tisdag 31 december 2013

2013 års sista inlägg

Jag hade inte tänkt skriva mer på bloggen i år, bara sitta och invänta att 2013 övergår i 2014, men så började jag läsa Lars Kamëls inlägg om att det ser bra ut för klimatet. Då kände jag att jag bara måste klämma in ett sista inlägg. Hans inlägg bygger på en opinionsartikel i GP, skriven av en representant för Greenpeace i Sverige, Annika Jacobson. I den artikeln finns de vanliga flumtankarna om fossil energi och Kamël gör sitt bästa att visa på det dåraktiga i att ta bort fossil energi i den takt Jacobson vill.

Så kallade förnybara energikällor får förstås också ett utrymme, liksom dravlet med stigande havsnivåer och felaktiga påståenden om hur mycket utsläpp av koldioxid människan står för varje år. För den som inte inser det så står naturen för mer än 90 % av alla koldioxidutsläpp varje år. Nästan 100 % faktiskt.

Men hon påpekar att klimatet ändå ser ut att må bra. Så långt har hon helt rätt. Klimatet mår bra, det har alltid mått bra och kommer fortsätta göra det. Klimatet är ju en skrivbordsprodukt som bara visar utvalda temperaturer över en viss tidsperiod. Så nu när vi lämnar 2013 bakom oss kan vi bara konstatera att världen fortsätter som förut. Det är samma övergrepp, krig, överlägsna företagare och giriga politiker, felinformerade artister som uttalar sej om saker de inte förstår och tyckare som vet mindre än de borde göra som alltid. Men någon klimatförändring kommer inte vi att märka. Vi lever för korta liv för att se hur vädermönstren utvecklar sej...



"Är det dags nu?"

Fotohörnan: Bilder tagna under 2013

Ännu ett år är till ända. Här kommer nu en kavalkad av foton jag tagit under året som gått. En del har jag publicerat förut, andra är nya. Jag hoppas kunna ta lika många bra foton under 2014. Nu ska jag ut i kväll och (förhoppningsvis) plåta fyrverkerier.

















"A bridge of silver wings stretches from the dead ashes of an unforgiving nightmare
to the jeweled vision of a life started anew.
"

måndag 30 december 2013

En kort sammanfattning av julledigheten

1 - 23 december: Späka och spara sej inför kommande ledighet, enstaka lussekatter och avsmakande av bjudmat, ett och annat julbord om man känner för det.

24 - 31 december: Överflöd av mat och intryck, vanliga byxor byts ut mot mysbyxor eller träningsbyxor då de vanliga inte längre kan knäppas om din midja, du kan frossa bäst du vill och kan, det kvittar om du är med familj/vänner eller om du är ensam.

1 januari - 28 februari: Rester för du har inte råd med annat...

Bild från Julmat.nu


"If you think this Universe is bad, you should see some of the others."

söndag 29 december 2013

Dumheter världen över

Litar du på välgörenhetsorganisationer? I många fall beror det helt på vilken sorts arbete de utför och om de verkligen får resultat som talar för sej själva. De som har chefer med hög lön är inte nödvändigtvis sämre som organisationer än andra, men det ser onekligen illa ut i folks ögon att de rakar in så mycket pengar av det folk skänker till välgörenhet.

Skulle en BH göra att brösten blir mer hängiga? En studie gjord under 15 års tid ska i alla fall tyda på detta. Men man kan undra om verkligen ca 130 kvinnor kan vara representativa för hela det kvinnliga släktet. Femton år är inte heller tillräcklig tid, liksom det faktum att man bara undersökte unga kvinnor. Har de verkligen brytt sej om arv, miljö och den mat alla sätter i sej?

Zlatan gör en pudel. Han säger att han inte ser ner på kvinnor. I alla fall inte dom som är längre än honom själv, men det finns ju en hel del kvinnor som gör honom till en dvärg.

Tänk att olika arm- och handgester ska vara så laddade än i våra dagar. Vi borde inte förbjuda dom utan snarare verka för att ta udden av deras negativa kopplingar till historien genom att använda dom och tala om att det bara är gester, inga magiska rörelser som skapar monster och massmördare. Det finns ingen magi, bara trick och spel för galleriet. Det är tröttsamt att se hur ohistoriska alla är i våra dagar.

