måndag 1 september 2014

Tema natur: Följ ett vulkanutbrott direkt


Följ vulkanen Bárðarbunga och dess pågående utbrott direkt via YouTube. Just i skrivande stund stiger en ask- och gaspelare upp från en av kratrarna på dess sluttningar. Skalven känns alltmer och snön smälter. Folk oroar sej över eventuellt glaciärvatten som kommer att forsa om vulkanen börjar smälta isen, men just nu är den relativt lugn. Vi får se framtiden an, som man säger.



"Det är ingen som har nämnt att det var viktigt"

söndag 31 augusti 2014

Rösta inte på Miljöpartiet!

Bild av Josh.
Vad du än röstar på, ge inte Miljöpartiet chansen att påverka politiken mer än de redan gör. De står för en politik som förstör regnskogar, slösar bort åkermark och röjer mark för vindkraftverk - ofta i bioenergins namn. Sen hjälper man till att sprida lögner om isarna i Arktis, trots att dessa har vederlagts gång på gång. Påståendet från Al Gore år 2007att isarna i Arktis kunde vara bort om somrarna från i år och framåt har kommit på skam. I år har sommarens packis varit större än på många år, vilket inte fått några större rubriker i svenska tidningar, men i Storbritannien skrivs det desto mer. Bland annat har Daily Mail gjort det.

Nå, Åsa Romson et al, vad har ni att säga om dessa anklagelser? En författare skriver om ett helt annat ämne och han frågar sej vem man kan lita på. Jag vet i alla fall att jag inte kan lita på Miljöpartiet så länge det finns miljöfascister i det partiet.



"And I quietly go out of my mind"

lördag 30 augusti 2014

Tema religion: Vår religiösa evolution som jag ser den del 1-5

Vår religiösa evolution - samtliga fem delar

Två gånger tidigare har jag lagt upp detta och denna gången hoppas jag att fler reagerar. Jag har uppdaterat texten något och inkluderat länkar till aktuella händelser.

Jag lägger upp detta som jag skrev det vid respektive tillfällen. Det kan mycket troligt att det blir ändringar i framtiden. Det är väldigt kondenserat det jag skrivit här. Om någon hittar sakfel eller annat är det bara att skriva en kommentar. Jag tycker själv att jag inte helt lyckats beskriva hur vi blev religiösa utan det blev mest tradiga fakta som inte direkt för diskussionen vidare. För att kunna förklara varför vi blev religiösa måste man nog sätta sej in i hur hjärnan förändrades av allt vi gjorde och såg omkring oss. Den biten har jag inte riktigt förmått klura ut i mina texter, men det kanske blir förståeligt mot bakgrunden av hur samhällena har utvecklats och hur religionerna har förändrats med samhällena. Ha det i åtanke när ni läser mina alster.

Den övergripande frågan är förstås varför gudar och gudinnor som Marduk, Inanna och Tor inte skulle vara lika realistiska att tillbe som Yahweh och Allah. De var ju trots allt lika verkliga för folken för 4000 år sen som stenen i Mecka, korset eller torahrullarna är för dagens troende.

___________________
Först publicerad 20 februari 2011:

Vår religiösa evolution - del ett

Jag har berört detta ämne tidigare men först nu tänker jag ta steget ut och försöka förklara på egen hand hur vi kom att bli religiösa. Det hänger förstås samman med vår hjärnas utveckling och vår påföljande ökade förståelse för vår omvärld. Religion är en biprodukt av denna ökade förståelse och  - kan man säga - en länk till att förstå vår egen utveckling. Hur började då religionerna hos oss människor?

Man vet från utgrävningar i Spanien att det finns tecken som tyder på att Homo Heidelbergensis verkar ha hedrat sina döda genom att lägga deras kroppar i olika håligheter och sen slänga ner stenverktyg till dom. Ett tecken på att man sett sina fränder som nåt mer än bara andra individer i stammen. Att denna hypotes inte slagit väl an hos alla arkeologer må vara hänt. Vi kan vare sej bevisa eller vederlägga denna tanke. Dock är det kittlande att redan för ca en halv miljon år sen kan olika riter av denna typ ha utspelat sej bland våra förfäder. Jag tänker acceptera den här hypotesen tills någon kan bevisa utan tvivel att det är fel. Men jag tänker inte heller försvara den eftersom den inte är bevisad. Jag bara säger att tror på den i nuläget.

Neandertalarna hade också begravningsritualer, blommor och ockra verkar ha spritts ut över den döde, kanske som en hälsning från stammen. Huruvida de trodde på ett liv efter detta eller ej kommer vi aldrig att få klarhet i. En förfäderskult behöver inte ha själavandring eller ens en odödlig själ för att fungera. Märk väl att många de äldsta kulturer vi känner till inte har med sånt alla gånger utan att andarna är komna av naturen själv. Andarna välkomnar då en av de sina från den vanliga världen.

Bland oss moderna människor har nån form av religiositet funnits länge. Ristningar på stenar och hällar har man hållit på med väldigt länge, kanske så länge som ca 80 000 år. Vad dessa streck betyder är okänt men man kan gissa sej till att vissa har velat bevara något som länge funnits i ens huvud. Vi kallar det idag för kultur men frågan är om inte det är ett tidigt exempel på organiserad religion av något slag. Strecken kanske var ett sätt att komma i kontakt med det där som man ansåg sej tro på, andar från världen omkring en. Det man inte kunde förklara men ändå ville kunna förstå blev förståeligt om man tolkade det som andar, andar som behövde blidkas så att inte elden eller floden tog en.
Venusstatyetter kallas dessa figurer som har hittats i hela Europa och som tillverkades för ca 30,000 år sen.
Grottmålningar och små figurer (som den ovan) vittnar om en typ av religion som baserades på en väldigt jordnära form av panteon (uppsättning av gudomar). Vissa av figurinerna verkar vara tvekönade, dvs de ser ut som en kvinnas könsorgan eller kanske som en kvinnofigur från ett håll men vänder man upp och ner på dom ser de faktiskt ut som ett manligt könsorgan. Dessa är ca 25 000 år gamla. En form av mänskliga gudomar höll på att växa fram. Till en början verkar de ha varit närmast hermafroditer men sen kom mer könsspecifika drag fram.

_______________________________________________________
Först publicerad 4 mars 2011:

Vår religiösa evolution - del två

I förra delen avhandlade jag de första möjliga religiösa tecknen hos våra förfäder och de arter som föregick vår egen. Nu har vi kommit fram till perioden strax efter istidens höjdpunkt i Europa och Asien, ca 25 000 år sen. Hällmålningar och grottmålningar har vid det här laget existerat länge i Australien och Asien, så även i Europa men nu tas ett ytterligare steg i människans religiösa evolution. Grottmålningarna blir alltmer intrikata och beskrivande, nästan som om de som målade dom velat berätta en historia. Ändå känner man klart igen de tecken som långt senare skulle användas av folk i Sibirien och även i vissa delar av Europa ända in på 1900-talet, schamanismen.

