tisdag 28 april 2015

Tema fotografering: Hyllningar för Stina Nilsson

Vem är Stina Nilsson, kanske de mest kulturellt sinnade personerna utan det minsta sportintresse alls undrar. Hon är en ung (född 1993) tjej som åker skidor på lokal och internationell nivå och som har skördat framgångar i skidspåren, nu senast i VM i Falun i vintras. Idag var hon på hemmaplan i Malung där hon fick hyllningar och presenter för sina prestationer. Det i sej är en kulturell händelse, framför allt som det stärker lokalbygden och ger den en chans att visa upp sej från sin bästa sida, vilket man också gjorde med hyllningssånger och diverse musik-, sång- och dansuppvisningar framförda av lokala musiker och dansare. De ska jag visa en annan gång.

Så här ser då Stina ut på nära håll:





"Den glider in i mål!"

lördag 25 april 2015

Jordbävningar och vulkaner

Bomber och granater!

Ja, detta kraftuttryck á la kapten Archibald Haddock skulle man kunna använda idag då naturen med eftertryck visar vem det är som bestämmer här på planeten jorden. Först kommer den skrämmande nyheten under veckan att magmakammaren under Yellowstone National Park innehåller fyra gånger mer magma än man trott och befarat. Det bådar inte gott för världen när denna supervulkan bestämmer sej för att explodera. Man är nämligen rädd för att denna eruption (vetenskapligt ord för utbrott) ska störa stora delar av världens kommunikationer och på sikt förstöra stora delar av USA, samt på längre sikt göra världens klimat kallare.

Idag kom så ännu ett bevis för att människan (vars totala befolkning om 7 miljarder individer väldigt lätt skulle kunna få plats på medelhavsön Kreta) bara är en fotnot i jordens historia i och med att en stor jordbävning skakade Nepal med omnejd. Det är förstås hemskt att se skadorna och höra tragedierna men folk som bosätter sej i geologiskt aktiva områden får vara beredda på såna här geologiska händelser.

Vad som har inträffat är att den indiska subkontinenten har fortsatt sin färd in under den eurasiska kontinenten och eftersom det sällan sker smärtfritt har det nu skett i en stor stöt vilket fått marken att skaka våldsamt. Det är upp till geologer och seismologer att fastställa med hur mycket Himalaya har höjts som en följd av detta skalv, som hittills har uppmätts till 7,9 på momentmagnitudskalan. Siffrorna för energin som utlösts varierar, mellan 7,8 och 8,1, så det dröjer nog några dagar eller så innan man fastställer det slutgiltigt.

Så nog är det naturen alltid som bestämmer. Samtidigt kan jag inte komma ifrån den gnagande tanken på att många människor inte kommer att bry sej ett dugg om vare sej den mänskliga tragedin eller den geologiska infallsvinkeln. De bara ser till sina kläder eller sina personliga (i många fall väldigt egoistiska) problem. Men om de inte vill bry sej om sin omvärld tänker jag inte försöka omvända dom. Jag kan bara ge alla intresserade min syn på världen. Om inte annat så kan eventuella besökare till min blogg läsa lite svensk historia på väg ut härifrån. Varsågod och läs!



"The earth has music for those who listen."

lördag 18 april 2015

Demokrati - ett annat ord för diktatur?

När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är det verkligen så? Jag menar, i den form av demokrati vi använder oss av oftast i de moderna samhällena är det så att vad en majoritet vill är det som också blir verklighet. De som hamnar i minoritet blir utanför och kallas inom politiken för opposition. Men jag menar att majoritet och minoritet är inte demokrati. Demokrati är när alla får det bra över hela spektrumet, oavsett vad en majoritet eller vad särintressen säger.

Det är förstås en svår balansgång mellan att alla får vad dom vill ha och full förvirring med medborgargarden och annat som inte går att ha i längden. Jag säger inte anarki eftersom anarki inte handlar om förstöra ett samhälle utan om att ett samhälle mår bäst av att ingen organiserad stat existerar. Så säger äkta anarkister själva och de har en viss poäng i detta. Starka stater är inte bra, ej heller svaga stater. En stark ledare i en svag stat (oftast en diktatur) är inte heller bra, liksom att en svag ledare inte är bra för en stark stat (oftast en marionett i en svajig demokrati).

Med detta menar jag att skillnaden mellan demokrati och diktatur har mer eller mindre suddats ut. Majoritetsväldet får dominera våra samhällen och det funkar väl när en tävling ska avgöras men inte när våra liv ska avgöras. Vi har ganska avancerade samhällen och vi väljer våra ledare, men när dessa väl är på plats verkar de ha glömt bort vilka som valde dom och varför.

