tisdag 27 oktober 2015

I backspegeln: Halloween och alla helgons dag

Så var vi där igen, jag har skrivit förr om detta om det som komma skall, så här är nu min återkommande litania om halloween och allhelgonahelgen:

Två gånger tidigare har jag skrivit om den stundande helg som gör ena lägret så skenheligt och skrockfullt, och det andra så uppfyllt av önskan att spöka ut sej i allehanda dumma kostymer efter skotsk-amerikansk modell.


Från 2008: Dödskallarnas egen dag

Utdrag ur det inlägget: "Tänk er Europa för ca 3,000 år sen. Det är betydligt varmare och behagligare än idag. Ändå är det inte helt bekymmersfritt. Varje år vid månadsskiftet oktober-november slipper de dödas andar lös och far runt i tillvaron och de som dött en våldsam död vill hämnas. Med hjälp av de dödas gudinna, havsgudinnan Morrigan, tar de sej till de levandes boningar. Det gällde då för de levande att skydda sej på bästa möjliga sätt. För dessa folk vars ättlingar gått till historien som kelter var det en högst påtaglig del av vardagen att skydda sej mot det man inte förstod sej på, dessa mysterier."

Här måste jag korrigera mej själv. Morrigan var inte havsgudinna, även om hon kunde komma över havet för att döda. Hennes namn betyder snarare skräckdrottning eller spökdrottning, alltså samma ord som i mara eller nattmara, således mardröm. Namnet är sammansatt av Mora (uttalas mååra), skräck eller spöke, samt rigan, drottning, bildat till samma ord som föreligger i rik.

Fortfarande kan man bland keltisktalande höra ordet Samhain om månaden november.

Från 2011: Samon/Samhain - ursprunget till halloween och Allhelgonahelgen

Utdrag ur det inlägget: "För ett antal år sen skrev jag här om verkligheten bakom både Allhelgonahelgen och Halloween. Det verkar som det är dags igen för folks förmåga att ta till sej kunskap är synnerligen varierande (sade han i en raljerande och arrogant ton!). Båda dessa traditioner är förvanskade versioner av en typisk europeisk sed som dominerade kontinenten i många sekler fram till dess att kristendomen slog klorna i Europa. Namnen vi har på de båda sederna idag är översättningar av de benämningar den katolska kyrkan gav på den natt mellan 31 oktober och 1 november man traditionellt firade bland såväl kelter som romare och germaner. Skillnaden är att för kelterna var detta deras nyår medan romarna och germanerna inte egentligen firade detta förrän kelterna kom med i Romarriket."

Jag hoppas jag har kunnat bidra med lite vetskap till de som läser mina sidor.




"Cha deoch-slàint, i gun a tràghadh"

söndag 13 september 2015

Fotohörnan: Gammalt vinterfoto

Snart har vi detta över oss igen. Ska bli intressant att se vilken vinter vi får och vilka olyckskorpar som hörs mest, värmegalningarna eller istidsgalningarna.

söndag 30 augusti 2015

Fullmånen 28-29 augusti 2015

Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. Den ser jag fram emot och önskar att vädret ska bli lika fint som det var nu. Jag längtar redan...



"I do not know how to teach philosophy without becoming a disturber of the peace."

onsdag 12 augusti 2015

Inte direkt kärlek längre

Det tog slut fortare än kvickt. Tjejen jag är förälskad i tyckte inte om mitt närmande och bad mej låta henne vara. Jag förstår henne. Mina närmanden var klumpiga och hon såg mej säkert mer som en god vän än en potentiell pojkvän eller liknande. Nu är hon besviken på mej och vill inte veta av mej. Jag tänker låta henne vara helt och hållet. Mina känslor har inte förändrats men jag kommer ändå utesluta henne ur mitt liv.

Det går inte att vara förälskad i en kvinna som inte vill veta av en, inte i längden. Jag tror vi båda kommer att sansa oss så småningom men jag kommer troligen inte prata mer med henne på ett bra tag. Skrämmande så lätt det är att göra en vän till en fiende. Det är sant som det är sagt, att man ska lyssna till sin hjärna för hjärtat är en idiot.

Jag får vara ensam ett tag till. Ensam med mina känslor. Kanske det kommer någon som är lika fin och som kanske ser genom mitt klumpiga skal, för det verkar ingen ha gjort hittills.

lördag 8 augusti 2015

Som en liten tonåring

Här sitter jag, en kärleksdrabbad kille i sina bästa år* som drabbats av kärleken. Kärleken i form av en tjej som är mycket yngre än mej själv. Vi jobbar i samma företag, men inte inom samma område. Det känns så fel och samtidigt så jävla rätt. Jag är äntligen nöjd med mitt liv nu, har en liten tvåa och ser fram emot att bilda familj. Så varför skulle jag drabbas av kärleken till en ung tjej vars vuxna liv bara precis har börjat?