Här finns den tidens djur avbildade; grottlejon, ullhårig noshörning, mammut, vanligt lejon, häst, jättehjort, nötkreatur (uroxe alltså), rådjur, varg, alla dessa djur plus människorna själva som tycks dansa mellan dom varav en del av dessa människor verkar ha djurens kroppar på sej, ett tydligt tecken på att man identifierar sej med de djur man jagar eller ser varje dag på annat vis. Detta är en del av schamanismen. Inom denna form av religiositet kretsar allt kring tanken på att naturen är besjälad på något vis. Varje aspekt av den har ett eget väsen, en identitet eller åtminstone ett medvetande. En schaman har till uppgift att ta reda på om andarna vill något speciellt och om det är ok att döda ett djur för maten och klädernas skull. Det är fortfarande en rätt könlös religion och vitt skild från den hermafroditiska religion som växte fram samtidigt i Europa. Förmodligen var dessa synsätt inte direkt i konflikt med varandra eftersom populationerna i världen vid den här tiden var relativt små och sällan sågs annat än vid olika fester.
Grottmålningar i Lascauxgrottan, ca 17 000 år gamla.
Av det arkeologiska material som lämnats kvar åt eftervärlden är det inte mycket som kan tolkas i religiösa termer från den här tiden. Vi har grottmålningarna, vi har några enstaka figurer i trä, ben och alabaster som tycks föreställa människor i trans eller nåt liknande. Danser tycks också ha förekommit för vissa målningar avbildar vad ser ut som sånt. Av en del tolkningar av grottmålningarna att döma fäste man ganska stor vikt vid konstellationernas positioner på himlen när man skulle jaga. Möjligen är det från den här tiden som uppfattningen att Orion (jägaren på grekiska) är den stjärnbild som styr när jakten ska börja. Den syns under hela året men är mestadels undanskymd utom under just perioden september-oktober då den traditionella jakten i Europa och Asien började förr i tiden. Vi vet att konstellationerna ändrar utseende beroende på hur vårt solsystem rör sej i förhållande till andra stjärnor och hur jordens lutning är under en period på ca 26 000 år. För ca 25 000 år sen såg stjärnbilderna ut ungefär som idag. Sen ändrades dessa för att för ca 13 000 år sen vara lite olika beroende på jordens lutning. Sen ändrades detta sakta till dagens stjärnhimmel.

Det är en ganska lång period i människans historia som domineras av denna och liknande religioner. Inte förrän för ca 12 000 år sen börjar saker hända som leder till en förändring av folks religioner. Men det är en annan historia.

_______________________________________________________
Först publicerad 27 mars 2011:

Vår religiösa evolution - del tre

Välkomna till den tredje delen i min tolkning av hur människan blev religiös. Vi börjar så sakteliga närma oss den tid vi kallar historisk tid. Fortfarande är religionerna svåra att uttolka för oss men en del klara mönster syns faktiskt. Framför allt är varje områdes religioner präglade av den verksamhet och det djurliv som dominerar där. Tjurar dominerar bilder och statyetter i området runt Medelhavet, längre österut finns får och getter bland avbildningarna och i norr finns hästar, hjortar och nån enstaka varg eller gris. Men ett ställe sticker ut speciellt vid den här civilisationens eras början, för ca 12 000 år sen. Det är ett område i dagens Turkiet, i dess sydöstra del invid gränsen till dagens Irak och Syrien. Stället heter Göbekli Tepe och här höll man ceremonier där ormar tycks ha haft en central betydelse.

Inte bara ormar utan gamar tycks ha varit föremål för dyrkan här liksom de typiska lejonen, tjurarna och andra djur man var medvetna om. Göbekli Tepe är det äldsta tempel vi känner till och det är med såna här byggnader som man har kunnat sluta sej till att människan börjar övergå från att leva ett nomadiskt till mer bofast liv. Jordbruk och boskapsskötsel börjar bli alltmer gällande och för att kunna mätta alla munnar behövs ett stationärt liv. In i dessa människors liv kommer också en mer organiserad religion med vad som redan nu är ett eget stånd, en egen klass inom samhället, präster. Göbekli Tepe kom att användas i närmare 4000 år innan det övergavs och sakta förföll i glömska till 1964 då ett amerikanskt arkeologilag bestämde sej för att ta en titt på det.

Det näst äldsta tempel, Nevali Cori, vi känner till ligger också i trakten och är ca 11 000 år gammalt. Även här tycks man ha dyrkat ormar, gamar och andra djur och liksom i Göbekli Tepe växte det fram ett samhälle här så småningom. Här har man hittat flera hundra små figuriner i lera och man har beräknat att temperaturen för att bränna dessa små figurer bör ha varit minst 500 grader. Man har från detta dragit konklusionen att man började bränna figurer flera tusen år innan krukor av den typ vi använder idag kom på modet. Krus och annan keramik börjar uppkomma vid ungefär samma tid som Nevali Cori och Göbekli Tepe är i bruk men det är sällsynt före ca 9000 år sen.

En stad växte så småningom upp i templets närhet och när det templet övergavs för ca 8000 år sen övergavs även staden. Det är i den vevan som som städer som Catal Huyuk och längre söderut Jeriko börjar växa fram på allvar. Dessa städer hade också gamdyrkan och man tror att man lade ut sina döda åt gamarna för att på så sätt bli av med det illaluktande köttet på kropparna. Förmodligen såg man gamarna antingen som gudar eller gudarnas utsända.

Det panteon av djur som dominerar den lite äldre perioden hos templet blev med tiden urmodigt allteftersom man mer och mer övergick till stationärt liv med jordbruk och boskapsskötsel som bas. Att då karva in de djur man tidigare antingen jagade eller levde med so nomader var inte lika lockande för dessa bofasta människor. En mer människocentrerad religion växte också fram.

Den här perioden brukar kallas neolitikum (latinisering av grekiska neo, ny och lithos, sten) och är alltså ett finare ord för sena stenåldern. Det är en period i människans historia då man övergår från nomadliv till stationärt liv med städer och byar samt ett alltmer avancerat styre. De präster vi kände som schamaner i förra delen av denna serie om religionen hade inte direkt hört hemma här. De religioner som tycks ha varit rådande här är mer avancerade. Man tillber inte längre naturen som andar utan som en manifestation av sej själva. Naturen är till för människorna och man ber om gudarnas tillåtelse att använda den. Gudarna är inte längre i naturen utan mer utanför allt annat, i en annan dimension så att säga.

Figurerna som ska föreställa gudomar blir alltmer avancerade och symboliska. Innan var det mer rakt på sak, handlade det om jakt föreställde figurinerna en jaktgud eller -gudinna. Var det om sex hade figurinerna stora könsorgan av endera sorten. Nu är det mer allegoriskt beskrivet och det handlar mer och mer om maktsymboler. Ta den här gudinnan som exempel:
Figur i lera från Catal Huyuk
Den föreställer vad som ser ut som en frodig kvinna som sitter på en stor tron och föder fram ett barn. På tronens karmar tronar huvuden av vad som kan vara lejon eller pantrar. Den sortens associationer finns betydligt senare i vår tid med beskrivningar av modet hos ett lejon, att man ska vara tålmodig och stark som ett lejon.

Någon specifikt dominerande gudom verkar inte ha funnits över hela världen som senare tider har utan varje region har sitt panteon. Bland de första jordbrukarna och boskapsskötare verkar diverse kvinnliga eller manliga fruktbarhetsgudomar ha dominerat och bland de styrande verkar maktbaserade gudomar med kraften att skapa och förstöra världar ha haft en minst lika stor betydelse. Nomaderna som levde kvar hade fortfarande en ganska könlös eller tvekönad form av gudom man tillbad. Vi får förstås ha i åtanke att långt ifrån allt är utgrävt och vi vet inte om dessa figurer man hittat blev kvar när städerna övergavs och att de viktigaste figurerna togs med vid flytten. Dock kan man genom jämförelse med senare tiders religioner i samma trakter sluta sej till att de tolkningar som gjorts i stort sett stämmer.

En tanke jag har fått är att det handlar om en beskyddarsymbolik. Lejonhonor skyddar sina ungar frenetiskt och det gör många andra djur också. Hannarna tar den yttre delen av reviret och är således inte lika intressanta ur den aspekten. Styrka är inte alltid den viktigaste aspekten vid beskydd utan det handlar om att hela tiden vara på anfallaren och hindra denne från att nå ungarna. Det kan ha gett upphov till de gudinnor vi ser, som den i lera som jag pratat om ovan. Därför är tanken om monoteism helt fel eftersom det lägger ihop allt detta, revirtänkande, beskyddarinstinkt, styrka och omhändertagande i en och samma gudom. Men mer om det i del fem. Del fyra behandlar den sena neolitikum och hur det sakta blir ett än mer avancerad religionsutförande i världen.

