måndag 15 september 2014

Vem är invandrare?

Följande inlägg har inget med det nu (tack och lov!) avslutade valet att göra. Det är en allvarlig och vetenskaplig diskussion som har med DNA och arkeologi att göra, det vill säga verkligheten. Politiska ideologier och andra dumheter har ingen plats i denna diskussion.

Tekniskt sett är vi alla invandrare, eller barn till invandrare, oavsett var i världen vi bor. Ska vi ta Norden som ett isolerat exempel är vi huvudsakligen ättlingar till ett större antal folkgrupper som på olika vis befolkade området med början för ca 6000 år sen. De som kom hit före dom var inte så många, och långtifrån alla idag levande kan räkna sin härkomst till dessa eftersom de allra första, som kom hit för ca 13,000 år sen förresten, sen dess har uppblandats och assimilerats ordentligt sen dess.

Förvirrande? Det är det inte. Det ligger i människans natur att röra på sej och beblanda sej med varandra. Det ligger också i människans natur att vara lite misstänksamma och/eller nyfikna visavi varandra. Vi har ju bevisligen blandat oss med neandertalarna som delat med sej av minst 2 % av sina gener till oss, och de var ändå bara till hälften av samma art som vi är.

De som idag kommer hit från andra länder är få i jämförelse med den veritabla flodvåg av invandrare som sköljde in över oss under medeltiden i form av tyskar från lågländerna, så kallade lågtyskar. De ligger bakom nära hälften av vårt språkförråd. Det gick så långt att man tvingades stifta en lag i Stockholm på 1400-talet som förbjöd stadens råd att innehålla fler än hälften tysktalande. Där kan vi tala om främlingsfientlighet.

Till sist lämnar jag den vetenskapliga delen och går in på rena rama spekulationer. Jag tänker inte främst på de politiska partier som hyser främlingsmisstänksamma eller direkt xenofoba individer (vilket i praktiken är samtliga riksdagspartier!), utan de som röstar på våra partier, och hyser såna åsikter. Vad har de emot främlingar? Kanske de egentligen bara ogillar intränglingar och utbölingar i gemen? Vem vet?



"Jag har tillfrågat honom. Han bejakade frågan med ett bestämt nej"

söndag 14 september 2014

Kulturarvsdagen idag - i krigens spår.

Det är kulturarvsdagen idag (jag låtsas ignorera det andra spektaklet som också äger rum idag!) och jag är förvånad att ingen brytt sej om att rapportera det. Som framgår av bilden nedan är temat krig och vad som sker i krigens spår, dvs hur krigen påverkar kulturen. Hela dagen berättas det på olika ställen om offren för krigens fasor. Vill du inte rösta, eller har redan gjort det, och befinner dej nära något av de ställen som länken ovan tipsar om är det bara att ta dej dit och läs på om människorna som upplevt krig på nära håll.

På nåt sätt känns det fräschare att uppleva kultur, även om vi talar om krig, än politik...





"Jag har läst eder annons efter en organist och skollärare, antingen herre eller dam. Då jag i flera år varit båda delarna, har jag äran att erbjuda eder min tjänst"

lördag 13 september 2014

Tema fotografering: Fågelskådning och kronisk hosta (vilken sorts fotograf är jag?)

Ett videoinlägg på YouTube (se nedan) om att specialisera sej som fotograf fick mej att fundera på vilken sorts fotograf jag är. Jag har provat på det mesta de senaste två åren, allt utom paparazzi och nakenmodeller. Det kanske kommer det med. Det bästa jag åstadkommit är porträtt, ofta improviserade sådana, om jag själv får säga det. På förslag från fotografen i videon nedan har jag skapat en presentationssida för mina favoritfoton, vilket för närvarande innebär porträtt och andra foton jag hittills tagit.


Men vad ska jag specialisera mej på? Fåglar? Jag har en kronisk hosta ända sen jag sprang i minusgrader och då drog på mej nåt i halsen. Den gör sej gällande när jag ätit eller är lite stressad så det är en kombination av fysisk retning och nåt psykosomatiskt. Det är inte direkt bra om man vill sitta på pass vid Hornborgasjön eller Tåkern. Tänk er situationen: Hela sjön är full med fåglar, så hostar jag till och ett moln av fåglar lyfter när de skräms av min retning i halsen. Då blir jag nog inte populär bland ornitologer och fågelskådare.

