lördagen den 19:e april 2014

Götalandshypotesen - vad hände sen?

Termen Götalandshypotesen myntades av historikern och läraren Verner Lindblom 1982 som ett svar på den nedsättande beteckningen hans meningsmotståndare hade gett alla som kritiserade den då officiella historiesynen, Västgötaskolan. Den har inofficiellt kommit att användas om den tanke som sen dess har dominerat många forskares syn på Sveriges allra tidigaste historia, den att Sverige grundades från väster och utvecklades åt öster. Alltså inte tvärtom som många historiker velat göra gällande. Det är ett konstaterat faktum att den styrande makten i det som då kallades Sverige inte började göra Östersjön och dess kuster till sitt intresseområde förrän dansken tog över Kattegatt på 1200-talet.

Huvuduppmärksamheten har hittills riktats mot Västergötland, eftersom det är det enda landskap som bevisligen har haft kungar ända sen Sverige dyker upp på den historiska scenen för ca 1000 år sen. Att sen det egentliga Sverige inte blir en stat på egen hand förrän 500 år senare har inte med saken att göra. Det är landet Sverige som kan söka sin historia längre tillbaka i tiden än så. Det är en skillnad på landet Sverige och staten Sverige. Det förra är en löslig union av landskap och andra områden, där de lokala tingen styr det mesta och kungen är en sorts galjonsfigur, det senare är en början till dagens nationalstat, där kungen och riksdagen är den enda dominanta parten och vanligt folk är undersåtar.

Mycket av detta togs upp av Dag Stålsjö i sin programserie "Svearikets vagga - en historia i gungning", vilket ledde till att stora delar av det historiska etablissemanget gick i taket. Hur vågade en TV-producent släppa fram dessa amatörhistoriker med sina många gånger riktigt tokiga historier? Hela programserien fälldes sen av Radionämnden, som Granskningsnämnden hette på den tiden, för att vara partisk och inte tillät alla sidor av saken komma till tals, dvs Stålsjö gav inte mycket tid över för de etablerade forskarna att gå i svaromål.

Må så vara att Stålsjö brast på den punkten, men syftet med "Svearikets vagga" var hela tiden att presentera en alternativ syn på Sveriges historia, en som inte fått chansen att komma till tals själv utan hela tiden behandlats som lorten man fått under skorna under en promenad. Dessutom gavs de etablerade forskarna chansen att komma till tals i ett avslutande panelprogram där journalisten Lars Orup frågade ut bland annat Sten Carlsson, som inte verkade hysa annat än just förakt för dessa amatörer och inte såg nåt produktivt i vad de hade att komma med.

Visst, andesökning och slagrutor är inga bevis för Västergötlands förträfflighet i Sveriges historia, men det fanns riktiga akademiker, t ex Verner Lindblom (f 1918, såvitt jag vet lever han fortfarande), och även om han inte märktes i denna debatten så var Åke Hyenstrand ganska kritiskt inställd till den officiella synen på den tidiga svenska statsbildningen. Han var arkeolog och såg tidigt att man inte kunde dra såna vidlyftiga konklusioner många historiker gärna gör utifrån det fattiga material som finns rörande Sveriges tidigaste historia. Det var bättre att utgå från det som verkligen säger oss något, än att hänga och klänga fast vid de gamla sagorna som ändå inte gav några fasta bevis.

Dessa följdes av Thomas Lindkvist, med sin ganska strikta materialistiska syn på historieforskningen, och engelsmannen Peter Sawyer, som efter en rundvandring i Sverige ska ha velat spränga all svensk historieskrivning i luften och börja om från början. Men vad hände sen i forskningen? Man kan säga att Götalandshypotesen uppnådde sitt syfte, den raserade Uppsalaskolans syn på svensk historia, åtminstone från verifierbar historisk tid (1000-talet och framåt), och förde in samtliga landskap som då var aktuella i det svenska riket i beräkningen, Västergötland, Smålanden (som blev landskapet Småland 1327), Öland, Blekinge, Östergötland, Södermanland, Närke, Värmland, Dalarna, Västmanland, Uppland (bildat 1296 genom sammanslagning av ett antal mindre områden) och Gästrikland. Hälsingland, Medelpad och Jämtland knöts till riket senare. Jämtland förlorades senare till Norge, även om det helst av allt ville vara självständigt.

Men det hade också en bieffekt: Dessa landskap fick också uppmärksamheten på sej och alltfler utgrävningar har utförts utanför Mälardalen de senaste 30 åren än nånsin tidigare. Visserligen oftast som en följd av motor- och järnvägsbyggen, men i alla fall är det mer positivt att se fler ögon riktade mot hela landet. Dessutom är det bra att se en mer nykter tolkningsförmåga hos forskarkåren, en som inte är präglad av vare sej stormaktstidens blinda syn på kungar och krig eller rasforskningens tidevarv med sin sjuka syn på människor utifrån utseende.

Vi får väl se hur det utvecklar sej i framtiden med historieforskningen och dess förhållande till arkeologin. Riktigt har väl Uppsalaskolan inte släppt taget om historieforskningen, men jag tycker gott att de kan vara stolta över att Uppsala fick den första ärkebiskopen (även om de första hellre vistades på annan ort!) och det första universitetet i landet. Dessa saker tillkom som en följd av landets förskjutning åt nordost under perioden 1150-1450, ett svar på danskarnas aggressiva expansion längs västkusten. Vi kan dock med stor säkerhet undvika att se dumheter som att det skulle ha legat kungar i de stora högarna i Gamla Uppsala.

Det är spännande nog med det man gräver fram just nu i den trakten. Likaså allt det som kommer fram över hela landet. Kanske alla landsdelar kan få sin rätta historia skriven nån gång.



"Osservare senza parlare"

fredagen den 18:e april 2014

Dumheter världen över

Al Gore talar om hur hemskt det är att leva i en värld där olja används, inför 9000 duperade människor i Hawaii, samtidigt som lokalen han vistas i värms upp och lyses upp av elektricitet från - just det, olja. Hyckleriet är stort i denna där.

Vems sida står de proryska militanta människorna på? Har de vanligt folks väl och ve för ögonen? Det är en sak att ogilla den ukrainska staten och dess nationalism, men hur är det med deras egen nationalism? Länder har aldrig varit grunden i människors sinne förrän de senaste 2000-3000 åren, men ju närmare vår tid vi kommer desto mer överdrivet nationalistiska blir vi, i gemen.

Dumheternas dumhet hittills i år torde vara den knäppa finländaren som viftade med en stor toblerone ombord på ett flygplan flyga till Sotji den 14 februari för att se OS. Det skedde nu inte och han står istället inför rätta i Hong Kong. Duktig idiot.

För 500 kr kan du vandra Via Dolorosa i Jerusalem med ett kors. Det är på nåt sätt passande, att vandra i spåren på en man vars handlingar inte kunnat verifieras i historien, i en stad vars historia börjar långt senare än ett annat folk påstår, och vars händelser inte heller kan verifieras vare sej historiskt eller arkeologiskt. Glad vår på er allihop!



