fredag 31 oktober 2014

Tema fotografering: Första fotot från min nya kamera

Jag har nu haft kameran i en veckas tid (sen i måndags om man ska vara noga!) och hittills har den överträffat mina förväntningar. Jag ser fram emot att använda den i mitt jobb, och på fritiden. Här är det första användbara fotot jag tog med kameran:



"Sporter bygger inte upp någons karaktär,
de avslöjar den"

torsdag 30 oktober 2014

I backspegeln än en gång: Gamla tiders skrock och vidskepelser

Två gånger tidigare har jag skrivit om den stundande helg som gör ena lägret så skenheligt och skrockfullt, och det andra så uppfyllt av önskan att spöka ut sej i allehanda dumma kostymer efter skotsk-amerikansk modell.


Från 2008: Dödskallarnas egen dag

Utdrag ur det inlägget: "Tänk er Europa för ca 3,000 år sen. Det är betydligt varmare och behagligare än idag. Ändå är det inte helt bekymmersfritt. Varje år vid månadsskiftet oktober-november slipper de dödas andar lös och far runt i tillvaron och de som dött en våldsam död vill hämnas. Med hjälp av de dödas gudinna, havsgudinnan Morrigan, tar de sej till de levandes boningar. Det gällde då för de levande att skydda sej på bästa möjliga sätt. För dessa folk vars ättlingar gått till historien som kelter var det en högst påtaglig del av vardagen att skydda sej mot det man inte förstod sej på, dessa mysterier."

Här måste jag korrigera mej själv. Morrigan var inte havsgudinna, även om hon kunde komma över havet för att döda. Hennes namn betyder snarare skräckdrottning eller spökdrottning, alltså samma ord som i mara eller nattmara, således mardröm. Namnet är sammansatt av Mora, skräck eller spöke, samt rigan, drottning, bildat till samma ord som föreligger i rik.

Fortfarande kan man bland keltisktalande höra ordet Samhain om månaden november.

Från 2011: Samon/Samhain - ursprunget till halloween och Allhelgonahelgen

Utdrag ur det inlägget: "För ett antal år sen skrev jag här om verkligheten bakom både Allhelgonahelgen och Halloween. Det verkar som det är dags igen för folks förmåga att ta till sej kunskap är synnerligen varierande (sade han i en raljerande och arrogant ton!). Båda dessa traditioner är förvanskade versioner av en typisk europeisk sed som dominerade kontinenten i många sekler fram till dess att kristendomen slog klorna i Europa. Namnen vi har på de båda sederna idag är översättningar av de benämningar den katolska kyrkan gav på den natt mellan 31 oktober och 1 november man traditionellt firade bland såväl kelter som romare och germaner. Skillnaden är att för kelterna var detta deras nyår medan romarna och germanerna inte egentligen firade detta förrän kelterna kom med i Romarriket."

Jag hoppas jag har kunnat bidra med lite vetskap till de som läser mina sidor.




"Cha deoch-slàint, i gun a tràghadh"

onsdag 29 oktober 2014

Tema historia: Vem var Anna Anderson?

Anna Anderson var en kvinna som dog 1984, närmare 90 år gammal. Under stora delar av sitt liv påstod hon att hon var storfurstinnan Anastasia av Ryssland, som enligt de moderna myterna ska ha överlevt när resten av tsarfamiljen mördades 1918. Men som framgår av WIkipedias uppslag om henne verkar det som om hon i realiteten var en polska, Franziska Schanzkowska, som drabbades av granatchock under Första världskriget och sen glömde bort vem hon egentligen var då hon blev sinnessjuk.

Anna Anderson blev en celebritet var hon än kom, vilket hon inte alltid gillade. Hon drog sej så småningom undan rampljuset och gifte sej med en amerikan. Under sin livstid var tvivlarna lika många som tillskyndarna, men DNA-tekniken har alltså avslöjat vem hon troligen var. Det är troligt att hennes mentala tillstånd, som förvärrades av granatchocken i samband med ett anfall mot den fabrik hon arbetade i, gjorde att hon från och till verkligen trodde att hon var storfurstinnan Anastasia.

