onsdag 4 mars 2015

Mr. John Carlos, du grävde din egen grav

Med denna passus från Nationalteaterns låt om protesterna John Carlos och Tommie Smith genomförde vid segerceremonin efter 200 m herrar i Mexico City 1968 mot ojämlika förhållanden mellan vita och svarta inleder jag detta inlägg om ojämlika förhållanden mellan ishockeyklubbarna i Sverige. För om ekonomiska problem ska få vara skillnaden mellan att få spela i högsta ligan i ishockey och behöva vara kvar i näst högsta är det nåt som är väldigt fel på sättet att resonera inom sportvärlden.

Visst ska man som klubb kunna ha ordning på affärerna men det både kunna finnas möjligheter till dispens för såna klubbar där det helt klart finns talang och ett väl sammansvetsat lag. Såväl Västerås som Karlskrona har bra lag som kanske, kanske inte, skulle klara sej i SHL. Ska då krassa ekonomiska hänsyn få stå i vägen för såna drömmar? Nej, jag tycker inte det. Det verkar inte som så att lagen riskerar att konka den närmaste tiden så varför är denna 1980-talssyn så dominant?

Ekonomiska hänsyn håller överhuvudtaget på att döda sporterna världen över. De stora lagen vinner hela tiden alla cuper och de hålls om ryggen också av organisationer som UEFA och IIHF som ser storlagen som sina kassakor. Mindre lag har blivit mer av nåt sorts slagpåse som storlagen tränar på. Visst får varje lag som deltar i cuperna sin beskärda del av kakan (var kommer alla pengarna ifrån egentligen?)  men det är småsummor i jämförelse med de närmast företagsmässiga summor som hanteras uppe på toppen. Här har Aftonbladet listat de dyraste övergångarna de kunde hitta 2014. Notera att siffrorna var enligt varje års gällande valutakurs så pund och euro stämmer inte alltid överens från år till år:

1. Gareth Bale, 24, Wales.

Från: Tottenham.
Till: Real Madrid.
När: 2013.
Prislapp: 78-85 miljoner pund – 91-100 miljoner euro.
Kommentar: Den spanska pressen hävdade att han kostade 78 miljoner pund, det brittiska skrev att övergångssumman var 85 miljoner pund. Med andra ord strax under en miljard kronor för ”världens dyraste fotbollsspelare”.

2. Cristiano Ronaldo, 29, Portugal.

Från: Manchester United.
Till: Real Madrid.
När: 2009.
Prislapp: 80 miljoner pund – 94 miljoner euro.
Kommentar: Blev utsedd till världens bästa fotbollsspelare 2008. I juli 2009 skrev Ronaldo på för Real Madrid i en väldigt uppmärksammad affär, då världens dyraste spelare.

3. Luis Suarez, 27, Uruguay.

Från: Liverpool.
Till: Barcelona.
När: 2014.
Prislapp: 75 miljoner pund – 94 miljoner euro.
Kommentar: Mycket har handlat om tänder för anfallaren de senaste veckorna. Trots en fyra månaders lång avstängning väljer ”Barça” att köpa loss honom från Liverpool.

4. James Rodriguez, 23, Colombia.

Från: Monaco.
Till: Real Madrid.
När: 2014.
Prislapp: 64 miljoner pund – 80 miljoner euro.
Kommentar: Sågs som en dyr värvning av Monaco när han gick dit 2013 för 45 miljoner euro. Men ett år och ett fenomenalt VM senare så lämnar han Monaco med en välfylld kassakista och en plats i ett galet stjärnspäckat Real Madrid.

 

5. Zinedine Zidane, 42, Frankrike.

Från: Juventus.
Till: Real Madrid.
När: 2001.
Prislapp: 46 miljoner pund – 75 miljoner euro.
Kommentar: En stor ”Galactico” efter milleniumskiftet. Hade vunnit titlar med Juventus, framgångarna fortsatte i Real Madrid med medspelare som Ronaldo och Luis Figo.