"Four rockers rollin´,
with a poet in the wings
waiting to blow 
his heart away "

torsdagen den 17:e april 2014

Jordlik planet observerad kring annan stjärna

Kepler-186 är beteckningen för en dvärgstjärna observerad av Keplerteleskopet och i dess solsystem har man nu hittat en planet ganska lik jorden i storlek. Den ligger inom det område vi kallar Guldlockzonen, eller den beboeliga zonen, och det vi vet i nuläget är dess storlek och avståndet till dess stjärna. Man gissar i övrigt, men det verkar som om det är en stenplanet. Den har fått beteckningen Kepler-186f. Det är väl lite väl tidigt för det, men medierna har snappat upp att vissa forskare kallar planeten jordens kusin.
Så här tänker sej NASA att det kan se ut när Kepler-186f cirklar runt sin stjärna.
Det vore kul i alla fall om det fanns en atmosfär och flytande vatten på denna planet. Det som är mest fantastiskt just nu är att vi kan se planeten över huvud taget på så stort avstånd som det är mellan oss och Kepler-186f. Det är nämligen 500 ljusår mellan oss! Det är således inte tal om något besök till denna planeten den närmaste tiden.

Mer information finns här.



"Today, men were killed by their horses"

Klimatförändringarna orsakas av andra planeter i solsystemet

Inte bara solen, allt liv på jorden och kosmisk strålning påverkar vårt klimat. Det verkar som om förekomsten av jätteplaneter är nödvändig för att klimatet ska vara såpass omväxlande att liv över huvud taget ska kunna existera. Det menar forskare knutna till NASA Astrobiology Institute i en rapport om just detta faktum. Tydligen behövs såna stora planeter för att skapa en tillräcklig skakig rörelse hos en stenig planet och i sin tur få den att luta i olika plan i sin bana runt sin stjärna.
Vår planet är en liten stenkula mot gasjätten Jupiter, som i jämförelse skulle vara en handboll. Bild från Universetoday.com.
Dessa små rörelser hit och dit sker under ganska kort tid, astronomiskt sett,  ett antal miljoner år, men är tillräckliga för att förändra klimatet på en stenig planet med atmosfär och stora hav. Kanske är det denna dragningskraft, plus solens cykler, plus den kosmiska strålningen, plus allt annat som händer på vår planet som tillsammans utgör klimatförändringarna? Det skulle förklara både det ena och det andra vad gäller vårt väder.

I vårt solsystem finns fyra gasjättar, fyra stenplaneter av mindre storlek och ett hundratal dvärgplaneter, plus ett enormt antal asteroider och kometer. Framför allt de två största gasjättarna, Jupiter och Saturnus, utövar tillsammans väldigt stor dragningskraft på jorden, vilket gör att vår planet wobblar lite hit och dit i sin bana runt solen. Jordens banas lutande kan nämligen inte helt förklaras av vare sej solens gravitation eller bildandet av månen ur kollisionen mellan jorden och en mindre planet i solsystemets barndom.

Det ska sägas att forskarna har kommit fram till detta genom diverse datamodeller. Huruvida de stämmer överens med verkligheten återstår att se. Det är en spännande tanke, dock, att jätteplaneterna skulle påverka jordens inklination och lutning i cirklandet runt solen, och därigenom också det långsiktiga vädret, det vi kallar klimat.



"If you thought that science was certain - 
well, that is just an error on your part."

onsdagen den 16:e april 2014

Ozonhålet som tydligen inte finns

Nås av nyheten att det tydligen inte finns något ozonhål över Arktis. Vad ska man tro om detta? För den som följt min blogg är detta intressanta saker, eftersom jag menar att ozonhålet har mer med jordens magnetfält och solvindarna att göra än med våra utsläpp av freoner och andra gaser som påverkar ozonet. Vad som än skrivs om ozonskiktet i Arktis så inte kommer svenska medier göra nån större affär av detta. Hittills har inget skrivits alls om detta. Klart intressant, eller så är det enbart modern mediapropaganda för att tysta ner sånt som inte stämmer överens med den officiella synen på vetenskapen och världen, en syn som inte direkt stämmer överens med just vetenskapen och världen...



"Hallå, du gamle indian"

tisdagen den 15:e april 2014

Äkta vara

Jag lånar titeln på detta inlägg från journalisten och matexperten Mats-Eric Nilsson, övrigt lånar jag från bloggarkollegan Peter Harold. Han har nämligen gått igenom vad Fredrik Reinfeldt sagt om fosterlandet och barbariet. Harolds inlägg om detta gav mej en idé om att skriva om demokrati, vilket jag gjort många gånger tidigare så följaktligen blir det ett till. Jag vill nämligen låta göra gällande att beteckningen majoritet inte är en del av demokratin, det har helt enkelt inte mycket med demokrati att göra alls. Majoritet är en form av diktatur där de som håller med mest får allt.

Äkta demokrati är som en kaka med äkta varor (därav rubriken på mitt inlägg), alla åsikter, allt som blandas i smeten ska få sin tid i solen, sin chans att bidra. Att rösta på ett antal alternativ, sen välja det som får flest antal röster, är visserligen det enklaste sättet att få igenom sin vilja, men det mest demokratiska vore om alla fick vara med och bestämma, oavsett hur många röster man fick. Nu kanske vän av ordning invänder att så fungerar ju inte vårt parlamentariska system och det skulle bli för mycket hönsgård med detta sätt, men jag kan då kontra med att det är tillräckligt mycket hönsgård som det är nu.

Jag vet av personlig erfarenhet att äkta demokrati är svår att uppnå. I nian skulle vi rösta om vilken typ av tröja vi skulle ha på oss vid avslutningen. Det blev en knapp majoritet för en viss färg och en viss typ av tröja, men vissa i klassen stod på sej om sitt val och de hade rätt; tröjan skulle inte passa alla, vare sej färg- eller typmässigt. Lösningen blev att alla som hade röstat på sina respektive tröjor och att vi alla pröjsade för våra egna val. DET är demokrati! Majoriteten var dock inte nöjd med denna lösningen för de kände sej överkörda.

Jag ser till sist att Miljöpartiet snärjer in sej i prat om demokratiska rättigheter, som deras ena språkrör först ville avskaffa, sen gjorde en pudel(?) som mer andas skenhelighet än uppriktighet. Förbjuda anonyma bloggare, vad är det för dumheter? Förbjud då hellre regniga dagar och snöstormar. MP gör ingen pudel, de säger snarare en ännu större groda än tidigare när man vill ha ett tillägg till lagen om förtal som gör det möjligt att från myndigheternas sida helt enkelt ta bort det som klassas som förtal. Då kan man verkligen fråga sej vad som kommer att klassas som förtal. Den världen de vill ha, och håller på att skapa åt sej själva och åt oss andra, skiljer sej nämligen otroligt mycket från den reella världen vi lever i.

I min värld är det förtal om man anklagar någon för att ha gjort nåt utan att kunna bevisa sitt påstående. Det är också förtal om man gör eller säger något som ställer en annan i dålig dager utan att det finns fog för det. Jag har stöd för min syn på ordet, ser jag vid en granskning på internet. Det räcker gott med denna syn och de straff som finns för förtal. Ska misshagliga inlägg kunna plockas bort är steget inte långt till andra ingrepp och missgrepp. Fahrenheit 451 ligger då inte långt borta...



"I wish today could be tomorrow,
The night is dark,
It just brings sorrow anyway."

måndagen den 14:e april 2014

Sextimmarsdag - endast om pengarna och den reella viljan finns

Sextimmarsdag med lön för åtta timmar, det låter väl perfekt? Det är nåt som diskuterats fram och tillbaka de senaste fyra eller fem decennierna. Nu utlovar Vänsterpartiet detta om de vinner valet i Göteborg i höst. Risken finns dock att pengarna inte räcker till. Enligt en insändare till GP skulle tilltaget kosta minst 28 miljoner kr, och då har hon räknat enbart på en genomsnittlig sjuksköterskelön, det vill säga ganska måttligt. Slår man ut det på hela den arbetsföra befolkningen i hela landet blir det ett ordentligt stort valfläsk.