_________________________________________________
Först publicerad 1 april 2011:




Vår religiösa evolution - del fyra

Det verkar som om människan som art kastade alla kopplingar till riktigt gamla gudar och gudinnor överbord när de klev in i historiens ljus för knappt 6000 år sen. Åtminstone gjorde de styrande det för de gudar som beskrivs i legenderna är väldigt långt från de andar och dualistiska gudomar som styrde människors liv under stenålderns tidigare skeden. Före den dokumenterade tiden hos oss människor var hermafroditiska gudomar vanliga liksom dyrkandet av själva naturen. Gudarna var väl inte alltid snälla men oftast var de lätta att ha att göra med. Men med civilisationen och stadsstaterna verkar en mer människocentrerad kult uppkomma. Gudarna får mer makt över människor och berättelserna om dom tyder på att man från de styrandes sida velat inympa en känsla av vördnad för de som styrde ett område i gudarnas namn. Gudomarna var ett medel för att nå denna maktposition.

Gudarna sågs som hårda, elaka och ofta som en sorts orättvisa mäktiga föräldrar visavi människorna. Sjukdomar, översvämningar, jordskred och liknande sågs liksom förr som ett straff från gudarna för nåt människorna gjort fel. De var snara till våld och ofta dödade de varandra också. Dessa berättelser ter sej för undertecknad som en mytartad beskrivning av länge sedan verkliga händelser som sen vävts in i de redan befintliga myterna om gudarna som levt kvar sen andarnas tid för så många tusentals år sen.

Ju längre tillbaka i tiden en händelse har ägt rum, desto mer övernaturlig och följaktligen mindre trovärdig verkar den vara. Det framgår mer och mer ju längre forskningen har kommit att det rör sej om förfädersdyrkan när man talar om gudar. Förfäderna blev gudar som man sen tappade kontakten med allteftersom seklerna gick. Förfädersdyrkan fanns även före historisk tid men från och med den dokumenterade eran är denna dyrkan mer subtil, dold under lager som försöker göra gudarna allsmäktiga och odödliga, vilket de inte verkar ha varit förr. Tidlösa var nog de andar man tillbad men inte odödliga. Det är också under den här tiden som tanken på ett paradis och/eller ett liv efter döden börjar göra sej gällande på allvar.

I Mesopotamien (grekiska ordet för Mellanflodslandet, område mellan floderna Eufrat och Tigris i dagens Irak) växte en religion fram som var lika stark oberoende av vilket folk som för tillfället styrde. Man bara bytte namn på gudomarna när ett nytt folk tog över. I övrigt var allt detsamma. Den här religionen fick allteftersom tiden gick mer makt över människorna, till den grad att all individualitet tidvis verkar ha försvunnit. Denna kollektivism finns fortfarande kvar och på sätt och vis är den gamla religionen kvar där, även om den bara kallas nåt annat och har en enda gud. Martyrerna är dock ett eko av de tidigare undergudarna. Frågan är var oskulderna som det talas om i såväl kristendom som islam passar in i det hela.


Inanna, sumerernas fruktbarhetsgudinna. Bland babylonier och kananéer kallades hon Ishtar respektive Asherah. Hon var en lättretlig och våldsam gudinna. Erotiken var hennes vapen.
 Det är från den här tiden och platsen som den äldsta nedskrivningen av den så kallade syndafloden finns. Vad det än var för en översvämning så måste den ha varit stor eftersom många kulturer talar om den. Men märk väl, det är enbart kustlevande kulturer och de vid låglandområden som talar om en stor översvämning. Inåt land och i bergen finns inga såna berättelser och inte alla vid kusten heller berättar om den. Möjligen har folkminnet på diverse platser blandat ihop historier bevarade från istidens slut med senare tiders mer lokala översvämningar som frammanat jämförelser.

I Egypten växte en lika potent religion fram där vördnad för de styrande ledde fram till att den högste, farao, t o m sågs som en gud i mänsklig form. På samma gång som han var gudarnas representant på jorden var han en gud i sej. Amon eller Amun var den högste guden här och han sades vara alla andra gudar i en enda. Här har vi alltså för första gången en tankegång som långt senare skulle leda till monoteismen. Den första huvudguden var Ra, en solgud. Han kallades även Aton, vilket betyder skiva. Detta alternativa namn skulle komma att bli en vändpunkt för människan och hennes förhållande till religion.

Trots att all makt nominellt låg hos farao var det prästerskapet och arméerna som hade den reella makten, vilket också skulle komma att bli den vanligaste formen av styre i hela världen från och med denna tid. Framför allt var det prästerskapet i tempelkomplexet i Thebe som dyrkade Amon-Ra som överguden kommit att kallas som hade mest makt. Detta ville farao Akhenaton ändra på. Vid sitt trontillträde 1350 f v t hette han Amenhotep IV men bara några år efter detta bytte han så namn och tillsammans med sin hustru tillika medregent Nefertiti satte han igång att omdana hela Egypten. De gamla gudarna förbjöds helt och kulten av solskivan, Aton eller Aten, påbjöds. Detta gjorde prästerna i Thebe rasande. De förväntades nu helt och hållet dyrka EN enda gud!

Detta var den första monoteistiska religion vi känner till. Experimentet var dock inte lyckat för redan när Akhenaton dog 1334 f v t avskaffades monoteismen och polyteismen återkom med full kraft. Tanken på en monoteistisk religion dog dock inte och inom 1000 år efter hans död hade en dualistisk religion skapats som så småningom blev en monoteistisk religion. Den har jag avhandlat i inlägget om Asherah, guds hustru, härom dagen. Sök på hennes namn så bör det inlägget vara lätt att hitta.

I Kina och Indien blev andedyrkan kvar lite längre och det blev mer av en vad-som-än-finns-omkring-en-är-en-gud-religion av det hela. Berättelserna är dock lika dubbelbottnade som längre västerut och lika diffusa vad gäller synen på människans roll i det hela. Talande här är bland annat guden Vishnu som i en av sina avatarer (sanskrit: nedstigningar), Krishna, talar om att han blivit en världsförgörare och att han nu ska demonstrera sin makt för människorna. Detta står i en av hinduismens äldsta skrifter, Bhagavad Gita, guds sång. Av texten att döma är kungen Arjuna, som Krishna riktar sina ord till slagen av häpnad och skräck. Krishna undervisar då den unge kungen i yoga för att vägleda honom inför den kommande striden.

I nästa avsnitt ska jag avhandla den så kallade indoeuropeiska religionen, om det nu kan ha funnits en sådan.

_____________________________________________________
Först publicerad 13 april 2011:


Vår religiösa evolution - del fem

Uppdatering 2011-04-15: Lite extra material om Oden och en löslig hypotes kring hans ursprung.

Finns det en indoeuropeisk religion? Frågan är felställd, har det funnits en indoeuropeisk religion, är mer korrekt i sammanhanget. Då får man kanske ta upp vad som menas med indoeuropeisk. Det är inte direkt en term som direkt kan översättas till ett visst folkslag eftersom det är en term som skapats inom lingvistiken, närmare bestämt inom den del av lingvistiken som behandlar etymologi, läran om ordens sanna betydelse.

Hela tanken på nåt som skulle kunna kallas indoeuropeiskt kommer från början av 1800-talet när tyska forskare tog fasta på vad engelsmannen William Jones skrev om släktskapet mellan hans eget språk, sanskrit, grekiska och andra språk i slutet av 1700-talet. Jones hade 1786 i en skrift kallad "The Sanscrit Language" postulerat en tanke på att alla dessa språk kan ha haft en gemensam föregångare. Nåt namn för denna familj av språk kom aldrig Jones med själv men under 1800-talet uppstod en rad termer innan man fastnade för indoeuropeiska språk. Jones var förstås inte först med denna tanke men det var han som fick tanken att fastna hos språkforskare ute i Europa.

