lördag 24 januari 2015

Dagens bild: Sportiga januari


Bilden är från en match i Allsvenskan i ishockey 31 januari 2011. Mora IK mötte Leksand. Det var kul att se hockey på riktigt igen eftersom det då var över 10 år sen jag var på en match. Att det sen var lag jag inte höll på nåt av dom gjorde inte så mycket för stämningen var hög. Ljuset lämpade sej också väldigt väl för fotografering av spelarna. Det enda jag tycker är synd så här i efterhand är att jag inte hade en systemkamera redan då för jag har sen sett vilka härliga bilder man kan få på spelare och på bänken med bra objektiv.

Jag får väl masa mej iväg till en hockeymatch och prova ut mina färdigheter. Gärna ganska högt upp så glaset inte stör det färdiga resultatet, men samtidigt inte för långt borta så spelarna blir små prickar. Tur jag har kvar mitt 70-300 mm Tamron-objektiv, även om det inte är jätteskarpt. Jag får fråga om det är nån som vill hänga med så det blir extra skojigt.

Matchen då, den vann Mora med 6-1.



"Do random acts of kindness"

fredag 23 januari 2015

Tema fotografering: Test av iPhone 6

Jag har blivit med ny mobiltelefon (äntligen har teknikutvecklingen nästan kommit ikapp mina krav!) och jag har förstås provat kamerafunktionen i den. Det är en iPhone 6 av den mindre sorten. Den är ju inte i närheten av en riktig kamera, men den duger. Bildkvaliteten är tillräckligt bra för att man inte ska bli orolig för nåt annat än själva bildkompositionen vid fotandet. Några större valmöjligheter finns inte. Man kan välja blixt eller inte blixt och det finns olika färginställningar men det är allt. Men så är den inte gjord för att konkurrera med riktiga kameror.

Jag bidrar med en bild och en liten filmsnutt för en närmare titt. Båda föreställer Josefine, en jobbarkompis vars blogg finns i listan till höger här i min lista över bloggar av intresse. Filmen är resultatet av en funktion jag hittade i telefonen, tidsförskjutning, och som faktiskt skulle vara kul att se i en riktig kamera. Nä, nog pladdrat nu, on with the show!

video




"For me, the camera is a sketch book, an instrument of intuition and spontaneity."

torsdag 22 januari 2015

Bara bröst på sidan 3

Glöm gårdagens nyhet om att tidningen The Sun skulle sluta med barbröstade damer på sidan 3. Det verkar ha funnits en plan att göra just det i all tysthet, men när denna plan avslöjades i förtid beslöt man sej tydligen att fortsätta för att jävlas med de organisationer och människor som ogillar att nakenhet förekommer i tidningar. Så Rhian Sugden kan sova lugnt. Hennes verksamhet som modell behöver inte dikteras av manshatande, inte-BH-bärande och som bär komfortabla skor. Inte än i alla fall.

Vi får väl se hur det utvecklar sej. Den nakna kroppen och hur den porträtteras ska inte dikteras av något annat än vädret och den som vill visa upp sej. Att inte visa upp sej är förstås också en rättighet, men vi får inte hindra dom som vill visa upp sej från att göra det. Att visa upp sej hör också till rätten att yttra sej fritt. Så fortsätt visa upp er, alla människor!




"If I had to choose a religion, the sun as the universal giver of life would be my god."

onsdag 21 januari 2015

Dumheter världen över

Dags igen att samla all världens dumheter och påhopp i ett och samma inlägg.

Avundsjuka, missunnsamma och sorgliga människor har fått Rupert Murdoch att sätta stopp för framtida Sidan 3-utvik i brittiska The Sun. Det har inte fallit i god jord hos många av dess tillskyndare, bland vilka många modeller kan räknas in. Så här säger modellen Rhian Sugden: "It's only a matter of time before everything we do will be dictated by comfy shoe-wearing, no bra-wearing, man-haters," Att ogilla nakna bröst är verkligen ett i-landsproblem, en höna av en fjäder.