Valfläsk. Bild från Mintur.se
Visst, jag är för sextimmarsdag jag med, men inom rimliga gränser. Var ska man få pengarna till fler anställda ifrån? När det går dåligt, vem ska betala alla övertaliga? Höj lönerna kraftigt, skär ner på antalet skatter till bara inkomstskatten (som kan vara vilken nivå som helst), sen kan vi snacka sextimmarsdag. Detta är förstås inte enda lösningen. Företagen måste lockas att samarbeta och ständigt vara före i utvecklingen. Ett samhälle varken är detsamma som, eller står och faller med dess politiker.



"Meet the new boss,
same as the old boss"

söndagen den 13:e april 2014

Nytt på klimatfronten

Henrik Svensmark har fått stöd för sin teori om hur solen och den kosmiska bakgrundsstrålningen interagerar med och påverkar jordens atmosfär. Det borde få tyst på hans kritiker. Borde är ordet, men i verkligheten är de värsta kritikerna inte nöjda förrän han slutar med sitt motstånd mot den officiella doktrinen inom klimatfrågan.
Bild från Klimatupplysningen som i enklast möjliga mån beskriver Henrik Svensmarks teori om kosmisk strålnings påverkan på vår atmosfär.

Samtidigt tävlar medierna om att misstolka IPCCs rapporter, liksom propagandamakarna som styr IPCC förvränger forskarnas mer försiktiga texter. Vad är ett klimatmål? Är det när vi slutar kolla vädermönstren i realtid och går över helt till att beräkna framtidens väder? Kallas inte såna människor spåmän och -gummor?
Anthony Watts enligt Josh.
Uppdatering: Ett kryphål i lagstiftningen har gjort att det gröna tänkandet leder till farligare utsläpp i atmosfären från biomassefabriker i USA än från vanliga fabriker. Det så kallade gröna tänkandet är farligt för samhället. Man kan undra när folk kommer till insikt om detta.


"I went to a disco last night. They played "The Twist", I did the twist. They played "Jump," I jumped. They played "Come On Eileen" I got kicked out for that one"

lördagen den 12:e april 2014

Dumheter världen över

Det verkar som om Rysslands annektering av Krimhalvön har sitt ursprung i krass ekonomiskt tänkande. Det finns stora gasfyndigheter på Krim vilket Ukraina inte förmått ta hand om ännu. Månandet om den rysktalande befolkningen är bara en förevändning. Gas är viktigare än människor och snart kommer man ha glömt bort såväl ryssar som ukrainare och krimtatarer. Men det går tydligen bra att spela på dessa larviga nationalistiska strängar för att få det man helst vill ha.

Mer gas, eller är det snarare ekonomin igen som spökar? Priserna på gas och el har stigit i EU sen fyra år tillbaka som en följd av två saker: Den ena identifieras av Lars Bern på ett närmast kusligt vis, nämligen klimatdravlet, det andra är förstås Putins metoder för att tjuvhålla på gasen, som han till och med hotar att stänga av om han inte får som han vill. Men gas vill han nog ändå sälja.

Allting kan tydligen säljas, om köparen är tillräckligt villig eller dum nog. Fast i detta fallet är det ju den kinesiska myndigheten ansvarig för luftkvaliteten i de kinesiska städerna som är dumstrutarna. En kinesisk konstnär "fångade" fransk luft i en burk, tog den med hem och sålde den på auktion i ett led att protestera mot den dåliga luften i de kinesiska städerna. Hoppas den som köpte luften förstod vinken.

Temat idag är handel men vi avslutar positivt, med en gladhet snarare än en dumhet. Dumheten stod den nu gripne och dömde fylleristen för när han helt oprovocerat högg en annan man i ryggen med en kökskniv. Två andra grep in, hjälpte den angripne och höll förövaren i schack tills polisen och ambulanspersonal kom och redde upp allt. Det hade varit lätt att säga att det är alkoholens fel, men såna här tokar hade nog gjort sånt även utan alkohol eftersom han hade hittat nåt annat att berusa sej med. Det är inte alkoholen som sådan, det är det faktum att tokar som inte kan hantera den hela tiden envisas dricka den. Synd vi inte kan lagstifta mot tokar.



"In the land that our grandchildren knew"

Religionsnyheter

Religionen spelar inte så stor roll i fråga om populationsutvecklingen världen över. Det har statistiken slagit fast, säger Hans Rosling. Det är istället fattigdomens undanträngande i fattigare länder som är orsaken till att de föds färre barn. Religion och fattigdom hänger alltså ihop - på ett dåligt sätt. Ju bättre folk får det desto färre barn i varje kull. Kan de bara förkasta organiserad religion skulle deras liv bli ännu bättre.

Jesus hade en fru, påstår ett fragment som nu undersökts av vetenskapen, och detta fragment har befunnits vara från 500-talet, alltså ca 1500 år gammalt. Originaltexten detta dokument är kopierat från kan vara så gammalt som ca 100-300-talet. Katolska kyrkan hade tidigare dömt ut det som en modern förfalskning, men de får nog böja sej för faktum, tre olika forskningsinstitut har oberoende av varandra kommit fram till något så när liknande resultat.

Så, vad ska man säga? Det är inte helt styrkt att Jesus har existerat, åtminstone inte som han beskrivs i de olika dokumenten som finns. Men alla dessa små beskrivningar här och där verkar styrka att det funnits nån form av person för lite mindre 2000 år sen som var verksam i Mellanöstern, i och kring Jerusalem. Kanske han är känd för historievetenskapen under ett annat namn?



"Nu är dom illa ute!"

fredagen den 11:e april 2014

Historiehörnan: Repris om Skandinavien och hunnerna


För snart tre år sen skrev jag detta inlägg om hunnerna. Det är ett inlägg jag gillar, även om det är aningen långt. Precis som jag skrev i ingressen då kan du ta dej nåt att äta medan du läser detta. Jag spekulerar högt och lågt i detta inlägg så ta det jag skriver med en stor nypa salt. Jag har nu putsat lite på texten här och där så den inte verkar så hitåt och ditåt som den förefaller mej nu så här efteråt.
 
Det här är ett långt inlägg och det rubriken egentligen handlar om kommer inte förrän en bra bit in. Ta gärna nåt att äta eller så medan du skummar igenom det jag har att förmedla. Det rör sej om en bok den danska arkeologen Lotte Hedeager skrev för några år sen om Skandinavien och hunnerna. Den har fått mej att fundera och nu efter snart tre år har jag gjort om den text jag hafsade ihop till ett inlägg här på bloggen.

Hunnerna beskrivs i samtida skrifter som ett ryttarfolk som kom från öster med erövring i sikte. De dyker upp i historien nästan från ingenstans ca år 370 då de skrämmer ostrogoterna på flykt västerut. Dessa allierar sej snart med hunnerna då de inser att det är bättre att följa dom än att fly undan dom. Snart har hela östra Europa fallit för dessa folks härjningar. De plundrar sej fram genom Europa och når ända till Gallien och norra Italien där Romarrikets huvudstad Ravenna utryms av säkerhetsskäl år 451. Endast romarna, visigoterna och frankerna står emot dom och år 453 dör deras mest kände kung, Attila, efter en natt av mycket drickande och osunt ätande. Efter det faller hela hunnerriket samman nästan på ett år, nåja, några decennier hinner gå innan hunnerna helt försvinner ur historien. Men där börjar ett stort mysterium, ett mysterium inte många forskare har brytt sej om att ta tag i: var tog de vägen?

