Krig och fred

Krig handlar om kontroll, kontroll över naturresurser, folket som sitter på naturresurserna och kontroll över en region. Det handlar även om propaganda och att försöka se till att man själv får fördelar på någon annans bekostnad. Vem vinner på att bryta freden och lugnet? Vem vinner på att en civilisation slås i spillror?

Stefan Molyneux säger det bra när det handlar om den senaste konflikten USA verkar ge sej in i:

Hyckleri är det nog alla gånger när någon säger att man ska skipa rättvisa och sätta den man kallar diktator på plats när det man vill är samma sak som diktatorn, nämligen behålla kontrollen över "boskapen", dvs människorna. Är det verkligen USAs uppgift att skipa rättvisa i det här läget? Det ställer bara båda sidor i konflikten i dålig dager eftersom det förmedlar intrycket att man inte klarar av sina inre angelägenheter utan extern hjälp. Som om USA vore en vuxen person som tar två barn som slåss i öronen och säger åt dom att hålla sams.

Sen kan man ju fråga sej vilket budskap det sänder till Nobelkommittén i Oslo som förärade Barack Obama fredspriset för några år sen. Kanske George W Bush kan komma ifråga för samma pris för sina insatser i Irak och Afghanistan, eller är det bara demokrater som får det priset?




"Fighting for peace is like screwing for virginity."

Självklart påverkar vi världen!

Det kan synas vara en onödig påminnelse, men i dessa tidevarv då lite mer regn än vanligt anses vara ett bevis på mänskligt inducerad global uppvärmning kan det vara viktigt att påpeka att ALLT liv påverkar vädret på jorden. Ta syret i atmosfären som ett exempel. Utan cyanobakterierna bakom stromatoliterna hade syret omkring oss funnits där i betydligt mindre mängd. Syre hjälper också till att skapa nåt som annars hade varit svårt att upprätthålla på jorden, nämligen eld. Eld uppkommer förstås även där syre inte existerar men det finns inte lika länge som med en hel del syre. Syre upptar idag såväl ca 20 % av atmosfärens vikt som volym.

Vi påverkar förstås mer än många andra enskilda arter genom vår förmåga att anpassa oss till olika miljöer - och att anpassa miljön efter oss. Vi är förstås inte heller ensamma om att påverka och anpassa oss här på jorden. Allt levande gör så, för egen vinning. Att vi påverkar vår planet är ofrånkomligt. Vi behöver den och varandra för att överleva då vi kan inte lämna den. Det är dock inte så att vår verksamhet kommer att förstöra jorden. Kanske vi kan förstöra vår egen civilisation men vi har inte nån vapenarsenal eller några fabriker med tillräcklig energimängd för att ens vara i närheten av att ens kunna spränga upp en reva i jordskorpan tillräckligt stor för att få manteln att välla ut och ta över vår värld.

Det är mot bakgrunden av insikten att den samlade energimängden vi har till vårt förfogande inte ens skulle kunna rubba jorden ens en centimeter som får mej att definitivt förkasta alla alarmistiska åsikter om människans påverkan på vädret och i förlängningen klimatet. Vi kan påverka delar av världen framför allt genom våra urbana värmefläckar (Urban Heat Island på engelska) men inte hela världen. Isarna som smälter (och fryser igen!) orsakas av nåt annat. Nåt som inte är av intresse för klimatforskningen. Som poliserna vid avspärrningar för en brottsplats säger: Inget att se på här, cirkulera.

Det intressanta är att många av de uppmätta förändringarna i klimatet de senaste 150 åren kommer just från områden där dessa värmefläckar existerar. Väldigt många. Så många att man kan undra varför. Finns det inga andra väderstationer? Väderstationerna vid flygplatserna, som jag diskuterat tidigare ett antal gånger och som har betydelse uteslutande för flygtrafiken, används också i klimatforskningsstatistiken vilket ju inte är så bra med tanke på deras placering vid olika asfalterade områden eller nära värmeutsläpp.