Ganska snart sattes en rad språkregler upp för ett tänkt gemensamt språkligt ursprung allteftersom man fann hur grammatiken fungerade hos olika språk. Keltiska språk befanns höra till gruppen liksom de flesta av främre Asiens språk. Slaviska språk fördes rätt tidigt dit och genom fynden i skarven mellan 1800-talet och 1900-talet av tochariska och hettitiska kunde man lägga en hel del pusselbitar till den växande vetenskap som alltmer blev en del av den tidens stora upptäckter. Problemet med hettitiskan, vars äldsta texter är nästan 4000 år gamla, var att den förde ett tänkt gemensamt ursprung så långt tillbaka att det inte fanns några skriftliga källor. När så den engelske matematikern och språkforskaren Michael Ventris på 1950-talet tillsammans med kollegan John Chadwick lyckades avkoda de texter på Kreta som kallades Linear B som en föregångare till grekiskan, och som sen visade sej vara ca 3500 år gamla, visade det sej att språken för ca 4000 år sen verkar ha varit såpass skilda åt att ett tänkt ursprung måste skjutas ända tillbaka till kanske 1000 år innan dess, om språkforskarnas modeller skulle stämma.

Ända sen dess har det pågått en strid bland olika forskare som hävdat än det ena än det andra kring detta indoeuropeiska ursprung. Det finns de som hävdar att det var en enhetlig grupp som förde den kultur vi kallar jordbrukarkulturen till Europas hjärtland och samma sak till Indien för ca 6000 år sen. Sen finns det de som hävdar att det var en löslig union av folk av olika ursprung som hade samma eller åtminstone liknande språk och som förde en idé i form av språket med sej när jordbruket fördes vidare från Mellanöstern där det en gång uppstod.

Genetiken har numera en gång för alla avvisat alla tankar på ett enhetligt folk som fört ett språk och en kultur med sej. Det har snarare rört sej om närbesläktade grupperingar som sakta men säkert arbetat sej generation för generation i olika riktningar. Här har de tagit intryck av de rådande stämningar som funnits på platserna dit man kommit. Något egentligt urland har inte hittats, ännu. Det man vet är att folken i Europa till stora delar härstammar från olika folk som kom via Turkiet och Svarta havets alla stränder och som haft det gemensamt att de haft jordbruket med sej. Om de talat ett enda språk eller flera är omöjligt att veta eftersom skrift inte fanns för dessa människor vid den här tiden; vi talar om perioden 9000-6000 år sen. Det tog alltså 3000 år att etablera jordbruket i Europa. Att vi talar om ett dominant språk är inte omöjligt i det här fallet eftersom det visar sej att de som brukade jorden var bofasta till skillnad från de tidigare invånarna som var jägare och samlare. Huruvida dessa var benägna att ofta byta språk eller ej kan vi bara spekulera i men man vet från den tidiga perioden av jordbrukarkulturen att det skedde möten mellan dessa olika grupper. Det vet man genom DNA-undersökningar av skelett utgrävda vid olika platser runtom i Europa.

Många människor i Europa, majoriteten av dom faktiskt, har helt andra genetiska ursprung än de som förde med sej jordbruket från Mellanöstern men ändå talar de språk som hör till den indoeuropeiska språkfamiljen. Det är då frågan om överföring av språk. Det är ett välkänt faktum från historisk tid att eliten talade ett språk medan vanligt folk talade ett annat. Många gånger smälte dessa samman till antingen elitens språk eller folkets språk. Ibland skapades ett hybridspråk, som i dagens Frankrike där grunden för franskan är ett keltiskt-romerskt konglomerat med stora inslag av germanskt ordförråd. Många gånger är de keltiska och romerska orden så blandade med varandra att man har svårt att skilja dom åt. Europa är i stort sett en återvändsgränd genetiskt sett för människor som först och främst sökte sej till varmare breddgrader under istiden. Det var först med det varmare vädret efter istiden som de stora folkvandringarna tycks ha ägt rum.

Nu kommer vi så till frågan om dessa jordbrukare hade en specifik gemensam indoeuropeisk religion. Utan tvivel är guden Tor samma person som sin hettitiska motsvarighet Tarhunt och sin galliska dito Taranis. Namnlikheten säger så åtminstone. Men berättelserna är inte helt överensstämmande. De är förstås lokalt färgade av de områden de är gudomar i. Tor är t ex begiven på att äta fläsk och slåss med och mot jättar. Fläsk finns inte i alla delar av det så kallade indoeuropeiska språkområdet så hans motsvarighet äter nåt annat på andra håll.

Men här slutar kopplingen till de andra gudarna. Tor är åskguden, en position som i många andra religioner inom den indoeuropeiska sfären innehas av huvudguden. Ta grekernas Zeus eller romarnas Jupiter. Deras namn betyder kort och gott gud. Jupiter betyder t o m gud fader. Namnet Tor betyder dånaren, därav första ledet i ordet tordön. Tor åker alltid vagn eller går till fots, vilket tyder på att han är en gud som vanligt folk tillber. Han verkar inte ha varit någon gud som eliten tillbad. Det är förstås möjligt att han en gång i tiden varit högre i rang eftersom han är så prominent i sagorna och myterna.

Den gud vars namn annars bäst stämmer överens med Jupiter och Zeus är Tyr, den enarmade guden. Problemet här är att han beskrivs som varande av jättesläkt som anslutit sej till Asarna, vilket är namnet på den gudafamilj som i myterna har mest att säga till om. Ordet as betyder gud. Det är det gemensamma indoeuropeiska ordet för gud. Heter du Åsa betyder ditt namn gudinna. Heter du Oskar betyder ditt namn gudaspjut. Det finns en annan gudafamilj, Vanerna, vilken verkar ha varit en tidigare religion mer inriktad på jordbruk och boskapsskötsel. Asarna verkar ha varit krigargudar. Detta ger ett hum om det system som verkar ha varit det gemensamma för alla indoeuropeiska folk, nämligen de tre stånden. Överst var prästerna och ledarna med dom, i mitten var krigarna och på botten var bönderna, fiskarna och hantverkarna. Det var ett system som skulle komma att existera så länge stamsystemet existerade. Det slogs sönder av de stora imperierna för ca 2000-1500 år sen då feodalismen sakta började införas i Europa och Asien.

Åter till dessa gudar och vad för system de återspeglade. De översta gudarna hade den gamla mystiska rollen av förmedlare av kunskap från fordom, på samma sätt som schamanerna en gång hade, och representerade eliten. Krigargudarna representerade då krigarstånden med deras privilegier och roll som försvarare av ett rike. Fruktbarhetsgudarna var lite lägre men representerade ändå naturens vildsinthet och åtnjöt således en särställning. Vanligt folk hade sina jordbrukargudar att förlita sej till. Tor verkar ha varit en högreståndsgud som bara puttats ner ett pinnhål när nya religioner kom. Samma sak med Tyr.

Om vi då lämnar Tor därhän kommer vi till en annan gud vars namn antyder att han är en verklig härskare från forna tider. Det är Frej, ett namn som betyder den främste, den förste. Han är jordbrukets gud framför alla och som sådan har han många motsvarigheter även utanför den indoeuropeiska språksfären, dock inte till namnet. Att hans namn betyder den främste skvallrar om att han bör ha varit de tidiga bosättarnas högste gud vid någon tidpunkt. Dock vet man inte hur länge denna period som högsta hönset varade. Det finns en indikation på att han varit betydelsefull länge i och med att han ses som urfadern till den kungasläkt som styrde en tidig version av det som skulle komma att bli Sverige. Det är en kungaätt vars medlemmar som bäst har en svag koppling till verkliga händelser. Det är ganska troligt att de existerat men att det som hänt dom såsom de är beskrivna i gamla sagor har blåsts upp för att få dom att verka mer märkvärdiga än de var när de levde.

