Sir Percy Cox. Bild från Encyclopedia Britannica. |
Sen dess, året var 1922, existerar inga arabiska stammar utan endast länder med diverse medborgare som kallas araber. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det till hur Israel passar in i den här historien, men utan delningen mellan norr och söder hade nog inte palestinierna behövt känna sej så ensamma som de gör nu. De ville också kunna röra på sej men blev fast i området som blev över när senare staterna Jordanien, Syrien, Israel och Libanon bildades. Denna delning är ett typiskt exempel på att nationalstater enbart är av ondo för samhörigheten inom mindre grupper som t ex stammar eller släkter.
Nu har nationalismen nästan helt vunnit all mark i regionen, vilket fått till följd att det nu är inbördeskrig på gång i många länder. Jag tror inte ens Israel är immunt mot denna sortens krig. Med tanke på att stamtanken inte riktigt har dött ut här borde kriget i Syrien snarare kallas utbördeskrig. De är ju utbördes var de en bor nånstans. Men om man idag ens snuddar vid tanken på att tänka på annat vis än nationalistiskt så blir förlöjligad idag. Vilket är synd för nationalism är den sämsta av alla grupptankar. För mej är ordet nation ett stambegrepp, den enhet man föds in i. Jag har svårt att se flera miljoner människor som en enda stam. Men det är människor som Percy Cox, Cockus som han kallades av araberna, som fått oss att se just miljoner som en stam.
Ska det till ett utplånande av nationalstaterna innan vi börjar leva som människor igen?
"It's fine if you disagree with me. I can't force you to be right"