Jag kanske ska berätta lite om hur det började. Vi jobbar ihop men har egentligen inte mycket gemensamt, ens inom företaget eftersom hon jobbar med försäljning och jag med foton, på skilda ställen. Vi träffas egentligen bara när det är saker som för oss samman eller när jag går till stället där hon jobbar. Det var i februari som jag insåg att det var kärlek jag kände, inte bara det som man känner inför en kär vän eller någon man gillar i största allmänhet.

Det har hållit i sej och naturligtvis har jag drabbats av tunghäfta, lyckats såra henne samtidigt som jag också har förolämpat henne, helt utan att jag menat det. Så är det att vara kär som en tonåring, eller så är det att vara kär och inte våga säga det till henne, av rädsla att hon ska skratta åt en eller säga att hon inte är intresserad av en. Så har det varit förut och jag har därför hellre burit det inom mej än att bli sårad.

Jag är tjockhudad och tål det mesta, men i och med att jag ger sken av att vara stark utåt sett är det ingen som hjälper mej när jag verkligen blir sårad. Alla tror att jag bara låter sånt skölja över mej så är det bra sen. Men när det gäller att bli avvisad har jag aldrig lärt mej hur man kommer över det. Nån som vet?

Jag tänker inte säga nåt till henne, jag har gett henne ett brev i vilket jag uttrycker mina känslor för henne och mina avsikter, sen får hon själv avgöra. Om hon säger upp bekantskapen med mej så är det inte mer med det. Om hon gillar mej mer än jag tror hon gör kanske det kan bli nåt mellan oss, på sikt. Det jag hoppas på är att vi ska fortsätta vara vänner. Kärleken till henne får i så fall bli elefanten i rummet mellan oss.




*nej, jag är inte 50 år, det är lååååångt dit!

måndag 20 juli 2015

Fotokurs i Tiomilaskogen

Jag har i tre dagar varit på en så kallad workshop, ett seminarium eller fotokurs om man så vill, för att lära mej mer om fotografi och fotografering. Vi var 11 fotografer som under konstnärlig ledning av fotograf Håkan Olsén (se hemsida nedan) drog ut i Tiomilaskogen fyra mil söder om Malung, nära gränsen till Värmland, för att fota människor i olika miljöer och konstellationer.

Här fick vi använda oss av modeller från när och fjärran, svenskar och danskar. Vi fick ta foton av dom i olika poser, kläder och situationer. Det var väldigt givande, överväldigande och inspirerande. Jag känner mej som en ny människa efter detta, en ny fotograf. Vi fick lära oss mer om ljus och hur det påverkar motivet än jag trodde var möjligt, och allt detta på ett väldigt subtilt vis. Ingen vetenskap, heller inget hokus-pokus, eller överdrivet, bara titta och undersöka miljön man är i.

Jag ser fram emot att få använda dessa kunskaper i jobbet och framför allt privat. Här är några enklare bilder jag tog under fotokursen, klicka på bilderna för större format:











_____________________________________________________________


För den intresserade:

Kultur i Tiomilaskogen

Håkan Olsén

tisdag 14 juli 2015

Pluto, Pluto, Pluto

Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New Horizons passerar Pluto, den mest lätttillgängliga* av alla yttre dvärgplaneter i vårt solsystem. I skrivande stund har New Horizons inte riktigt kommit fram än, den ska göra det under dagen, och sen är det ca fyra timmars väntan på de bilder dess kamera ska ta av planeten.

NASAs sida handlar nästan bara om Pluto just nu och jag måste medge att jag tycker det är fantastiskt spännande. Allt annat är på sparlåga just nu. Jag har spritt information om Pluto till alla jag känner, såväl på nätet som i vanliga livet. Jag har tittat på bilder som New Horizons har skickat tillbaka och nånting som slår mej med de senaste bilderna är hur fri Pluto är från nedslagskratrar. Titta på bilden nedan:

Även dess största måne Charon ser förhållandevis nedslagsfri ut. Vi får säkert veta mer om hur ytan ser ut när bilderna från mötet idag kommer fram om ca åtta timmar (jag skriver detta strax efter kl 10.00 på förmiddagen och då är det strax under fyra timmar till mötet med Pluto). Kanske nedslagskratrar framträder mer då.

