"Antipatin analyserar bättre, men det är bara sympatin som förstår."