6. Zlatan Ibrahimovic, 32, Sverige.

Från: Inter.
Till: Barcelona.
När: 2009.
Prislapp: 59 miljoner pund – 69 miljoner euro.
Kommentar: En väldigt uppmärksammad övergång, Zlatan till Barcelona och Samuel Eto'o, samt en stor säck pengar, gick den omvända vägen.

7. Kaká, 32, Brasilien.

Från: Milan.
Till: Real Madrid.
När: 2009.
Prislapp: 56 miljoner pund – 65 miljoner euro.
Kommentar: Han var framgångsrik i Milan, utsedd till världens bäste 2007. Hade det dock tungt i Real Madrid. Levde inte alls upp till den prislappen.

8. Edinson Cavani, 27, Uruguay.

Från: Napoli.
Till: Paris Saint-Germain.
När: 2013.
Prislapp: 55 miljoner pund – 64 miljoner euro.
Kommentar: En utdragen process, Napoli-presidenten gjorde det svårt för anfallaren. Har hamnat lite i skuggen av Zlatan i PSG.

9. David Luiz, 27. Brasilien.

Från: Chelsea.
Till: Paris Saint-Germain.
När: 2014.
Prislapp: 50 miljoner pund – 62,6 miljoner euro.
Kommentar: Sålde honom för att få loss pengar till värvningar av Cesc Fabregas och Diego Costa. I och med den här affären blev han dyraste försvararen någonsin.

10. Luis Figo, 41, Portugal.

Från: Barcelona.
Till: Real Madrid.
När: 2000.
Prislapp: 37 miljoner pund – 62 miljoner euro.
Kommentar: Han gjorde den ”förbjudna flytten” – lämnade Barcelona för rivalen Real Madrid. Det slutade bland annat med att han fick ett grishuvud kastat mot sig på Camp Nou.

Detta är inte längre en folksport, utan rena rama affärsangelägenheterna. Visst var och är dessa spelare väldigt bra spelare men dessa summor är för mycket. Med tanke på att Real Madrid har skulder som skulle få vilken strukturfascistisk revisor som helst att drömma mardrömmar så är det intressant hur många av spelarna i den här listan som faktiskt har kontrakterats av denna klubb. En stor delorsak till detta är Bosman-domen, uppkallad efter belgaren Jean-Marc Bosman som initierade hela karusellen när han ville gå till vilken klubb han ville utan att lagen skulle behöva komma överens om hans fall. Han menade att enligt EUs lagar måste man kunna röra sej fritt som spelare om ens kontrakt har gått ut.

Kvaliteten på spelet har ju ökat för de klubbar som kunnat dra nytta av domen till fullo. Det är ju också bra att spelare utan kontrakt ska kunna röra sej fritt inom EU, samma som för alla andra arbetare, men i praktiken har det inneburit att bara de med stora sedelbuntar har kunnat locka riktigt bra spelare. De stora summorna för varje spelare är så skrämmande att man kan fundera på om det verkligen finns så mycket pengar i varje lags organisation eller om det är ett luftslott av samma slag som höll på att sänka USA åren 2007-08. Vem eller vilka fyller Bernie Madoffs roll inom fotbollens värld om det nu finns några såna oegentligheter?




"In football everything is complicated by the presence of the opposite team."

söndag 1 mars 2015

Tema musik: Repris på konsertminnen

Tänkte bidra med ett inlägg jag skrev 3 mars 2011 om konsertminnen. Håll till godo!

I mina dar har jag har inte varit på så där himla många konserter. Det har liksom inte varit min grej. Ändock har jag en del roliga minnen som jag tänkte dela med mej av så här på torsdagseftermiddagen.