* Jag är medveten om det extra T som finns i detta ord. Jag är så trött på att de svenska stavningsreglerna förbjuder tre konsonanter av samma bokstav i rad så jag har bestämt mej för en liten mikrorevolution här.




"Khloe Kardashian: "Diets are weird. They have the word 'die' in them""

söndag 14 juni 2015

"Hallå, jorden! Kan du höra mej?"

Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batterierna i sonden och få den att skicka det meddelande som står i rubriken. Nu väntar alla andäktigt på nästa meddelande, samt lite bilder från kometens yta.



"Laugh and the world laughs with you, snore and you sleep alone."

torsdag 4 juni 2015

Varför ger vi existensberättigande åt Mellanösterns terrorister?

Varje dag läser vi om hur galningarna i Mellanöstern som förstört stora delar av Syrien och Irak (och de facto tagit död på den 80-åriga tanken som varit Irak!) men det som slagit mej på sistone är hur motsägelsefullt det är att man i ena sekunden säga att de är en terroristorganisation, för att i nästa ge existensberättigande åt dom genom att säga det namn de gett åt sej själva, Islamiska staten (IS). Det är som sagt motsägelsefullt och faktiskt lite hycklande.

Folket i trakten samt Frankrike gillar att hellre kalla dom för Daesh, vilket på ytan är en akronym (förkortning av flera ord till ett enda) för just vad dessa figurer kallar sej själva, men också ett ord väldigt likt ett arabiskt ord som betyder krossa under foten. Ett uttryck dessa utlänningar i Syrien och Irak alltså inte gillar. För de allra flesta inom denna terroristorganisation är egentligen utlänningar där, lycksökare som vill få nåt uträttat och kunna säga att de gjorde nåt av sej själva. De väljer ett mål här i livet som de tror på.

Problemet för dom är att de hjärntvättar sej själva genom att tro på nåt som egentligen inte är sant. Men som sagts redan, de flesta vill inte höra sanningen. De vill bara få vad de själva anser vara sanning bekräftat. Den världsbild de byggt upp kring sej själva får inte raseras vad som än händer. Sen blir de fortsatt hjärntvättade av folk som inget hellre vill än att få ha makt och ett eget område att styra över.

Så det är inte bra att först kalla dom terroristorganisation för att sen göra dom till viljes genom att benämna dom med det namn de har på sej själva. Är det så svårt att kalla dom Daesh eller bara kalla dom terroristerna i Mellanöstern?



"- How do you tell a boy chromosome from a girl chromosome? 
- Pull down their genes"

onsdag 27 maj 2015

En liten personlig litania

Tänk er situationen: I ett rum sitter ett antal personer varav vissa känner varandra, andra inte. In i rummet kommer en person som de allra flesta tittar till på. Många människor väcker andras intresse på en lång rad olika sätt, antingen genom att vara den de är, genom sitt utseende eller nåt de gör när de kommer in i ett sånt här rum. Andra människor väcker näst intill inget intresse alls, vad de än gör eller hur de än ser ut.

Jag hör till den gruppen som inte väcker nån form av intresse alls för de som inte känner mej. Man tittar till, om ens det, sen är jag i praktiken bortglömd. Jag brukar titta till på de människor jag möter för att se om någon tittar tillbaka. De senaste 20 åren har detta skett kanske fem-tio gånger och då har mest likgiltiga blickar mött min. Är jag så ointressant för andra människor?

Det är bara när jag tar fram min kamera som folk tittar, och då är det lite lätt skrämda blickar som möter min. Som om jag skulle ta deras själar eller fota dom utan att dom har nåt att säga till om. Vilket är väldigt konstigt eftersom många av dom själva har kamerafunktion i sina telefoner och plåtar till höger och vänster utan minsta tanke på att de kanske tar någons "själ". Skulle min systemkamera vara så annorlunda, så mycket farligare?

Än så länge har jag inte bemötts av folk som ser min kamera och frågar mej om jag vill ta foton av dom. Jag har själv frågat andra om jag får ta foton på dom och hittills har jag bara fått ett positivt svar på denna fråga. Vad gäller frågor får jag fortsätta fråga om folk är intresserade av att bli fotade av mej. Så enkelt är det bara. Jag har gjort i ordning visitkort så folk kan kommunicera med mej i framtiden om de vill. Vad gäller folks intresse för min person vet jag inte vad jag ska göra. Det är nog inget jag kan göra nåt åt. Min kamera gör att folk åtminstone uppmärksammar mej, även om reaktionen sällan är den jag önskade den skulle vara.



"Vi har det bra, vi här bak i bilen, 
och vill ej va med om nån krock"

lördag 23 maj 2015

Dagens foto: Lite bilder från senaste tiden

Här kommer lite bilder från senaste tidens verksamhet.









