Skogsskövling i den gröna energins namn

Skog ska bli grön energi för det har EU bestämt. Då skogarna i Europa är för sårbara har man köpt trä från andra kontinenter vilket bland annat lett till att nordamerikanska skogar riskerar att skövlas. Så varje gång du tankar din gröna diesel, sanktionerad av bland andra Miljöpartiet, kan det vara resultatet av ett massmord begånget på en annan kontinent.

Vi kan nog inte förstöra planeten men vi kan förstöra för oss själva. Naturen återhämtar sej men gör vi det? Tänk på det Michael Crichton skrev i Urtidsparken (Jurassic Park) om vad människan kan göra mot planeten och vad som kan hända då. Jag bifogar det längst ner här.



"You think man can destroy the planet? What intoxicating vanity. Let me tell you about our planet. Earth is four-and-a-half-billion-years-old. There's been life on it for nearly that long, 3.8 billion years. Bacteria first; later the first multicellular life, then the first complex creatures in the sea, on the land. Then finally the great sweeping ages of animals, the amphibians, the dinosaurs, at last the mammals, each one enduring millions on millions of years, great dynasties of creatures rising, flourishing, dying away -- all this against a background of continuous and violent upheaval. Mountain ranges thrust up, eroded away, cometary impacts, volcano eruptions, oceans rising and falling, whole continents moving, an endless, constant, violent change, colliding, buckling to make mountains over millions of years. Earth has survived everything in its time. It will certainly survive us. If all the nuclear weapons in the world went off at once and all the plants, all the animals died and the earth was sizzling hot for a hundred thousand years, life would survive, somewhere: under the soil, frozen in Arctic ice. Sooner or later, when the planet was no longer inhospitable, life would spread again. The evolutionary process would begin again. It might take a few billion years for life to regain its present variety. Of course, it would be very different from what it is now, but the earth would survive our folly, only we would not. If the ozone layer gets thinner, ultraviolet radiation sears the earth, so what? Ultraviolet radiation is good for life. It's powerful energy. It promotes mutation, change. Many forms of life will thrive with more UV radiation. Many others will die out. Do you think this is the first time that's happened? Think about oxygen. Necessary for life now, but oxygen is actually a metabolic poison, a corrosive glass, like fluorine. When oxygen was first produced as a waste product by certain plant cells some three billion years ago, it created a crisis for all other life on earth. Those plants were polluting the environment, exhaling a lethal gas. Earth eventually had an atmosphere incompatible with life. Nevertheless, life on earth took care of itself. In the thinking of the human being a hundred years is a long time. A hundred years ago we didn't have cars, airplanes, computers or vaccines. It was a whole different world, but to the earth, a hundred years is nothing. A million years is nothing. This planet lives and breathes on a much vaster scale. We can't imagine its slow and powerful rhythms, and we haven't got the humility to try. We've been residents here for the blink of an eye. If we're gone tomorrow, the earth will not miss us."

Att vara rik är tydligen ingen dans på rosor

Det räcker tydligen inte att vara rik som ett troll, man måste vara superrik. Men inte ens det är utan sina bekymmer. De allra, allra rikaste har tydligen drabbats av paranoia för att de har så mycket pengar. De oroar sej för att bli av med dom och ser uppenbarligen folk omkring sej som större problem än politiker och myndigheter. De är bortom diskussionerna om mat för dagen för de verkar inte äta pga sina problem med att behålla sin rikedom.

Man kan fråga sej varför man skulle vilja ha så enormt mycket pengar. Att ha tillräckligt för att slippa oroa sej för dagen är en sak, men att ha så mycket att ens eventuella avkomlingar i femte led inte skulle ha några problem att leva gott är nog inte bra. Det blir som i legenden om kung Midas, han som ville ha förmågan att förvandla allt han ville till guld. Men när han försökte äta blev maten till guld så rikedomar sågs även förr som nåt farligt.

Jag ser inte rikedom i sej som nåt fel. Det är bra att vilja sträva mot att bli bättre än det man redan är och har. Har man mycket kan man dela med sej till mindre lyckligt lottade så att de får möjligheten att få det bättre också. Men ekonomiska rikedomar ses nästan alltid med avundsjuka och många politiker önskar nog att de hade befogenheter att skära ner de rikas tillgångar och dela ut dom bland sina egna. Glöm att vi vanligt folk skulle få vara med och dela på det om så skulle kunna ske. Vi borde kunna kanalisera avundsjukan till nåt som gör att vi vill bli rika vi med, inte att försöka ta ifrån de rika sina rikedomar.

Hur man än har fått sina rikedomar är det inte konstruktivt att vilja ta den ifrån dom. Det tyder på hämndbegär och inget bra kan komma av hämnd. Här kan förstås inflikas att har man byggt sina rikedomar på t ex knarklangning har man förstås ingen rätt att behålla dessa om man blir påkommen. Där går gränsen för rättvisetänkandet. Riktigt oärligt ansamlande av rikedomar ska inte kunna belönas. I övrigt ska det bli belönat, anser jag. All ärlig strävan mot succé ska belönas.

Citatet längst ner här i inlägget av Konfucius passar in på många länder i världen. Här i Sverige skäms vi för välstånd och rikedomar. Betyder det då att Sverige styrs dåligt?



"In a country well governed, poverty is something to be ashamed of. In a country badly governed, wealth is something to be ashamed of."