Till sist: Anastasia verkar inte ha begravts på samma plats som resten av tsarfamiljen. Möjligen kan hon och en av hennes bröder försökt fly men blivit upphunna och skjutna vid ett något senare tillfälle, vilket kan förklara varför dom ligger lite ifrån resten av familjen. Därmed är frågan om Anastasia och Anna Anderson avslutad. Liksom detta inlägg.



"I am he as you are he as you are me and we are all together.
See how they run like pigs from a gun, see how they fly.
I'm crying.
"

tisdag 28 oktober 2014

Myter om det senaste ebolautbrottet

Inger Atterstam på SVD skriver en intressant krönika om ebola och myterna kring denna hemska virussjukdom, bland annat det att Ebola skulle vara en ny sjukdom, och innan detta utbrott att det enbart skulle ha varit en afrikansk angelägenhet. Den är ingetdera. Första gången Ebola beskrevs vetenskapligt var i Kongo 1976, på den tiden Zaire, nära floden Ebola som fick ge namn åt sjukdomen. Den epidemin dog ut rätt snabbt, antagligen för att den redan hade nått sin kulmen när den beskrevs i media.

Dess spridning nu bevisar att sjukdomen ingalunda är en afrikansk angelägenhet, och med våra moderna resurser har viruset alla chanser i världen att bli global, en pandemi, om vi inte ser upp. Inte så att större delen av mänskligheten kommer att stryka med, det har inget virus kapacitet till, men det finns ju en större risk att stora populationer raderas ut, samt en än större risk för panik och dödsfall som en följd av denna panik. Även minsta misstanke om Ebola kommer att leda till olika hemskheter.

Skojarna kommer säkert att dra nytta av detta, liksom lustigkurrarna som faktiskt redan börjat göra sej gällande på Twitter och andra ställen där skämt dras om saker som annars är väldigt obehagliga och ibland bäst kan göras begripliga i satirens form. Här nedan är en skärmdump från Twitter som belyser problemet ur ett i-landsperspektiv.

Vi får helt enkelt se till att göra hål på den ballong som är myterna kring Ebola och sen får vi skrida till verket med att upplysa alla om vad det egentligen är för en sjukdom.



"A sick thought can devour the body's flesh more than fever or consumption"

måndag 27 oktober 2014

Thor Heyerdahl kan ha haft rätt - fast fel

Thor Heyerdahl är legendarisk för sina resor över haven med vassbåtar och flätade flottar. Ra I & II samt Kontiki är numera inskrivna i historieböckerna. Vad gäller den senare båtresan antog Heyerdahl att folk från Sydamerika reste till Påskön och koloniserade ön den vägen, tillsammans med polynesierna som kom västerifrån. Men den hypotesen har ifrågasatts och nu har man därför satt igång ett projekt där man ska ta reda på DNA-profilerna hos befolkningen på Påskön.

Hittills har de med europeiskt ursprung kunnat härledas med ganska stor säkerhet, men här finns också ett stort inslag av sydamerikanskt DNA, men på ett sätt som gör att man börjar undra om inte utbyte mellan Påskön och dagens Peru/Chile ägde rum före Columbus anländande till Amerika. Man ska göra en undersökning av DNA i Sydamerika också för att vara säkra på sin sak - att polynesierna var de som initierade kontakten över haven.

Man utgår från de bevis som finns tillgängliga i arkeologin och historien. Folken i Sydamerika hade inga båtar kapabla att färdas över större avstånd på haven, det hade polynesierna. Det ska bli intressant att följa den här hypotesen för den kan på ett sätt bevisa Thor Heyerdahl hypotes, fast tvärtom, och jag tror att han skulle ha accepterat forskarnas rön att polynesierna besökte Sydamerika, inte att folken i Sydamerika besökte dom. Utifrån dessa tankar kan man teoretisera kring möjligheten att man försökt resa österut från de andra öarna också, men att där blev avståndet för stort och dessa expeditioner gick under. Kanske...




