Tema sport: Revanschen som inte blev någon revansch

Efter att ha blivit så överraskande och grundligt besegrad av min jobbarkompis, som också är  amatörmodell, i armbrytning hade jag hoppats på revansch men Josefine, som hon heter, hade andra planer. Nu var det hon som utmanade mej efter att jag fört förra veckans debacle (för mej alltså!) på tal och efter att vi gjort klart samma bord som vi satt vid förra gången skred vi till verket. Samma resultat som förra gången. Josefine sopade banan med mej!

Josefine leder nu med totalt 5-0 i matcher! Tre med höger hand och två med vänster. Jag hade lärt mej nu att jag satt för långt ifrån för att kunna använda min kraft ordentligt men det hade ingen effekt för hon fick i alla fall ut mer styrka ur sina armar än jag fick ur mina. Hon må vara liten och tanig men hon är mer kompakt och har kortare muskler än vad jag har vilket ger henne en enorm fördel när vi bryter arm.

Jag utmanade henne därför på lite andra fysiska aktiviteter. Till exempel ville jag att hon skulle låsa sin arm om min hals och att jag därefter skulle försöka bryta hennes grepp. Hon protesterade förstås för hon var rädd att göra mej medvetslös eller ännu värre, döda mej. Men jag övertalade henne och hon la armen om min hals och naturligtvis fick jag inte loss hennes grepp, som var alldeles för hårt. Jag fick be henne ta loss sitt grepp och efteråt hade jag svårt att andas i flera minuter efteråt. Men jag bad ju om det.

Därefter fick jag med henne på benbrottning, eller vad det nu kallas. Man placerar sina ben tätt ihop och motståndaren ska sen försöka hindra en från att sära på sina egna ben. Jag lyckades hindra henne från att sära på sina ben, vilket gladde mej för det var en seger, men sen lyckades Josefine hindra mej från att sära på mina ben med sina, och det faktiskt lite enklare än jag lyckades hindra henne! Jag sa inget om det faktum att hon faktiskt var starkare i sina ben än jag i mina (vilket jag absolut aldrig hade trott!!!) utan sa bara kort att det blev oavgjort.

Jag fick henne att filma en av armbrytningsmatcherna med sin telefon (en annan jobbarkompis höll i den) och vi tittade lite på den tillsammans. Man ser bara armarna men man hör tydligt min besvikelse när hon än en gång tar ner mej. Vi får väl se om hon lägger ut den filmen. Hon skulle behålla den i alla fall. Jag bad henne vara snäll mot mej om hon la ut den. Vi får väl se. Jag tjatar om detta med hennes vinster över mej men dels beror det på att jag gillar Josefine väldigt mycket och vill henne väl vilket för med sej att jag gärna vill porträttera henne i så god dager som möjligt, och dels beror det på att jag faktiskt gillar detta med att vi killar får spö av tjejer ganska mycket.

Blir det fler armbrytningsmatcher kommer jag att tjata om det igen. Var så säkra. Nu har jag i alla fall lärt mej att storleken inte har någon betydelse. Åtminstone inte när det gäller armbrytning...



"Pom pom pom!"