Största puckona på sista tiden är förstås folken i Mellanöstern, med Saudiarabien och knasbollarna, som håller olika områden i Syrien och Irak under sej, i spetsen. Där kan vi snacka stora problem. Om man inte tål att vissa har andra åsikter än de man själv hyser ska man inte mörda eller slå dessa. Religion är ofta en infekterad fråga, även här i det numera mer upplysta väst, men det ska inte övertrumfa allt annat. Absolut inte!

Överlevande från Auschwitz och andra hemska ställen ska inte behöva känna olust och oro i vårt samhälle. Nu är väl mycket av denna oron obefogad men strömningarna och stämningen i samhället gör ändå att man känner stark motvilja gentemot de som yttrar sej om judar och muslimer. Även om jag tycker det är fel att sätta religionen före allt annat är det lika fel att hota och skrämma dessa för sina kulturella och religiösa yttringar.

Identifiering är a och o i vårt moderna samhälle. Bra att det finns nu när döda hittas med falsk ID på sej. Jag ser inte detta som nåt hot mot integriteten, snarare ökar den vårt personliga utrymme och gör att fler kan hävda sej i kampen om uppmärksamhet, status eller vad det nu är man åtrår. Det dumma är folk som försöker utnyttja ens identitet för diverse ljusskygga aktiviteter. Varför ska man låtsas vara någon annan på dennas bekostnad?



"Dress for the job you want, not the job you have.
Shows up dressed in lingerie and angel wings"

måndag 19 januari 2015

Dagens bild: Mitt sämsta foto nånsin!

Så här var scenen: Jag var ute på en morgonpromenad då jag fick se två katter som helt klart inte gillade varandras närvaro. De var nära att ryka ihop flera gånger och jag smög upp min kamera för att ta ett foto. Naturligtvis misslyckades jag med fotot. Se bara här nedan...


Katterna är de två mörka skuggorna i mittdelen av bilden. Den ena har demoniskt gröna ögon. Ändå gillar jag bilden starkt. En jag visade bilden för tyckte den hade något surrealistiskt över sej.



"If at first you don't succeed, try, try again. Then quit. No use being a damn fool about it."

fredag 16 januari 2015

Tema språk: Dialekter del två

För snart ett år sen startade jag en serie om dialekter. Jag upptäckte då att jag egentligen inte kan nåt om dialekter, bara att jag förstår de flesta dialekter direkt när jag hör dom talas. Jag kan förstås rekommendera Fredrik Lindströms dialektserie som sändes i TV under två säsonger för några år sen för den som vill ha grunden i några av dialekterna som talas i Sverige. Här är ett av avsnitten:

Jag känner att jag behöver lära mej mer om dialekter innan jag säger mer. Därför låter jag programmet ovan tala medan undertecknad lyssnar.




"Nån gång kanske man åkte till någon marknad"

torsdag 15 januari 2015

Tema språk: Ordet ras och rannsakan

Jag tittade idag på "Veckans brott" och ordet husrannsakan användes där i samband med en insats mot odlingar i lägenheter och hus. Jag kom då på att ordet husrannsakan ju egentligen är en tautologi, det vill säga ett ord sammansatt av två ord som betyder samma sak. Rann- i rannsakan betyder nämligen hus och rannsaka betyder ordagrant söka genom ett hus. Därifrån gick mina tankar till vad hus hette på gotiska, razn. Detta gemensamma germanska ord finns kvar i ordet granne, som alltså egentligen betyder vid huset, detta hus eller i närheten av huset.

Av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på ordet ras. Ni vet som i rasism och raslära. Det är likheten med det gotiska ordet razn som fick med att tänka i dom banorna och det faktum att ordet ras kommer närmast från gammal italienska razza, som betyder folkslag eller släkt. Det råder viss osäkerhet kring ursprunget för ordet ras. Såväl latinets radix (rot) som arabiskans ra's (huvud, början) har föreslagits som ursprung för ras. Ingen har mej veterligen tänkt på gotiskans razn, trots att goterna ju styrde över Italien i mer än hundra år och efterlämnade många fina byggnader och förmodligen också är de som gav italienska flertalet av de germanska ord som finns i språket idag.

Ordet ras betyder alltså i grunden folkslag eller släkt. Man talar ofta om släkten som huset. Det finns belagt i hur många kulturer och språk som helst. Ta ordet farao som exempel. Det kommer av egyptiska pr'aa, som betyder huset och syftade på den rådande familjen och dess överhuvud som styrde Egypten.