"Mele Kalikimaka"

söndag 26 oktober 2014

Moralpanik och PK går hand i hand

Först av allt en klyscha, de som säger sej vara emot rasism är nog större rasister själva, eller så misstolkar de ordet rasism. Rasism handlar om att särskilja grupper i samhället för att man anser andra vara mindre värda än man själv är. Vad i hela världen menar jag nu med denna tirad? Jo, HAX fäste genom sin blogg min uppmärksamhet på det faktum att det finns människor som stör sej på maskeradkostymer som visar upp olika folks särdrag, t ex lång klänning, shejksjal och skägg om man vill klä ut sej till arab. Man menar att detta skulle vara rasistiskt att klä ut sej till andra folkgrupper

Om jag på en maskerad vill klä ut mej till bonde (en folkgrupp som finns i många länder och ser ut ungefär likadan överallt), skulle jag vara rasist då? Moralpanikens härförare i detta fallet, en frilansjournalist vid namn Angela Larsson, menar att kläderna kan missbrukas för att göra narr av andra folkslag på riktigt. Min kära frilansare, allt kan missbrukas, även det skrivna ordet. Att över huvud taget tala om maskeradkostymer och rasism i samma mening är i mitt tycke att missbruka ordet rasism. Här har Larsson tagit sej vatten över huvudet och läst in för mycket av en situation. Snacka om att måla fan på väggen!



"Let's get together
the two of us over 
a glass of champagne"

lördag 25 oktober 2014

Jack Bruce till minne

Jack Bruce är död. Vem då, kanske småttingarna födda på 80- och 90-talet undrar. För er kan jag tala om att han tillsammans med Eric Clapton och Ginger Baker såg till att lägga grunden för dagens moderna bluesrock, hårdrock och heavy metal. Utan dom skulle dagens musik varit betydligt fattigare. Bruce spelade bas och sjöng i Cream, det band jag talar om.

Det är väl inte så vanligt att en som föddes många år efter deras storhetstid gillar deras musik, men så är det med mej. Jag gillar sån här musik. Bluesrock tilltalar mej, som tillsammans med progressiv rock och sydstatsrock ger mej en sån härlig känsla inombords. Bruce, Bakers och Claptons kombinerade kunskap om sina respektive instrument och förmågan att kommunicera genom sina instrument med sin publik är svårmatchad och deras skivor har egentligen inte överträffats av något band, vare sej före eller efter dom. Att kunna blanda in andra musikstilar och göra det oväntade gör också Cream till det band alla andra rockband ska jämföras med.

Nu har alltså Jack Bruce gått bort. Han kommer att bli saknad av alla som har med riktigt fantastisk musik att göra.





"I can walk down the street, there's no one there
Though the pavements are one huge crowd.
I can drive down the road; my eyes don't see,
Though my mind wants to cry out loud.
"

Tema rymden: Solfläck stor som Jupiter

AR12192 är den största solfläcken på mycket länge i solfläckssammanhang. Mot solens yta ser den ganska beskedlig ut, men skenet bedrar då den är lika stor som den största planeten i solsystemet, dvs Jupiter. Solen i sej är flera gånger större än så. Nu har den solfläcken visat vad den går för i och med att den har börjat skicka ut så kallade flares, alltså stora sjok av plasma som skickas ut i rymden mot resten av solsystemet. Eftersom solfläcken just nu är riktad mot vår planet kan vi förvänta oss störningar i den övre atmosfären och säkerligen också lite starkare norrsken än vanligt.

Någon större fara för våra liv är det inte. Jordens magnetsköld står emot det mesta som kommer in från rymden. Vi kan lugnt fortsätta våra liv, obekymrade om att några satelliter och sändningsmottagare störs av plasmamolnet från solen. Men skulle en stor X-flare (se någon av länkarna ovan för beskrivning) komma ut från denna solfläck störs nog mer än bara några satelliter. Skulle den träffa jorden rätt på får vi se norrsken och sydsken över nästan hela jordklotet och mycket av elektriciteten skulle slås ut. Så vi gör rätt i att vara på vår vakt.



"Love is only one fine star away"

fredag 24 oktober 2014

Tema fotografering: Ny kamera!

