Språkhörnan: Anastrof

Sten Kaijser på TCS har just lärt mej ett nytt ord, anastrof. Det är enligt honom och Forskning & Framsteg den raka motsatsen till katastrof och innebär att det som ser ut som om nåt är dåligt egentligen visar sej vara bra. Det som kan se ut som en katastrof för en person är alltså en anastrof för en annan. Det är det som engelsmännen kallar "a blessing in disguise" (en förklädd välsignelse). För Kaijser innebär det förstås att klimatdebatten kommer upp på bordet. Kanske man skulle se det från en annan vinkel samtidigt för egen del.

Tänk på detta: En man förlorar sitt hus med stora delar av husgerådet i en brand men familjen i övrigt överlever och det visar sej att ett arv väntar runt hörnet med ett fint hus och bättre möbler. Det är en anastrof snarare än en katastrof, i alla fall ur vardagligt perspektiv.

Anastrof är annars grammatisk akrobatik. Man kastar om ordföljden så att ordet som bär på en viss mening i en sentens hamnar före det ord man från början velat ha först. T ex före näsan istället för näsan före. Båda termerna är giltiga men får helt olika meningar beroende på hur adverbet före hamnar i meningen. I vissa språk har detta ingen betydelse för hur meningen ska tolkas, t ex engelskan, men i de många andra språk kan det bli "katastrof" att missa anastrofer. I engelskan blir det poetiskt när man vänder på orden så här. Ett exempel på en som använder anastrofer ofta är den fiktiva figuren Yoda i Stjärnornas krig-filmerna.

Svindlande höjder till sist.




"Jag önskar att de som har problem att kommunicera bara håller käften"

Språkhörnan: Vackra damer?

Nu ger jag mej in i en termdebatt som sällan uppmärksammas därför att den inte märks i det övriga flödet av ord som infekterar diverse debatter i övrigt. Det handlar om orden för det kön jag inte tillhör, dvs kvinna. Ordet kvinna har jag inget problem med, det är inarbetat och är en nordgermansk variant (ursprungligen genitiv plural av kona) av ett gammalt gemensamt indoeuropeiskt ord. Jag har egentligen inte nåt problem med något av orden för kvinnor, de normala alltså. Nej, det är användningen av vissa av orden i vad som egentligen är fel situation jag vänder mej emot. Framför allt retar jag mej på användandet av ordet tjej. Slå upp ordet tjej i SAOB så ser ni varför jag irriterar mej på användandet av det ordet.

Jag undanber mej termen tjejer när det handlar om kvinnor över 30, vad än vissa säger. Tjej är romani och betyder flicka, fästmö, ung kvinna. Det är den feminina formen av chavo, vilket betyder ung pojke (Chav i brittisk engelska ska vi bara inte tala om för det är en historia som tangerar det löjliga i hur man kan förstöra ett ords betydelse). Att då använda detta ord om en vuxen kvinna, som ofta är gift eller har ett förhållande, är helt fel, språkligt sett. Jag kan förstå om någon vill vara lite ungdomlig men då finns ordet flicka, eller varför inte dam, som alternativ. Dam är är ett franskt ord av latinskt ursprung som betyder husets härskarinna. Det är bildat till domus, hus, vilket är ett gemensamt indoeuropeiskt ord för bostad. Vi har samma ord i betydelsen timmer idag och timrade hus är fortfarande vanliga.

Det är kanske bara jag som är oflexibel i fråga om ordens utveckling men jag är uppväxt i områden (Västergötland, Skåne) där ordet tjej enbart användes om såna av kvinnligt kön som innebar småflickor upp till dryga 20-årsåldern vilket inte direkt innefattar vuxna kvinnor i 50-årsåldern. Jag stötte på "vuxenversionen" av ordet tjej när jag själv var i 25-årsåldern och reagerade på detta, då som nu. Dam är å andra sidan ett ord jag reagerar på om man använder det om unga kvinnor, under 20 år, annat än i uppskattande syfte. Det är kanske därför man använder ordet tjej om äldre kvinnor i vissa fall men då får man akta sej så inte ordet tappar sin lyster, så att säga. Det får inte bli ett nedsättande ord som används om äldre kvinnor enbart.

Så, det var slutet på min reaktionära harang för idag. Vi får väl se vad jag rackar ner på nästa gång.

"Alla stora idéer är farliga."