Man bryr sej inte om påpekande om att energidrycker kan vara farliga. Jag skulle tro att larmen är överdrivna och att de som drack sej till döds gjorde det av nåt eller alla av de orsaker som är vanligast: de drack för mycket eller så är det nåt ämne i drycken de inte tålde. Klyschan stämmer här faktiskt, lagom är bäst!



"I am the jewel of the Nile"

lördag 28 december 2013

Dumheter världen över

Zlatan dabbar sej, som många andra med mer talang för nåt som har med kroppen att göra istället för med själva huvudet, med ett intelligensbefriat uttalande om damfotboll. Han vill inte bli jämförd med damer som spelar fotboll. Jag vill inte bli jämförd med honom när det gäller att prata. Ska jag behöva skämmas för att jag öppnar munnen på samma sätt som han gör? Nej, fotbollsspelare, oavsett kön och utseende, ska inte prata. De bara gör bort sej så fort de försöker verka "normala". De ska sparka boll, punkt slut. Se där, jag kunde visa mina fördomar gentemot fotbollsspelare också.

Ryssland dabbar sej också. Deras lagar om förbud mot att homosexuella får "göra reklam" i det ryska samhället är minsann av det dummare slaget. En sån lag förtjänar inget annat än hån och förlöjligande. All kritik är befogad. Vad härnäst av människans natur ska förnekas?

Kanelbullar har i nån form bakats i Europa i flera sekler utan att någon tagit skada. Nu vill myndigheterna i Danmark begränsa rätten för danska bagare att använda kanel i kakor och bröd. Knäppt så det förslår. De tänker på allas bästa, säger de. Så många bullar eller kakor kan ingen äta att han eller hon blir sjuk av kanelen. Man blir på kanelen av sockret och vetemjölet långt innan kanelen blir farlig.
Man bara skakar på huvudet och gömmer det i handen över alla dumheter som produceras varje dag...
Härom dagen skrev jag om ironin i att folk som forskar kring global uppvärmning fastnade i Antarktis is. Ironin växer. Ett fartyg som skulle undsätta dom har också frusit fast. Kommer även nästa båt att fastna i isen?

Turkiets styrande fortsätter göra bort sej och när folk protesterar blir det bråk. Väldigt smidigt hanterat, turkiska politiker, väldigt smidigt.



"The average TV commercial of sixty seconds has one hundred and twenty half-second clips in it, or one-third of a second. We bombard people with sensation. That substitutes for thinking."

fredag 27 december 2013

Kamerahörnan: Nytt objektiv på gång

Jag har köpt ett nytt objektiv. Det är ett fast objektiv50 mm, av budgetmodell. Fasta objektiv kallas även standardobjektiv eftersom de anses vara standarden för alla objektiv. Motsatsen är förstås zoomobjektiv. I nuläget är det på väg i ett paket nånstans i Sverige så jag får vänta till efter julhelgen innan jag får se det i verkliga livet. Det ska bli intressant att använda ett objektiv med en bländare på 1,8-22. Hittills har mitt högsta bländartal varit 3,5. Det ska bli kul att se hur mycket mörkare tillfällen jag får att använda kameran i.

Jag ser fram emot detta och hoppas att jag snart får använda det. Men det dröjer till nästa år innan detta sker så det kommer att bli en låååång väntan...



"Over my dead body"

torsdag 26 december 2013

Ironiskt så det förslår!

Ett australiskt forskningsfartyg ute för att undersöka den så kallade mänskligt inducerade globala uppvärmningen har fastnat i isen runt Antarktis. Man är ute efter att återupprepa de undersökningar som genomfördes för hundra år sen i dessa farvatten, för att se om det finns några fog för de teorier och tankar som förts fram kring att människan orsakar förändringar i vädermönstren på lång sikt. Vi får hoppas att de kommer loss snart. Det vore hemskt om de skulle falla offer för denna teori, vare sej den är fel eller rätt.

Men det är dags att ta det isigt med dessa teorier kring mänsklighetens eventuella påverkan på vädret och klimatet. Problemen med tjuvjakten, miljögifter och nedhuggningen av skogarna på platser i världen är mycket viktigare att ta itu med än hur vädermönstren utvecklas de närmaste 100 åren. Vilken väg vädret än tar så kan vi inget göra. Det är bara att hänga med, precis som vi hänger med i vår planets rörelse runt solen.