1. 1982: Kim Larsen i Scandinavium. Det jag mest kommer ihåg var att jag som 8-åring knappt såg nåt när alla vuxna ställde sej upp för att applådera mot slutet av konserten. Jag såg honom året efter på Liseberg och då var det bättre för man kunde stå vid sidan och se lite mer. Han har alltid varit en showman, den gode Kim, och hans musik har egentligen aldrig varit dålig på nåt vis. Lite dåliga val av producenter och ett helt missriktat försök att slå sej in på USA-marknaden men de synderna är förlåtna för länge sen.

2. 1984 eller 1985: Monica Törnell på Liseberg. Det ösregnade men folk stannade kvar ändå vilket hon tackade för. Hon bjöd på alla då kända låtar och de var bättre där än på skivan.

3. 1992: Status Quo på Kristinehov. Kristinehov är en herrgård i sydöstra Skåne där det finns en stor öppen plats för artister att uppträda på. Rockrävarna Status Quo kom dit för en spelning i juli 1992 med DAD som förband. DAD bjöd på en spektakulär konsert med en stor soffa på scen och en intensiv sångare som knappt kunde bärga sej förrän han fick sjunga och sjunga och sjunga. Dock kunde inget de gjorde mäta sej med den energi Status Quo hade när de kom igång. Det var en veritabel vägg av ljud från början till slut. Alla de låtar jag lärt mej älska genom åren spelades plus några från då senaste plattan "Rock 'til you drop". Jag och min storebror var där och jag bara njöt.

Lite kuriosa från den konserten är att en stor grupp MC-knuttar hade kommit för att digga. En av dom gick undan för att utnyttja naturens stora badrum och det slutade med en tupplur mot en sten sen killen och hans balanssinne inte längre kom överens om vad som var upprätt. En annan kille fick sej en avsugning av en tjej som han aldrig hade träffat förut. Killen och min bror utväxlade förvånade blickar. Efteråt hade vi svårt att höra i mer än ett dygn. Men det var värt det. Jag fick en tröja också som tyvärr gick sönder många år senare.

4. 1992: Dire Straits på Stockholms stadion. Dire Straits kom till Sverige på sin världsturné för att göra reklam för senaste plattan "On Every Street" och jag som älskat deras musik sen liten parvel fick chansen då min bror hade fått biljetter. Det blev jag, min bror och en tjejkompis till honom som åkte. Förband var nåt som hette Was Not Was och det var ett sömnpiller utan dess like. Så många som gick för att köpa korv på en gång har jag aldrig sett! Själva huvudkonserten blev lite stel, Mark Knopfler verkade ointresserad i början vilket verkade smitta av sej på publiken. På läktarna gick då vågen runt vilket fick Knopfler att bara följa den med blicken med tydligt intresse. Det höjde hans andar för resten av konserten var verkligen ösig.

1999: Status Quo i Eskilstuna. Det var egentligen inte nån konsert vi gick på utan vi hade vägarna förbi och det var ju omöjligt att undgå att höra dom. Det var en skön konsert även om gubbarna såg lite små ut så där på avstånd. Skönt att se och höra dom spela "Backwater" i alla fall. Det är en sjuhelsikes låt som det bara inte går att sitta still när den går igång på allvar.

Sen dess har det inte blivit några konserter. Pengarna har inte räckt till och här i Malung är det nästan bara dansband som gäller. Det är ingen musikstil jag gillar speciellt och när det är Dansbandsveckan här brukar jag hålla mej undan i görligaste mån. Nån gång ska man väl få pengar till en riktig konsert igen.