Ett lika stort mysterium kan sägas vara vilka de var och var de kom ifrån. Vilka var egentligen hunnerna och vad kan deras namn ha betytt? Av beskrivningen av deras utseende att döma är det svårt att placera in hunnerna i det europeiska mönstret. En koppling har gjorts mellan mongoler och vissa indoeuropeiska nomadfolk som kan ha slagit sej samman på de asiatiska stäpperna för att sen dra västerut, på vinst och förlust. Men Attila är faktiskt ett gotiskt namn, ett smeknamn som betyder lillefar, bildat på goternas ord för pappa, atta. Det område hunnerna gjorde till sin bas i Europa, dagens Ungern, har en säregen genetisk historia. 

Många ungrare anser sej vara ättlingar till hunnerna, framför allt eftersom de tycker sej likna hunnerna i mångt och mycket, t ex det faktum att ungrarna kom ridande österifrån och slog sej ner i den tidens Pannonien. Det släktskap som genetiskt åsyftas är haplogruppenQ (nu talar vi om Y-kromosom-DNA vilket ärvs från fader till son), en haplogrupp associerad med turkiska och altaiska folk men även med många av ursprungsfolken i Amerika. Den uppstod för ca 20 000 år sen i Sibirien och ca 3-5 % av kineserna är ättlingar till dessa folk. Ca 3% av alla svenskar och norrmän har sitt släktskap därifrån också. Dessutom är endast 5 % av dagens ungrare ättlingar till samma folk som idag kallas mongoler, enligt samma genforskning.

Nu kallar sej visserligen ungrarna själva för magyarer men dessa magyarer är språkligt sett ett uraliskt (uralisk är ett annat ord för finsk-ugrisk) folk som kom till Europa på 700- & 800-talen från öster och tog över området på samma vis som alla andra erövrande folk gjort: de kom med vapen i hand, tog över landet och gjorde det till sitt. Det erövrade folket tog över erövrarnas språk men behöll i övrigt sina traditioner och seder. Ordet ungrare kan med visst stöd av historien härledas tillbaka till ordet hunner, men det beror på att namnet hunner levde kvar i området långt efter att hunnerna själva försvunnit in i den övriga befolkningen. 

Samtidigt som hunnerna drog fram över Europa på 400-talet finns det tecken på att folk med liknande namn drog fram över stora delar av södra Asien. I den tidens sassanidiska Persien finns en beskrivning av ett folk som red in och försökte störa samhället men blev bortjagat. Från Indien rapporteras det om ett folk, Huna, som drog in och med tiden blev assimilerade av det indiska samhället.

Huruvida dessa folk har direkt med "våra" hunner att göra eller ej går inte att avgöra. Det genetiska materialet talar visserligen om för oss att det finns en koppling mellan turkiska folks genom och folk runtom i såväl Indien som Ungern. Dock kan detta vara ett resultat av senare tiders turkiska vandringar. Vi får faktiskt betänka att det mest kända turkiska folket genom tiderna, mongolerna, ju spred sej över stora delar av Asien och att de var på vippen att erövra Europa på 1200-talet när deras khan dog och som seden då bjöd var man tvungen att föra hans döda kropp hem till Mongoliet för hans sista vila i bergen där. Samma haplogrupp, Q, finns mest hos dessa mongoler liksom hos andra turkar och den haplogruppen kommer ju från det inre av Asien.

Jag skulle tro att man genom beskrivningen av hunnerna som ett ridande folk som kom från öster har stirrat sej blinda på kopplingen med mongolerna och andra turkiska folk. Framför allt är det kopplingen till det folk kineserna kallade Xiongnu(gammalt kinesiskt uttal: hunnu) som spökar här. Visst finns ett starkt drag av turkiskhet i dessa folk, det bevisar de få gravar som identifierats som hunniska, men deras språkvisar mer drag av indoeuropeiskt ursprung liksom de flesta av hunnernas namn. Dessutom är de flesta forskare idag överens om att hunnerna var ett konglomerat av många olika folk på samma sätt som goterna i Europa verkar ha varit. En löslig sammansättning av folk från olika håll med ett enda gemensamt; kulturen och därmed också språket och religionen. Därför är det så svårt att hitta hunnerna i såväl genforskningen som senare tiders krönikor. Hunner var ett samlingsnamn, som om det vore ett företag, ett företag med våld och erövring på agendan.

Man kan alltså säga att hunnerna var ett samlingsnamn på en massa folk som gled samman för att det gynnade deras respektive intressen att göra det. Förmodligen var det nog så att folken i Asien som kineserna kallade Xiongnu verkligen var befryndade med hunnerna på ett eller annat vis. Dock behövde de inte vara av samma ursprung, de bara kallade sej samma sak för att de påverkades av varandra eftersom de från början kan ha tillhört samma konglomerat av folk. Men vi ska vara försiktiga med användandet av ordet hunner eftersom det efter deras plötsliga uppdykande vid floden Don år 370 eller 371 kom att användas om alla folk från det allra östligaste Europa som kom instormande från Asien.

Det finns en del saker som faktiskt pekar på att den uraliska teorin kan vara riktig. Den vanligaste haplogruppen på Y-DNA-sidan bland ungrare är R1a, en grupp som är associerad med indoeuropeiska folk från Östeuropa och den gruppen har sitt ursprung i Asien, nära Kaukasus för ca 18 500 år sen. R1a är tillsammans med R1b, som helt dominerar Västeuropa, den absolut största haplogruppen i Europa. Nästan samtliga av de en miljard människor som bor i Europa har sitt ursprung i någon av dessa grupper. Undantag finns men vi bortser från dom just nu. Ungrarna är alltså resultatet av ett språkbyte, de uraliska språkbärarna lyckades i sitt uppsåt. Men när bytte då magyarerna språk? De måste ha varit nån form av slaver som kommit i kontakt med ett finsk-ugriskt språkområde nära Uralbergen och blivit så influerade av detta att de helt bytte språk och sen när de drog fram genom Europa följde detta nya språk med dom.

Så vi har inget stöd för ett turkiskt ursprung bland Y-DNA i Ungern eller någon annanstans. Q är lika vanligt, eller ovanligt, bland mongoler som bland svenskar, procentuellt sett. Haplogrupp C tycks annars vara den mest förekommande bland mongoler och andra turkiska folk. C är en av de allra äldsta Y-DNA-grupperna vi känner till. Den uppstod i södra Asien för ca 60 000 år sen och spreds sen längs Asiens sydkust över till den indonesiska övärlden och Australien medan en avknoppning fortsatte norrut och till slut nådde över Berings sund till Amerika för ca 15 000 år sen. Det är framför allt C3 som är mongolernas gren av denna grupp och det är från och med Djingis Khans tid på 1200-talet som den gör sej gällande. C3 finns i Norden också, i litet antal. Det är 800 år för sent för att vara av värde för diskussionen om hunnerna. Dessutom är haplogrupp C nästan helt frånvarande från Europa, bara några få grupper av människor i östligaste Europa, förmodligen ett resultat av mongolernas framfart. Ingen av de människor som lagts i gravar i nuvarande Ungern som är från tiden för hunnernas storhetstid, alltså 400-talet, har haplogrupp C. De är i stort sett alla R1a.

Talar vi istället om mitokondrie-DNA (det som ärvs från moder till barn av endera könet) så är haplogruppen H (populärt kallad Helena efter en bok av den brittiske genetikern Bryan Sykes kallad The seven daughters of Eve där Helena-klanen är en av de som befolkar Europa) den vanligaste i Europa. Den är speciellt vanlig i norra och centrala Europa och spred sej över kontinenten för ca 13 000 år sen i olika vågor. Den verkar ha varit associerad med Y-DNA-gruppen R1 och dess avkomlingar R1a och R1b de senaste 5000 åren för den finns överallt där den senare också finns. Vad som ligger bakom detta kan vi bara spekulera i. Men förmodligen är det samma sorts folk som ligger bakom både Y-DNA och X-DNA under istiden, och som långt senare spritt sej över Europa och västra Asien.