Hur är det då med resten av världen? Den som inte består av städer (ca 1 % av jordens landyta). Hur påverkar vi den? Vår påverkan verkar ha fått kortsiktiga konsekvenser på vissa håll och långsiktiga på andra håll. Det gäller främst jordbruksmark där alltför aggressivt markutnyttjande har fått de flesta näringsämnena att försvinna då träden inte längre finns som håller den jorden kvar. Det tar ett antal tusen år att bygga upp dessa lager med näringsämnen igen, vilket kommer att hända oavsett vad som händer med oss människor. Vad vi gör blir i längden endast ett temporärt ärr som läks rätt snabbt. Till och med djunglerna växer ganska snabbt ihop efter att vi har huggit ner dom.

Vår påverkan är kanske stor från vårt perspektiv men inte ens under en människas livslängd blir denna påverkan varaktig.



"I can bench press steam, but not fog. I just have to wait until the fog lifts itself.
"

Jag är numera naturvän

Signaturen Hans H som ofta kommenterar på The Climate Scam skrev nåt som fick mej att fundera. Nämligen att ordet miljö har blivit besudlat på sätt och vis. Det är bättre att kalla sej naturvän. Det är mer neutralt och sänder ett budskap att man är vänlig mot naturen i alla lägen. Miljö är, som tidigare beskrivit, ett ganska luddigt begrepp och behöver inte ha med ekologi (ett annat begrepp som i händerna på miljömaffian har blivit luddigt) att göra. Ordet natur är ett vitt begrepp som inte heller det behöver betyda vårdande eller omhändertagande.

Ordet natur betyder ordagrant födande, födelse. Det är bildat till latinets verb nasci, att födas, och har släktingar i de allra flesta indoeuropeiska språk. På håll är det släkt med vårt ord kön. Att då vara vän med naturen är att vara vän med födelsen, det man lever med och det man är besläktad med.

Ordet miljö, för de som missat min utläggning om ordet för en tid sen, är ett franskt ord som betyder mittpunkt, den plats man har omkring sej där man bor. Vara miljövän innebär alltså att man är vänlig mot den plats där man bor.

Ekologi är ett ord myntat på 1800-talet av den tyske zoologen Ernst Haeckel. Han tog de grekiska orden oikos (hem, boplats) och logos (lära, studie) och fick fram ett ord som betyder studier av den plats man bebor och den påverkan man har på denna plats.

Samtliga dessa ord har kidnappats av de organisationer som kallar sej miljörörelser. Egentligen är väl själva kidnappningen inget att orda om, bortsett från att de förstör ordens betydelser, utan det är det faktum att det är mer eller mindre företag som driver verksamheten för att "rädda" vår planet som är det felaktiga - och i slutändan kanske till och med farliga. Det var bättre på den tiden det var lösliga föreningar som påpekade utsläpp av gifter och annat i naturen (det vi föds i alltså!). Nu för tiden är Världsnaturfonden och Greenpeace inget annat än lobbyföretag med verksamheter som är lika tvivelaktiga som de man en gång gick ut för att protestera emot.

Vad menar jag nu med att dessa båda företags verksamheter är tvivelaktiga? Jo, genom att ta sej in på och larva sej på marken runt ett kärnkraftverk eller använda en djurart (isbjörnen) som inte har några problem alls att överleva som maskot för klimatdebatten har såväl Världsnaturfonden som Greenpeace skjutit sej i foten. I det förra exemplet är det bara för publicitetens skull man gör detta och i det senare exemplet är det för att man missuppfattat skillnaderna mellan klimatförändringar och förändringar i isens utbredning. Vilket man förstås inte bryr sej ett vitten om utan istället ber om pengar. Det är kanske dags att någon granskar vart alla pengar som går till dessa miljöföretag tagit vägen?