Vem vågar dock ropa på direktdemokrati i dessa dagar då det å ena sidan finns tokar inom den socialistiska sidan som bara vill bråka, och på deras politiska motpol finns också tokar som bara vill bråka. Dessa oroar sej vissa för ska kunna komma fram om vi inför direktdemokrati. Men jag är inte säker på att vi behöver oroa oss för dom egentligen. De som gör såna saker är väldigt få och har ingen direkt påverkan på samhället i stort. Problemet ligger hos opinionsbildarna, med politiker och media spetsen. De piskar upp en stämning som består i att kriminella element och höger- respektive vänsterknasbollar skulle vara värre för samhället än miljöproblemen och bristen på arbete tillsammans.

Vad är det för en demokrati där opinionsbildare får bestämma vem som har rätt? I en äkta demokrati har alla - och ingen - rätt. Det viktiga är att alla får komma till tals och att alla fakta ska få tala för sej själva. I slutändan kommer verkligheten att bestämma vad som blir det korrekta. Men en sån demokrati är väl en utopi, eller? För vi har statistik och folk som älskar att manipulera siffror så de passar in perfekt för att dupera befolkningen, men framför allt de som styr. Det är inte oss egentligen man försöker lura. Det är de styrande så att de kan fortsätta vara vid makten - för att bli ännu mer duperade.

Det låter som om jag är världens värsta konspirationsnöt, och det kanske jag är men det verkar ju finnas fog för detta. Åtminstone för att det finns en helt öppen agenda här som går ut på att misstänkliggöra allt som inte hör till normen, vad nu den är för något. Denna "norm" verkar gå ut på att så länge man inte orsakar några större problem för överheten så får man säga vad man vill. Men avviker man från den rätta vägen är man antingen rasist, manschauvinist, antisvensk, misogyn, misantrop eller alltihop på en gång.

Men jag tänker strunta i alla epitet som vissa kan tänkas försöka fästa på mej. Vi har behov av att sätta etiketter på varandra. Sätt i så fall etiketten yttrandefrihetsförkämpe på mej. Ingen åsikt är fel, ingen har fel, man har bara mer eller mindre rätt utifrån ens egna sätt att se på saker och ting. Som Povel Ramel skaldade: Sanning är en blandning av verklighet och dikt. Sen är det så att det är fakta som är det viktiga. Åsikter ska man hålla för sej själv eller bara yttra när man har tillräckligt på fötterna. Självcensuren är viktigare än att samhället förbjuder ens tunga att bilda ord.

Jag känner nu att jag bara svamlar och kan egentligen inte upprätthålla en diskussion mer. Om det är någon som vill utveckla det jag skrivit och som förstår var jag är på väg (jag är inte ens säker själv!) så skriv gärna en kommentar. Jag låter det vara som det är. Jag är lite ledbruten eftersom jag har en så härlig träningsvärk från en yogaträning jag följde med på i veckan som var.



"So India’s problem turns out to be the world’s problem. What happened in India has happened in God’s name.

The problem’s name is God
."

tisdag 14 april 2015

Tema sport: Revanschen som inte blev någon revansch

Efter att ha blivit så överraskande och grundligt besegrad av min jobbarkompis, som också är  amatörmodell, i armbrytning hade jag hoppats på revansch men Josefine, som hon heter, hade andra planer. Nu var det hon som utmanade mej efter att jag fört förra veckans debacle (för mej alltså!) på tal och efter att vi gjort klart samma bord som vi satt vid förra gången skred vi till verket. Samma resultat som förra gången. Josefine sopade banan med mej!

Josefine leder nu med totalt 5-0 i matcher! Tre med höger hand och två med vänster. Jag hade lärt mej nu att jag satt för långt ifrån för att kunna använda min kraft ordentligt men det hade ingen effekt för hon fick i alla fall ut mer styrka ur sina armar än jag fick ur mina. Hon må vara liten och tanig men hon är mer kompakt och har kortare muskler än vad jag har vilket ger henne en enorm fördel när vi bryter arm.

Jag utmanade henne därför på lite andra fysiska aktiviteter. Till exempel ville jag att hon skulle låsa sin arm om min hals och att jag därefter skulle försöka bryta hennes grepp. Hon protesterade förstås för hon var rädd att göra mej medvetslös eller ännu värre, döda mej. Men jag övertalade henne och hon la armen om min hals och naturligtvis fick jag inte loss hennes grepp, som var alldeles för hårt. Jag fick be henne ta loss sitt grepp och efteråt hade jag svårt att andas i flera minuter efteråt. Men jag bad ju om det.

Därefter fick jag med henne på benbrottning, eller vad det nu kallas. Man placerar sina ben tätt ihop och motståndaren ska sen försöka hindra en från att sära på sina egna ben. Jag lyckades hindra henne från att sära på sina ben, vilket gladde mej för det var en seger, men sen lyckades Josefine hindra mej från att sära på mina ben med sina, och det faktiskt lite enklare än jag lyckades hindra henne! Jag sa inget om det faktum att hon faktiskt var starkare i sina ben än jag i mina (vilket jag absolut aldrig hade trott!!!) utan sa bara kort att det blev oavgjort.