Så här långt i mitt inlägg är det då dags att försöka reda ut vart hunnerna tog vägen. Här kommer då äntligen inläggets rubrik in. Det rör sej nämligen om den danska historikern LotteHedeager som hävdar att det vi kallar hunnerska ha grundat de norska, danska och svenska kungahusen, de vi i brist på reella empiriska bevis förpassat till "hittepå-historien". Hon menar att guden Oden är en omskrivning av hur det gick till när hunnerna tog över i Europa. Därmed menar hon samtidigt att hunnerna ska ha erövrat hela Skandinavien också. Det finns ingen anledning att egentligen bestrida detta eftersom det inte finns några historiska källor som säger nåt alls om att Skandinavien skulle ha sluppit undan. Tvärtom finns det en någorlunda samtida beskrivning av hur hunnerna tog allt ända upp till det "isiga havet", vad som nu menas med denna beteckning.

Mot bakgrund av all den DNA-beskrivning jag gett kan man ju undra huruvida det verkligen är främmande genetiskt material som döljer sej i de högreståndsgravar som finns från den här tiden eller om det rör sej om att folket här i Norden precis som resten av européerna tolkat allt österifrån kommande som hunner. Språkforskare och historiker har inte velat ta i ordet och begreppet hunner alls vad gäller Skandinavien. Framför allt de förra verkar livrädda för att ens sätta ordet hunner i samband med de rikligt förekommande orter och andra platser i Norden där varianterna hun-, hunn-, hunne-, huna-, hunna- finns utspridda lite varstans. De pekar istället på ett germanskt folk av sagokaraktär, hunar, som finns beskrivet i diverse sagor. En försiktig fråga vore ju förstås om det inte egentligen ÄR hunnerna som avses i dessa sagor. Vad gäller toponymen Hunneberg i Västergötland handlar det om en beskrivning av bergets resning över den omgivande slätten. I alla fall om man får tro den gängse förklaringen av bergets namn. 

Låt mej nu göra en rejäl avvikning från ämnet. Ni som läser lär bli varse varför ganska snart. Oden beskrivs första gången i skrift på 600-talet, i norra Tyskland där han är känd under namnet Wodan, senare Wotan. Det är en för nordisk religion säregen gud som enligt den danske historikern Saxo ska ha varit en helt vanlig man som kom från turkiskt håll vid tiden efter Kristi födelse och kom upp till Norden där han dog. Efter sin död blev han hyllad som en gud. Den här berättelsen stämmer inte alls överens med den berättelse vi har om Oden. Ni vet den där med en enögd gud som är kung över alla gudarna och som vet allt pga han offrat sitt ena öga i Mimers brunn. Ändå är det här nåt som hänger samman. Även arkeologin talar för ett sent intåg på den nordiska scenen för Oden.

En enögd figur förekommer på små guldbilder, brakteater, från bland annat Uppåkra söder om Lund, liksom i andra såna bilder. Är detta Oden? Oden sägs ha levt i Valhall, en byggnad med femhundrafyrtio dörrar, varje dörr så bred att åttahundra man kan passera in i bredd. Det låter som en högst verklig plats, om än överdriven. Om det inte är så att det rör sej om en riktig plats, ett berg med stora skrevor. Nu börjar jag spekulera som många gjorde i Dag Stålsjös program i början av 1980-talet. Jag började nämligen tänka i dessa banor när jag stötte på namnet Hunneberg. Väldigt långsökt förstås, men det är lätt att göra såna här associationer. Vad har då Oden med turkar och hunner att göra?


Långt innan turkarna övergick till islam, vilket de inte gjorde förrän på 900-talet, var de likt sina släktingar mongolerna animister, dvs de trodde att hela naturen var befolkad av andar som man kunde få kontakt med via så kallade shamaner, dvs de som tog direktkontakt med gudarna och andarna för att få veta vad man skulle göra. Bevisläget för historiskt belagd shamanism i Europa är svagt men just i Norden dyker denna form av gudadyrkan upp samtidigt som bl a Mithras-religionen gör sin entré bland Romarrikets soldater, dvs ca år 100. Ett tag finns det i den tidiga kristendomen också. Denna form av shamanism handlar dock mer om meditation och stilla kontemplation där man resonerar med sej själv för att nå insikt. Att klä ut sej eller falla i trans för att nå en gud verkar inte ha varit något för europén i gemen. 

Men just Odens bruk av vad som kallas sejd, att gå i trans för att nå gudarna och/eller andarna, är nästan unikt i modernare tid i Europa. Än mer intressant blir det när man får veta att bruket av sejd inte ansågs vara manligt eftersom sån mystik stred mot vad som ansågs vara det manliga idealet att vara öppen med sina känslor och sina avsikter. Att tala i tungor och gå i trans var typiskt kvinnligt enligt vikingatidens sätt att se. En manlig gud som då använder trans för att få fram information var främmande och följaktligen omanligt. Man tog till ordet ergi (ursprunget till vårt ord arg) för att beskriva den man som använde sej av shamanism för att dyrka en gud. Ergi kom med tiden att betyda fjantig, bög eller liknande och när formen argr utvecklades i de olika nordiska språken ur fornnordiskans grundform ergi försvann så småningom ergi helt och hållet. Men då hade å andra sidan även bruket av sejd också gjort det, framför allt som kristendomen bannlyst det. Tala i tungor ska man ju inte göra enligt bibeln. 

Shamanism där utövarna går i trans är en tradition som är vanligare österut och tycks ha varit speciellt vanliga bland de sibiriska folken, däribland de uraliska folken, där finnar, ester och samer ingår. Shamanism av den här typen fanns även hos de turkiska folken men var inte så vanligt längre vid tiden för deras konvertering till islam. Hunnerna ska ha utövat shamanism, enligt vissa källor. Här finns indicier för att hunnerna hade ett asiatiskt ursprung och att deras sätt att uppföra sej på var typiskt för det inre av Asien, närmare bestämt Sibirien eller områdena direkt söder om. En kombination av turkiska och uraliska folk kanske? Finns spåren av hunnerna kanske i de DNA-typer som är sällsynta i Europa men väldigt vanliga i området mellan dagens Finland och Mongoliet?

Jag tänker nu gå in lite på Hedeagers hypotes om hunnerna i Norden. Det stod tämligen klart redan innan hon gav ut sin bok att man hade hittat bevis från just denna tiden som binder samman Skandinavien med Asien och östra Europa genom handel, kanske även en viss form av underordning visavi folken på kontinenten. Inte minst halskragarna från Västergötland och Öland, brakteaterna från hela södra Skandinavien, legenderna om folk som kom från öst för att röva och slå ihjäl (folken i öst har legender om folk från väst som gjorde samma sak hos dom, t ex Rus som till slut grundade ett rike i Kiev som på sikt ledde fram till dagens Ukraina och Ryssland) samt intressanta symboler på stenhällar och prydnadsföremål i metall tyder på detta. Dessutom finns det i Skandinavien DNA-spår som tyder på östliga influenser under perioden 300-1000, den period i Europas historia som omfattar folkvandringstiden och vikingatiden. Det är åtminstone indicier även om empiriska bevis saknas. Ett definitivt kanske, skulle man kunna säga.