Nej, jag får nog satsa på porträttfotograferingen, möjligen med gatufotograferingen som sidolinje. Det är kul att dokumentera folk i rörelse när de inte är medvetna om att man plåtar dom. Hostan märks inte lika mycket där. Hoppas nån gillar mina foton. Jag gör det i alla fall.



"Igår begravdes i Bamberg en av de få ännu levande veteranerna från 1815."

fredag 12 september 2014

Tema människan: Ett land, ett folk?

Vad är ett folk och vad har denna beteckning med länder att göra? Per definition är folk en beteckning för ett antal människor som lever tillsammans i ett antal grupper, i byar eller till och med städer. De har en form av gemensam kultur, som vuxit fram genom att man tytt sej till varandra. Ett folk är alltså den grupp med människor som valt att leva tillsammans för att få skydd mot väder och vind, samt för att kunna leva av marken mer effektivt.

Termen "ett land, ett folk" som en del av rubriken kommer av är från ett av nationalsocialisternas slagord (Ein Volk, Ein Reich, Ein Führer) under 1930-talet då man med propagandans hjälp lyckades slå i tyskarna att de verkligen var ett enda folk, trots att man även utan att känna till DNA-tekniken kan se hur olika tyskarna är från norr till söder och väst till öst, och var även då. Tyskheten betonades och alla med någorlunda "ariska" drag lyftes fram. Att bayrare och saxare inte alltid tålde varann brydde man sej inte om.

Jag har i flera inlägg försökt hitta vad som kan kallas svenskt (sök igenom min blogg med sökorden svenskhet eller svensk) och kommit fram till att man egentligen bara kan säga att vi har en ytlig kultur gemensamt som går tillbaka till stenålderns allra senaste del, och denna gemensamma kultur har med tiden spätts ut med lokala kulturer och invandrande människor som bidragit med sina kulturyttringar.

Någon egentlig svenskhet finns heller inte, om man menar att vi har ett gemensamt ursprung med ett gemensamt språk och kultur. Den har förstås vuxit fram de senaste 200 åren genom först Gustaf III, var centralfiguren i framtagandet av vad som kom att kallas sverigedräkten. En nordiskhet finns dock, och det anser jag vara värt att satsa på. Inte för att utestänga andra människor utan för att visa världen vilken särart vi har gentemot andras särarter.

Vad jag menar med kultur här är förstås att man talar på ett visst sätt med varandra, uppför sej på ett visst sätt gentemot sina egna, spelar en viss typ av musik, skapar en viss typ av bruksföremål, samt att man lever av marken på ett sätt som passar såväl marken som en själv Mycket av det kommer förstås från de allra första människorna som bosatte sej här i Norden för ca 10,000 år sen. De hade kontakt med varandra och bildade så småningom allianser och minihövdingadömen med en större eller mindre hövding. Men något folk fanns inte, ej heller ett land. Det är en modern tolkning utifrån de nationalistiska strömningar som drog fram över Europa för ca 200 år sen.

DNA-mässigt är Europa ett virrvarr av människor som vandrat in i denna världsdel under minst 30,000 års tid. Den mest intensiva vandringen ägde rum för ca 1500 år sen då persiska folk, hunner, goter, araber och många andra formligen rusade in i Europa och bidrog till genpoolen. Så vi må vara ett land, ett folk rent nationellt, men vare sej kulturellt, vetenskapligt eller historiskt sett är vi det. Vi som lever nu är resultatet av flera tusen års evolution. Vi är vinnarna, rent evolutionärt. Det låter kallt men så är det. Vinna behöver nödvändigtvis inte betyda segra. Det kan likaväl betyda att man drar in inkomst. Vi har dragit in den inkomst som behövs för att leva idag. De som kom före oss gjorde så för att vi ska få leva. Kanske vi alla i hela världen är ett enda folk...



"They got groupies for their bands 
And all I got is my right hand"

torsdag 11 september 2014

Valspurt


Härmed avslutar jag mitt politiska engagemang för denna valrörelsen. Det har helt enkelt varit för mycket valfläsk, tomma ord, överdrifter, undanflykter och halvlögner från oärliga politiker. Det ska bli skönt är allt återgår till det onormala igen. Vem som vinner valet? Inte vi väljare...