Jag fick henne att filma en av armbrytningsmatcherna med sin telefon (en annan jobbarkompis höll i den) och vi tittade lite på den tillsammans. Man ser bara armarna men man hör tydligt min besvikelse när hon än en gång tar ner mej. Vi får väl se om hon lägger ut den filmen. Hon skulle behålla den i alla fall. Jag bad henne vara snäll mot mej om hon la ut den. Vi får väl se. Jag tjatar om detta med hennes vinster över mej men dels beror det på att jag gillar Josefine väldigt mycket och vill henne väl vilket för med sej att jag gärna vill porträttera henne i så god dager som möjligt, och dels beror det på att jag faktiskt gillar detta med att vi killar får spö av tjejer ganska mycket.

Blir det fler armbrytningsmatcher kommer jag att tjata om det igen. Var så säkra. Nu har jag i alla fall lärt mej att storleken inte har någon betydelse. Åtminstone inte när det gäller armbrytning...



"Pom pom pom!"

torsdag 9 april 2015

Tema sport: Jag fick spö av en tjej idag!

Här sitter en annan och skäms, lite grann i alla fall. Jag har nämligen fått på nöten av en tjej. Hon slog mej i armbrytning. Först med höger arm och eftersom hon är så liten som hon är tänkte jag att jag nog skulle kunna slå henne ganska enkelt. Men döm om min förvåning när hon tog i, för hon var skitstark! Jag kunde hålla emot i början men jag fick inte ner hennes arm. Det var omöjligt att få ner henne men hon var hela tiden nära att ta ner mej. Det var nära att det skulle bli ett dödläge när min arm tog slut. Det gjorde för ont i den och hon kunde till slut bryta ner mej enkelt.

Sen tog vi vänster arm och nästan samma sak hände där; ett dödläge eftersom jag inte kunde bryta ner henne men där tog hon kommandot och fick ner min arm ganska enkelt och mycket snabbare än den högra.  Jag sa det till henne också att hon var starkare än hon ser ut att vara. Det är för övrigt samma tjej som jag har tagit modellfoton på det senaste året och då och då publicerat här och på Youpic. Jag vet inte om det är jag som är för svag eller om det är hon som är stark. I vilket fall som helst tänker jag börja träna lite mer nu för att se om jag kan klå henne nästa gång...

Uppdatering: Jag lägger till lite info om att vi körde lite fingerkrok efteråt. Det blev oavgjort. Hon är definitivt mycket starkare än hon ser ut att vara. Hon säger själv att hon får ont ibland av att utföra vissa av sysslorna hon har i second hand-affären. Det har andra orsaker dock.

Jag skäms inte för att ha fått stryk av en tjej. Det är vanligare än man tror, men det är det att hon är så liten i förhållande till mej som gör att jag skäms en aning. Men det var faktiskt ganska upphetsande på sätt och vis att en såpass liten tjej (hon är ca 165 cm lång och väger 50 kg) kan ta mej så lätt som hon gjorde i armbrytning. Jag är ändå 187 cm och väger en liten bit över 100 kg.



"Whenever I feel the need to exercise, I lie down until it goes away."

fredag 3 april 2015

Tema fotografering: Sling strap

Sling Strap är termen för dagen hos undertecknad. Nej, det handlar inte om någon sexleksak utan om ett enklare sätt att handskas med sin kamera. Se filmen nedan så förstår ni nog vad jag menar. Jag har beställt en sån och har stora förväntningar på den. Så förhoppningsvis är det ajöss till den rem som följde med kameran när jag köpte den. Jag har hela tiden upplevt att den är i vägen när jag snabbt vill ha ett foto taget. Därför har jag tagit av den och kör kameran i "födelsedagskostymen".




"One good thing about music, when it hits you, you feel no pain."

lördag 28 mars 2015

Earth hour: Istället för att släcka lyset, varför inte ställa bilen?

Klimatångest är bara ett av många svepskäl folk har för att antingen a) vilja ha mer uppmärksamhet riktade mot sin egen person, b) är riktigt deprimerade av andra orsaker än just klimatet eller c) för att de är lättpåverkade att de tar åt sej för minsta lilla problem som dyker upp. Earth hour är ett jippo utan dess like avsett att blanda bort korten så att verkliga problem (kvicksilver, bly och kadmium för att bara nämna några verkligt stora problem vi människor ställer till med) glöms bort.

Mot bakgrund av detta borde Earth hour om något handla mer om att ställa bilen än att släcka lysena världen över. Det borde också handla mer om miljöförstörelse än om klimatet, en sak vi aldrig kan göra något åt, vad vi än gör. Klimatet handlar dessutom om alla gaser som finns i atmosfären, och som tillförs den också.



För övrigt bör vi snarast lägga av med dessa patetiska ändringar av klockan två gånger varje år.