Svensk DNA-sammansättning är som följer: För Y-kromosom-DNA gäller det att Haplogrupp I, i det här fallet I1d1, är vanligast med 40 % av den uppmätta befolkningen, följt av R1a1a och R1b1a2a1a1 med långt över 20 % var. N1c1 är fyra med ca 5 % (vanlig i Mälardalen och norrut längs kusten). Resten är uppdelat på J och E samt Q, som jag tidigare nämnt. För mitokondrie-DNA gäller det att H i alla dess underformer är vanligast med 25-30 % följt av U med lite mer än 10 %. J, T och K följer efter. Östra Sverige med Mälardalen har mer kopplingar med finskt DNA, vilket gäller för både Y-DNA och mitokondrie-DNA. Västra delen har mer gemensamt med brittiska öarna och övriga Skandinavien. 

Det säger i alla fall mej att det finns fog för att säga att Götalandshypotesen är mer giltig rörande var Svearikets vagga en gång stod än att Mälardalen skulle ha varit vaggan. Med förbehållet att folk rört på sej ganska mycket de senaste tusen åren kan man alltså glömma Uppsala med omnejd som ursprunget för Sveariket. Genetikforskningen har faktiskt visat att folkgrupperna varit ganska statiska generellt sett de senaste 5000 åren. Det är bara vissa grupperingar som varit ute och "svirat och festat om" i genpoolen. Om vi förstås kan tala om ett Svearike. Det finns inga bevis i historien om en föregångare till dagens Sverige förrän på 1000-talet, och då är det just Västsverige som är centrum i riket. På sin höjd kan vi tala om småriken med grandiosa ambitioner för framtiden.

Ska bara inflika lite jag läst om Finland alldeles nyligen. Mitokondrie-DNA visar att de flesta finländare därigenom är ättlingar till U5, en grupp människor som funnits i Europa i minst 25 000 år. Finländare är i detta avseendet närmast de allra första människorna som nådde Europa från Mellanöstern när de lämnat Afrika bakom sej. Y-DNA däremot är en annan femma. Här finns ett sammelsurium av haplogrupper, t ex N1c, en grupp från Centralasien, R1a och R1b samt I, en haplogrupp som finns från Balkan i söder, via Tyskland och Skandinavien - och Finland. Det är just N1c och den ålderdomliga förekomsten av U5 som gör att Finland sticker ut. N1c är den vanligaste i Finland och den finns som syns ovan även i Sverige, men också i Norge och Ryssland, dock i mindre mängder procentuellt sett än i Sverige.

Det ska tilläggas att DNA-profilerna inte direkt talar om hur länge olika människor har bott i ett visst område, men en jämförelse med benrester har gjorts och den stämmer ganska väl överens med nutidens utbredning. Det får konsekvenser för tolkningen av Uppsala med omnejd som Svearikets ursprung.

Generellt sett bor N1c-befolkningen (Y-DNA) i södra och östra Finland och I bredvid R1a och R1b i västra Finland. De tre senare tål mjölk bättre. Det är speciellt laktostoleransen i Norden som lett forskarna till just kopplingen mellan R1a, R1b samt I och den inom språkvetenskapen kallade indoeuropeiska invandringen. R1-grupperna började röra på sej västerut för ca 9000 år sen, ungefär samtidigt som jordbruks- och herdesamhällena uppstod på allvar i Asien. Vissa av R1-grupperna fanns förstås redan i Europa men det var först med dessa två, a och b, som Europa började "invaderas". 

Jag har funderat lite kring Lotte Hedeagers hypotes, det kan inte ses som en teori vetenskapligt sett och kommer förmodligen aldrig heller kunna ses som det heller, om att hunnerna skulle ha skapat de nordiska kungahusen. Tanken är intressant, riktigt spännande faktiskt, men det finns vissa problem med den tanken. Det är förstås fastslaget genom arkeologiska utgrävningar att det åtminstone fanns ett ganska starkt drag av influenser från öster, det vi idag skulle kalla det inre av Asien, i Skandinavien under den period som hunnerna dominerar i Europa, alltså åren 370-453. Det är under den här tiden som den ätt som vi idag kallar Ynglingaätten kommer till makten i den del av Skandinavien vi idag dristar kalla Sverige. Här kommer jag osökt att tänka på skyterna. Kanske är det inte så fel att man kallade Norden för Scythia på latin innan man började lära känna området närmare? Men varför blanda in skyterna mitt i alltihop?

Skyterna är liksom hunnerna ett samlingsbegrepp för ett stort antal folk från Asien som drog fram över stäpperna norr om Kaukasus och väster om Aralsjön och Kaspiska havet. Skillnaden är att skyterna var ett indoeuropeiskt folk närmast exklusivt till språk och kultur och här har vi klara ättlingar bland nu levande människor. Ett av dessa folk kallar sej ossetier och lever idag strax norr om Kaukasus. Deras språk och kulturella yttringar påminner ganska starkt om de inskriptioner vi känner till från skytiskt område. Vad vi vet är att skyterna till största delen var folk från det så kallade indo-ariska området, dvs dagens Iran, Afghanistan och Tadzjikistan. Skyterna var halvnomader och rörde sej över ett ganska stort område som sträckte sej ända från dagens Rumänien i väst till Kina i öst samt ända upp till våra breddgrader i nordlig riktning. Skyternas storhetstid var för ca 2500 år sen och deras ände kom inte förrän slaverna framträder på den historiska scenen på 500-talet efter vår tideräknings början, tusen år efter storhetstiden.

Guldföremål, keramik och många andra artefakter har hittats i Ukraina och Ryssland, se bilden nedan. Deras teknik för att göra dessa objekt är svår att efterlikna idag eftersom vi inte vet exakt hur de gjorde. De red också och kunde därför dominera ett ganska stort område på ganska kort tid.
Eftersom skyterna var så dominerande i sitt område är det kanske inte så konstigt om andra folk såg allt norr om dom som varande skyter också. Vill man vara fördomsfull mot greker och romare så kan man säga att de inte var speciellt noga med källkritiken rörande andra folk. Men detsamma kan sägas om de keltiska folken också. De kallade ju folk på andra sidan Rhen för germanos, vilket på galliska betyder störande grannar, åtminstone tyder en viss tolkning på detta. Andra kopplingar verkar tyda på ett missförståndav ett uttal av ett annat ord. Tyvärr är det grekers och romares texter som är de enda som överlevt till våra dagar så vi har bara dessa väldigt partiska rapporter att röra oss med.

Vad har då skyterna med hunnerna att göra? Ganska mycket faktiskt. De rörde sej inom samma område och tycks ha gett upphov till samma sorts begrepp för folk som egentligen inte visste vad de talade om. Alla folk från öster kallades för 2000 år sen för skyter och under Attilas tid vid makten hos hunnerna kallades alla som kom från öster för hunner. Det är därför vi vet så lite om vad de egentligen kallade sej individuellt. Samma sak sker i vår tid när vi blandar ihop Mauritius (utanför södra Afrikas ostkust) och Mauretanien (Västafrika) samt när amerikaner blandar ihop oss svenskar med schweizare. Vi vet helt enkelt inte tillräckligt om varandra och då uppstår missförstånd och felaktiga uppfattningar. Förmodligen ligger okunskap och många misstag som följer på detta bakom många krig genom historien. Märk väl att man i södra Europa trodde att huvudlösa enfotingar sprang omkring här i Norden förr, av någon anledning trodde folken i Kina och Indien samma sak om oss européer.