Nu är jag riktigt exalterad. Jag har alldeles nyss beställt en ny kamera. En Canon EOS 700D som på sikt ska ersätta min nuvarande arbetshäst, Canon EOS 1100D. Det har krävt en hel del sparande och jag är uppriktigt förvånad att min mage inte minskat i omfång i den takt jag trodde den skulle göra, som jag har sparat och gnidit.

Till utseendet är den snarlik min nuvarande, men aningen större och känns mer stabil i handen. Om den håller vad den lovar ska jag förhoppningsvis kunna ta bättre bilder i dåligt ljus utan att behöva öka ISO-nivån till de löjligt höga nivåer jag behövt hittills, eller använda blixten i samma omfattning som nu.


Med följer ett bättre objektiv också, sägs det. Vi får se hur det är med den saken när kameran kommer i nästa vecka. Något jag gillar med kameran är att man kan vika och vrida skärmen ut från huset så man kan se motivet om man vill utan att behöva hålla kameran intill sej i alla lägen. Man kan också peka på skärmen för att ta ett foto. Jag tror dock inte jag kommer att använda den funktionen så mycket i början. Det kommer kanske sen. Jag gillar också att man kan vrida inställningsknappen hela vägen runt så man inte fastnar i endera sidan av inställningarna.

Den gamla kameran kommer jag att behålla tills vidare, som extrakamera. Det kan hända att jag behöver fler vinklar på samma gång, ifall jag vill experimentera. Nu går jag verkligen i väntans tider. Jag tror jag vet hur de känner det som storhandlar i modebutiker och liknande ställen. Nu ni, på min arbetsplats, får ni se upp när jag kommer med två kameror!



"When words become unclear, I shall focus with photographs. When images become inadequate, I shall be content with silence"

torsdag 23 oktober 2014

Lappmögel!

Det snöar här ute just nu. Usch, blääää! Det är en månad för tidigt och alldeles för varmt på marken för att det ska bli något man kan ens tänka sej att gilla. Tur att det snart smälter bort.



"The snow doesn't give a soft white damn whom it touches."

Jag saknar rösträtt!

Det slog mej i förrgår eftermiddag efter en diskussion med en yngre man om religion, han trodde inte på några gudar men visste inte vad det kallades när man inte tror, att jag saknar rösträtt till kyrkofullmäktige då jag inte är med i Svenska kyrkan. Man måste vara med där för att ha den rätten. Ska man hårddra det så är mina demokratiska rättigheter kränkta och satta ur spel, men jag tar det med ro för som jag förstått det är kyrkofullmäktige inte direkt nåt att satsa på.

Svenska kyrkan är en medlemsklubb och endast medlemmar får rösta. Det är således okej att jag inte har rösträtt i den klubben. Men vad jag inte förstår är varför den klubben är politiskt driven. Knappt någon röstar där längre, och jag förstår inte varför den politiska aspekten finns kvar när vi nu har skiljt kyrkan från staten för 14 år sen. Wikipediasidan om kyrkofullmäktige anger inget skäl till att det är det högsta beslutande organet inom Svenska kyrkan. Varför har vi kvar den politiska delen av kyrkan när de skiljdes åt år 2000?

Eller genomfördes verkligen skilsmässan på riktigt? Det finns kvar en lag som reglerar kyrkans göranden och låtanden, och den gör i praktiken Svenska kyrkan till en statlig angelägenhet. Skilsmässan är alltså inte fullständig. Till exempel sköts begravningsverksamheten i grunden av Svenska kyrkan, oavsett om den döde är kristen, muslim, hindu, jude, ateist eller annat. Detta utan att de har kunskap eller möjlighet att alla gånger tillmötesgå specifika önskemål och/eller krav. Dessutom har ju Svenska kyrkan genom staten hand om den begravningsavgift som är lagstadgad.

Det ska sägas att SVT, som kallar sej opartiskt, tar otvivelaktig ställning för Svenska kyrkan i och med att man sänder så många gudstjänster från just kyrkor inom den organisationen. Om det är för att det är den största religiösa organisationen i landet eller nåt annat vet jag inte, men de gånger andra religiösa verksamheter sänts är det nästan på nåder. Jag har sett en muslimsk bönesamling i TV, liksom en judisk gudstjänst, men jag väntar fortfarande på en hinduisk ceremoni och många andra religioners diton.