"Kaavi sockens tingslag har på grund av vansinne förklarat två personer omyndiga"

onsdag 10 september 2014

Tema språk: Dialekter del ett

Från och med idag börjar jag på en diskussionsserie om dialekter. Dialekter är per definition en del av ett större språk med större eller mindre avvikelser från huvudspråket. Dialekterna är emellertid oftast äldre än huvudspråket, som i de allra flesta fall är tillkomna under nationalismens dagar på 1800-talet och framåt. Huvudspråken är kompromisser, i vissa fall utgår de från storstädernas egna språkbruk som utvecklats genom påverkan utifrån och/eller förfining av det egna språket. Sån påverkan tar tid innan det når ut på landsbygden.

Egentligen borde detta kunna bli hur långt som helst, men jag ska försöka hålla mej till högst tjugo stycken per inlägg. Det är ett ämne jag önskade att jag visste mer om än jag redan gör, så jag får lära mej under skrivandets gång. Det talas ofta om dialekter som en del av ett större språk, men många lokala dialekter har mer gemensamt med ett annat språk, som talas på andra sidan en politisk gräns. T ex påminner gränsdialekterna mellan Norge och Sverige om varandra vilket ställer till det för språkforskarna.

Jag tänker till en början sikta in mej på dialekterna i södra Sverige, närmare bestämt de som talas från södra Värmland och söderut, de som mer hör ihop med det ursprungliga fornnordiska kulturområdet där dagens Danmark var det naturliga centrat. Framför allt verkade det som att Jylland var ett tidigt centrum för detta kulturområde och de språk som idag talas i Danmark, Sverige, Norge, Island, Färöarna, Åland och västra Finland utgick med ganska stor säkerhet från Jylland och spreds sakta över Skandinavien i en grå forntid, förmodligen under stenålderns senare del. Influenserna fortsatte sen strömma från detta område ända tills man inte längre hade direktkontakt med de danska områdena långt borta i norra Norge, Sverige och Finland.

Då uppstod lokala dialektskillnader som med tiden blev till riktiga språk. När och hur detta skedde är oklart, och inte helt relevant för diskussionen här och nu. Men så mycket kan jag säga att likheten mellan Danmark och Nordnorge fortfarande är såpass stor att en icke-nordbo inte säkert kan skilja dom åt. För en kines, för att ta ett exempel, är nog nästan alla germanska språk som ett enda språk, med enbart ordentliga dialektala skillnader.

För mej är dialekter inte bara en del av ett språk, inte heller en lokal version av ett äldre språk som en gång var det gemensamma för alla dagens språk, de är resultatet av ett omedvetet och/eller medvetet försök att hävda sej gentemot andra, kanske främst överheten. Skillnaderna mellan dialekterna i svenskan verkar ha ökat de tre senaste decennierna som ett medvetet/omedvetet svar på likhetspolitiken som förts från skolors och myndigheternas sida. Detta är inget jag har handfasta bevis för, enbart en observation från min sida då jag lyssnat på folk.

Jag har hört folk prata när de tror att ingen utsocknes förstår eller hör dom och det låter mer utpräglat än för 30 år sen i mina öron. Dialekternas försvarare har blivit bättre på att odla och skydda sina dialekter. De yngre kommer kanske inte att tala samma dialekt som sina föräldrar, men det kommer med all säkerhet utvecklas nya dialekter. Någon likriktning över hela landet kommer aldrig att äga rum.

Jag tänker gå in mer på de sydligaste dialekterna i nästa inlägg. Hoppas nån kan bidra med något tills dess.



"På egen begäran har 11 medlemmar utgått och 6 avlidit under året"

tisdag 9 september 2014

Bilder från dopet i helgen

Här är ett antal bilder från helgens begivenhet som utlovat. Fler finns att betitta på nedanstående länk:

Länk till min fotoblogg

Dopet ägde rum i Västermo utanför Eskilstuna under helgen. Bilden nedan föreställer klockstapeln, som firar 100 år i år.





"Lives could be at stake"

måndag 8 september 2014

Dimmig semester

Jag är på minisemester, på dop, och har knappt märkt av vad som skett i världen. Det har varit skönt att slippa politiken, morden, övergreppen och alla andra överdrifter som sker på vår planet, bland de tvåbenta apor vi kallar människor. Det är dimmigt här just nu, men den håller på att lätta. Förhoppningsvis minskar min inre dimma också. Detta är tredje dagen som jag känt en oresonlig oro för min tjejkompis, som jag pratat om här på bloggen på sistone.