 De tre första fotona är från en dansuppvisning som eleverna i Malungs kulturskola gav den 18 maj i år. Fjärde bilden föreställer en statyett i Lima kyrka. Det gav en väldigt fin skuggeffekt när jag utsatte den för blixten. Femte bilden är på en tjej och hennes katt. De såg så söta ut ihop där de satt på trottoaren till en parkering. Sjätte, sjunde och åttonde bilderna är från Sälen, närmare bestämt Transtrandsfjällen där turistanläggningarna för Sälen finns. Sista bilden är på min favoritmodell Josefine. Hon ser väldigt gul ut i ansiktet på grund av att jag glömde blixten vid fotandet, men jag gillar det faktiskt.

Snart kommer fler fotosessioner att tas, speciellt som jag nu äntligen fått upp min hemmastudio så ni som har vägarna förbi Malung och vill bli fotade ta kontakt med mej här så får vi se vad som kan göras.



"I'll be Bach. You be Beethoven"


onsdag 13 maj 2015

Fläcken

En dag var den där, Fläcken. En stor, irriterande fläck mitt på tröjan en bit nedanför bröstet i höjd med magsäcken. Det var min bästa tröja, en vit kortärmad tröja som jag varit väldigt rädd om hittills så jag förstår inte hur Fläcken kommit dit. Den var svart med lite brunt i, ungefär två centimeter bred och en dryg centimeter lång. Jag gjorde som jag brukar göra, jag försökte tvätta bort den med tvål och vatten som jag gned in för hand men den försvann inte. Jag tänkte då att den försvinner i tvättmaskinen, men icke sa Nicke. Den förblev på plats.

Tre tvättar senare var den fortfarande kvar och med samma kulör. Inget rådde på den. Jag började undersöka den närmare och jag såg då att Fläcken var som tjock råolja. Men olja borde åtminstone ha försvunnit till största delen i en tvätt, desto mer efter tre tvättar. Men Fläcken bestod obehindrat. Jag övervägde att klippa bort biten eller sätta ett märke över men detta var ju min favorittröja som jag inte ville bli av med eller förstöra. Vad skulle jag göra? Jag övergick till att ha den som innetröja och märkte efter ett tag att Fläcken faktiskt växte. Nu var den fem cm bred och tre cm lång.

En dag försvann tröjan och dök upp två dagar senare, nu med fler fläckar. Jag försökte febrilt få bort fläckarna men de vägrade försvinna. Tvärtom blev de allt fler för varje dag som gick. Efter en månad var min en gång vita tröja helt svart med tre bruna tvärgående streck mitt på magen. Den förändringen förstår jag ännu inte. Än mindre att tröjan nu också är något mindre än tidigare. Beror det på alla tvättarna?

Min fru säger sej inget veta men tittar alltid så finurligt på mej när jag för tröjan på tal. Vet hon nåt som jag inte vet? Jag har köpt en liknande vit tröja och är mycket nöjd med den. Men den är inte alls lika skön som min gamla, trots att det är samma märke och samma storlek. Jag förstår inte detta. Vad hände?

Ja, vad hände egentligen?



"If you want to hurt somebody and you want to know where his vulnerable spot is you have to know him, before you can put in the right dig, that's very important."

fredag 8 maj 2015

Dumheter världen över

Tillbaks igen efter en dryg veckas uppehåll, och inte verkar det ha blivit bättre i världen.

Storbritannien har haft val och inte har det väl gått som någon önskat. De Som Bestämmer (DSB) har vunnit oavsett vem som är premiärminister. Från svenskt håll ojas det över resultatet, men även här är det ju status quo som gäller. Det är samma sorts politik som förs, oavsett vilken regering vi har. Nu ska man folkomrösta om EU-medlemskapet också. Oj, vad opportunistiskt det låter! Vilken sida som än vinner så kommer resten av Europa inte att godta det. Vinner "uttågarna" kommer EU som organisation att tvinga Storbritannien att stanna kvar. Vinner "stannarna" kommer EU att suga ut landet ännu mer. Några som inte stannar är ledarna för Labour, Liberaldemokraterna och UKIP. Bra eller dåliga beslut? Det får framtiden visa. Det som inte är bra är att alla tror att demokrati är detsamma som politik.

En lärare gör nu det många önskat att lärarna hade gjort för länge sen; inför striktare regler i klassrummet. Men sånt ska komma hemifrån. Det är inte lärarnas jobb att lära eleverna veta hut. I skolan går man för att bli en mer lärd människa och få kunskaper inför vuxenlivet. Men grunden måste komma från hemmet och från dagis. Får man inte lära sej sånt längre?