"Reader, suppose you were an idiot. And suppose you were a member of Congress. But I repeat myself."

måndag 23 mars 2015

Dumheter världen över

Situationen är denna: Kvinna håller upp kort för automaten när hon ska åka kollektivt, hon blir insläppt av spärrarna. Sen påstår en kontrollant att hon inte betalt. Det blir nu rättegång av denna bagatell för att företaget inte vill acceptera hennes sida av saken. Den här kvinnan tror jag på till fullo. Stockholms Lokaltrafik (SL) har gjort bort sej fullständigt på den här punkten. Man skulle kunna tro att SL inte vill ha några kunder.

Dopningen måste få ett slut inom sportvärlden. Stäng av alla på livstid som befunnits ha dopat sej. Bevisligen alltså. Sen tar vi bort alla undantagen så de som nu har dispens för att de har astma och andra problem får söka alternativa metoder. Mediciner ska inte användas för att öka sportsliga prestationer, enbart för att lindra sjukdomar. Har man astma ska man inte sporta för hårt heller.

Andres Lokko är loco, om ordet tillåts användas här. Han tycker att Jeremy Clarkson bara är värd förakt, vilket i och för sej mycket väl kan vara sant men det gäller i så fall många människor, undertecknad inkluderad, för om Clarkson, May och Hammond är otidsenliga och hemska så är nog de flesta människor det samtidigt med dom. Lokkos val av ordet "män" säger allt om hans syn på Top Gear. Det finns en försvarlig mängd kvinnor som tittar på och avnjuter det programmet också. Att strikt dela upp befolkningen i kvinnor och män är en förlegad syn på mänskligheten. Människor som Andres Lokko har bara inte fattat det än.

Med rätta kritiseras nu skadeståndskraven från filmbolagens sida mot fildelare och pirater. Ska man bli mer skyldig än en som begår våldtäkt eller lurar av en bank miljoner? Jag tycker inte det. Girigheten är stark hos dom.

Regeringen vill ha färre landsting. Det vill jag med. Jag vill ha bort dom helt. Punkt och slut.



"American woman gonna mess your mind
American woman, she gonna mess your mind
Mm, American woman gonna mess your mind
Mm, American woman gonna mess your mind
"

söndag 22 mars 2015

Har naturen nåt emot mej?

Solförmörkelse? - molnigt och snö
Månförmörkelse? - Molnigt och regn
Supermåne? - Disigt
Meteorsvärm? - Molnigt
Komet? - Kallt som fan
Norrsken? - Molnigt och regn
Venuspassage framför solen? - Moln

Jag har ingen tur med de astronomiska fenomen som varit tillgängliga de senaste åren. Man skulle nästan kunna tro att naturen har nåt emot mej och alla andra som bor i min närhet för det slår aldrig fel. Jag har fått fina bilder på fullmånen och jag har en och annan halo, liksom en orange måne från en månförmörkelse för snart tio år sen. Det får jag väl glädjas över, men det är ju dessa saker jag listat ovan som jag sett fram emot att kunna fota med mina systemkameror i tur och ordning.

Men slumpens skördar är såna att jag inte har turen med mej. Vi får se hur det utvecklar sej framöver. Man kan alltid hoppas turen vänder. Snart...



"Do you think the universe fights for souls to be together?
Some things are too strange and strong to be coincidences.
"

onsdag 18 mars 2015

Slöseri med skattemedel

Filmbolagen jagar enskilda fildelare som vore de terrorister medan de verkliga terroristerna får hållas nästan helt utan åtgärd. Man likställer härmed fildelare med piratkopierare. En äkta fildelare gör ingen skada utan smakar egentligen bara på den stora digital buffén. Det är piratkopierarna som gör skada med sina kopior av olika verk och produkter som de säljer som om de vore äkta vara. Det är bedrägligt och ytterst ohederligt att göra så. Men vanlig fildelning hör inte dit.

Samtidigt läser vi att skivbolagen har slutat jaga fildelare. Man är mer intresserade av att blockera piraters och fildelares möjligheter att nå ut på internet. Hur nu det ska gå till, med Tor och alla andra sätt att kringgå myndigheters förbud och domslut. Det går inte att stoppa fildelare och piratkopierare. Information och utjämning av inkomster världen över är två saker som skulle kunna minska piratkopierare. Bättre musikskapande som leder till plattor som går att lyssna på rakt igenom, inte bara nån enstaka låt, är en sak som skulle göra folk mer intresserade av att köpa.

Sen har iTunes och Spotify gjort sitt för att se till att den så kallade illegala delen av fildelningen gått ner. Detta eftersom iTunes och Spotify ju de facto är en del av fildelningen. Men sånt blundar skivindustrin för.