Min förhoppning är att allt blir lika bra med henne som det blev igår på dopet. Det var en mäkta härlig tillställning, framför allt festen efteråt. Jag återkommer med bilder på min fotoblogg senare under veckan. Tills dess får ni hålla till godo med mina tradiga texter.




"Also sprach Zarathustra"

söndag 7 september 2014

Min blogg är annorlunda mot andras

Den som läser min blogg märker direkt att jag sällan lämnar ut saker från mitt privatliv. Det beror på en kombination av oförmåga att skriva om det som händer i mitt liv och en önskan att hålla det utanför bloggen då jag på ett tidigt stadium bestämde mej för att rikta blicken mot fjärran snarare än det privata. Bloggen heter ju inte Med örat mot rälsen för inte. Jag tycker inte om att lämna ut mer än det som redan angår bloggen, som jämförelse med det jag ser ute i världen.

Jag har läst rätt många bloggar i mina dar där folk lämnar ut i stort sett allt om sitt, vad de äter, vad de dricker, vad de hittar på under sina resor och mycket annat. Sån är inte jag. Jag föredrar att skriva utifrån betraktaren, han som ser vad som sker omkring honom. Då och då flikar jag in diverse känsloyttringar som visar att jag inte är en robot eller nån känslokall tok.

Men det som skiljer min blogg från de flesta andras bloggar är att jag ofta skriver om tvärvetenskapliga saker, historia, arkeologi, astronomi, kemi, fysik och liknande ämnen. Religion och demokrati tar jag också upp till diskussion, vilket en del andra bloggar jag läser också gör. Det som kanske skiljer mej från dessa är att jag har de övriga ämnena ovan att falla tillbaka på när musan inte står mej bi.

Som jag tidigare skrivit vid en tidigare genomgång av vad skriver här på bloggen tänker jag inte ändra på inriktningen. Bara att köra på i full fart...



"Be an all night loon like Ronnie Wood"

Välkommen till galenskapernas tid

Det är hög tid att skriva lite kort om det som händer omkring mej just nu. Galenskaper kallar jag det eftersom jag känner det som jag oroar mej i överkant, men samtidig känns det som om jag är på väg att bli galen av oro. Det kanske inte är så farligt som jag tycker det verkar vara. Det som främst oroar mej är den tjejkompis jag skrev om härom dagen och de problem hon har. Jag tänker respektera hennes integritet och avslöjar inget mer om henne, men min oro är så stor för henne att jag måste skriva av mej så mycket som möjligt. Vi får se hur det ser ut i nästa vecka. Hoppas hon mår bättre då.

Min storebrors dotter ska döpas under dagen som kommer. Det där med dop är inget jag känner speciellt mycket för, men om min bror och hans fru vill att deea dotter ska ingå i ett religiöst samfund så får de göra det. Det är det religionsfriheten går ut på. Det jag oroar mej är vad dottern ska säga när hon är äldre och börjar fundera kring det där med religion. Hoppas hon inte blir för indoktrinerad. I dessa dagar tror jag det blir svårt att upprätthålla en fullständig religiös tro, om man är någorlunda normalt funtad.



"Mjau!"

lördag 6 september 2014

Tema datorer: Dags för en ny dator

Jag har haft en MacBook Pro i drygt två år nu och har varit oerhört nöjd med den hela tiden. Men jag känner att jag håller på att växa ur den på sätt och vis. Jag kan inte heller förstå hur 500 GB kan vara så lite. Ändå har jag fyra externa hårddiskar! Jag tar ganska många foton, det ska erkännas, men det borde inte fyllas så fort. Jag får väl rensa i hårddiskarna bland råfilerna. Alla bilder behöver jag inte behålla faktiskt.
Mitt nästa inköp.
I vilket fall som helst funderar jag på en ny dator, en iMac. Mac Pro behöver jag inte riktigt än. En iMac duger gott åt mej. Frågan är om jag ska satsa på en 21-tummare eller en 27-tummare? De är båda väldigt fina att titta på och känns sköna att handskas med. Jag har känt på dom i butikerna ett antal gånger och är lika imponerad varje gång. Men jag får spara till den, om jag inte vinner. 10,000 kr och uppåt hostar jag inte upp så där lättvindigt.