"Okej, det är egentligen inte mycket som förändrats, men tillräckligt för att man ska haja till."

lördag 28 februari 2015

Det stora vansinnet

Jag vill gärna ha kontakt med andra människor så jag pratar gärna eller lyssnar på andra som pratar. Vilket ibland innebär att jag lämnar min arbetsplats för att söka upp dom jag anser vara värda att prata med eller lyssna på. Det är påfallande ofta arbetsrelaterade saker som inleder mitt snackande. Sen blir det väl ofta att det spårar ur och handlar om allt annat än jobb, vilket inte gillas av ledningen som tycker att jag latar mej för mycket.
Så jag och andra som också vill ha kontakt ska helst bara vara robotar som är vid arbetsplatsen och gör vad det nu är vi håller på med. Kontakten med andra människor ska vara minimal och helst via det meddelandesystem vi har över datorerna. Men vissa fattar tydligen inte att mänsklig kontakt är en del av jobbet. Vi har inte våra jobb inom så kallade sociala företag för att vara drönare som utan att tänka jobbar på tills klockan ringer. Ett socialt företag handlar om att skapa trygghet i form av mänsklig kontakt med andra människor i samma situation. Vi har nog med asociala och osociala människor i denna världen så det räcker och blir över.

Ett socialt företag handlar som sagt om att skapa en trygg arbetsplats med möjlighet för den som vill ha ett arbete att få arbeta samtidigt som han/hon får möjligheten att träffa andra människor och få kontakt. Mitt kontaktnät har sakta vuxit tack vare detta. Jag sitter inte bara vid datorn och har den kontakten utan jag träffar andra och sakta men säkert får jag kontakt ute på stan också. Sen att jag bufflar mej fram i vissa lägen och uppenbarligen skrämmer vissa är inte bra, men jag får väl lära mej att kontrollera den sidan av mej själv.

Jag skulle vilja påstå att det vi gör "ute på golvet" (vi skannar och redigerar foton från privata samlingar och enskilda journalister där jag arbetar) har mycket större betydelse för samhället än man skulle kunna tro. Det handlar om att skapa och bevara minnen för eftervärlden och om man då samlas då och då för att diskutera de foton vi skannar in, och det samtalet växer till nåt mer privat eller nån diskussion om nåt vidare ämne så har ledningen inget med det att göra. Vi jobbar likafullt för det. Vi är inte där för att se till att en växel ligger rätt i spåret eller att nån panna fungerar som den ska. Vi jobbar på socialt företag för att vara sociala och se till att vår del av samhället fungerar.

Visst kan jag också tycka att det blir för mycket babbel ibland och att det kan tyckas som att jag och andra med mej inte gör något konstruktivt arbete eftersom samtalen kan bli rätt långa men här har jag faktiskt nåt konkret att skylla på. Våra datorer. Vi skannar med skannrar från Canon och datorerna vi sitter med är från Fujitsu. Hemska saker som jag helst vill slippa. Medan dom skannar man kan man inte använda Photoshop till något speciellt eftersom skanningsprogrammet då tar över helt. Resten av datorn blir då till internet eller kolla foton man redan skannat in. Det kan man göra med ett bildvisningsprogram. Men sånt går fort och sen blir man social igen och vill ha kontakt. Speciellt för mej som bara sitter hemma på kammaren så fort arbetsdagen är över är kontakten viktig.

Jag har en rumskompis som jag kan prata med om både det ena och det andra men det händer att han har lurarna på så jag antar att han inte vill bli störd vid dessa tillfällen så jag söker mej ut till andra att prata med eller diskutera nåt i en text jag inte förstår. Vi ska nämligen namnge varje foto efter den text som följer med. Men många verkar gilla att skriva så otydligt de bara kan. Det är bland annat vid såna tillfällen jag passar på att söka mänsklig kontakt. Jag vill ha hjälp med att tyda "hieroglyferna" som skrivits. Så jag går ifrån min arbetsplats, ibland med papper i hand, ibland inte, för att söka hjälp och samtidigt få interaktion som det så vackert heter.

Jag vill ju också lära mej vara mer social av andra. Hur ska jag kunna göra det om jag är "fast" vid min arbetsplats? Det här arbetet har gett mej modet att se världen på ett annat vis än för bara några år sen. Kanske jag ska vara ännu mer modig och se vad jobbet kan göra för mej?

