En liten anekdot (repris)

Den 31 januari 2008 skrev jag detta på denna blogg:

"Nån gång i början av 80-talet, när jag bodde i Göteborg, var jag och min mamma en dag på Frölunda Torg för att handla. Där satt Ulf Lundell vid ett litet bord mitt ute på köpcentrets golv och sålde sin då nya bok. Vi gick fram för att se vad boken handlade om. Vad boken hette kommer jag inte ihåg nu men hjärta kan ha ingått i titeln. Min mamma tyckte sej inte ha råd varvid Lundell sa på sin karaktäristiska stockholmska: Scheel en, vet ja!

Hur det nu var köpte vi ingen bok, vad jag vet."

På ett annat ställe har jag skrivit detta:

"1981 bodde jag fortfarande i Göteborg och följde med morsan, storebror och mormor på hockey (Frölunda-Skellefteå). Jag var bara 7 år och när folk reste sej upp såg jag knappt nånting. Frölunda var totalt överlägset och gjorde mål på mål. Det kunde jag i alla fall trösta mej med. Efteråt frågade mormor oss, hon hade gravt nedsatt hörsel, varför folk hela tiden ropade efter "Arne Qvist". Hon undrade så varför de skanderade hans namn dessutom. Efter ett tag kom vi på att det var ordet "tvåsiffrigt" hon hade tolkat som ett namn.

En annan gång ville min bror ha en skiva i present med Magnus Uggla. Mormor gick ut och köpte en skiva med Paul Anka. När min bror frågade om varför hon köpte den skivan sa hon: "Men du ville ha en skiva med en fågel!"

Vad gäller ordet anekdot berättade jag en sådan på en kurs jag gick i Sälen 1998 och några dagar senare kom en tjej från den kursen fram till mej och frågade om jag kunde berätta fler ankedotter. Sen dess kallar jag dom för just det, ankedotter.



"Dagen har ögon, natten har öron"

Fördelen med att ha en blogg "ingen" läser

Katarina Mazetti har skrivit för ICA-kuriren om sanningen bakom våra traditioner och trögtänkta knasbollar har då hotat henne till livet för detta. Det har jag skrivit om hela tiden här på min blogg och ingen har skrivit nåt om det. Antingen är det ingen som läser min blogg eller så är det ingen som bryr sej när jag skriver. Jag lutar åt det senare antagandet.



"Alla generaliseringar är farliga, inklusive den här"

Språkhörnan: Anastrof

Sten Kaijser på TCS har just lärt mej ett nytt ord, anastrof. Det är enligt honom och Forskning & Framsteg den raka motsatsen till katastrof och innebär att det som ser ut som om nåt är dåligt egentligen visar sej vara bra. Det som kan se ut som en katastrof för en person är alltså en anastrof för en annan. Det är det som engelsmännen kallar "a blessing in disguise" (en förklädd välsignelse). För Kaijser innebär det förstås att klimatdebatten kommer upp på bordet. Kanske man skulle se det från en annan vinkel samtidigt för egen del.

Tänk på detta: En man förlorar sitt hus med stora delar av husgerådet i en brand men familjen i övrigt överlever och det visar sej att ett arv väntar runt hörnet med ett fint hus och bättre möbler. Det är en anastrof snarare än en katastrof, i alla fall ur vardagligt perspektiv.

Anastrof är annars grammatisk akrobatik. Man kastar om ordföljden så att ordet som bär på en viss mening i en sentens hamnar före det ord man från början velat ha först. T ex före näsan istället för näsan före. Båda termerna är giltiga men får helt olika meningar beroende på hur adverbet före hamnar i meningen. I vissa språk har detta ingen betydelse för hur meningen ska tolkas, t ex engelskan, men i de många andra språk kan det bli "katastrof" att missa anastrofer. I engelskan blir det poetiskt när man vänder på orden så här. Ett exempel på en som använder anastrofer ofta är den fiktiva figuren Yoda i Stjärnornas krig-filmerna.

Svindlande höjder till sist.




"Jag önskar att de som har problem att kommunicera bara håller käften"