Så nej, jag är hellre naturvän än vän av miljörörelsen. Allt organiserat blir i längden skadligt och för stort. Att hjälpas åt att göra världen till en bättre plats att leva i är en bra sak men att bara skicka pengar till nåt som inte verkar leda nånvart längre är inte vad jag kallar naturvård eller miljöarbete. Det kallar jag big business.



"Ta dig en jäkel. Du blir inte friskare, men det är roligare att vara sjuk."

Konsten att bry sej om vad andra säger och tycker

Ibland är det bara så svårt att hålla skenet uppe, att verkligen engagera sej i vad andra säger och tycker. Man nickar och håller med trots att man egentligen bara vill därifrån, bara vill att den andre ska hålla klaffen. Det är som tur är väldigt sällan som jag personligen råkar på en person som är så trist att jag vill få tyst på den andre.

Jag är en godlynt kille som gärna tar mej tid att lyssna på de flesta som har nåt på hjärtat. Det ger väl dom också en möjlighet lätta sitt hjärta. Skönt i alla fall att få prata lite.

Ibland känner jag i alla fall för att följa George Carlins råd:

"I'm coming over to your house with a big knife"

Lagen om alltings jävlighet

Den gäller än! Kan du komma på fler än de tio exemplen jag skriver här?

1. Saker man köpt med garanti går alltid sönder precis efter att garantin gått ut.

2. Tappar man en macka i golvet kan man vara säker på att den hamnar med smörsidan nedåt.

3. Ett strömavbrott inträffar alltid när det är som mest spännande i en serie, en film eller annat som man gärna vill se och kanske inte har möjlighet att köpa eller ladda ner.

4. Det lag man inte hejar på i hockey gör naturligtvis mål när dom plockar ut sin målvakt.

5. Pratar man med en petimäter eller annan form av besserwisser får man alltid en lång föreläsning i just det ämne man vill ha snabbt avklarat.

6. Den dagen man äntligen har pengar till den sak man vill köpa - är den saken slutsåld...

7. Man är äntligen klar med en jättehög brev som ska slickas igen och skrivas på - bara för att få en lika stor @$£%¤%¤)(/ hög till!

8. När man har som mest bråttom fumlar man som mest.

9. Solen lyser med sin frånvaro just den dagen man bokat in för en dag på stranden.

10. Den du är intresserad av är antingen redan upptagen eller inte intresserad av dej.

Jag avslutar med refrängen till Iggesundsgängets slagdänga "Pessimistkonsulten":

"Ja, det är lika bra å sluta drömma
det går åt helvete i alla fall
för om man drömmer om Paris
hamnar man på något vis
lik förbannat i Hudiksvall"



"Lev livet innan livet lever om med dej!"

Vardagsanarkism

Som utlovat kommer här en liten beskrivning av vad jag kallar vardagsanarkism. Jag har googlat uttrycket för jag tyckte det kunde vara på sin plats att se om jag varit först med det eller ej. Det var jag inte men jag tyckte inte om många av de definitioner vissa personer hade gett ordet så jag fortsätter som jag tänkt. Den här definitionen, ej uttalad dock, stämmer dock väl överens med min tanke.

För mej är en vardagsanarkist en person som jävlas med systemet, med de oskrivna lagarna och reglerna, bara för att han/hon kan det. Alla normer och regler som upplevs som störande för en del personer ska antingen brytas mot eller tänjas. Märk väl att det inte handlar om att bryta mot några skrivna lagar och regler men väl tolka dom vidlyftigt i vissa fall. Det handlar om att följa ordet anarki i dess ursprungliga betydelse, nämligen den att det är bäst med så lite styre som möjligt. Ordet är skapat från två grekiska ord: an-, utan + archon, ledare. 

Anarki är inte ett politiskt ställningstagande per sé utan mer ett tillstånd där ett styre saknas, antingen pga krig eller problem vid valproceduren. De som kallar sej anarkister idag är definitivt inte det utan missbrukar ordet å det grövsta. Dessa galningar har lika lite gemensamt med anarki som dagens socialdemokrater har med August Palm. Under korta stunder är faktiskt anarki att föredra framför andra styressätt, framför allt diktatur eller vad jag skulle vilja kalla konsensusstyre, det som råder i många så kallade demokratier idag. Alla är "överens", såväl i vardagen som i politiken, och då måste man följa denna konsensus, vare sej det är korrekt att göra det eller ej.