Det är faktiskt lite tröttsamt att ha fasta arbetsplaner där spontana tankerusningar och plötsliga infall inte direkt uppmuntras, i alla fall inte när det gäller att utveckla arbetet och momenten. Jag är en spontan och impulsiv människa, vilket inte gillas av alla har jag förstått. Många på mitt jobb behöver struktur men då kan de säga det direkt till mej istället för att gå på omvägar så att jag får höra det i efterhand. Konstruktiv kritik ska yttras så att så många som möjligt får höra den. Även när det gäller ens personlighet och behov. Ens personlighet är ingen privat angelägenhet eftersom det är den som bestämmer hur man bemöter världen.

Jag vill påstå att de bästa idéerna på mitt jobb har varit dom som spontant har kommits på och sen byggts vidare på av andra. Jag kan inte ta åt mej äran för modellfotograferingen eftersom den kom hittades på av en annan (hon tog bara foton på kläderna när de hängde på galge eller på en docka) och sen byggde jag vidare på den tanken genom att ta med en riktig människa. Men det var en stundens ingivelse för oss båda. Samma sak med gamla foton som sätts ut i skyltfönster. Den idén var också en sorts stundens ingivelse för den som kom på den.

Det är väl spontaniteten och min ovilja att sitta vid datorn (internet är ingen social verksamhet, det är ett nätverk av drömmar utan behov av direkt interaktion mellan fyra ögon). som gör att jag söker kontakt med andra. Synd att chefen bara ser mej när jag interagerar med andra. Då jobbar jag ju inte...



"Knowing your own darkness is the best method for dealing with the darknesses of other people."

torsdag 26 februari 2015

Dumheter världen över

För oss nordbor dominerar förstås skidsporterna just nu, med VM i Falun som främsta ledstjärna. Men ute i den riktiga världen finns förstås dessa knäppskallar som leker kalifat i Syrien och Irak. De till och med lockar till sej kvinnor med olika former av propaganda. Att någon vill stödja dessa tokar är för mej helt barockt. Hoppas de snart stoppas så området kan återgå till normal anarki.

På tal om tokar i Mellanöstern, Saudiarabien är ett land som styrs av galningar som är minst lika hemska som knasbollarna i Syrien och Irak och att då göra upp vapenaffärer med dom känns väldigt fel, även om man kan se det så här: utan dessa diktatorer blir Mellanöstern etter värre. Se bara på vad som händer i Libyen, Syrien och Irak och vad som höll på att hända i Egypten. Tunisien är det enda av dessa länder där religiösa fanatiker inte fått nåt rejält fotfäste.

På det mer personliga planet har jag betett mej som en ren skitstövel mot en jag kallar kompis och jag hoppas kunna lappa ihop det under den kommande månaden. Så får man inte uppträda som jag har gjort. Jag är en ganska impulsiv människa som ibland kan gå för långt när jag är inspirerad. Det är inget allvarligt som sådant men det känns inte bra att ha sagt det jag sa i ett brev jag skrev till denna kompisen. Jag säger inte mer eftersom det är privat. Ville bara skriva av mej lite och tala om det jag vågar tala om.

Kristdemokraterna, inget parti jag skulle vilja rösta på (som det är nu finns det INGET parti jag skulle vilja rösta på!), men det skulle inte vara speciellt bra om Ebba Busch-Thor blev partiledare. Det är framför allt hennes bristande erfarenhet som gör att jag är tveksam. Centern gjorde ett misstag då de valde Annie Lööf för några år sen mest för att hon var duktig på att pladdra. Lööf har väl fått erfarenhet sen dess men jag tycker inte hon har blivit bättre. Busch-Thor kanske kan lära sej att bli bättre, vi får se. Så här tycker hon själv om ett eventuellt ledarskap för KD.