När hunnerna drog fram över Östeuropas stäpper var skyterna redan besegrade sen länge och på väg att assimileras av goterna, slaviska och iranska (alltså med skyterna besläktade) folk. Frågan är nu som i förra inlägget huruvida Nordens folk stod under alla dessa folks inflytande. Vi har inga reella bevis för att vare sej skyter eller hunner var här uppe. Vi har bara vaga indicier som pekar på att Nordens folk åtminstone stod under nån form av influenser från folken på stäpperna i form av smycken, vapen och annat. Handel eller legoknektar i skyternas/hunnernas arméer kan lika gärna vara lika gällande. Vi får ju inte glömma bort att keltiska folk dominerade i Västeuropa fram till romarnas framträdande på scenen. Romarna utövade också dom en lockelse på folken i Norden. Så man kan lugnt säga att folken i Skandinavien stod under inflytande från många håll ända fram till vi själva träder fram i historiens ljus och även efter det fortsätter influenserna utifrån. Konstantinopel, Smyrna och andra städer i Östrom hade en enorm dragningskraft på nordborna. Dessutom lockade araberna i ett senare skede folk att resa ända ner till kalifaten i Damaskus, Bagdad och Kairo.

Frågan gäller dock huruvida hunnerna skapade de första nordiska kungahusen vi idag förpassat till sagohistorien i brist på bevis för deras absoluta existens. Det vi vet om hunnerna är att de inte hade kungar utan styrdes av ett råd av höga frälse som leddes av en ledare kallad gam, ett turkiskt ord som visst ska betyda just ledare. Det vi också vet om de sagokungar som styrde i Norden är att de verkade ha haft en mer religiös betydelse snarare än att vara den sortens enväldiga kungar vi känner från medeltiden och senare tider. Dessa 400-talets kungar var mer som ett sorts präster med en ceremoniell funktion. De samlade folket i böner, diverse riter och stod i centrum när nåt speciellt hände. Den egentliga makten fanns hos råden och lagmännen. Alla beskrivningar i sagorna, alla rapporter som kommer från folken omkring, all arkeologisk information tyder på att alla riken som fanns i Norden vid den här tiden var rätt små och de som styrde dom verkade i stort sett vara som maffiabossar är idag. Å andra sidan är detta typiskt för inte bara folk från det inre av Asien, utan även för alla indoeuropeiska folk.

Kungen var den samlande galjonsfiguren och han valdes av tinget för att vara just en galjonsfigur så att de själva kunde styra och ställa. Så när det står sveakung betyder det inte att han var kung över svearna, han var enbart deras ceremoniella ledare. Sagorna berättar förstås om vissa av dessa kungar som försökte revoltera och skaffa sej egen makt. Ett sådant exempel är Ingjald Illråde som brände inne sina kungliga kolleger och en del stormän för att sen försöka ta makten för egen del, bara för att bli infångad och avrättad för sitt tilltag. Detta ska enligt försöken till kronologisk överföring från sagans text till någorlunda historisk kontext ha skett på 600-talet, en tid som enligt arkeologin är en väldigt tumultartad tid med många småriken som verkar gå under i olika stridigheter. Det är vid den här tiden som langobarderna, ett germanskt folk, intar norra Italien och gör processen kort med Östroms styre där. Samtidigt växer frankerna fram som en maktfaktor på allvar vid samma tid och inom ett sekel har deras arbete fått sin belöning då Frankerriket blir Europas största och rikaste kungadöme. Dessa nämnda enbart för att ge en viss historisk bakgrund.

Egentligen är det från och med andra halvan av 600-talet som vi borde tala om Vikingatiden eftersom det är då som de stora skeppen far till England på allvar. I Sverige talar man väldigt klumpigt och intetsägande om den här tiden som Vendeltiden efter en gravplats i Vendel, Uppland, där fina gravgåvor från 600-talet grävdes fram för ca 100 år sen. Jag säger klumpigt och intetsägande eftersom man egentligen inte bör uppkalla en tidsperiod enbart på grundval av en enda fyndort. Det finns så många nästan likadana gravar från samma tid runtom i hela Norden som gör att ett annat namn borde kunna användas. För övrigt kan påpekas att många gravar från södra Uppland och Västmanland vid den här tiden uppvisar ett starkt matrilinjärt, för att inte säga matriarkaliskt, drag. Det talas också om ett Kvinnoland bland nordborna vid den här tiden. N1c, den mitokondrie-DNA-haplogrupp jag talade om senast och som är vanlig bland finländare i östra Finland, är vanlig bland de begravda liksom den är det bland befolkningen i samma landsdel idag. Mer om detta en annan gång, eventuellt.

Ett antal av dessa riken växte sej stora på andras bekostnad och det är frukten av dessa riken som vi ser idag, även om vi grälar om hur det egentligen gick till. Arkeologin ger oss en bild men den är endimensionell då den inte visar några personer eller händelser direkt vilket gör frånvaron av historiska dokument från våra breddgrader än mer besvärande. Utifrån kommande rapporter, dvs Rom och Konstantinopel, ger oss bara två dimensioner totalt och en ganska partisk bild. Partisk därför att de som skriver oftast ser Norden som ett varningsexempel inför sina egna.

Vad har vi lärt oss? Jo, att bilden av ett Norden styrt av hunner är svår att få fram. Däremot kan man tänka sej att de folk som ingick i hunnernas arméer kan ha lösgjort sej vid olika tillfällen och gjort sej till ledare över stora delar av den skandinaviska halvön. De kan t o m ha varit från Skandinavien från början men dragit som legosoldater för att sen komma tillbaka och då uppfattats som hunner, för inte tror jag att man var ovetande om vad som försiggick på kontinenten. Dock sipprade informationen in och allt som kom utifrån var antingen romare, galler eller hunner vid den här tiden för folken i Norden. Därav de många ortnamnen med hun- och huna-. Hur det är med Hunneberg låter jag vara så länge. Det finns en etymologisk koppling till ett indoeuropeiskt ord som betyder höjd, förhöjning här så det behöver inte ha med hunnerna att göra. Fast, vi vet ju inte vad ordet hunner egentligen betyder!



"It's not the kind of evidence we need"
 

torsdagen den 10:e april 2014

Offren

Vi är offer. Offer för vår egen succé. Vår framgång har gjort att vi har fler förlorare än på länge. Det är en speciell sorts offer jag tänker på nu, nämligen allergiker och överkänsliga. Det är vårt antiseptiska tänkande som har stor skuld i detta. Sen vi upptäckte att bakterier står för många av sjukdomarna som drabbar oss har en skräck för dessa bakterier spridit sej bland många och de vanligaste problemen är astma, allergiska besvär och klåda.
Allergiska besvär visar sej bland annat som nysningar och hosta. Bild från moschinos.se
Vi har förmodligen alltid haft allergiska besvär av olika slag, liksom överkänslighet mot olika sorters mat, men idag finns de spridda bland fler människor än nånsin och i fler grupper. Jag har inga belägg, och ser bara ett mönster (som kanske inte är vad det ser ut som!), men det verkar som om vår jakt på bakterier har gjort att vi drabbas så fort nåt händer i våra kroppar, t ex pollen eller damm. Vi har gjort allt omkring oss antiseptiskt, vi har parfymfri tvål, alkogel och liknande som ska se till att vår tillvaro är så sanitär som möjligt.

Problemet är att vi är för effektiva i vår kamp mot bakterierna att även de bakterier vi behöver stryker med. Lägg därtill all antibiotika som vi ofta i onödan stoppar i oss så bidrar vi till att göra alla sjuka, trots att vi borde vara hur friska som helst. Pastörisering och andra desinficeringsmetoder, som kom till för att stoppa sjukdomsutbrotten i en tid då de flesta levde närmast intimt med smuts, avföring och äckel, har nu gjort att vi tål vissa produkter lika dåligt igen. Faktum är att opastöriserad mjölk, från kor som fått bra mat och levt i en ren miljö, är det godaste jag druckit av alla sorters mjölk som finns.