"Happiness quite unshared can scarcely be called happiness; it has no taste"

fredag 13 mars 2015

Vetenskapshörnan: En måne med oceaner

Jupiters största måne Ganymedes visar sej ha oceaner under sin frusna yta. Vatten alltså som finns i flytande tillstånd ca 150 kilometer under ytan. Där ligger vattnet i ett ungefär 100 km tjockt lager direkt ovanpå en av Jupiter uppvärmd mantel innan en hårdare och tyngre inre kärna tar vid. Det är vad man kunnat få fram genom undersökningar av månen medelst rymdsonder. New Horizons, som i sommar ska nå fram till Pluto, knäppte några bra bilder av Ganymedes på sin väg ut i solsystemet.

Med Ceres hemligheter på väg att möjligen avslöjas, Pluto som får besök och Ganymedes på väg att också avslöja sina hemligheter är det inte mycket kvar av vårt solsystem som är mystiskt. Men vi vet fortfarande inte vad det är som får de yttre dvärgplaneterna att röra sej som de gör, inte heller vet vi varför Venus har en så långsam rotation kring sin egen axel. Det finns en del gåtor kvar att lösa i solsystemet. Kanske någon som läser detta inlägg kommer att lösa en eller flera av dom i framtiden?



"A bookstore is one of the only pieces of evidence we have that people are still thinking."

söndag 8 mars 2015

Mer kritik av den moderna sporten

Champions League är ett begrepp som urholkats å det grövsta de senaste decennierna. För vad är det för mening att kalla det för mästarligan om tvåorna och treorna i de största nationella ligorna också får vara med och försöka vinna trofén? Tvåorna är ju de första förlorarna. Dom borde alltså inte få vara med och leka där, på mindre nationers bekostnad. Låt samtliga UEFA-medlemmars respektive mästare vara med istället. Det blir säkert mer intressant för hela Europa om det blir fler lag med i turneringen. Som det är nu tvingas mindre bemedlade lag slåss mot varandra och de som vinner den utslagstävlingen kommer med allt annat än toppfräscha spelare. Mycket orättvist.

Jag ser fram emot den dagen alla mästarlag får vara med och leka på lika villkor. Men jag ser också fram emot den dagen då de ekonomiska intressena i de stora sporterna inriktar sej på varje individuell spelare och hur han/hon förhåller sej till sitt lag. Nu ses varje spelare som en vara, en produktionsenhet som kan utnyttjas av agenter och styrelser hur som helst. Usch, säger jag.



"For most of history, Anonymous was a woman."

onsdag 4 mars 2015

Mr. John Carlos, du grävde din egen grav

Med denna passus från Nationalteaterns låt om protesterna John Carlos och Tommie Smith genomförde vid segerceremonin efter 200 m herrar i Mexico City 1968 mot ojämlika förhållanden mellan vita och svarta inleder jag detta inlägg om ojämlika förhållanden mellan ishockeyklubbarna i Sverige. För om ekonomiska problem ska få vara skillnaden mellan att få spela i högsta ligan i ishockey och behöva vara kvar i näst högsta är det nåt som är väldigt fel på sättet att resonera inom sportvärlden.

Visst ska man som klubb kunna ha ordning på affärerna men det både kunna finnas möjligheter till dispens för såna klubbar där det helt klart finns talang och ett väl sammansvetsat lag. Såväl Västerås som Karlskrona har bra lag som kanske, kanske inte, skulle klara sej i SHL. Ska då krassa ekonomiska hänsyn få stå i vägen för såna drömmar? Nej, jag tycker inte det. Det verkar inte som så att lagen riskerar att konka den närmaste tiden så varför är denna 1980-talssyn så dominant?

Ekonomiska hänsyn håller överhuvudtaget på att döda sporterna världen över. De stora lagen vinner hela tiden alla cuper och de hålls om ryggen också av organisationer som UEFA och IIHF som ser storlagen som sina kassakor. Mindre lag har blivit mer av nåt sorts slagpåse som storlagen tränar på. Visst får varje lag som deltar i cuperna sin beskärda del av kakan (var kommer alla pengarna ifrån egentligen?)  men det är småsummor i jämförelse med de närmast företagsmässiga summor som hanteras uppe på toppen. Här har Aftonbladet listat de dyraste övergångarna de kunde hitta 2014. Notera att siffrorna var enligt varje års gällande valutakurs så pund och euro stämmer inte alltid överens från år till år:

1. Gareth Bale, 24, Wales.

Från: Tottenham.
Till: Real Madrid.
När: 2013.
Prislapp: 78-85 miljoner pund – 91-100 miljoner euro.
Kommentar: Den spanska pressen hävdade att han kostade 78 miljoner pund, det brittiska skrev att övergångssumman var 85 miljoner pund. Med andra ord strax under en miljard kronor för ”världens dyraste fotbollsspelare”.