Såpoperan mellan Ukraina och Ryssland fortsätter och det framstår nu mer i mina ögon som att det är ryska privatpersoner, såna med pengar, som vill att länderna strider. De som sitter på den politiska makten i Ryssland är förstås inte helt utan skuld eftersom de inte har gjort något för att hindra de ryska separatisterna. Den ukrainska regeringen har också gjort fel eftersom man inte lyssnat på de ryssar som bor i landet. De ryska separatister har dock gjort mest fel då de gripit till vapen så där utan vidare.



"En god och ädel man bör avhålla sig från varje som helst kontakt med arbetslivet."

tisdag 24 februari 2015

Tema fotografering: Reklam

Reklamfotografering är något jag inte har försökt mej på ännu. Jag har fotat en hel del produkter och prylar förstås men inget avancerat. Det skulle vara väldigt kul att få göra en riktig produktfotografering nån gång. Här är ett enkelt exempel på vad jag gjort på egen hand hittills.

Bilden är tagen hos en volvohandlare i Katrineholm i julas. Vem som helst kan ju svänga ihop en sån här bild så detta är inget speciellt, ändå var det riktigt spännande att få möjligheten att göra ett sånt här minireportage. Jag tog många fler bilder på andra bilar i butiken så tro inte att jag slösade bort all energi på en enda bild. Nu ser jag fram emot fler fotosessioner. Inte bara fotomodeller utan också produkter.


"I have loved the stars too fondly to be fearful of the night."


fredag 20 februari 2015

ShoutOut: Cookies and sweets

Jag vill göra reklam för en blogg jag nyss har upptäckt: Cookies and sweets. Den drivs av en tjej vid namn Simona som älskar att baka och som också fotar sina verk. Inte nog med att bakverken och godsakerna ser farligt goda ut, hon är fantastiskt duktig med kameran också. De vinklar hon hittar för sina foton skulle jag inte ha upptäckt så där utan vidare, men det beror på att jag inte bakar regelbundet och ser då inte det jag gör på samma sätt som Simona gör.

Hennes blogg hamnar i min lista här till höger. Bilderna hon tagit på sina verk finns att beskåda här. Jag blir, som vi göteborgare säger, läskad av alla härliga saker jag ser i hennes foton. Farlig kvinna det där...



"If you're afraid of butter, use cream"

söndag 15 februari 2015

Tema fotografering: landskapsfoto

Dagens bild är ett landskapsporträtt över gränstrakterna mellan Värmland och Dalarna. Precis bortom sjön börjar Värmland förresten. Jag kallar mej själv entusiastfotograf, vilket är ett finare uttryck för amatör med professionell attityd. Ni som läst min blogg har sett mina tågfoton, modellfoton, skojiga foton, astrofoton etc men jag tar också landskapsfoton när jag kommer åt.

Det är både lättare och svårare att ta landskapsfoton än man skulle kunna tro. Lättare i det att det egentligen bara är att sikta mot fjärran och trycka av. Svårare i att det egentligen inte är så att man bara kan sikta mot fjärran och trycka av. Visst, den här bilden kom till så att jag siktade mot sjön mellan träden och tryckte av utan att bry mej speciellt mycket om omgivningen. Jag hade inte haft kameran så länge och hade den fortfarande på automatisk inställning, vilket innebär att kameran sköter om allt så fort man tryckt ner knappen för att få autofokus.

Men vill man lära sej mer om fotografi ska man lämna autoinställningen och söka sej vidare till de mer avancerade inställningarna. Idag hade jag inte tagit den här bilden så där rätt upp och ner. Jag hade kollat hur ljuset faller på grenarna, var bästa punkten för att få fin och jämnt fördelad skärpa skulle kunna vara och jag hade tänkt mej hur det skulle kunna vara att få fram lystern på bättre sätt.