En vardagsanarkist söker således en väg ut ur denna konsensus genom att lägga små krokben för systemet som byggts upp. Länken ovan är som sagt ett exempel på detta. Ett annat är mer subtilt än så men minst lika störande för systemet, att man ställer sej med ansiktet MOT andra människor i en hiss eller en kö. På nätet är jag "kärringen mot strömmen" genom att jag inte använder dessa förkortningar som internet och mobiltummandet skapat. Ej heller använder jag smileys om inte det redan finns små figurer att sätta in. Våra respektive språk behöver egentligen inte dessa figurer eftersom de redan borde vara såpass emotionellt rika på uttryck.

Vad gör du för att störa systemet?

Det är vårt fel att Mellanöstern lider

Om någon händelsevis har läst mina alster här på bloggen från första bokstav till den senaste har det väl framgått att jag inte är nån direkt vän av någon av Mellanösterns stater. Det är ett hopkok av människor som egentligen inte hör ihop, aldrig har hört ihop och egentligen inte heller kommer att göra det. Det som binder vissa med vissa är religionen i olika länder, andra saker är den framväxande nationalismen, något som kanske kan marginalisera de religiösas makt. Sen när religionen störtats från sin tron som sammanhållande kraft för de dumma i den här regionen kan de slänga ut nationalismen också. De kan återgå till sina småstater och grupper de hade innan först turkarna och sen engelsmännen och fransmännen pådyvlade dom sin syn på statsbildning.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att dagens stater i Mellanöstern är ett hån mot de människor som bor där. Vi har Libanon, en historiskt sett marionettstat till grannarna med hur många folkslag och religioner som helst. Alla som kunnat och velat har trampat på detta land som grundades för att just slippa grannarnas gräl. Vi har Israel, en "lösning" på problemet med judar som inte ville bo kvar i Europa efter andra världskriget. Dessa judar tog dock med sej problemen till Mellanöstern och ättlingarna till dom uppför sej mot grannarna  precis så som folk i Europa uppförde sej mot deras föräldrar och far- och morföräldrar. Vi har Syrien, en diktatur som älskar att ta in dårar från hela världen. De styr och ställer precis som grannen i sydväst och har hittills gjort lite som man velat med grannen i väst. Vi har Jordanien, ett kungarike grundat av en släkting till den man som T E Lawrence (Lawrence av Arabien) och hans män hjälpte att komma på tronen i vad som skulle bli Irak. Vi har förstås Irak och hela den arabiska halvön. Nog sagt om detta.

Samtidigt som vanligt folk bara vill leva sina folk och vara i fred. En omöjlig uppgift med krigshetsare, religiösa knasbollar och ett stort tryck utifrån att leva upp till bilden som ett katastrofområde. Ja, just det, vi i omvärlden vill gärna se detta område som den katastrof vi tror att det hela tiden är. Vi vill se bomber, invasioner, människor med lidande eller ilska i blicken över nån orätt som begåtts. Vi vill se dom mörda varandra, spränga hus i luften och mycket annat för vi vill veta hur bra vi själva har det. Vi vill ha Mellanöstern till ett kaotiskt och hemskt ställe. Vi "njuter" av att se orättvisor, förföljelser och övergrepp för då kan vi koppla bort de problem vi har på hemmaplan, som ser så små ut i jämförelse. Med vi menar jag de som vill styra världen, som styr nyhetsflödet i den utvecklade delen av världen, den rika och "utbildade" världen.