2. Cristiano Ronaldo, 29, Portugal.

Från: Manchester United.
Till: Real Madrid.
När: 2009.
Prislapp: 80 miljoner pund – 94 miljoner euro.
Kommentar: Blev utsedd till världens bästa fotbollsspelare 2008. I juli 2009 skrev Ronaldo på för Real Madrid i en väldigt uppmärksammad affär, då världens dyraste spelare.

3. Luis Suarez, 27, Uruguay.

Från: Liverpool.
Till: Barcelona.
När: 2014.
Prislapp: 75 miljoner pund – 94 miljoner euro.
Kommentar: Mycket har handlat om tänder för anfallaren de senaste veckorna. Trots en fyra månaders lång avstängning väljer ”Barça” att köpa loss honom från Liverpool.

4. James Rodriguez, 23, Colombia.

Från: Monaco.
Till: Real Madrid.
När: 2014.
Prislapp: 64 miljoner pund – 80 miljoner euro.
Kommentar: Sågs som en dyr värvning av Monaco när han gick dit 2013 för 45 miljoner euro. Men ett år och ett fenomenalt VM senare så lämnar han Monaco med en välfylld kassakista och en plats i ett galet stjärnspäckat Real Madrid.

 

5. Zinedine Zidane, 42, Frankrike.

Från: Juventus.
Till: Real Madrid.
När: 2001.
Prislapp: 46 miljoner pund – 75 miljoner euro.
Kommentar: En stor ”Galactico” efter milleniumskiftet. Hade vunnit titlar med Juventus, framgångarna fortsatte i Real Madrid med medspelare som Ronaldo och Luis Figo.

6. Zlatan Ibrahimovic, 32, Sverige.

Från: Inter.
Till: Barcelona.
När: 2009.
Prislapp: 59 miljoner pund – 69 miljoner euro.
Kommentar: En väldigt uppmärksammad övergång, Zlatan till Barcelona och Samuel Eto'o, samt en stor säck pengar, gick den omvända vägen.

7. Kaká, 32, Brasilien.

Från: Milan.
Till: Real Madrid.
När: 2009.
Prislapp: 56 miljoner pund – 65 miljoner euro.
Kommentar: Han var framgångsrik i Milan, utsedd till världens bäste 2007. Hade det dock tungt i Real Madrid. Levde inte alls upp till den prislappen.

8. Edinson Cavani, 27, Uruguay.

Från: Napoli.
Till: Paris Saint-Germain.
När: 2013.
Prislapp: 55 miljoner pund – 64 miljoner euro.
Kommentar: En utdragen process, Napoli-presidenten gjorde det svårt för anfallaren. Har hamnat lite i skuggen av Zlatan i PSG.

9. David Luiz, 27. Brasilien.

Från: Chelsea.
Till: Paris Saint-Germain.
När: 2014.
Prislapp: 50 miljoner pund – 62,6 miljoner euro.
Kommentar: Sålde honom för att få loss pengar till värvningar av Cesc Fabregas och Diego Costa. I och med den här affären blev han dyraste försvararen någonsin.

10. Luis Figo, 41, Portugal.

Från: Barcelona.
Till: Real Madrid.
När: 2000.
Prislapp: 37 miljoner pund – 62 miljoner euro.
Kommentar: Han gjorde den ”förbjudna flytten” – lämnade Barcelona för rivalen Real Madrid. Det slutade bland annat med att han fick ett grishuvud kastat mot sig på Camp Nou.

Detta är inte längre en folksport, utan rena rama affärsangelägenheterna. Visst var och är dessa spelare väldigt bra spelare men dessa summor är för mycket. Med tanke på att Real Madrid har skulder som skulle få vilken strukturfascistisk revisor som helst att drömma mardrömmar så är det intressant hur många av spelarna i den här listan som faktiskt har kontrakterats av denna klubb. En stor delorsak till detta är Bosman-domen, uppkallad efter belgaren Jean-Marc Bosman som initierade hela karusellen när han ville gå till vilken klubb han ville utan att lagen skulle behöva komma överens om hans fall. Han menade att enligt EUs lagar måste man kunna röra sej fritt som spelare om ens kontrakt har gått ut.

Kvaliteten på spelet har ju ökat för de klubbar som kunnat dra nytta av domen till fullo. Det är ju också bra att spelare utan kontrakt ska kunna röra sej fritt inom EU, samma som för alla andra arbetare, men i praktiken har det inneburit att bara de med stora sedelbuntar har kunnat locka riktigt bra spelare. De stora summorna för varje spelare är så skrämmande att man kan fundera på om det verkligen finns så mycket pengar i varje lags organisation eller om det är ett luftslott av samma slag som höll på att sänka USA åren 2007-08. Vem eller vilka fyller Bernie Madoffs roll inom fotbollens värld om det nu finns några såna oegentligheter?




"In football everything is complicated by the presence of the opposite team."

söndag 1 mars 2015

Tema musik: Repris på konsertminnen

Tänkte bidra med ett inlägg jag skrev 3 mars 2011 om konsertminnen. Håll till godo!