Så man utvecklas som fotograf, precis som man utvecklas i alla andra områden där man vill vara kreativ. Fotografi vore en bra hobby för folk med monotona arbetsuppgifter för då får de utlopp för kreativiteten. Landskapsfotografering är då ett väldigt bra sätt att tänka kreativt. Kolla ljuset, kolla skillnaderna mellan mörkt och ljust, kolla djupet och kolla skärpan. Men skaffa en systemkamera. En mobiltelefon är bara bra för selfies, och knappt ens det.



"Create with the heart; build with the mind"

tisdag 10 februari 2015

Dumheter världen över

Det har varit väldigt mycket fotografering den sista tiden på bloggen, detta eftersom mitt jobb har mycket med foto att göra och jag gärna blandar nytta med nöje, men idag handlar det om allehanda dumheter världen över.

Veckans pucko är förstås de väktare som översteg sina befogenheter å det grövsta när de praktiskt taget hade ihjäl en nioårig pojke som hade plankat på tåget. Det hade räckt med ett hårt grepp i ena armen och en tillsägelse att inte göra så igen. Det kanske hade haft effekt, kanske inte. Skillnaden mot nuvarande situation är att pojken säkert inte får ett psykologiskt trauma av storleken Olympus Mons (jättevulkan på planeten Mars) att bära omkring på. Vad pojken än gjort så förtjänade han inte en sån här behandling.

Vem är kriminell i statens ögon? Den frågan kan få en ny innebörd när nu åklagare vill kunna beslagta domänadresser som tillhör personer eller företag som befunnits vara kriminella. För mej låter det vanskligt för tänk om hemsidan bara innehöll bilder på fåglar i skogen? Sen tänker jag specifikt på The Pirate Bay, denna söktjänst etablissemanget hatar så mycket. På den sidan finns inget kriminellt som kan användas eftersom allt sker från datorer som kopplar upp sej mot TPB för att få information om var de kan hämta vad det nu är de vill ha.

Staten vill alltså bestämma över enskilda entiteter i samhället mer än nånsin. För oss som vill ha en så liten statsapparat som möjligt är detta naturligtvis ett slag i ansiktet. Ska en hemsidas domänadress verkligen få förverkas bara för att personerna bakom den anses vara kriminella? Som att ta livet av en hund bara för att husse var kriminell.

Till sist: 64 miljarder för TV-rättigheterna att sända Premier League. Stollar...




"Are you gonna go my way?"

måndag 9 februari 2015

Dagens bild: Äpplekaka med vaniljsås


Denna fina dessert fångade jag förra året på järnvägsstationen här i Malung, där ju min arbetsgivare har en kombinerad servering och second hand-butik. Kom gärna in när ni har vägarna förbi!



"If more of us valued food and cheer and song 
above hoarded gold, it would be a merrier world."

söndag 8 februari 2015

Tema fotografering: Mitt fotoprojekt

En del kanske har sett att det förutom mitt namn står Photo4Life på en del foton jag lägger ut här och var på nätet. Det är namnet på mitt projekt som har till syfte att det jag fotar ska vara för livet, inte bara så att det är för resten av mitt liv eller andras liv, utan för att jag vill förbättra andras liv genom fotografering. Vi reagerar olika på ett foto tas, men gemensamt är att vi har ett förhållningssätt till fotografin som konstart.

Även för såna som inte gillar att bli fotograferade kan det vara bra att bli förevigade, eftersom chansen att folk kommer ihåg dom då är större. Vi lever sen snart 200 år tillbaka i en väldigt visuell tid där fotografin fyller en väldigt stor och viktig funktion. Så det blir allt viktigare att bevara oss själva för framtiden så de som kommer efter oss får veta vad vi gjorde, vad vi tänkte och vilka problem de kan tänkas lösa som vi inte klarade av.

Jag fotograferar därför människor, landskap, städer, bilvägar, järnvägar, allehanda fordon och byggnader för oss att minnas och för eftervärlden att se på om allt detta skulle vara borta i deras livstid.

Det är vad Photo4Life går ut på. Kanske fler kan inkluderas i detta?