Indiens religion, eller snarare religioner, är starkt påverkad av de folk som levt här i flera tusen år. Berättelserna är helt klart påverkade av olika lokala händelser, platser och varelser. Ganesha, elefantguden, har självklart ingen motsvarighet i Europa. På samma sätt verkar Oden bland de germanska folken sakna direkta motsvarigheter bland andra religioner inom den indoeuropeiska språksfären. Oden, vars namn betyder raseri, dyker upp rätt sent i Norden. De äldsta spåren av dyrkan åt honom är från åren runt vår tideräknings början för ca 2000 år sen. Dock är gestalten bakom Oden mycket äldre än så. Han kallas många namn, Gaut, Tund och Allfader. Hans ankomst som Oden sammanfaller i mångt och mycket med införandet av en soldatreligion i Romarriket kallad Mithraismen, efter en gud vid namn Mithras. Dyrkan av Mithras sammanfaller också med Oden på ett annat vis. De som tillbad endera krigsguden var oftast högre befäl och de höll sina mässor i slutna rum. Det var alltså till stor del en militär elit som dyrkade såväl Oden som Mithras.

Det som skiljer dom åt är det faktum att Oden aldrig har med tjurar att göra vilket Mithras verkligen har. Jag får den uppfattningen att de som skrev ner myterna och sagorna på Island och i Norge för ca 900 år sen, de var kristna förresten, blandade ihop olika religioner med verkliga händelser som inte hade skrivits ner förrän vid denna tidpunkt. Jag är nämligen övertygad om att det inte fanns en eller två religioner i Norden före kristendomens införande utan många, små och lokala religioner som hade det gemensamt att de hade ett gemensamt arv i den religion deras jordbrukande och boskapsskötande föregångare hade med sej. En dansk författare och skribent som skrev på latin i början av 1200-talet, Saxo Grammaticus, skrev att Oden kom från Turkiet ca 1200 år före hans tid. För 2000 år sen bodde förstås turkarna inte där de bor idag utan längre österut, men det var det området de bebor idag Saxo menade. Oden ska ha varit en vanlig man som införde en ny religion, dog på ön Fyn och efter sin död upphöjd till gud av en tacksam befolkning. Staden Odense är uppkallad efter honom och är en av Danmarks äldsta boplatser.

Om man bortser från möjligheten att Saxo kan ha hittat på alltihop har han rätt i åtminstone en sak, Oden börjar man inte dyrka förrän ungefär vid just vår tideräknings början för ca 2000 år sen. Det där att han var en vanlig man som startade en religion säger faktiskt en del om hur han beskrivs i myterna. Han beskrivs väldigt noga; han är enögd, grå i hyn och hela kroppen är långsmal. Han går alltid omkring och grubblar, känner ånger inför saker han gjort och måste göra. Just den biten med ånger passar inte in på de flesta gudar vars beskrivning verkar vara som sinnesbilden av en psykopat. Oden dyrkas inte heller längre norrut i Norden än ca Jämtland och Hälsingland.

Jag vågar mej här på en tankegång som är följande: Oden var en vanlig man med stark karisma som under sin mission för att få folk med sej identifierade sej med en redan befintlig gudom vars existens är otvetydig. Det är samma gudom som romarnas Merkurius och gallernas Lugus. Det är dödsguden, den som även rår över armén som är redo att offra sej i strid. Oden var förstås inte hans namn, det är bara en beteckning eller varför inte artistnamn. Man skulle kunna se personen bakom Oden som en galler som flydde undan romarna från Mindre Asien upp till Norden och där etablerade en ny religion baserad på en för både kelter och germaner gemensam grund, den grund som även romare och andra folk hade haft.

Hunnen så här långt i mitt resonemang kan det vara intressant att se att skillnaderna mellan de olika gudarna är större än likheterna. Ändå är likheterna så stora att man inte kan komma ifrån att en gemensam form av religion mellan de olika folken som utgjorde den tidigaste formen av det vi idag kallar indoeuropéer bör ha existerat i nån form. Vi har sett att även om ett betydande inslag av folk från Mellanöstern förde med sej jordbruket har Europas befolkning i stort sett haft en kontinuerlig genetisk uppsättning ända sen slutet av paleolitikum, alltså ca 20 000-15 000 år sen. De från Mellanöstern komna jordbrukarna verkar inte ha stött på några problem att blanda sej och sin kultur med de redan befintliga populationerna. Dock verkar infödingarna haft lätt för att ta till sej det nya sättet att leva och verka. Det verkar som om språken byttes lika enkelt som det är att byta kläder mellan dag och natt.

Bevis på språkbyte från den här tiden finns förstås inte men indicier tyder på att så har skett eftersom i stort sett varje språk har minst ett så kallat mysterieord som inte går att förklara etymologiskt. Dessa ord kan vara rester av tidigare språk som de moderna språken praktiskt taget kört över.

Så vad tror ni, har det funnits en indoeuropeisk religion eller ej? På samma vis kan man fråga sej om de turkiska folken hade en gemensam religion och de afroasiatiska folken också hade det. Vi får anledning att återkomma till detta i framtida delar av denna serie.



"Somehow we're going somewhere"

fredag 29 augusti 2014

S&M

(Följande ingress ska helst läsas högt med finlandssvensk intonation, för bästa komiska effekt.)

Kära väljare!

Det är valår i år och partierna gör sitt bästa för att övertyga oss om deras förträfflighet. Vad sägs om lite S&M efter valet. Hur det än går kommer vi ju alla att förlora, piskrapp för piskrapp. Men en del väljare tycks vara riktiga självplågare, för de vill så gärna se denna regering bli verklighet. Vad tycker ni, kära väljare, om detta förslag? Vill du se Socialdemokraterna och Moderaterna i samma regering?

(Nu kan du sluta läsa med finlandssvensk intonation.)

Piskrapp och hårda ord. Så är det i S&M-världen har jag hört. Om vissa väljare får som dom vill kan det bli S&M i regeringen också, samtidigt. Själv tycker jag det skulle vara spännande att se om det går att få dessa betongpartier att samarbeta. I vilket fall som helst tror jag valet blir en besvikelse för alla involverade partier, i det att jag inte tror någotdera blocket får egen majoritet. Det öppnar för en politisk av hela havet stormar, vilket bara är bra. Det ger politiker och tjänstemän nåt att fundera på.
Bild av Hans Lindström.



"Friend or foe?"

torsdag 28 augusti 2014

Sy'n goruchwylio goruchwylwyr?

Dags att hetta upp valrörelsen lite, med den fråga endast vissa politiskt intresserade vågar ta upp, övervakningen. Det är inte så konstigt att de stora partiernas politiker inte vill ta i denna frågan, de har ju satsat sin själ i den apparat som man säger endast ska övervaka kriminella element. Varför ska då alla vi andra också bli lagrade, allt vi skriver och gör på internet? Det är kränkande, det är dyrt (vi ska förstås betala notan!) och och har ingen påvisad effekt på kriminaliteten.
Bild från Erixon.com
Ja, varför ska vi lagra data från internet när det inte har någon betydelse för hur vi löser brott som begås i samhället? Det lagrade ska sparas, officiellt, i ett halvår, men vad hindrar FRA och andra från att spara detta i all evighet? Vad har vi för möjlighet att få insyn i det dessa människor håller på med? Nu när myndigheterna och politikerna fått smäll på fingrarna för datalagringsdirektivet fortsätter man i alla fall. Då kan man fråga sej; vems ärenden går man om övervakningen fortsätter?

Jag är faktiskt besviken på de partier som annars gillar att ta upp populära frågor inte vågar ta tag i denna frågan. Inte ens Sverigedemokraterna eller Feministiskt Initiativ, som hade kunnat få ett invandrarperspektiv respektive genusperspektiv på frågan, vågar ta tag i ämnet. Är övervakningen och datalagringen så farlig att ta upp till diskussion?