Men åter till ironin. Man envisas med denna klimatfråga och ger svaren redan innan de rätta frågorna ställts. Ett av svaren är de så kallade utsläppsrätterna som bevisligen aldrig fungerat, annat än för de som vill tjäna pengar på att förlänga den ekonomiska krisen. Det är som med det där elaka som sägs om konsulter; om du inte är en del av lösningen så finns det pengar att tjäna på att förlänga problemet.



"Giving money and power to government is like giving whiskey and car keys to teenage boys"

Det mänskliga psyket

Att leka människokännare gör vi alla, en del bättre än andra. Jag tänker nu försöka leva mej in i hur andra resonera samtidigt som jag ska delge er min hjärna. Saken är den att vi alla har svårt att helt tänka oss in i hur andra tycker och tänker, det vi kan göra är att känna med varandra (sympati) och försöka leva oss in i hur det måste kännas för nån annan (empati). Många blandar ihop dessa ord men det gör inte så mycket. Det viktiga är att vi finns där för varandra och kan visa andra att vi förstår dom, så gott vi kan.

Jag ska inte inbilla er som läser här att jag är den mest uppenbart empatiska person som finns, ej heller att jag är speciellt bra på att visa sympati. Det ligger inte för mej att visa någondera. Däremot känner jag mer än jag visar. Jag vet inte vad det beror på att jag hellre lyssnar och inflikar ord när någon söker mitt stöd än är där och "känner med" denna någon. Men det är så jag alltid varit. Jag vill hellre lyssna och ta in saker innan jag yttrar mej. Jag ger också hellre presenter i tystnad än gör stor affär av det. Det är därför jag ofta gillade samlingen av människor vid julen än själva presenterna. Om det är presenterna som gör att folk samlas, snarare än att folk samlas för att de vill vara tillsammans kan vi lika gärna låta bli att träffas.

Skrivandet är mitt utlopp för det jag känner. Det ligger inte för mej att slåss eller skälla rent fysiskt. Jag skriver hellre ur mej mina aggressioner och försöker omvandla dom till cynismer och ironiska virtuella samtal med de jag kritiserar. Jag anser mej vara kunnig och klurig nog att kunna göra detta utan att hålla på med larvigheter som näthat och hot.
Den enda sortens hot jag kan tänka mej...
Hat och hot förresten, vad är det i människans värld? Hot är till för att avskräcka fiender och aggressiva djur, inget annat. Hat är ett väldigt starkt ord som uttrycker ytterligt låga känslor för andra. Många gånger säger man detta ord när man egentligen menar raka motsatsen, det hasplas ur en för att man vill få en respons som tyder på att den andra verkligen känner FÖR en, inte motarbetar en.

Jag tror inte hat och hot sägs eller skrivs av folk som verkligen hatar eller vill göra allvar av sina hot. De känner sej utanför helt enkelt, maktlösa av ett eller annat skäl och de vill in i hetluften, tyvärr ofta genom att ta ner dom de är avundsjuka på till den nivå de upplever att de själva är på. Men så lågt kan ingen som som är offentlig sjunka, inte sedan de hamnat i offentligheten och vill vara kvar. De som är avundsjuka väljer fel metod. De borde skaffa sej en plats i rampljuset själva, snarare än att använda sej av anonyma kommentarer lite varstans. Det leder aldrig nånstans, i alla fall inte till att folk gillar en mer än tidigare.

Vi är inte gjorda för att hata varandra. Att avsky och tycka illa om varandra är en sak men att verkligen hata någon är inget vi verkligen kan säga är en grundläggande del av vårt psyke. Det är förmodligen utvecklat ur vår egen utvecklade hjärna nån gång under den tid då vi utvecklade vårt stamtänkande, förmodligen samtidigt som "vi och dom"-tanken uppkom ur revirtänkandet. Det går alltså långt tillbaka, kanske ända tillbaka till tiden före Homo Erectus för 2 miljoner år sen. Vem vet?

I vilket fall som helst bygger hat på okunskap och i många fall oviljan att lära sej något om andra. Såna som inte vill lära sej tycka om andra kan det vara fel på. Vad felet beror på och hur det yttrar sej kvittar för det hör inte hit. Det är inte felet i sej som är viktigt utan problemet ligger i att den som säger sej hata inte vill bejaka de sidor som kan hålla felet i schack. Har man bara tillräckligt stark sinnesnärvaro kan man hålla på sej så såna här situationer som de på nätet inte uppkommer.