Jag kan mycket väl tänka mej att goternas ord för hus, razn, kan ha levt kvar långt efter att goternas inflytande försvunnit och omvandlats till att betyda först släkt från ett visst hus, sen folkslag. Steget kan tyckas långt men tänk då på detta: Man talar ofta om hus när man menar större släkter med dess sidogrenar. Vi har många exempel på släkter av adligt ursprung som talar om sej själva som huset, antingen för att de vill sola sej i glansen från sina mer kända släktingar eller för att de känner en samhörighet med dessa. Ju fler som hör till "huset" desto fler känner att de är en del av en samhörighet. Vissa furstendömen i nuvarande Tyskland drevs som nåt slags familjeföretag, från fursten ner till den eländigaste bonden.

Jag har inga bevis för min tankegång. Detta är bara en väldigt löslig hypotes och jag är inte beredd att försvara den med näbbar och klor. Det är dock en lika bra tanke som att det skulle komma från radix eller ra's. Jag kan till och med tänka mej att ras är kommet ur en blandning av alla tre orden. Nån som är beredd att ta upp handsken jag lagt ner?



"Good to see you back with the boys again"

onsdag 14 januari 2015

Tema fotografering: Uppdatering om min utrustning

Ja, här kommer ännu ett inlägg om fotografering och kameror. Jag har genom åren samlat på mej en försvarlig mängd produkter som har med fotografering att göra. Jag har samlat nästan alla dessa grejer i ett enda foto. Det är bara stativen som saknas (de är för stora för att få plats i detta foto).


Jag har rengöringsgrejer, två fjärrkontroller och en fjärrsladd, fem objektiv, två kameror (den till höger är den jag har som huvudkamera), en reflektor och en extern blixt med en anordning för att kunna avfyra blixten trådlöst. Jag är redo för det mesta nu. Det enda jag skulle vilja ha nu är bättre objektiv då de jag har antingen är på amatörnivå eller entusiastnivå. Mer professionella objektiv ska jag spara ihop till. Var så säker.

Utöver detta har jag tre stativ. Mitt liv som fotograf ser ljust ut. Nu gäller det bara att hitta nån att fota. Nån som känner sej manad?



"Wisdom cannot be stolen - it can only be shared"

tisdag 13 januari 2015

Dagens bild: Dumhet

Bloggen Opassande bidrog med dagens skratt idag. Inte själva texten, för Marie "Emma" Andersson skriver alltid väl och passande (om ordet är det rätta i sammanhanget!). Det var dock bilden hon avslutade sitt inlägg med som jag bara måste föra vidare. Här är den:





"Det är det som är så trist"

måndag 12 januari 2015

Bra skrivet om tankegångarna efter attacken i Paris

Religioner är i grunden odemokratiska, likaså praktiskt utförd politik. Varför är dom det? Jo, för att de förespråkar ett samhälle där en elit styr på uppdrag av en högre makt. Denna elit tål inte kritik, den tål inte att fler ropar på makt än den själv och den tål inte att folk vänder sej till andra för hjälp och stöd.

Ja, jag drar nu alla religioner över en kam eftersom det i praktiken blir så i alla större grupperingar att en elit formas som vill bestämma agendan. Det är faktiskt sant att vissa är födda att leda, andra att följa, men när en ledare faller ifrån tar nästa vid. Sån är den mänskliga naturen, liksom hos många andra djur. Religioner handlar i grunden om denna form av ledarskap. Jag tycker det är synd att islam grundades av en sån inskränkt och fördomsfull människa, samma med kristendomen, judendomen och många andra religioner som ser den enskilda människan som antingen ett hot eller som en produktionsenhet.

Det är därför jag inte ser attackerna i Paris i onsdags som bara en attack på yttrandefriheten och demokratin, utan också på människorna som vågade utmana det rådande klimatet med humor. Religioner, hur de än uttolkas, är inte normala. Inte nu längre i det samhälle vi håller på att utveckla. För vi människor behöver inte alltid stora ledare som tar oss genom kriser och som ser sej själva som svaret på allt. Vi behöver oftast mindre ledare, som är beredda att satsa på tankegångar och idéer som utmanar det rådande läget, hur tokiga de än kan vara.