Rubriken betyder för övrigt vem övervakar övervakarna på walesiska.



"The answer, my friend, 
is blowin´ in the wind
the answer is blowin´ in the wind"

onsdag 27 augusti 2014

Religion SKA kritiseras!

Tycker man inte om böneutrop eller klingande klockor ska man ha rätten att säga sin mening utan att myndigheterna ska dra till med världens sämsta lagstiftning, nämligen hets mot folkgrupp. Hela den lagstiftningen anser jag vara ett enda stort skämt, ett hån mot allt vad yttrandefriheten står för. Den lagstiftningen är egentligen bara en felsatsning för att rädda människor ska få skydd mot det dom hatar allra mest, konfrontation med sina fobier.

Jag anser att hets mot folkgrupp inte kan appliceras på religioner. Religioner består inte av folkgrupper utan är ett tvärsnitt av hela grupperingar i ett samhälle. De överbryggar gränser och folkgrupper vilket inte direkt är kopplat till nåt specifikt folk. De som känner sej förnärmade av att kritik uttalas mot dom måste acceptera den kritiken, hur plumpt sagd den än är. Jag är förvånad att det blivit rättssak av en visserligen nedsättande kommentar om böneutropen. Klandervärt men definitivt inte nåt att dra inför tingsrätten.

Utan att egentligen vilja förolämpa någon vill jag säga att det ligger i den organiserade religionen att inte vilja acceptera vare sej oliktänkande eller kritik mot den egna doktrinen. I vissa fall agerar de troende i enlighet med sin maktställning och dödar de oliktänkande. Det är alltså av största vikt att vi ser till att religiösa människor INTE får politisk makt nog att styra ett helt samhälle. Samma sak som att låta politiken bli religion, som i öststaterna mellan 1945 och 1991.

Så det är fullt tillåtet att kritisera alla aspekter hos religioner, men också hos religiösa. Den som sej i leken ger får leka tåla, säger ordstävet och det bör alla rätta sej efter. Att anmäla någon för att han/hon säger nåt dumt, är inte bara fel från maktens sida, det är ett oerhört slöseri med juristernas resurser. Detta borde slängas ut fortare än kvickt.



"Everything I do
I do for money"

tisdag 26 augusti 2014

Busstrubbel och en diskussion om pengar

Jag brukar inte kommentera lokala företeelser här, men nu känner jag att jag måste ta upp det som hände på en bussresa till Borlänge igår. Det är inget allvarligt och fick inga konsekvenser för mej eller någon av passagerarna, men för det till stora delar landstingsägda bussbolaget Dalatrafik fick det alldeles säkert konsekvenser, monetära sådana. Det visade sej nämligen att morgonturen till Borlänge saknade möjligheter att ta upp pengar. Det fanns ingen apparat för kontanter, ej heller för att läsa av kort och betalning via kort har man inte kommit igång med riktigt. Det är på gång, säger man.

Ingen passagerare behövde alltså betala på hela resan. Det var allt som allt runt 20 personer som åkte med. Det är några tusen kr som Dalatrafik missade där på grund av slarv med betalningsrutinerna. Tro nu inte att jag beklagar detta. Tvärtom så är jag nöjd med det som inträffade, eftersom jag anser att vi borde ha råd med gratis kollektivtrafik i vårt moderna samhälle. Skatterna är tillräckligt höga och pengarna skyfflas tillräckligt bra inom systemet att det inte borde vara några problem med gratis resor.

Det är inte kommunalskatten i sej, vare sej hög eller låg, som är problemet, problemet ligger i hur pengarna används och av hur ekonomin verkar skötas runtom i landets 290 kommuner att döma är inte speciellt bra ställt med pengarnas väl och ve. Våra ickevalda tjänstemän leker med pengarna och vips verkar dom inte räcka till allt som behövs. Om det är på kommunal eller statlig nivå denna lek äger rum vill jag låta vara osagt men faktum kvarstår: Det sitter klåpare och sköter om våra skattekronor! Ska vi rösta på politiker som låter detta fortgå? Det är visserligen tjänstemännen som sköter om våra pengar, men det är politikernas idéer som får pengarna att gå lite hur som helst.

Jag ser i vilket fall som helst fram emot fler gratisturer.



"In the fire, the king will come.
Thunder rolls, piper and drum.
Evil sons, overrun,

Count their sins - judgment comes."

måndag 25 augusti 2014

Religiositeten och ignoransen

Jag tycker om religioner. De är så härligt naiva och fyllda av berättelser om figurer vars exempel vi ska följa och vars egenskaper vi ska dyrka. Många av dom är lite fåniga och handlar mest om saker som inte direkt har någon betydelse för ett modernt samhälle, men många följer blint deras budskap i alla fall.

Men...

...jag ogillar starkt religiösa och deras sätt att vilja styra och ställa över andra. Den religiösa retoriken har genomsyrat våra liv att det är svårt att skilja den från vanligt tal. Många religiösa människor vill inte veta av kritik mot deras syn på världen. De vill inte få sin värld ruckad på av tankar och idéer som inte stämmer överens med den doktrin deras religion föreskriver, och abnormiteter tolkar man ofta på ett sätt så de passar in i den verklighet de lever i. Människor som säger saker de inte gillar ignorerar man eller försöker tysta.
Det verkar tyvärr som om religiositet och ignorans går hand i hand. Kunskap om annat än det som stöds av ens religiösa övertygelser är inte värt pappret det är skrivet på. På detta vis är religiösa människor många gånger värre än rasister och främlingsfientliga eftersom de inte bara anser sej vara bättre än vissa typer av människor, utan alla andra som inte är som dom själva. Men sån här ovilja inför saker som deras religion inte omfattar leder till en djup okunskap som i slutändan gör att de med äkta kunskap får mer och mer inflytande i samhället och till slut har vi en elit som kan nästintill allt och en stor publik som kan väldigt lite.

Kort sagt, de vill inte veta!



"Flarpy Blunderguff"

söndag 24 augusti 2014

Min favoritmusik: Just Supposin'


Redan omslaget talar om för en vilket kaxigt album detta är. Enda problemet jag har med det är att jag inte ser nån klippa eller båt som killen kan ha hoppat från. Vinkeln han befinner sej i talar nämligen om att han relativt nyligen har påbörjat hoppet. Precis utanför bild kan det förstås befinna sej en båt. Inte en klippa för det skulle synas vågsvall och krusningar som blir när vatten möter land.

Musiken då? Jo, den är det inget fel på. Status Quo öser på som vanligt med sin småtuffa rock, lätt kryddad med blues, brittisk pop och country.  1980 tycker man att Status Quo skulle ha följt många andra bands exempel och hoppat på new wave-vågen, men icke då. Man dundrar på med sin lite tyngre rock och struntar till och med i den nya heavy metal-våg som börjar dra över Storbritannien.

Bästa låten är inledningen, What You're Proposing,  en låt om en kille som visst försökte kränga på Francis Rossi en gitarr. Det är en präktig shuffle med rullande rytm som i princip kan hålla på hur länge som helst.

Sen rullar musiken på i ett ganska stadigt tempo. Det som skiljer dom åt är tonarten och attityden i respektive låt. Hela produktionen känns skön, luftig. Samarbetet med Pip Williams har lärt bandet hur man producerar en platta och nu när de står på egna ben igen (Williams hade fått erbjudande att producera The Moody Blues och fick inte tid över för Quo) så blir produktionen luftigare och varje instrument hörs bättre. Förmodligen är det hjälpen från John Eden, som hjälpt till med varje platta från 1977 och framåt, som gör produktionen så bra.

Musiken på Just Supposin´ är så grundläggande, så enkel utan krusiduller, att den känns fräsch att lyssna på än idag. Det finns inga tidstypiska syntar eller trummaskiner, inte heller några överdrivna soloprestationer. Rick Parfitts stora låt här är Don't Drive My Car, en låt som dagens feminister absolut inte skulle gilla att lyssna på.