Inte för att jag bryr mej om den demokratiska ordningen i de religiösa samfunden, men ska vi ha opartiskhet som gäller all form av yttrandefrihet ska väl alla religioner få samma chans i våra medier? Vi ska väl åtminstone låtsas ha äkta demokrati, eller hur? Men å andra sidan, religion har inte mycket med demokrati att göra...



"I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
"

onsdag 22 oktober 2014

Ville bara skriva av mej lite

Jag har länge tyckt att jag är ganska egoistisk och känslokall, främst för att jag har haft svårt att gråta inför tragedier inom familjen och nära vänner (döden för mej är slutgiltig och det tjänar inget till att gråta över att någon dör, det är bättre att minnas vad dom stod för medan dom levde), men de senaste två månadernas händelser med en jobbarkompis problem i sitt liv (se inlägg från början av september om detta) har rivit upp mitt eget liv mer än något annat. Hennes öde har upprört mej och när hon nu har tagit sej ur den värsta krisen upprörs jag än mer över att hon verkar fortsätta i samma hjulspår som innan hon fick vad som bara kan kallas ett sammanbrott. Jag går inte in på några detaljer och tänker aldrig hänga ut henne på något vis.

Jag vill dock göra det klart ifall hon skulle råka på detta inlägg, och hon då förstår att det handlar om henne, att jag aldrig tänker göra något för att skada henne. Det är inte min intention att göra dej illa på något vis. Jag skriver detta enbart för att visa omvärlden att jag oroar mej för dej och känner mej lite skyldig, trots att jag inte borde göra det. Men sån är jag, jag tar på mej ett medansvar för det som händer människor jag håller av och älskar väldigt mycket.

Jag ser denna unga kvinna som den lillasyster jag aldrig haft, eller dotter jag kanske aldrig får. Jag har peppat henne medvetet ända sen den dagen jag blev medveten om hennes existens, för jag såg direkt på henne att hon behövde få fart på sitt självförtroende. Jag har alldeles säkert överdrivit min betydelse i hennes liv, men om jag bara får chansen att säga tack till henne nån gång igen så gör jag det. Hon, och andra med liknande öden som jag träffat på i mitt liv, har större betydelse för mej än jag förmodligen har för dom.

Det känns så frustrerande att se hur hon lever sitt liv med människor som kanske är till större skada än nytta för henne, men hon blir samtidigt bara mer och mer olycklig när hon blir med mej och oss andra inom "flocken", som jag börjat kalla mina jobbarkompisar. Som jag skrev i mitt första inlägg om henne skulle jag bara vilja krama om henne och visa henne att vi inte är så hemska. Hon var ju lycklig de stunder vi pratade och skojade tillsammans. Den sortens lycka går inte att negligera. Den är äkta och kan inte skapas av piller eller terapisamtal, eller vad det nu är man anser att hon behöver.

Jag vet inte alls vilket eller vilka hennes problem är, men om hon behöver nån utomstående att prata med så finns jag här.  Jag avslutar detta inlägg med ett citat av Charles Dickens som passar perfekt in på henne. För hon är ett mysterium. Ett angenämt och trevligt sådant när hon är på gott humör. Varsågod!



"A wonderful fact to reflect upon, that every human creature is constituted to be that profound secret and mystery to every other"

tisdag 21 oktober 2014

Ryssen kommer...inte!

De enda ryssar vi kan bekräfta närvaron av i vårt land är turister, affärsmän och ambassadpersonal. Några andra finns inte, vare sej officiellt eller inofficiellt. Naturligtvis ska media och vissa "experter" försöka få en observation ute i skärgården av något suspekt till att det är ryssen som kommer, som vanligt. Men det kan vara vem som helst med kapacitet att sända miniubåtar och liknande undervattensfarkoster till Stockholmsområdet, för att kränka svenskt vatten.