I mina dar har jag har inte varit på så där himla många konserter. Det har liksom inte varit min grej. Ändock har jag en del roliga minnen som jag tänkte dela med mej av så här på torsdagseftermiddagen.

1. 1982: Kim Larsen i Scandinavium. Det jag mest kommer ihåg var att jag som 8-åring knappt såg nåt när alla vuxna ställde sej upp för att applådera mot slutet av konserten. Jag såg honom året efter på Liseberg och då var det bättre för man kunde stå vid sidan och se lite mer. Han har alltid varit en showman, den gode Kim, och hans musik har egentligen aldrig varit dålig på nåt vis. Lite dåliga val av producenter och ett helt missriktat försök att slå sej in på USA-marknaden men de synderna är förlåtna för länge sen.

2. 1984 eller 1985: Monica Törnell på Liseberg. Det ösregnade men folk stannade kvar ändå vilket hon tackade för. Hon bjöd på alla då kända låtar och de var bättre där än på skivan.

3. 1992: Status Quo på Kristinehov. Kristinehov är en herrgård i sydöstra Skåne där det finns en stor öppen plats för artister att uppträda på. Rockrävarna Status Quo kom dit för en spelning i juli 1992 med DAD som förband. DAD bjöd på en spektakulär konsert med en stor soffa på scen och en intensiv sångare som knappt kunde bärga sej förrän han fick sjunga och sjunga och sjunga. Dock kunde inget de gjorde mäta sej med den energi Status Quo hade när de kom igång. Det var en veritabel vägg av ljud från början till slut. Alla de låtar jag lärt mej älska genom åren spelades plus några från då senaste plattan "Rock 'til you drop". Jag och min storebror var där och jag bara njöt.

Lite kuriosa från den konserten är att en stor grupp MC-knuttar hade kommit för att digga. En av dom gick undan för att utnyttja naturens stora badrum och det slutade med en tupplur mot en sten sen killen och hans balanssinne inte längre kom överens om vad som var upprätt. En annan kille fick sej en avsugning av en tjej som han aldrig hade träffat förut. Killen och min bror utväxlade förvånade blickar. Efteråt hade vi svårt att höra i mer än ett dygn. Men det var värt det. Jag fick en tröja också som tyvärr gick sönder många år senare.

4. 1992: Dire Straits på Stockholms stadion. Dire Straits kom till Sverige på sin världsturné för att göra reklam för senaste plattan "On Every Street" och jag som älskat deras musik sen liten parvel fick chansen då min bror hade fått biljetter. Det blev jag, min bror och en tjejkompis till honom som åkte. Förband var nåt som hette Was Not Was och det var ett sömnpiller utan dess like. Så många som gick för att köpa korv på en gång har jag aldrig sett! Själva huvudkonserten blev lite stel, Mark Knopfler verkade ointresserad i början vilket verkade smitta av sej på publiken. På läktarna gick då vågen runt vilket fick Knopfler att bara följa den med blicken med tydligt intresse. Det höjde hans andar för resten av konserten var verkligen ösig.

1999: Status Quo i Eskilstuna. Det var egentligen inte nån konsert vi gick på utan vi hade vägarna förbi och det var ju omöjligt att undgå att höra dom. Det var en skön konsert även om gubbarna såg lite små ut så där på avstånd. Skönt att se och höra dom spela "Backwater" i alla fall. Det är en sjuhelsikes låt som det bara inte går att sitta still när den går igång på allvar.

Sen dess har det inte blivit några konserter. Pengarna har inte räckt till och här i Malung är det nästan bara dansband som gäller. Det är ingen musikstil jag gillar speciellt och när det är Dansbandsveckan här brukar jag hålla mej undan i görligaste mån. Nån gång ska man väl få pengar till en riktig konsert igen.



"Okej, det är egentligen inte mycket som förändrats, men tillräckligt för att man ska haja till."

lördag 28 februari 2015

Det stora vansinnet

Jag vill gärna ha kontakt med andra människor så jag pratar gärna eller lyssnar på andra som pratar. Vilket ibland innebär att jag lämnar min arbetsplats för att söka upp dom jag anser vara värda att prata med eller lyssna på. Det är påfallande ofta arbetsrelaterade saker som inleder mitt snackande. Sen blir det väl ofta att det spårar ur och handlar om allt annat än jobb, vilket inte gillas av ledningen som tycker att jag latar mej för mycket.
Så jag och andra som också vill ha kontakt ska helst bara vara robotar som är vid arbetsplatsen och gör vad det nu är vi håller på med. Kontakten med andra människor ska vara minimal och helst via det meddelandesystem vi har över datorerna. Men vissa fattar tydligen inte att mänsklig kontakt är en del av jobbet. Vi har inte våra jobb inom så kallade sociala företag för att vara drönare som utan att tänka jobbar på tills klockan ringer. Ett socialt företag handlar om att skapa trygghet i form av mänsklig kontakt med andra människor i samma situation. Vi har nog med asociala och osociala människor i denna världen så det räcker och blir över.

