Miljöpartiet försöker luras medelst statistik

En röst på miljöpartiet är en röst på fågelmördande vindmöllor och en återgång till tiden före industrialiseringen. De är emot kärnkraften, förmodligen för att de lever kvar i den villfarelsen att kärnkraften är lika explosivt idag som den var för 30 år sen. Men ser ni, kära miljömuppar, kärnkraften har liksom allt annat utvecklats och dagens kärnkraftverk är inte bara betydligt säkrare, de är effektivare också. Men sånt ser inte miljöpartiet till när de försöker lura den osäkre läsaren. Nej, de använder ren statistik om antalet kraftverk för att få folk övertygade.

Man svamlar nåt om att antalet vindkraftverk ökar mer än antalet kärnkraftverk. Det har ingen betydelse alls hur många kraftverk av endera slaget som finns. Det betyder nåt är hur mycket energi som kan produceras och levereras. Där är kärnkraften totalt överlägsen. Men man luras igen från miljömupparnas sida. Miljöpartiet citerar, utan att egentligen ange vem, MIT i Boston, USA, som ska ha sagt att kärnkraftens framtid är osäker. Då skulle jag vilja veta vem vid Massachusetts Institute of Technology som sagt det för jag tvivlar på att hela institutet står bakom ett sådant uttalande.

Kärnkraftsmotståndare klamrar sej som få andra kvar vid folkomröstningen från 1980 och vill att utslaget från den ska följas, dvs att kärnkraften skulle vara borta till 2010, alltså i år. För det första, en folkomröstning i Sverige är inte tvingande, den är rådgivande. Man röstade om att behålla vänstertrafiken för länge sen men det brydde sej inte politikerna om. Man röstade om ATP, det är nu borta. Varför är då kärnkraftsomröstningen så helig? Three Mile Island och Tjernobyl var och är isolerade händelser, båda ett resultat av slarv och hemsk byråkrati. Följderna blev dock inte så hemska som man trodde.

Frågan är: vad är förnybar energi? Listan Wikipedia tar upp låter med några få undantag sannerligen som en återgång till preindustriella förhållanden. Framför allt vindkraft och mekanisk dragkraft vilket får mej att tänka på situationen på medeltiden och ännu tidigare under järnåldern. Geotermisk energi är väl bra för det ger en hel del energi men bara om man bor i områden där vulkaner finns och där finns ju risken att få lava över sej. Vattenkraft är i och för sej rätt bra men om man ska göra som kineserna och amerikanerna gjort på den här punkten innebär det att hela biotoper försvunnit när dalar vattenfylls för de reservoar som krävs för vattenkraftverken.

Biobränsle är den värsta boven här. Enligt miljöpartiet ska vi alltså börja odla en massa grödor som kunde användas till mat men som nu istället ska användas för att driva våra bilar och värma upp våra hus. Många gånger sker detta i områden där det växer fin skog, eller rättare sagt gjorde. Så, en röst på miljöpartiet är en röst på återgång till järnåldern. Det var varmare då än idag under större delen av den perioden men också osäkrare pga torka och maktfullkomliga imperier. Är det sånt Miljöpartiet vill ha tillbaka? I så fall borde de se till att EU blir det nya Romarriket.

Nationalism, patriotism och verkligheten

Jag ogillar det mesta med nationalism och patriotism. Inte så mycket för de skränande mobbar som skriker ut att de älskar sitt land medan de halsar ännu en dåligt bryggd öl under en fotbollsmatch. Inte heller för de dumskallar som går runt med rakade huvuden och heilar hela tiden medan andra i samma grupp mumlar nåt osammanhängande om hur förträffligt det är att vara svensk.

Nej, den värsta formen av dessa två ismer är den som smyger sej på i form av en känsla för nationen, för landet. Som om det var landet som betydde nåt, som om det var nationen som är det viktiga. Det är den känslan som kommer fram såna yttranden som Margaret Thatchers ord efter segern över Argentina i Falklandskriget: "proud to be british" (stolt att vara brittisk). Den känslan är vad vi har kvar sen 1800-talets glada dagar med rastänkande, göticism, dårdikter om forntida nationalhjältar samt krigen som skulle föra folken närmare varandra. För min del är det nationalismen och patriotismen som är orsakerna till alla krig som utkämpats i världen sen 1820. De är också orsaken till alla förföljelser och utrotningar.

Det är precis som om förnuftet stängdes av när nationalstaterna kom till på 1800-talet. Det stängdes av och nu kan ingen hitta på-knappen igen. Jag kan redan höra de som säger att "det är väl kul att heja på sitt landslag?" men då har man inte fattat vad det handlar om. Ett landslag är summan av ett helt land med olika utövare av en och samma sport och de kommer från alla delar av landet och har ett gemensamt mål: att representera sitt land i en sport och ha kul samtidigt. En nation är en konstgjord konstruktion med tänkta linjer dragna över geografin bara för att man anser att man behöver ha kontrollen över detta område inom linjerna. Det är även tanken att alla inom dessa linjer ska höra till samma folk, så kallad nationalitet.

Tyvärr ser jag i nuläget inget som skulle kunna slå ut dessa två hemska känslor. Det finns provinsialism men det ses numera som nåt omodernt, nåt som hör äldre tider till. Det har nog också förvanskats av "flytta-till-landet"-rörelsen på 1970-talet. Annars är det ett väldigt bra alternativ. Ett annat alternativ är att upplösa så många gränser som möjligt och låta folk och tjänster röra sej fritt. Smugglingen kommer vi aldrig att kunna stoppa och terroristerna tar sej inte genom tullen, de kallar sej militärer och flyger i militärflygplan över hela världen och jagar fantomer. Världen skulle nog faktiskt må bra av lite fler och mindre länder. Kanske hade det varit bättre om Sydstaterna i USA hade fått bli fria. De hade nog bönat och bett ändå att få komma med i unionen igen i alla fall.

EU-tanken är god men den håller på att förvanskas och har redan kidnappats av politiker, lobbyister och byråkrater.

Vi får se vad nästa storkrig innebär för nationalismen och patriotismen. Verkligheten är i alla fall den att människor inte mår bra av gränser. Vi behöver kunna röra oss så fritt som möjligt.