Men minkar är det inte, och inte är det Carl Bildt som tar sej ett stärkande dopp så här efter valförlusten. NATO tror jag inte har någon anledning att oroa sej för, eller spionera på, svenska vatten. Såvida inget enskilt land hittar på nåt fuffens. Eller så är det nån privat ubåt som är ute och arbetar. Varför titta ut över vattnet när man skulle kunna hemmavid? Har de tänkt på det? Knarklangarna i Colombia hade ju ubåtar för att smuggla kokain i. Nåt liknande här kanske?



"We were morons from the day we were born
We believed every word that you said - boy were we wrong
We're all fat now - on the sofas - mini morons - taking over
Cos we're older now, older now, older now, older now
"

måndag 20 oktober 2014

Andra länder att erkänna som suveräna stater

Jag såg nyligen att den nya regeringen har erkänt Palestina som suverän stat. Ok, det går väl an så länge man inte gör mer än så. Ett erkännande av en annan stat är egentligen bara tomma ord eller floskler, precis som allt annat politiker kommer med. Dock finns det ett antal problem med detta beslut. Det viktigaste är ju att palestinierna inte har full kontroll över hela det territorium som såväl dom själva som israelerna säger är palestinskt område. Ett annat är hycklandet med hela proceduren kring ett erkännande av en självständig stat. Vad menar jag med detta?

Jo, om vi nu betänker det faktum att den nya regeringen godkänner Palestina som självständig stat, varför inte göra slag i saken och godkänna följande länder på samma gång?

Transnistrien
Somaliland
Västsahara (Sahrawi)
Nagorno-Karabakh
Abkhazien
Nordcypern
Sydossetien

Skulle inte dessa områden vara legitima stater? Dom kan sköta sej själva, vilket de flesta också gör, och dom har utbyte med omgivningen på ett sätt som gör dom per definition till legitima stater. Men tydligen är hyckleri en stor del av politiken, för annars skulle väl åtminstone något land godkänna dom. Det land som ligger bäst till i denna lista är Somaliland som varit ett fungerande land sen 1991 och som har sluppit alla de problem som Somalia, framför allt kring Mogadishu, har plågats av sen landet sönderföll efter en kupp 1991.

Så nog finns det länder att erkänna. Gå inte enbart efter övertygelser eller på gamla meriter. Gå efter logik och sunt förnuft nån gång också.




"No one likes us
we don't care"

söndag 19 oktober 2014

Jag och ekonomin

Ekonomi har aldrig varit min starka sida, det har krävts enorm viljestyrka att ens spara några hundralappar längre än ett par veckor, så allt prat om ekonomi, med ekonomipriset till Alfred Nobels minne som nån sorts kronan på verket, går över mitt huvud. Jag tror inte jag ens förstår den enklaste formen av ekonomiskt tänkande. Kanske jag ska bli finansminister?

Skämt åsido, ekonomi är något som påverkar oss alla, på både gott och ont. Det känns tryggt att se pengarna på kontot och det känns bra att man kan använda pengarna till ett behjärtansvärt ändamål för dom hjälper en människa nöd, nämligen yours truly. Men samtidigt är det väldigt deprimerande att pengarna bara försvinner så snabbt som dom gör. Alla kan inte slänga bort pengarna eller vara en sorts seriemördare i alla butiker på jakt efter offer i form av kläder och liknande. Det jag slänger bort pengarna på nu för tiden är mat eller grejer till min kamera. Det sistnämnda är förstås inte att slänga bort pengar, men jag hade kanske haft fler grejer till min kamera om jag hade skurit ner på matpengarna.

Det är skrämmande också att se hur lite våra politiker kan om reell ekonomi. De vet nästan lika lite som jag gör. Speciellt de som tror att vinster är ett hot mot välfärden. Läs Lars Berns blogg istället, kära politiker. Ni är fast i ett otidsenligt tänkande, och är dessutom fångar hos verkligheten, en realitet där kortsiktigt tänkande är viktigare än att klara av framtiden. Riskkapitalister är inte framtiden, det är inte motstånd mot vinster heller. Låt dom som kan ekonomi göra karriär så blir alla rika i slutändan. Det är min åsikt, jag står för den tills någon med hundraprocentig säkerhet kan motbevisa den.




"The supreme art of war is to subdue the enemy without fighting."


Populära inlägg