Visst är det problematiskt i Mellanöstern, visst förföljer dom varandra och begår allehanda övergrepp men om man betänker att det dör fler människor i trafiken bara i Israel varje år än det hittills har dött i krigen och terrordåden sen andra världskrigets slut så får det en annan dimension. Samma sak under problemen i Nordirland. Fler människor dog av sjukdomar än av terrordåd och ingripanden där. Terrorism är kanske ett problem men bara för vissa. Vanligt folk bryr sej inte och det borde inte vi göra heller. Det är vårt fel, alltså våra nationers fel, att terrorismen och övergreppen får fortsätta. Så har det varit sen kalla krigets slut. Vi behöver nån form av terrorbalans så att vanligt folk inte får för sej att det är frid och fred i världen och då börjar tänka själva. Hemska tanke, att vanligt folk får för sej att tänka fritt och få för sej att ta makten för egen del. Den vill ju politikerna behålla själva.

Jag presenterar ingen lösning på de problem som existerar i Mellanöstern annan än att vi bör ignorera området så mycket som möjligt. De kanske slutar pocka på vår uppmärksamhet då och försöker lösa problemen själva. Om de utplånar varandra skulle de göra resten av världen en tjänst. Men ta inte med vanliga människor ner i fallet!

Nationalism, patriotism och verkligheten

Jag ogillar det mesta med nationalism och patriotism. Inte så mycket för de skränande mobbar som skriker ut att de älskar sitt land medan de halsar ännu en dåligt bryggd öl under en fotbollsmatch. Inte heller för de dumskallar som går runt med rakade huvuden och heilar hela tiden medan andra i samma grupp mumlar nåt osammanhängande om hur förträffligt det är att vara svensk.

Nej, den värsta formen av dessa två ismer är den som smyger sej på i form av en känsla för nationen, för landet. Som om det var landet som betydde nåt, som om det var nationen som är det viktiga. Det är den känslan som kommer fram såna yttranden som Margaret Thatchers ord efter segern över Argentina i Falklandskriget: "proud to be british" (stolt att vara brittisk). Den känslan är vad vi har kvar sen 1800-talets glada dagar med rastänkande, göticism, dårdikter om forntida nationalhjältar samt krigen som skulle föra folken närmare varandra. För min del är det nationalismen och patriotismen som är orsakerna till alla krig som utkämpats i världen sen 1820. De är också orsaken till alla förföljelser och utrotningar.

Det är precis som om förnuftet stängdes av när nationalstaterna kom till på 1800-talet. Det stängdes av och nu kan ingen hitta på-knappen igen. Jag kan redan höra de som säger att "det är väl kul att heja på sitt landslag?" men då har man inte fattat vad det handlar om. Ett landslag är summan av ett helt land med olika utövare av en och samma sport och de kommer från alla delar av landet och har ett gemensamt mål: att representera sitt land i en sport och ha kul samtidigt. En nation är en konstgjord konstruktion med tänkta linjer dragna över geografin bara för att man anser att man behöver ha kontrollen över detta område inom linjerna. Det är även tanken att alla inom dessa linjer ska höra till samma folk, så kallad nationalitet.

Tyvärr ser jag i nuläget inget som skulle kunna slå ut dessa två hemska känslor. Det finns provinsialism men det ses numera som nåt omodernt, nåt som hör äldre tider till. Det har nog också förvanskats av "flytta-till-landet"-rörelsen på 1970-talet. Annars är det ett väldigt bra alternativ. Ett annat alternativ är att upplösa så många gränser som möjligt och låta folk och tjänster röra sej fritt. Smugglingen kommer vi aldrig att kunna stoppa och terroristerna tar sej inte genom tullen, de kallar sej militärer och flyger i militärflygplan över hela världen och jagar fantomer. Världen skulle nog faktiskt må bra av lite fler och mindre länder. Kanske hade det varit bättre om Sydstaterna i USA hade fått bli fria. De hade nog bönat och bett ändå att få komma med i unionen igen i alla fall.

EU-tanken är god men den håller på att förvanskas och har redan kidnappats av politiker, lobbyister och byråkrater.