"You have enemies? Good. That means you've stood up for something, sometime in your life."

lördag 7 februari 2015

Status: sjuk men bättre

Jag har nyst idag men jag känner mej bättre i halsen och hade det inte varit för hostan skulle det vara perfekt att andas. Jag hoppas att jag är kurant på måndag så jag kan fortsätta min oavbrutna svit av arbetsdagar. På tjugo år har jag nämligen bara missat en enda dag på grund av sjukdom. Det blir mycket vatten, en hel del kyckling med ris samt en hel del lugn och ro vid datorn för undertecknads del.

Jag skriver detta mest för att eventuella läsare inte ska tro att jag blev så sjuk att jag inte orkar vara uppe.



"Be careful about reading health books. You may die of a misprint."

fredag 6 februari 2015

Influensa...


Stel i lederna som också värker lite lätt, envis hosta och allmänt vimmelkantig. Så känner jag mej just nu. Ändå går jag till jobbet. Varför? Jo, för att det inte är värre än att jag åtminstone kan ge 75 % av min arbetsförmåga. Hoppas bara att jag inte börjar snörvla och nysa under helgen. Det plus att det ska susa i huvudet varje gång jag åker på nån förkylning eller influensa är inte kul. Men jag ska rida ut detta och återkomma nästa vecka, pigg och nyter. Det visar sej om så är fallet...



"The reason many people in our society are miserable, sick, and highly stressed is because of an unhealthy attachment to things they have no control over"

torsdag 5 februari 2015

Dagens bild: Det stora intrycket jag fick av dagen som gick

Det var -22 i morse, -16 mitt på dagen och nu på natten är det -7(!). Vad är detta för yoyo-väder? På morgonen fotade jag en trött Josefine (bild 1), som piggnade till sen när hon köpt sin nya mobil, delvis på min inrådan (yes, jag har äntligen kunnat påverka en annan människa i rätt riktning!). Senare var jag ute på en stärkande promenad precis före lunchen och såg då vilket vackert väder det kan bli på vintern (bild 2).

Jag önskar dej lycka till med telefonen, Josefine. Hoppas den blir lika bra för dej som den hittills har varit för mej. Nu får det gärna bli slut på detta upp-och-ner-vädret. Jag måste passa på att berömma Josefine för hennes professionella attityd trots att hon praktiskt taget sov när vi tog fotona idag. Om något så är modellarbete nåt du kan instinktivt, Josefine. Du är bättre modell än vad jag är fotograf. Hoppas du läser detta nån gång.





"I find television very educating. Every time somebody turns on the set, I go into the other room and read a book."

onsdag 4 februari 2015

Tema fotografering: Fotosession med Josefine del två

Här kommer en till bild med Josefine, denna gång från dagens session. Dagens session anser jag vara den bästa hittills av alla sessioner vi har haft med kläderna på second hand-butiken här i Malung. I morgon blir det en tredje. Vi får väl se vad det blir av den.



"The secret to modeling is not being perfect. What one needs is a face that people can identify in a second. You have to be given what’s needed by nature, and what’s needed is to bring something new."

måndag 2 februari 2015

Tema fotografering: Fotosession med Josefine del ett

Idag hade jag en finfin fotosession med Josefine, en jobbarkompis och jag anser henne vara en god vän. Hon är en mycket trevlig ung dam som gillar att visa upp sej för kameran, och hon gillar att fota själv, från och till. Jag har sagt till henne att hon borde bli fotomodell. Så här ser hon ut i vanliga fall:

Jag tänker inte visa alla bilderna här för det skulle sluka stora delar av utrymmet man får av Blogger. Jag kommer att portionera ut bilderna på andra ställen allteftersom. Här är ett foto i alla fall, ett som blivit ganska populärt på denna sidan:


Det kommer fler bilder, var så säkra!




"När du kommer till ett vägskäl, ta det"


Populära inlägg