En av Sveriges många riksfjantar har tydligen haft för avsikt att håna Leif GW Persson genom att skjuta folk på gator vars begynnelsebokstäver bildade meningen "Heja GW". Bara att komma på nåt så patetiskt visar att talesättet "Bästa argumentet mot demokrati är fem minuter med den genomsnittlige väljaren" är sant och väldigt befogat. Jag nämner inte denna fjants namn här eftersom det inte är mördare som det viktiga, det är offren som viktiga.

Ett ikoniskt, historiskt foto som visar hur sovjetiska soldater hissar sin flagga på resterna av Berlins riksdagshus den 2 maj 1945. Det dumma här består inte i att fotografen ifråga regisserade fototillfället, inte heller i att han inte fick den uppskattningen i sitt hemland för fotot, utan i att kriget kunde få hålla på så länge som det faktiskt gjorde. Alla dessa misstag och medvetna förhalningar för att få hålla på med sina hemskheter kan inte rättfärdigas av några som helst ursäkter.

På klimatfronten fortsätter fjanterierna som vanligt och våra politiker och journalister lallar med i klimathotskören. Alltmedan miljön är det som vi borde ägna mer uppmärksamhet åt.



"It sounds so nice
what you're proposing"

tisdag 28 april 2015

Tema fotografering: Hyllningar för Stina Nilsson

Vem är Stina Nilsson, kanske de mest kulturellt sinnade personerna utan det minsta sportintresse alls undrar. Hon är en ung (född 1993) tjej som åker skidor på lokal och internationell nivå och som har skördat framgångar i skidspåren, nu senast i VM i Falun i vintras. Idag var hon på hemmaplan i Malung där hon fick hyllningar och presenter för sina prestationer. Det i sej är en kulturell händelse, framför allt som det stärker lokalbygden och ger den en chans att visa upp sej från sin bästa sida, vilket man också gjorde med hyllningssånger och diverse musik-, sång- och dansuppvisningar framförda av lokala musiker och dansare. De ska jag visa en annan gång.

Så här ser då Stina ut på nära håll:





"Den glider in i mål!"

lördag 25 april 2015

Jordbävningar och vulkaner

Bomber och granater!

Ja, detta kraftuttryck á la kapten Archibald Haddock skulle man kunna använda idag då naturen med eftertryck visar vem det är som bestämmer här på planeten jorden. Först kommer den skrämmande nyheten under veckan att magmakammaren under Yellowstone National Park innehåller fyra gånger mer magma än man trott och befarat. Det bådar inte gott för världen när denna supervulkan bestämmer sej för att explodera. Man är nämligen rädd för att denna eruption (vetenskapligt ord för utbrott) ska störa stora delar av världens kommunikationer och på sikt förstöra stora delar av USA, samt på längre sikt göra världens klimat kallare.

Idag kom så ännu ett bevis för att människan (vars totala befolkning om 7 miljarder individer väldigt lätt skulle kunna få plats på medelhavsön Kreta) bara är en fotnot i jordens historia i och med att en stor jordbävning skakade Nepal med omnejd. Det är förstås hemskt att se skadorna och höra tragedierna men folk som bosätter sej i geologiskt aktiva områden får vara beredda på såna här geologiska händelser.

Vad som har inträffat är att den indiska subkontinenten har fortsatt sin färd in under den eurasiska kontinenten och eftersom det sällan sker smärtfritt har det nu skett i en stor stöt vilket fått marken att skaka våldsamt. Det är upp till geologer och seismologer att fastställa med hur mycket Himalaya har höjts som en följd av detta skalv, som hittills har uppmätts till 7,9 på momentmagnitudskalan. Siffrorna för energin som utlösts varierar, mellan 7,8 och 8,1, så det dröjer nog några dagar eller så innan man fastställer det slutgiltigt.

Så nog är det naturen alltid som bestämmer. Samtidigt kan jag inte komma ifrån den gnagande tanken på att många människor inte kommer att bry sej ett dugg om vare sej den mänskliga tragedin eller den geologiska infallsvinkeln. De bara ser till sina kläder eller sina personliga (i många fall väldigt egoistiska) problem. Men om de inte vill bry sej om sin omvärld tänker jag inte försöka omvända dom. Jag kan bara ge alla intresserade min syn på världen. Om inte annat så kan eventuella besökare till min blogg läsa lite svensk historia på väg ut härifrån. Varsågod och läs!



"The earth has music for those who listen."

Populära inlägg