Hela skivan avslutas okaraktäristiskt med en väldigt lugn låt ironiskt nog betitlad Rock And Roll. Den liknar mest av allt svensk dansbandsmusik men är mer atmosfärisk och har bättre struktur än den svenska musikstilen. Det sägs att den inte skulle vara med på skivan alls men verkade ha hittat in där i alla fall.

Egentligen skulle jag kunna nämna alla låtarna här, hur bra de är och varför jag rekommenderar dom enskilt, men jag tycker faktiskt att hela plattan är värd att lyssna igenom utan att stanna upp nån enda gång. Det kan du göra efter femte eller sjätte avlyssningen. Ta gärna en paus efter första avlyssningen och tänk efter hur du känner dej efter att ha hört denna platta. Det är en perfekt ingångsplatta för den som är nyfiken på Status Quo. Den är inspelad mitt i deras karriär, när fortfarande den besättning som gjorde bandet berömt var intakt. Det betyder Francis Rossi, Rick Parfitt, Alan Lancaster och John Coghlan, utökad med Andrew Bown som bidrar med många bra låtar här.

Dessa tre låtar kan jag specifikt nämna för den som vill höra bra boogierock: Lies, Over The Edge och den malande Coming And Going. Nåväl, ut och skaffa dej ett ex av denna skiva!



"Ah ah ah ah, don't drive my car
Stay where you are (sweet lady!), stay where you are
'Cos I'm telling you woman
Now don't you push me too far
I'm telling you straight, don't drive my car
"

lördag 23 augusti 2014

Mina tankar kring halshuggningen av James Foley

Jag har inte sett filmen där journalisten James Foley mördas, och tänker inte göra det heller. Det har inget med oviljan att se nåt obehagligt att göra, jag skulle kanske våga se det, men jag anser att man ger förövarna extra reklam för sitt sjuka dåd genom att visa det. Man ska inte ge dom för mycket utrymme. De har rätt att yttra sej, men de har absolut inte rätten att döda någon för att han yttrar sej i enlighet med den mänskliga rätten till yttrandefrihet.

När nu snaran tycks dras åt kring dessa fegisar, som inte vågade visa sina ansikten i de filmer de gjort och följaktligen inte vågar stå för det dom gjort, hoppas jag att de får plikta för sina dåd genom att de hängs ut i media som de mördare de är. Men skriv inte ut namnen på dom. Det är namnet som lever vidare och ger upphov till felaktig hjältedyrkan. Ansiktena bör man dock visa så folk får se hur de ser ut.

Att de inte vågar visa sina ansikten i bild tyder på att de vet om innerst inne att det dom gör är fel. Annars skulle de inte ha masker på sej. Alla terrorister och mördare är egentligen bara fegisar som inte vågar stå för sina åsikter, om de nu har några. Men, alla våldsverkares åsikter är i realiteten irrelevanta. De har rätt att prata, men jag och många andra med mej har rätten att ignorera yttranden som inte har någon betydelse för oss. Våld förändrar inte den synen.



"Det har gått jättebra hela vägen"

fredag 22 augusti 2014

Dumheter världen över

EU-byråkraterna har slagit till igen. Nu förbjuder man kraftfulla dammsugare för hushållen, med hänvisning till miljödirektiven. Gränsen sätts till 1600 watt och allt över det är en direkt miljöfara i och med att högre effekt anses skada vår miljö. Skippat fysiklektionerna i plugget kanske? Jag kan inte tänka mej att omvandlingen av energi genom en dammsugarmotor ska ha nån större effekt på miljön.

Fick inte visa brösten så nu anmäls simhallen till Diskrimineringsombudsmannen. Det gör hon rätt i. Det är inte nåt viktorianskt samhälle vi lever i. Vi borde ha rätt att yttra oss som vi vill, även med våra kroppar. Kom ihåg att en naken kropp är nåt naturligt och ju mer man ser av den desto mindre åtråvärd blir den. Det är åtminstone min erfarenhet. En naken kropp blir i längden rätt tradig att glutta på. Dubbelmoralen kommer in när man påstår att barnen skulle fara illa av att se en naken kropp, eller delar av den, när det egentligen är ens egen prydhet som kommer i dagen.

Här är svensken som slåss för ISIS, skriver Aftonbladet. Snarare, här är fjanten som tror att han är en hjälte. Att slåss för nåt som bara leder till lidande och förtryck kan aldrig vara bra. Dessutom kan man ju fråga sej varför han slåss i Irak. Vad har han, som ju är utlänning där, där att göra? Vad har dessa tokar att vinna på att göra andra människors liv till ett veritabelt helvete? Det ska inte behöva påpekas, men jag gör det ändå; ISIS står inte för islam, de står för extremism, förtryck och diktatur.

På tal om dumheter begångna av människor som ogillar oliktänkande, Hamas mördade arton människor för att de ska ha haft kontakter med Israel för att hjälpa till att döda ledande medlemmar i Hamas. Ju förr vi får bort hökarna i Israel och inom Hamas desto bättre.

Miljöpartiet vill ha bort Bromma flygplats för de stör sej på bullret från flygplanen. Ok, mina två frågor blir då dessa: 1) Var ska man förlägga den istället? 2) Varför byggde man bostäder så nära flygfältet över huvud taget om man visste vilka ljudnivåer det kan bli här? Det är som att bygga ett hus vid havet och sen klaga på havslukten.



"Tyst nu, Gösta, det är klart att vi ska ha en TV i husvagnen"

torsdag 21 augusti 2014

Vetenskapshörnan: Skrämmande fakta om vår matproduktion

Idag är det inte för att vara arrogant eller besserwisser som jag presenterar en massa fakta, utan för att skrämma er som jag bistår er med dessa fakta.

Mat slängs i tonvis, ett enormt slöseri som har uppbackning av byråkrater och andra paragrafryttare världen över. Det är beräknat att vi producerar mat för 26 miljarder människor varje år. Jämför med det faktum att vi är sju miljarder just nu. Så nog är vi slösaktiga alltid. Samtidigt är det beräknat att upp till 70 % av all mat som produceras i utvecklingsländerna aldrig når matbordet i dessa länder. Problemet? Bristen på kylskåp och frysanläggningar. Som tur är växer utvecklingsländernas ekonomier, sakta men säkert. Vi får helt enkelt hoppas att de inom en inte alltför avlägsen framtid kommer ikapp oss gällande lagringsproblemet.

Det klagas i högan sky på genmodifierade grödor och dito mat, men faktiskt äter vi ju alla genmodifierad mat varje dag. Termen genmodifiering syftar inte på nån typ i vit rock som tar ett prov på nån gröda för att sen behandla provet i en apparat, som sen spottar fram en massa nya preparat redo att användas i frön som sen blir till nya plantor. Nej, genmodifiering syftar på allt man gör för att på mänsklig väg förbättra plantornas växtegenskaper så det blir mer mat för oss alla. Motsvarande gäller för djuren vi vårdar. Genmodifiering innebär att människan tar på sej ansvaret att ändra evolutionen för egen vinning. För de djur och plantor vi handskas med dagligen har det inneburit att de fått det bättre.

De får skydd, de ger oss mat och i vissa fall beskyddar de oss med. Andra djur och plantor, som vi inte bryr oss om eller ogillar, har också fått det bättre på grund av oss. Det är alltså inte genmodifieringen i sej det är fel på utan det är ofta de höga priserna och patenthysterin som är de stora bovarna i dramat. De som utför den moderna genmodifieringen säljer sina produkter till så höga priser att många fattiga länder sällan har råd med de bästa utsädena. Sen har vi också patentlagstiftningen som förbjuder andra att forska vidare många gånger. Byråkraterna är även här på lagstiftarnas sida.

