 |
| Från dokumentären "Supersize me". |
De flesta tänker säkert på män och kvinnor som proppar nyllena fulla med dåligt tillagad korv eller pizza på nåt hak som osar av fett och kolhydrater. Många i västerlandet, den utvecklade världen över huvud taget, hetsäter och stressar helt utan orsak. Vi äter för fort, vi ser klockan som ett absolut, vi ger oss inte tid att smälta maten förrän vi ska på'et igen.
Jag vill lägg till en definition till ordet snabbmat. Förutom den gängse terminologin, att man äter nåt som är snabbt tillagat och snabbt ätet, skulle jag vilja lägga till betydelsen det som snabbt processas av magen. Här menar jag att det finns mat som magen snabbt tar hand om och som ger snabb näring utan att egentligen tillföra kroppen något substantiellt. Faktiskt skulle jag vilja säga att snabbmat i den här betydelsen är värre än snabbmat i betydelsen fet mat som man kastar i sej snabbt.
Om man inte får den näring kroppen behöver sjunker blodsockret och kroppen går i nån sorts dvala, vilket kan hända även för oss som inte har diabetes. Då är det faktiskt bättre att äta fet mat än smal mat för fett ger näring över långa tidsperioder medan kolhydrater mest agerar prestationshöjare över nån timme eller så. Det senare lurar då kroppen att lagra fettet eftersom kroppen då tror att en svältperiod är på gång. Samma sak som gäller när man bantar. Då tror kroppen att man svälter och lagrar fett.
Ät någorlunda långsamt, inte för stora portioner, ofta (ca tre timmar mellan varje måltid) och ta tid på dej att tillaga maten. Drar du över tiden för din lunch kan det inte hjälpas. Din kropp är viktigare än ditt jobb. Se samtidigt till att undvika fett som rinner och kolhydrater i kombination med det drypande fettet. Det är bättre att låta fettet vara i maten samt att kolhydraterna är lika långsamma som din måltid.
"Det första man förlorar vid bantning är sitt goda humör."
