söndag 29 maj 2011

Rapport från manifestationståget 28/5 2011 till Stockholm

Lördagen den 28 maj 2011 kl 07.44 avgick ett tåg från Malungs station med destination Borlänge. Därifrån avgick ett annat tåg mot Stockholm. Syftet med resan var att i Stockholm överlämna två skrivelser som behandlade vår syn på det hot Västerdalsbanan har utsatts för, framför allt i form av nedläggning. Undertecknad följde med på den resan och följande bilder får illustrera vad som hände.

Vårt fordon för dagen, Y31 1429, stod redo inne på station när jag kom dit. Jag var först av alla på plats.
Efter en stund började folk komma. Så här såg det ut ca tio minuter före start.

En lokal kändis, Vild-Hasse, vinkade av oss på sitt speciella sätt.

Plakat för demonstrationen var redo att skrivas på.

Förtäring i form av frukt och dryck hade donerats från den lokala hemköpsbutiken.

Interiören från tåget.

Framme i Borlänge. dags för byte till...

En Regina, närmare bestämt X54 9056 (Putte Wickman) som kördes av Leif Lindström, den man som mest höjt sin röst för bevarandet av Västerdalsbanan. Om du läser detta, Leif, så var jag killen i svart jacka med National Geographic-loggan på bröstet.

Banderollen säger väl klart och tydligt vad vi ville ha sagt, eller hur?
Han pekar åt fel håll. Sälen ligger åt rakt motsatta hållet. Men budskapet håller jag absolut med om.

SRs lokalradio var på plats och intervjuade vissa personer. En annan slapp sånt.
En Td 405 förgyllde vistelsen i Borlänge.
På båda tågen bjöds det på musik. Fiol, gitarr och sång. En melodi, "Sången till tåget", hade komponerats specifikt för denna demonstration.

Väl i Stockholm hamnade vi mitt i Stockholm Maraton och gatorna var avstängda lite här och var. Jag blev senare glad över att få veta att Isabellah Andersson vunnit återigen.

Demonstrationståget drar genom Stockholm på väg mot samlingsplatsen vilken var Stortorget i Gamla Stan.

På Stortorget ställde vi oss utanför Svenska Akademien. Där höll sju personer tal om hur viktigt det är att Västerdalsbanan är kvar, inte bara för turismens skull utan framför allt för skogsnäringen och andra industrier.

Leif Lindström var först ut. Hoppas han inte tar illa upp att få vara med i kavalkad av bilder. Förutom att han bidrog med lite information om vad Västerdalsbanan är och betyder för folket i bygden drogs lite historia och det framkom att banan betytt mer än man skulle kunna tro.
 Talen var rätt bra och man tonade ner de politiska attackerna, även om regeringen verkligen ska ha ett par rejäla kängor för att man i stort sett fortsätter Perssons politik visavi landsbygden. Att klimatdravlet kom med på ett hörn må vara förlåtet, det handlar ju om politik och överlevnad, inte vetenskap. Det viktigaste här och nu är att järnvägen får vara kvar och faktiskt utvecklas med elektrifiering och återuppbyggande till Sälen.
Göran Greider läste upp från en artikel han hade skrivit och som kommer i Dalademokraten på måndag.

En veteran från Västerdalsbanan vars namn jag inte kommer ihåg (han med kepsen) överlämnade skrivelserna till berört departements representant som även han höll ett litet tal.

Nej, vi åkte inte Arlanda Express hem men jag tyckte bilden skulle vara med som ett exempel på att om Västerdalsbanan elektrifieras kan motorvagnståg av den här typen kanske rulla här.

Populära inlägg