Vi är således offer för vår egen framgång, och det får vissa av oss lida specifikt för. Pollenallergier kan nog inte räknas hit för det har med all säkerhet funnits ganska länge, men vår mottaglighet för pollen har säkert ökat med vår moderna livsstil. Alla aspekter av vårt moderna samhälle är uppenbarligen inte perfekta. Det vi kan göra är att återföra en del bakterier in i våra liv igen. Under kontrollerade former förstås. Vi kan börja med att sälja opastöriserad mjölk som ett alternativ till det blask som säljs nu för tiden, högpastöriserad med tillsatta vitaminer av tvivelaktig sort. Har ett modernt samhälle gjort sej förtjänt av att ha så många allergiker och överkänsliga?



"Use the key
and lock the door"

onsdagen den 9:e april 2014

Individualismen och ens egna identitet

Det bästa sättet att definiera sej själv är att tala om för alla, inklusive sej själv, vem man inte är. Vem eller vad är jag då inte? Detta inte ska förstås utifrån rimliga antaganden, att jag är man och född i Sverige med i Sverige boende föräldrar är saker som inte behöver tas i beaktande här och nu. Det är vad jag inte gör, vad jag inte har, vem jag inte är som är det viktiga här och nu.

Jag är inte religiös, har aldrig varit det heller. Ej heller har jag nog aldrig riktigt trott på nåt gudomligt, det är nåt man får sej itutat när man är liten, som en extra snuttefilt. Jag är politiskt motiverad, men inte politiskt aktiv. Inte heller är jag politiskt driven och ej heller lagd åt det partipolitiska. Jag har inget emot homo- eller bisexualitet, tvärtom, men är inget av det. Jag ser inte heller det som en fråga. Det är ett fullt naturligt sätt att vara, precis som vänsterhänthet eller enögdhet.

Hur definierar man sej då som person, som individ, i dagens samhälle, ett som inte präglas av individualism utan snarare av egoism där alla med nåt att säga till om enbart ser till sej och sitt hela tiden? Äkta individualism handlar om att bejaka individen i alla lägen, och sätta ens eget jag i förhållande till gruppen omkring en. Men vårt samhälle är präglat av ett sorts hat som är värre än rasism, främlingsfientlighet och fascism. Det rör sej nämligen om den sortens hat som emanerar från människor som anser sej vara fördomsfria.

Det finns förstås äkta fördomsfria människor men de säger sällan att de är det, snarare pekar de på brister hos sej själva. Nej, de som är verkligt hatiska är de som pekar på andras brister istället för att inse sina egna. De som far ut mot andra utan att egentligen ha fog för det. De hatar alla, och sej själva, och drar sej inte för att använda alla medel för att förstöra för andra. De är egoister snarare än individualister eller kollektivister.

Det är detta hat som vi alla upplever och reagerar så olika på. Det bästa vore att marginalisera de som står för hatet, även om det blir svårt. Följden blir ju annars att vi alla vidarebefordrar hatet, i alla dess former. Det är när egoismen slår ut individen och individualismen och hotar vår förmåga att samarbeta som samhället sakta ruttnar bort inifrån. Det är den uppfattningen jag får av det jag ser i samhället.

Jag ser ett samhälle som förstörs av hat, alltså inte det hat tidningarna skriver om, ett samhälle som blir mer och mer egoistiskt, på alla andras bekostnad. Jag ser också människor som gör saker tillsammans, som en motreaktion gentemot detta hat. Kanske samarbete är lösningen på egoismens hatiska syn på samhället?



"Bang, och smutsen är väck!"

tisdagen den 8:e april 2014

Repris: Språkhörnan: Du och ni

Nedanstående är en repris från den 14 december förra året, skrivet med anledning av en artikel i DN om du-reformen, vilken har aktualiserat mitt inlägg. Håll till godo.

Du-reformen anser jag måste bibehållas. Jag upplever det som väldigt fult när någon säger ni till mej. Det är oartigt och tyder på bristande respekt enligt mitt sätt att se. En som niar mej i en affär uppträder jag oftast kort mot och visar tydligt att jag ogillar detta ord, som för övrigt bäst hör ihop med plural, alltså flera personer. Ni är förresten en anomali i det svenska språket. Det är bildat mer eller mindre som en feluppfattning av pluralordet i. I äldre svenska fanns fortfarande pluraländelserna kvar före vissa ord. T ex det som idag blir "Är ni hungriga?" var förr "Ären i hungriga?".

N i sista delen av verbet lösgjordes med tiden från sitt ursprungliga hem och kom att höra ihop med i och blev så ordet ni. Av någon anledning kom detta ni att bli en alternativ form för du, singular alltså. Men du behöver ingen kompanjon på den platsen i det grammatiska schemat. Du är ett tillräckligt ord och ni ska vara kvar där det hör hemma, dvs i plural. Sen 1960-talets du-reform har du varit det vanligaste ordet.

Dock verkar det som om folk ute i världen är obekväma med att säga du till främlingar. Men just du och ni är bara en liten aspekt av det där med artigheter gentemot en annan person. Att säga herr och fru, fröken osv är något som faktiskt hade börjat försvinna ur svenska språket flera decennier redan innan du ersatte ni som det offentliga tilltalet mellan vanligt folk som inte kände varandra. Om något borde vi fortsätta säga du till varandra. Ni är som sagt ett ord för flera personer, inget annat.



"Klar för kvällens final"

måndagen den 7:e april 2014

Frackning - ett ord i tiden

Nu får jag för ovanlighetens skull tacka SVTs "Vetenskapens värld" för att jag fick veta mer om vad frackning är och vad det innebär, såväl geologiskt som ekonomiskt och politiskt. Efter att ha sett programmet är jag övertygad om att problemet med frackningen inte är gasen man vill åt utan att det som drabbar boende nära en gasutvinningsplats är metangas och/eller dåligt tätade borrhål där kemikalier från utvinningen av gasen läckt ut i markerna. Själva frackningen är alltså oskyldig. Å andra sidan tycker jag att det verkar vara en ganska dyr metod för att få fram gasen på. För inte kan det vara billigt att använda en massa vatten som under högt tryck pressas ner i berggrunden?

Men tills vidare är detta den bästa och mest effektiva metoden. Den verkar inte vara så speciellt miljöfarlig, även om undersökningarna på området knappast är klara. Kemikalierna kan möjligen vara ett problem eftersom de ibland hanteras av människor med tummen mitt i handen. Metangasen verkar ingen ha koll på alls. Den bara väller upp som den själv vill när man borrar efter skiffergasen. Nåja, lite spill får man väl tåla. De som drabbas av brinnande vatten har av allt att döma varit drabbade långt tidigare av metangasen.

Till sist, frackning har mer moraliskt och legalt stöd än TV-avgiften. Jag vet, det verkar som om jag fiskar efter läsare (och det gör jag, sa han helt utan den minsta skam i kroppen), men som det verkar så i dessa tider när politiker och andra girigbukar ändå bara utnyttjar vår lagstiftning för att berika sej och de sina så är väl ett bedrägeri i lagens namn (TV-avgiften) viktigare att ta itu med än att klaga på gasutvinning, som har potentialen att rädda mångas ekonomier?




"Don't be chicken. Be an egg, get laid."

Populära inlägg