Ett socialt företag handlar som sagt om att skapa en trygg arbetsplats med möjlighet för den som vill ha ett arbete att få arbeta samtidigt som han/hon får möjligheten att träffa andra människor och få kontakt. Mitt kontaktnät har sakta vuxit tack vare detta. Jag sitter inte bara vid datorn och har den kontakten utan jag träffar andra och sakta men säkert får jag kontakt ute på stan också. Sen att jag bufflar mej fram i vissa lägen och uppenbarligen skrämmer vissa är inte bra, men jag får väl lära mej att kontrollera den sidan av mej själv.

Jag skulle vilja påstå att det vi gör "ute på golvet" (vi skannar och redigerar foton från privata samlingar och enskilda journalister där jag arbetar) har mycket större betydelse för samhället än man skulle kunna tro. Det handlar om att skapa och bevara minnen för eftervärlden och om man då samlas då och då för att diskutera de foton vi skannar in, och det samtalet växer till nåt mer privat eller nån diskussion om nåt vidare ämne så har ledningen inget med det att göra. Vi jobbar likafullt för det. Vi är inte där för att se till att en växel ligger rätt i spåret eller att nån panna fungerar som den ska. Vi jobbar på socialt företag för att vara sociala och se till att vår del av samhället fungerar.

Visst kan jag också tycka att det blir för mycket babbel ibland och att det kan tyckas som att jag och andra med mej inte gör något konstruktivt arbete eftersom samtalen kan bli rätt långa men här har jag faktiskt nåt konkret att skylla på. Våra datorer. Vi skannar med skannrar från Canon och datorerna vi sitter med är från Fujitsu. Hemska saker som jag helst vill slippa. Medan dom skannar man kan man inte använda Photoshop till något speciellt eftersom skanningsprogrammet då tar över helt. Resten av datorn blir då till internet eller kolla foton man redan skannat in. Det kan man göra med ett bildvisningsprogram. Men sånt går fort och sen blir man social igen och vill ha kontakt. Speciellt för mej som bara sitter hemma på kammaren så fort arbetsdagen är över är kontakten viktig.

Jag har en rumskompis som jag kan prata med om både det ena och det andra men det händer att han har lurarna på så jag antar att han inte vill bli störd vid dessa tillfällen så jag söker mej ut till andra att prata med eller diskutera nåt i en text jag inte förstår. Vi ska nämligen namnge varje foto efter den text som följer med. Men många verkar gilla att skriva så otydligt de bara kan. Det är bland annat vid såna tillfällen jag passar på att söka mänsklig kontakt. Jag vill ha hjälp med att tyda "hieroglyferna" som skrivits. Så jag går ifrån min arbetsplats, ibland med papper i hand, ibland inte, för att söka hjälp och samtidigt få interaktion som det så vackert heter.

Jag vill ju också lära mej vara mer social av andra. Hur ska jag kunna göra det om jag är "fast" vid min arbetsplats? Det här arbetet har gett mej modet att se världen på ett annat vis än för bara några år sen. Kanske jag ska vara ännu mer modig och se vad jobbet kan göra för mej?

Det är faktiskt lite tröttsamt att ha fasta arbetsplaner där spontana tankerusningar och plötsliga infall inte direkt uppmuntras, i alla fall inte när det gäller att utveckla arbetet och momenten. Jag är en spontan och impulsiv människa, vilket inte gillas av alla har jag förstått. Många på mitt jobb behöver struktur men då kan de säga det direkt till mej istället för att gå på omvägar så att jag får höra det i efterhand. Konstruktiv kritik ska yttras så att så många som möjligt får höra den. Även när det gäller ens personlighet och behov. Ens personlighet är ingen privat angelägenhet eftersom det är den som bestämmer hur man bemöter världen.

Jag vill påstå att de bästa idéerna på mitt jobb har varit dom som spontant har kommits på och sen byggts vidare på av andra. Jag kan inte ta åt mej äran för modellfotograferingen eftersom den kom hittades på av en annan (hon tog bara foton på kläderna när de hängde på galge eller på en docka) och sen byggde jag vidare på den tanken genom att ta med en riktig människa. Men det var en stundens ingivelse för oss båda. Samma sak med gamla foton som sätts ut i skyltfönster. Den idén var också en sorts stundens ingivelse för den som kom på den.

Det är väl spontaniteten och min ovilja att sitta vid datorn (internet är ingen social verksamhet, det är ett nätverk av drömmar utan behov av direkt interaktion mellan fyra ögon). som gör att jag söker kontakt med andra. Synd att chefen bara ser mej när jag interagerar med andra. Då jobbar jag ju inte...



"Knowing your own darkness is the best method for dealing with the darknesses of other people."

Populära inlägg