Tolerans, frihet och jämlikhet är stora och fina ord men låter falska när de flesta ledare använder dom. Jag ser än mer de stora klyftorna i samhället efter attacken i Paris. De där klyftorna som delar upp folk i en massa olika läger. Plötsligt anser sej alla tillhöra samma läger, det som står emot extremismen och mot terrorismen. Men vilken extremism och vilken terrorism står de emot? Charlie Hebdo står inte på nån speciell sida. Dess medarbetare må vara röda men de slår åt alla håll. Framför allt emot det religiösa hållet, vilket jag alltid förespråkat. En av dess tecknare till och med betackar sej för det stöd man fått.

Därför är det bra att läsa denna artikel i Svenska dagbladet om en del av verkligheten i Europa idag. Alla är inte Charlie Hebdo, av det enkla skälet att den tidningen inte tilltalar alla. Det ska den inte göra heller. Dom är själva lite av elitister som gör tidningen och de vill ha det så också. Elitismen här går väl inte att göra nåt åt, lika lite som det går att göra åt elitism över huvud taget. Men det är en annan femma.

Det viktiga är egentligen inte stödet till tidningen i sej utan stödet för alla som står upp för yttrandefrihet, alltså rätten att göra och säga vad man vill utan någon form av repressalier. Alla som är beredda att skriva under på detta är verkligen Charlie Hebdo. Alla andra är diktaturkramare eller bakåtsträvare.



"I'm in motion
I am still
I am crying
I am...still
I'm together
I'm apart
I'm forever
At the start



Still...I am
"

lördag 10 januari 2015

Om Charlie Hebdo hade publicerats i Sverige, vad hade hänt då?

Jag stötte alldeles nyss på denna artikel som vecka för vecka beskriver vad som skulle hända om Charlie Hebdo hade blivit publicerad i Storbritannien. Dess saga hade varit all på tio veckor. I Sverige hade den nog bara varat ett par nummer, sen hade "stormen" från särintressenas intressenter (jag säger inte längre politiskt korrekt eftersom det tydligen inte är politiskt korrekt att säga politiskt korrekt längre, dessutom har jag tröttnat på terminologin) sett till att tidningen hade fått lägga ner eftersom särintressena inte gillar att satir uttrycks på ett sätt som de inte gillar.

Jag får ofta känslan av att detta med yttrandefrihet är som att balansera på en rätt slak lina ovanför en damm full med krokodiler. Krokodilerna symboliserar inte bara diktaturkramare utan även dessa särintressen som helst ser att man håller sin åsikt för sej själv om den inte stämmer överens med vad de själva kallar majoritetsåsikten. Men det är som i skolan, ju mer man skriker och ju bättre man är på att göra sin röst hörd, desto fler får man med sej, vare sej man har rätt eller inte.

Satir och humor generellt är ett bra verktyg, även när det gäller sånt jag själv inte tycker om. Jag håller inte med om allt som det skämtas om men har inget emot alls att det visas. Vill jag inte se det tittar jag inte på det. Jag kommenterar det inte heller för det är inget jag berörs direkt av. Vill någon annan att jag kommenterar en bild jag inte är intresserad av gör jag det, men endast då.

Vi borde få driva med precis allt i vår omgivning, även om det sker på bekostnad av vissa särintressen. Hemligheten ligger dock inte i att kunna driva med allt och alla, utan att kunna variera sej. Ena stunden kan man driva med en viss folkgrupp och de fördomar dessa blir utsatta för, för att i nästa stund driva med djurriket. Nämn den hund som skrivit in och bombhotat en tidning eller TV-kanal för att man visat en filmsnutt med en hund som dabbat sej.

Nej, låt humorn vara i fred. Är den obehaglig, strunta i den då. Känner du dej kränkt av en viss sorts humor eller teckning ska du granska ditt inre för du kanske är psykiskt instabil. I så fall får du skylla dej själv.



"You only live once, but if you do it right, once is enough"

Demokrati eller demonkrati?