Det jag framför allt gillar är att allt är trådlöst, dock måste det finnas en strömkabel. Inga kablar mellan tangentbordet/musen och datorn. Datorn och skärmen är också allt i ett. Mums, säger jag bara. Bara att börja spara!



"Not everyday your old heart comes walking in"

fredag 5 september 2014

Min favoritmusik: Selling England By The Pound


Allt för att få chansen att leka motorgräsklippare på scen, eller hur? För den som undrar vad jag menar så tänker jag på den låt som blev Genesis genombrott, I Know What I Like (In Your Wardrobe), där Steve Hackett och Tony Banks tillsammans får fram det ljud Peter Gabriel så gärna ville kunna använda under konserterna. Hacketts gitarr och Banks olika klaviatur bildar tillsammans ett säreget ljud som börjar och slutar denna låt. Så lät det 1973 när Selling England By The Pound kom ut.

Men det finns så mycket mer på denna platta. Dancing With The Moonlit Knight, The Cinema Show, Firth Of Fifth för att bara nämna tre fantastiska låtar. Phil Collins fick dessutom en liten plats för sin röst här, i sin och Mike Rutherfords More Fool Me, den strukturellt enklaste låten på hela skivan. After The Ordeal, en instrumentallåt av bästa snitt finns här också, enligt Tony Banks skulle den dock inte finnas med från början. Men vad han tycker bryr vi oss inte om, eller hur? Den är där nu, där den ska vara för den gör skivan perfekt.

Det man kan invända mot den här plattan är att låtarna är lite väl långa, speciellt The Battle Of Epping Forest och tidigare nämnda The Cinema Show. Den sistnämnda blir med Aisle Of Plenty, som avslutar skivan, över tolv minuter och eftersom bandet vid den här tiden hade börjat utveckla en kärleksaffär med Banks keyboards blir det ofta rena rama orgierna i elpianon, syntar och orglar av olika slag. Visst är han bra på sina instrument, men det blir gärna lite väl mycket new age när han sätter igång på allvar.

The Battle Of Epping Forest är en veritabel miniopera där Peter Gabriel använder fler ord i en elvaminuterslåt än många rappare använder på en hel skiva. Det borde väl ha gått att berätta om två gäng som vill slåss med varandra på ett smidigare sätt? Å andra sidan, Electric Light Orchestra gjorde samma sak på sitt debutalbum när de beskrev ett riktigt fältslag i en låt, The Battle of Marston Moor, med samma resultat.

Dessa småsaker förändrar ändå inte skivan i stort. Det är ett underbart album, atmosfäriskt och fräscht med underbara gitarrinsatser från Steve Hackett. Dancing With The Moonlit Knight är den absolut bästa låt Genesis har gjort. Den sammanfattar hela deras karriär, såväl den före denna skivan och senare, och introducerar för första gången de gitarrtekniker som senare nästan alla heavy metal-gitarrister älskar att spela, sweep-picking och tapping. Ingen av dessa tekniker var hans påhitt men de var inte speciellt kända utanför den inre gitarrkretsen förrän Hackett använde sej av dom i denna låt. Han hade använt tekniken tidigare men de plattorna blev inte samma framgångar som denna blev.

Allt som allt är detta ett riktigt kompetent album och jag har det med på min tio-i-topp-lista. Sån här musik görs bara inte nu för tiden, inte ens bland dagens progressiva rockband. Såna intrikata texter om samtiden, närapå reklam för vissa affärskedjor ibland, såna underbara observationer, det är så sällsynt att texter skrivs så här bra och så finurligt, även om man måste känna till brittiska förhållanden i många fall för att kunna skratta åt dom. För er som bara känner till Genesis från 1980-talet kanske den här skivan blir något av en chock. Men bry er inte så mycket om det. Tony Banks ljudmattor bör ändå kännas igen. Fast på 1980-talet lät Genesis ändå bara som en mer avancerad Phil Collins-platta. Men nog om det. Vi kan ta det en annan gång.



"Can you tell me where my country lies? 
Said the unifaun to his true love's eyes.
It lies with me! cried the queen of maybe
- for her merchandise, he traded in his prize."

torsdag 4 september 2014

Tema natur: Det var varmare förr...