Vi får se vad nästa storkrig innebär för nationalismen och patriotismen. Verkligheten är i alla fall den att människor inte mår bra av gränser. Vi behöver kunna röra oss så fritt som möjligt.

Blanda inte ihop skeptiker med förnekare!

Maggie återger en artikel i tidningen New Scientist där man klumpar ihop de som förnekar evolutionen och kritiker av vaccineringar med skeptiker i största allmänhet, dock är undermeningen klar: det är skeptiker av AGW-teorin som är måltavlan. När de som skrivit artikeln gör så gör de detta av en enda anledning, nämligen att få en högre moralisk grund i debatten och kunna fortsätta vara på offensiven visavi sina kritiker. Det handlar inte om att ha rätt utan om att kunna säga att motståndarsidan har fel på alla sätt och vis. Det viktigaste är inte sanningen utan att "de andra" inte har nåt vettigt att komma med.

Det är ur psykologisk synvinkel ganska intressant att dessa blinda möss, för de uppför sej verkligen som sådana, far runt efter kritiker och skeptiker för att kunna få tyst på dom. Det ingår i den psykologiska profil som jag rent amatörmässigt ställde på de som blint tror på AGW-teorin förra året. Fortfarande är det megalomani som gäller. OK, man ska väl inte vara skeptiskt inställd till precis allt för då blir inget gjort men när det gäller vädret och klimatfrågan finns det inget annat än skepticism som gäller, i alla fall när de som skrivit en artikel kommer med påståenden som måste kunna utstå en kritisk granskning, inte bara av kolleger utan även av helt oberoende undersökare.

OK, mina kära AGW-anhängare, ge mej ett enda exempel på en äkta klimatskeptiker som också är kreationist. Ska bli intressant att se om ni hittar någon.

Människans roll i världen - Del ett: Människan är en del av naturen

Jag tänker i en serie inlägg visa på hur människan inte är skadlig för vår jord, att det vi gör är en del av vad som händer på planeten samt att andra djur drar nytta av vad vi gör. Första delen handlar om att människan inte är ett skadedjur som måste bort eller ens minska på sina handlingar.

Kelterna hade en syn på människan som delas av många så kallade naturfolk, dvs att man var en del av naturen och att livet var en enhet som interagerade med allt som fanns. Världen var en enda stor enhet där allt samarbetade. Vad människan gjorde hade betydelse men hon skadade inte eftersom hon levde i naturen och drog nytta av den och vice versa. Att man tog kvistar, hade ner träd och odlade mark samt dödade djur och växter hade ingen betydelse i det långa loppet eftersom det kom åter i annan form, enligt deras tro på enheten.

Så resonerade de flesta människor fram till och med industrialismen. Men i takt med att världen blev mer modern ändrades också människors syn på omvärlden. Vi omsatte mer av jordens resurser utan att tänka på om vi gjorde det i samklang med enheten eller ej. Man började ifrågasätta människans roll i världen, om vi hade rätt att göra så här som vi gjorde, dvs släppa ut gifter och gaser samt bygga städer överallt. Domedagsprofeter har dykt upp i större antal än nånsin och man kan undra hur det kommer sej att de kommer i såna antal som nu.

Jag tänker nu strunta i alla dessa olyckskorpar, strunta i historieskrivningen som präglats av Malthus' teorier om överbefolkning, strunta i alla som anser att människan är en fara för jorden för jag är inte så säker på att människan är farlig för jorden på lång sikt. Tvärtom, vi är en del av naturen, fortfarande, och även om människan är mycket farlig så det helt i samklang med hur vi är skapade av denna värld. Alla djur ogillar konkurrens om plats och föda vilket inte leder till nåt gott om de konkurrerar för länge. Man kan samarbeta, som människan och vargen gjorde för tusentals år sen, som babianer och andra djur gör idag, men konkurrensen mellan djurarterna leder i slutändan till att den ena arten drar sej undan eller dör ut. Tills nu har människor och vargar delat upp världen mellan sej, vi bor på slätterna och vid havet och vargarna bor i skogarna. Inga tokiga jägare med hat i blicken och enspårig tankegång ska få ändra på det.