Visserligen är yttrandefriheten helig, rätten att få yttra sej går utöver allt annat enligt mitt sätt att se, men det finns faktiskt gränser för vad rätten att säga ska få styra över. Vi kan och får säga vad vi vill om vem och vad som helst, eller rättare sagt: vi borde få göra det. Men sen om det vi säger ska få styra över vad andra tycker och tänker är en annan sak. Vad några få tycker och tänker ska inte få vara normen för ett helt samhälle.

Jag blev påmind om detta vid attacken mot tidningen Charlie Hebdos högkvarter i onsdags, och igen när jag läste om vad några få pryda människor tyckte om en kvinnas dekolletage i TV. Yttrandefriheten sträcker sej även till rätten att ha vilka kläder man vill, oavsett sammanhang. Yttrandefriheten täcker även rätten att stänga av TVn om man inte tycker om det man ser, liksom rätten att yttra sej om det man ser på den. Men rätten att yttra sej som man vill ska inte gå ut över andras rättigheter.

De som klagar på att man skändar minoriteters rättigheter när man säger vad man tycker har faktiskt skändat ens egna rätt att yttra sej som man vill. Det är en svår balansgång men på det stora hela får faktiskt de som känner sej förorättade skylla sej själva. De öppnade faktiskt sej själva för denna sortens "angrepp" genom att profilera sej själva från början. Jag tänker nu främst på religiösa grupperingar som inte tycker att man ska få kritisera religioner och religiösa angelägenheter, inklusive religiösa människor.

Det är som i fotografins värld. En person som är känd för den breda massan kan inte skydda sej bakom den lag som säger att man måste ge sitt tillstånd till den fotograf som tar en bild på en. Som kändis får man "skylla sej själv". Man har öppnat för att få sin bild tagen och publicerad av vem som helst genom att man velat bli kändis.

Det är därför jag anser att religiösa och politiska hänsyn inte ska gå före rätten att yttra sej som man vill. Vill jag kritisera, ironisera över, rent ut sagt håna religiösa angelägenheter ska jag få göra det också, eftersom de som står för en religion har öppnat för sånt från början. Jag ska ge ett litet exempel på hur jag resonerar: Det står i bibeln om att de som inte tror är dårar. Att bli kallad dåre kallar jag för en förolämpning. Ska då inte jag få kalla troende för dårar?

Risken med att inte släppa fram yttrandefriheten fullt ut är att vi får ett samhälle som är mer av en demonkrati än en demokrati. Det vill säga, vi låter särintressen bestämma än mer än idag. Det blir små intressegrupper som anger tonen hela tiden och saker som inte är av intresse för dessa grupper skyr man eller trycker ner. Med resultatet att vi får en jättestor klyfta mellan politiker och väljare, en klyfta som växer för varje gång vi ser självgoda politiker lura skjortan av företagare, föreningar och andra politiker, såna som faktiskt vill göra bra saker för samhället.

Vi ser nu den klyftan eftersom många med maktposition i samhället vägrar inse att de skadar samhället mer än de bygger upp det. De har ingen skuld i attacken på Charlie Hebdo, men de har i sanning hjälpt till att föda fram den världssyn terroristerna som utförde attacken hade. De har också hjälpt till att föda fram den beklagliga syn på världen som finns hos många människor med en ogrundad främlingsfientlighet inom sej. Likaså har den frambringat den största fiende vi känner.

Fienden är egentligen inte några enskilda terrorister eller heilande nationalister. Fienden är inte heller girigbukar med plånboken om onaneringsobjekt. Inte heller är fienden de politiker som sitter i våra parlament och missbrukar makten. Nej, fienden är inom oss alla. Det är den fiende som Edmund Burke talade om, och som hans sentida efterföljare John Stuart Mill formulerade så elegant, den som kommit fram flera gånger sen han yttrade orden, vilka jag citerar längst ner här i mitt inlägg.

Jag talar förstås om apatin. Den som får oss att bara se på när länder skövlas och människor dör. Man slänger till oss några små och smaskiga köttben att gnaga på (klimatfrågan, terrorismen, invandringen) medan vi glömmer bort de riktiga problemen (jobben, miljön, urbaniseringen). Det finns egentligen inget ont uppsåt i görningen när man vill att vi ska glömma de riktiga problemen, bortsett från det faktum att de som bestämmer vill att vi ska glömma bort de stora problemen av det enkla faktumet att de inte vet hur man ska lösa problemen.