Vår interglacial (period av varmare klimat mellan istiderna) är en av de kallare, visar ny forskning. Den förra, som ägde rum mellan 131,000-114,000 år sen, var minst en grad varmare än vår är, som började för ca 10,000 år sen. Snacka om obekväm sanning för Al Gore och hans gelikar. En tidigare interglacial, som ägde rum för ca 400,000 år sen, var ännu varmare och då smälte i stort sett hela Grönlands is bort. Allt detta skedde vid en tid då vi människor inte hade minsta tillstymmelse till industrier så varför skulle denna interglacial vara annorlunda?

Mer och mer visar det sej att hypotesen om att vi människor påverkar atmosfären med våra utsläpp av koldioxid och metan inte håller måttet. I alla fall inte historiskt. Hur det kommer att bli i framtiden vet vi inte, klimatmodellerna framtagna i stora datorer har hittills inte kunnat prestera nåt som ens liknar verkligheten. Vi påverkar världen, det är ofrånkomligt, men inte genom utsläpp av gaser som naturen gillar. Vi hugger ner skogar, vi bygger vägar och stora bostadsområden och vi tränger ihop oss på förhållandevis små utrymmen. Men några världsförstörande gaser släpper vi inte ut.

Lik förbannat var det varmare förr och kommer att bli det igen, mestadels utan vår hjälp...



"The sound of approaching thunder..."

onsdag 3 september 2014

Vindkraftsvinster går till utländska intressenter

De statligt subventionerade vindkraftverken är rena guldgruvan för vindkraftbolagens ägare, som många gånger sitter i utlandet och håvar in storkovan. Samtidigt blandar Jonas Sjöstedt, som är en stor anhängare av vindkraft, bort korten genom att ge sej på vården då han vill förbjuda (privata) vinster i välfärden. Att de stora vinsterna görs inom energiindustrin bryr han sej inte om. Han har inte ens uppbackning av Socialdemokraterna i frågan om vinster i välfärden, vilket säger en del om var de olika partierna står.

Beklämmande och framför allt skrämmande faktiskt att dessa hemska apparater, som står där i skogarna och vid kusterna och knappt genererar nån el alls, gör skattesmitare och andra girigbukar rika på oss skattebetalares bekostnad. Ska det verkligen få vara på detta viset?

Tack till bloggen Opportunisterna för uppslaget.



"What do we want?
Time travel!
When do we want it?
Irrelevant!"

tisdag 2 september 2014

Om psykisk ohälsa

Det gör alltid ont i mej när någon mår dåligt i sitt inre, när känslorna tar överhanden i dessa människor. Speciellt gäller detta med såna jag tycker väldigt mycket om. Så var det förra året med en kvinna jag alltid hyst varma känslor för, och hon mådde väldigt dåligt av det jobb hon höll på med. Det märktes att hon ogillade arbetssituationen. Hon sa inte så mycket om det i början, men mellan raderna läste jag in att hon ogillade de metoder som hon skulle arbeta efter, och sättet hennes chef bara körde på utan att märka av hennes problem förrän det var för sent. Nu när hon har slutat mår hon mycket bättre.

Nu har det hänt igen, med en annan kvinna som mår dåligt i sitt inre. Där är situationen en annan. Hon verkar ha nån form av depression, på gränsen till manodepressivitet. För mej som lekman är det svårt att diagnosticera sånt men hon är väldigt ombytlig. Ena dagen är hon hur sprallig och glad som helst, andra dagen är hon bara sur och vill inte vara med på speciellt mycket. När jag nu får höra hur hon känner ångest om nätterna och mår så dåligt att hon ibland bara vill bort från alltihop skär det i mej. Jag vill bara krama om henne, men jag vet inte om det hjälper. Det kanske skadar mer än hjälper.

En kram i tanken får det bli och kanske ett litet samtal, om jag träffar henne under den kommande veckan. Hon får känna efter vad hon vill och kanske vi andra får ta det lugnt omkring henne, alternativt försöka "väcka" hennes lust för bus och skoj. Hon är en härlig tjej när hon är på bra humör, och bakom den lite tillbakadragna fasaden döljer sej en väldigt smart ung dam. Jag känner själv hur jag mår sämre av att höra om hennes kval. Synd att man ska vara så blyg, annars hade jag ringt henne för att ta reda på hur hon mår. Det är väl ett utslag av mitt lilla problem med andra människor, att jag är blyg och hellre drar mej undan än försöker tränga in i andra människor. Men jag tänker inte ge upp tanken på att hjälpa henne tillbaka.




"Att forma som en stor bonsai"

Populära inlägg