Sammantaget kan vi klart och tydligt säga att vi absolut inte lider någon brist på mat och det borde inte finnas svält heller. Byråkrati, vilket är ren och odestillerad ondska, sätter alltför ofta käppar i hjulet för den sortens utveckling som leder till att alla får mat idag. Men utvecklingen kommer ändå att se till att fattiga får mat, en dag. Tack vare insatser från frivilligorganisationer och enskilda människor som drivs av äkta altruism.




"If you want praise, die. If you want blame, marry."

Min favoritmusik: Bad Luck


Jag trodde inte att jag skulle hitta nåt nytt i bluesrockens förlovade land, men nyligen hörde jag för första gången nåt som fick mej att hoppa högt inombords av glädje. Ett holländskt band vid namn Flavium som 1975 gav ut sitt debutalbum, Bad Luck, kom min väg via YouTube. Jag klickade på länken för att jag tyckte både titeln på plattan och bandnamnet verkade häftiga.

Själva musiken är inte speciellt nyskapande, elektrisk blues av samma snitt som Eric Clapton, Jeff Beck och Savoy Brown höll på med vid samma tid, men det är just sån bluesrock jag gillar allra mest. Det blir ännu bättre av att det är folk från Nederländerna som spelar. Vi är inte direkt överösta av musik från kontinenten numera. Golden Earring och Focus är väl undantagen och då är det nog bara deras respektive största framgångar som nån gång får spelningar i radion (Radar Love respektive Sylvia). Det faktum att jag aldrig hört talas om Flavium tidigare säger mej två saker: dels har jag inte letat tillräckligt ordentligt samt dels spelas riktig bluesrock alldeles för sällan i radio, oavsett om vi talar om vanlig radio eller musikradio.

Detta är alltså ren och skär elektrisk bluesrock av samma snitt som Eric Clapton, Foghat och Savoy Brown. Den är väsensskild från Golden Earring och Focus, som mer höll på med hårdrock respektive progressiv rock vid samma tid. Musiken är sprittande och även om låtarna, främst då första låten Thumbing Back West och och titelspåret Bad Luck, följer bluesens ramar närmast slaviskt i ackordföljderna och tonlägena så är det fräscht för varje ny låt och sångaren låter som en riktig bluessångare från den elektriska eran. Musiken är positiv utan att vara för glad. Blues ska ju vara negativitetens högborg inom modern musik.

Sista spåret, Buy Me A Bottle, låter faktiskt som nåt som Foghat hade kunnat göra. Tanken går till musiken på plattorna "Rock'n'roll Outlaws" och "Fool For The City". Vissa av låtarna ger också utrymme åt 1970-talets favoritklaviatur, hammondorgeln. Den hörs väldigt mycket här. Som alltid med bluesrock av det här snittet hörs munspel då och då i låtarna, men det är gitarren som dominerar ljudbilden. Allt som allt en mycket trevlig upplevelse. Gå på YouTube som jag gjorde och lyssna noga. Gillar du bluesrock så gillar du Flavium.




"Buy me a bottle, a bottle of gin
I need to comfort the state I'm in"

onsdag 20 augusti 2014

Min favoritmusik: Pathfinder


Härligare omslag till Beggars Operas platta Pathfinder från 1972 får man leta länge efter. Själva framsidan är redan i sej så absurd att man bara häpnar; en astronaut sitter till häst! Men det blir bättre. Originalomslaget går att veckla ut så man får denna bild:

Rymdmusik kanske nu någon tror att det är på plattan. Starka syntar som ger atmosfäriska toner som bakgrund till en stillsam orkester med gitarrer och trummor. Men icke då. Detta är 1972 års motsvarighet till senare tiders black metal, och alla gånger bättre än något ur den genren. Sju låtar med ganska mörka texter och en mörk underton, allt skickligt orkestrerat av gitarristen Ricky Gardiner. Stundtals är det ganska tung musik, man blandar in folkmusik i mixen, och gitarren används flitigt. Faktum är att det instrument med tangenter som används mest här är dom på en hammondorgel.

Musikaliskt rör vi oss i den progressiva rockens territorier, symfonisk rock med lite folkmusik och jazz stoppat in här och där. Detta är skottarnas tredje album (jag har inte hört de två första i sin helhet, endast enstaka låtar som jag dock gillar väldigt mycket) och det märks att de kan sina saker vid detta laget. Sångaren Martin Griffiths är också han felfri och stämmorna han och Gardiner ibland ger sej in i ger en extra dimension åt låtarna, som är sju till antalet.

Här får man sej till livs bland annat häxförföljelser, en resa i (den inre) rymden, en åtta minuter lång cover på den minst sagt knäppa Macarthur Park, en satanistisk kvinna som man verkligen ska akta sej för samt hajar som blir till haggis.

Pathfinder är en perfekt platta att börja med om du vill lära känna symfonisk rock av den finare sorten. Välkomna ombord, hoppas det hårda språket i texterna inte skrämmer för mycket.



"Sister of satan
Your scorpion sits by your side
(That's the evil of Madam Doubtfire)
Deep in the darkness
Your dervishes dance and deride
(That's the evil of Madam Doubtfire)"

tisdag 19 augusti 2014

Dumheter världen över

Var rädd, väldigt rädd! I alla fall om du håller på ISIS. Det kvittar om du har koranens ord på din sida, som Howard Bloom så entusiastiskt beskriver det i videon nedan, för nu kommer folk med än större behov av att vinna, och de vill vinna därför att livet hänger på det. Det övertrumfar allt religiöst nonsens alla gånger.

Nu har miljöfjantarna tagit sej vatten över huvudet, igen. Man påstår än en gång att jordens resurser är slut. Brittiska The Guardian påstod 2002 att jordens resurser skulle ta slut först 2050. 2012 skrev Weekly World News att resurserna skulle ta slut 2015. Nu påstår alltså Världsnaturfonden att vi har levt över de tillgångar vi har tillgång till i naturen på ett år, nu i augusti. Hur kan de veta det? Vilka kriterier använder man? Jag ser då rakt inget som pekar på att vi överutnyttjar vår planets resurser. Snarare har vi blivit duktigare på att använda det som finns samt att vi har kunnat skapa resurser för många fler människor än som finns nu på jorden. Vi är sju miljarder men äter för närvarande för det dubbla. Däri ligger problemet.

Äntligen någon som tycker som jag gör i frågan om Vänsterpartiets syn på vinster i den offentliga sektorn. Jag anser att problemet inte ligger i vinsterna i sej, utan i det faktum att det över huvud taget finns en diskussion om offentlig kontra privat sektor gällande vården. Det är självklart att det ska få finnas alternativ till det staten håller på med. Vinsten ligger inte i att samla in pengar som de vårdbehövande betalar, vinsten består i att de sjuka blir friska, eller friskare. Sen måste ju såväl offentlig som privat sektor kunna gå med vinst så att verksamheten går runt. Det Jonas Sjöstedt & co har snöat in på är att vinsterna används oetiskt och omoraliskt inom vissa företag. De som gör så är undantaget från normen och de tas om hand av systemet. Tidningarna ger ofta en felaktig bild av problemen inom vård och skola. Men politiker och journalister älskar att göra hönsfarmar av en enda fjäder.


När ska rånare fatta att det knappt finns några pengar kvar i omlopp? Vi har ju gått över till det kontantlösa samhället. Hör ni, gör som alla andra, kom till internet och lura skjortan av alla lättlurade stackare istället.

Kasta tårtor på politiker och andra större figurer i samhället trodde jag var dött som företeelse sen länge. Det är ju bara en fluga, som Ines Uusman sa om internet på sin tid. Men jag ser inte tårtor i samma utsträckning som kastas på samma vis som vi idag använder internet. Dumma fjant som kastar tårta när man kan äta den!



"Jag verkar ibland lite ensam, men en cowboy är stark som en stut
För om jag skaffar mig vänner så blirJag en i mängden och då är det slut!"

Populära inlägg