Jag märker nu att mitt inlägg har lämnat utgångspunkten så jag får diskussionen åter till yttrandefriheten. Jag anser att problemet med apatin beror på att vi sätter för stor tillit till de styrande, att vi hoppas att de ska lösa alla problem. Det är precis samma sak som alltid: vi vänder oss till högre makter för att se till att dessa lösa alla problem.

Med knäppta händer stod man förr och bad till högra makter när fienden kom med svärd i hand. Det hjälpte inte. Idag skickar vi in blanketter till den moderna versionen av högre makter. Det hjälper nog bättre, men är i grunden samma sak. Vi gör ingenting själva för vi tror att ledaren ska ta hand om oss. Ändå visar historien gång på gång att det är de som vågar ta risker, de som tänker lite extra, som för utvecklingen framåt. De vågade också yttra sej gentemot gängse ordning. Ibland, som Giordano Bruno och Galileo Galilei, fick de betala ett högt pris för sina yttranden, men deras ord förde ändå samhället framåt.

Jag anser därför att de lagar i Sverige som begränsar rätten att yttra sej kritiskt strider mot utvecklingen. Må så vara, att någon blir kränkt men som man bäddar får man ligga.



"Bad men need nothing more to compass their ends, than that good men should look on and do nothing"

onsdag 7 januari 2015

Humorn står ovanför politiken och övertrumfar alla religiösa fanatiker

Jag hade inte tänkt skriva idag men dagens tragiska händelser i Paris har gjort att jag ändrat mej. När folk som inte förstår sej på humor och samtidigt är religiösa fanatiker kan det bara bli en enda stor tragedi. Tidningen Charlie Hebdo förtjänar nu allt stöd de kan få, för yttrandefriheten ska inte få stoppas av några religiösa fanatiker med automatvapen som tror att de kan ta död på kritik genom användandet av våld.

Så naturligtvis stämmer jag in i kören som skanderar #jesuischarlie och som står upp för rätten att yttra sej som och hur man vill. Yttrandefriheten ruckar ingen på ostraffat. Så fortsätt skämta, alla ni som gillar satir och förstår var gränsen mellan humor och allvar går. Vi utgår ifrån att det var religiösa fanatiker, framför allt på grund av de ordval attentatsmännen ska ha ropat när de var klara med sitt hemska dåd. Jag tänker inte återge dom här, av det enkla skälet att jag inte vill ge religiösa människor reklamplats här.
Som om inte detta räcker, så har en polisskola i Yemens huvudstad Sana'a angripits och mer än 30 människor har dödats. Sannerligen en svart dag för alla normala människor med riktiga åsikter.

Nu tycker jag vi alla höjer våra pennor mot skyn som en protest mot våldet och fanatismen. Här är mitt bidrag:




"If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear."

måndag 5 januari 2015

Lite kort om min enkät

I högermarginalen har jag under de sista månaderna av 2014 haft en enkät om vad folk tycker om bloggen i största allmänhet. Den var inte för att bevisa för mitt ego vad folk tycker om det jag gör, så jag blir inte översvallande glad över att se att så många tycker om bloggen. Det var snarare för att se hur många som egentligen bryr sej om att titta på bloggar nu för tiden. Några blev det i alla fall som har brytt sej om att titta på sidan.

Jag funderar nämligen över vilken makt vi bloggare egentligen har över media generellt och internet i synnerhet. Jag tycker vi blir ganska marginaliserade av andra mediaskapare eftersom vi jämförs med Facebook och Twitter hela tiden, ställen som används för ganska kortfattade meddelanden som oftast är till för kärnfulla eller intetsägande saker som berör tankar hos privatpersoner. Jag upplever ofta att jag sitter här och skriver, antingen för de redan troende eller såna som bara tycker om att läsa saker i största allmänhet.