Människan är som sagt en del av naturen, vi t o m ÄR naturen. Ordet natur är en perfekt particip till latinets nasci, att födas. Att leva, födas och få sin föda av nåt annat, det är natur. Vi ska inte skilja på vad vi gör och vad som sker en bit bort. Det är inte fråga om vi och dom här, även om ordets utveckling lett till den tanken.

Vi lever i en period av jordens liv då det är kallt. Kyla har dominerat livet så länge som vi har funnits till. Att börja tala om uppvärmning är rätt befängt i sammanhanget eftersom den verkliga uppvärmningen av jorden inte kommer förrän om ca fem miljarder år och då får den fatala konsekvenser för allt levande. Tänk på det nästa gång det skrivs i tidningar om "rekordvärme", "aldrig har det varit så varmt" samt "världens undergång är nära". Allt levande har en förmåga att anpassa sej till förändringar och det rätt snabbt. Vad vi gör har ingen betydelse i det långa loppet. Gifter och gaser tränger ner i jorden och på sikt återgår de till sitt ursprungliga tillstånd. På kort sikt är det mycket dåligt men på lång sikt har det ingen betydelse, vare sej för herr Svensson i Motala eller för en jaguar i Peru.

1 maj - en klassisk dag

1 maj är arbetarrörelsens dag, en dag kidnappad av dessa efter den amerikanska fackföreningsrörelsen år 1886 bestämde sej för att demonstrera på denna dag, med massaker som följd om jag minns rätt från historieböckerna. Men jag är inte intresserad av nåt som för länge sen tappat kontakt med verkligheten. Nej, det finns mer intressanta saker att diskutera idag. T ex att man kunnat konstatera att det finns tecken på att den moderna människan härstammar från södra Afrika.

Ur DNs artikel:

- Vi visste tidigare väldigt lite om variationerna på kärn-dna i Afrika, säger en av forskarna bakom studien, Sarah Tishkoff vid universitetet i Pennsylvania.

Studien visar bland annat att Sanfolket i södra Afrika är ett av de folkslag som har rikast arvsmassa i världen, och att den därmed sannolikt lever kvar närmast den plats som människan ursprungligen kommer från.

- Vi kan visa att ursprunget till mänsklig folkvandring ligger i södra Afrika, i närheten av gränsen mellan Namibia och Sydafrika, i det som är Sanfolkets hembygd, samt att den moderna människan lämnade Afrika i närheten av mitten av Röda Havet, säger Sarah Trishkoff.

Som sagt, mycket intressant läsning och förklarar många av människans olika religioner. Många av dom talar nämligen om ett urhem som är varmare än där de bor nu. Ingen har egentligen sitt urhem där de bott de senaste tusentals åren.

Dock var detta inte anledningen till att jag började skriva om 1 maj. Den verkliga anledningen är att jag vill sprida lite kunskap om vilken betydelse 1 maj egentligen hade redan innan de röda kidnappade den. Enligt kelter, romare och andra folk i Europa (jag använder samlingsnamnet kelter vidlyftigt på ett medvetet sätt eftersom det skulle ta för lång tid att skriva namnen på samtliga folk och riken med kelter som samlingsnamn) var 1 maj början på sommaren, vilket inte bara bevisar att man bevarat minnet av en tid då det var varmare än nu utan även visar på att dagens datum var en bemärkelsedag utan dess like. När sen klimatet blev sämre behöll man ändå 1 maj som bemärkelsedag eftersom det då var det datum som våren definitivt hade börjat. Man firade detta med eldar och tåg till heliga platser för att tacka gudarna för att ännu en vår hade anlänt.

Majstången, Valborg och tal vid eldarna är alltså en mycket gammal tradition. Nu står agitatorer och falska profeter som säjer sej tala för den vanlige arbetaren för eldandet.