Vardagsanarkism

Som utlovat kommer här en liten beskrivning av vad jag kallar vardagsanarkism. Jag har googlat uttrycket för jag tyckte det kunde vara på sin plats att se om jag varit först med det eller ej. Det var jag inte men jag tyckte inte om många av de definitioner vissa personer hade gett ordet så jag fortsätter som jag tänkt. Den här definitionen, ej uttalad dock, stämmer dock väl överens med min tanke.

För mej är en vardagsanarkist en person som jävlas med systemet, med de oskrivna lagarna och reglerna, bara för att han/hon kan det. Alla normer och regler som upplevs som störande för en del personer ska antingen brytas mot eller tänjas. Märk väl att det inte handlar om att bryta mot några skrivna lagar och regler men väl tolka dom vidlyftigt i vissa fall. Det handlar om att följa ordet anarki i dess ursprungliga betydelse, nämligen den att det är bäst med så lite styre som möjligt. Ordet är skapat från två grekiska ord: an-, utan + archon, ledare. 

Anarki är inte ett politiskt ställningstagande per sé utan mer ett tillstånd där ett styre saknas, antingen pga krig eller problem vid valproceduren. De som kallar sej anarkister idag är definitivt inte det utan missbrukar ordet å det grövsta. Dessa galningar har lika lite gemensamt med anarki som dagens socialdemokrater har med August Palm. Under korta stunder är faktiskt anarki att föredra framför andra styressätt, framför allt diktatur eller vad jag skulle vilja kalla konsensusstyre, det som råder i många så kallade demokratier idag. Alla är "överens", såväl i vardagen som i politiken, och då måste man följa denna konsensus, vare sej det är korrekt att göra det eller ej.

En vardagsanarkist söker således en väg ut ur denna konsensus genom att lägga små krokben för systemet som byggts upp. Länken ovan är som sagt ett exempel på detta. Ett annat är mer subtilt än så men minst lika störande för systemet, att man ställer sej med ansiktet MOT andra människor i en hiss eller en kö. På nätet är jag "kärringen mot strömmen" genom att jag inte använder dessa förkortningar som internet och mobiltummandet skapat. Ej heller använder jag smileys om inte det redan finns små figurer att sätta in. Våra respektive språk behöver egentligen inte dessa figurer eftersom de redan borde vara såpass emotionellt rika på uttryck.

Vad gör du för att störa systemet?