Jag har förstått på vissa att det är svårt att kommentera här på grund av något i mitt kommentarssystem (Disqus) som gör att de inte alltid kan skriva, men jag hoppas det löser sej för det är i mitt tycke bättre än Bloggers inbyggda system. Men jag får då och då kommentarer så inte alla kan ha problem med Disqus. Men tro inte att jag sitter och censurerar kommentarer. Sånt som inte har med inlägget att göra struntar jag helt och hållet i. Jag lämnar det därhän och låter tiden begrava det. Tystnad är inte censur, tystnad är tystnad.

Så enkäten kom till för att se om någon fanns där ute. Det gjorde det. Frågan är om vi bloggare gör någon nytta. Jag har väl karvat ut en nisch, om än liten, som bör kunna påverka någon. Ska jag fortsätta predika för de redan troende eller ska jag delge er lite av det kunnande jag har och som jag delgett tidigare i form av serier om språk och Sveriges tidiga historia? Vi får se vad jag väljer. Enkäten kommer att ligga kvar ett antal dagar till, sen försvinner den. Kanske kommer en ny enkät i framtiden.



"I knew the bride 
when she used 
to rock'n'roll"

Tema historia: Dick Harrison ger svar på tal i immigrationsfrågan

Det har diskuterats en hel del om invandring den senaste tiden, främst tack vare Dick Harrisons opinionsartikel "Invandrarna är en vinst för Sverige". Han påpekar det jag menat hela tiden, att historien bevisar att invandringen är bra för Sverige, vilket inte alla förstår. Ur kort perspektiv är det förstås kostsamt, krångligt och svårt att bistå alla som kommer hit, framför allt flyktingarna, men på lång sikt är det bara av godo att det kommer nytt folk hit.

Naturligtvis fick Harrison inte stå oemotsagd och en massa repliker, de flesta säkert på samma intellektuella nivå som en skinkmacka, så han har på sin vanliga historieblogg besvarat de mer normala svaren. Han menar att de flesta kritiska rösterna inte har förstått vad han menat i sin opinionsartikel. Jag förstår inte vad som är fel i Harrisons ursprungsartikel. Han är glasklar och påpekar att det var den svenska adeln (högfrälset hette det då innan det tyska ordet adel tog över) var mest emot att ta emot tyskar eftersom dom och lågtyskarna tog över alla viktigare poster.

Jag blir påmind om främlingsfientlighet när jag hörde Harrison föreläsa för snart två år sen om digerdöden på 1350-talet, om hur våg efter våg av fientlighet sköljde över Europa i spåren på den hemska sjukdomen, man ville hitta någon att skylla sjukdomen på. Judarna, som hade haft vett nog att fly innan sjukdomen fick fäste på olika platser, fick som vanligt skulden för sjukdomen, men Harrison berättade då om hur visbyborna sökte efter judar att skylla på, inte fann några utan gav sej då istället på stockholmare.

Det är ju klart som korvspad att immigranter bidrar till samhället. Har ni förresten märkt vilka de är som kommer hit i allmänhet i den första vågen av immigranter och flyktingar? Jo, det är de med god utbildning och en hög intellektuell kapacitet. De blandar sej snabbt med resten av befolkningen och deras särart är säkerligen borta om några generationer. De med sämre utbildning kommer oftast i andra vågen och de har oftast sämre möjligheter att direkt beblanda sej med resten av befolkningen. De är oftast tvingade hit, eller lockade, vilket inte direkt inbjuder till assimilering i första taget.

Sen har vi förstås dräggen, de som inte är här för att göra rätt för sej. De kan vi lämna därhän för de har inte med saken att göra. De finns överallt, det vimlar av infödda drägg här i Sverige och dom är av samma skrot och korn som de inflyttade dräggen. Så dom glömmer vi bort här och nu.

Nåväl, Dick Harrison kan mer om historia än någon av er som besvarat hans artiklar. Han har nog mer insikt i dagens förhållande också. På lång sikt är immigrationen inte nåt problem, utom för förlorarna, de avundsjuka, de missunnsamma och de historielösa. Vi har andra problem att oroa oss över. Immigrationen och klimatfrågan är två frågor vi bör lägga på historiens skräphög och i backspegeln skratta högt åt. Våra efterkommande kommer kanske göra det...



"Varje tanke vi tänker skapar vår framtid"

Populära inlägg