Aurora 11/6 1997 - 12/11 2008
11 år fick vi tillsammans, hon och jag. Aurora var en väldigt fin dalmatiner som verkligen levde livet. Busig och ganska olydig men ändå snäll och artig. Det fanns ingen finare och snällare hund. Att hon ryckts bort från oss så här känns som om en del av mej slitits bort. Fortfarande känns det som om jag bara vill sitta här och sörja men det går ju inte. Jag måste göra annat också. Jag var osäker förr på om jag skulle skaffa mej en till hund efter att Aurora dött men nu är jag säker på att jag vill ha en igen. Gärna en dalmatiner för deras bångstyrighet och vilja till självständighet är nåt alldeles extra. Det stämmer in på mej som person också. Vila i frid, Aurora. Ditt liv är för evigt en del av oss. Farväl...