Att hålla inne med sina lägre tankar är en del av det vi kallar empati, att känna med varandra och förstå att den andre mår på ett visst sätt vid ett visst tillfälle och på ett annat vis nån annan gång. Vi läser av varandra vilket är en kombination av medfött beteende och inlärda samhällsfunktioner. Det är förstås svårare att läsa av en skrift men för den som verkligen har förmågan att granska en text kan man faktiskt få en bild av hur en person resonerar. Inte bara i den texten utan även rent generellt. Men det kan inte jag. Inte helt i alla fall. Det ska till en tränad person, eller en som kan sånt rent naturligt.

Så varför är vårt psyke då så inställt på att vara så hatfulla gentemot människor vi inte ens känner? Varför är vi så avundsjuka på andra? Är det de enda känslorna som vissa människor har förmåga att känna? Att lära känna varandra kan väl inte vara så svårt?



"What time did you return home?"

onsdag 25 december 2013

Nu vänder det så sakteliga

Vintersolståndet var för några dagar sen och från och med idag blir det ljusare igen. Detta observerade våra förfäder för länge sen och gjorde en religion av det. Dom älskade nämligen ljuset, vilket vi ju också gör. Solens rörelser på himlen under året är så regelbundna att vi byggde tempel för att hylla den. De döda kunde vi symboliskt skicka dit och de nyfödda fick vi symboliskt från solen. Det är ingen slump att de flesta föds under den ljusare tiden och de flesta dör under den mörkare.
Skylt om skoterförbud som sakta sjunker i dyn.
Det regnar ute nu och solen har gått ner, men snart vänder även detta. Lappmöglet kommer snart att falla även här, dock endast som blask den närmaste tiden. Om några veckor kommer högtrycket från norr att pressa söderut och då hamnar också vi i snöregionen. Jag har aldrig upplevt en helt snöfri vinter, och kommer aldrig att göra det heller. Slask och blask är nämligen också snö. Men jag föredrar ändå sol framför regn och snö. När ska vi få molnfritt i mer än en halv dag? Det längtar jag efter mer än något annat.



"Never fight ugly people—they have nothing to lose"

tisdag 24 december 2013

Regn och rusk är normen över jul i Sverige

Det är vinter, det är jul och som vanligt är det grått ute. I år är det regn som faller, så där fick Anders F Rönnblom rätt. När det inte blir nån snö på många håll klagar folk naturligtvis över att vi människor måste ha gjort nåt fel. Det verkar man ha gjort länge. Atombomberna, försurningen, globala uppvärmningen är ord som har använts för att "förklara" varför vi inte får nån vit jul. Men faktum är barmark och regn är normen över julhelgen i Sverige.

Det beror inte på några mänskligt skapade väderfenomen utan på en kombination av lägligt placerade lågtryck som bland annat rider på de luftströmmar som gillar Golfströmmen. Det beror också på att högtrycken är ganska orörliga när de väl rotat sej nånstans och flyttar sej ogärna. De går hellre under än flyttar sej. Därför har nu dessa regnväder fritt fram nästan ända upp i fjällen. I höglänt terräng faller det i alla fall som snö därför att det är kallare där.

Meteorologerna kallar det mildväder, rätta ordet borde vara ruskväder. Jag ser inget milt i duggregn eller skvalande regn från grå moln som knappt verkar röra på sej, så stora är de. Men det är inte regnet som är den stora fienden. Det är isen. Det lägger sej en hinna av vatten på marken, som redan är i det närmaste stelfrusen, och så fort det bara går fryser detta vatten till is och det kan bli glashalt. Istället för räfflade skor och dobbar borde vi ha skridskor på oss. Denna is älskar asfalt vilket ger upphov till både komedi och tragedi.

Om någon vecka kommer detta att ändras till betydligt kallare och tuffare väder. Då kommer lappmöglet tillbaka. Men Irving Berlin har, via Bing Crosby, sett till att vi tror att alla jular ska vara vita, precis som i drömmen.  Men det är trevligt i alla fall att sjunga om den. Vad vi än väljer att lägga in i begreppet jul. Den är åtminstone god att äta...



"Det är inte snön som faller.
Det är nån annan tröst.
"

måndag 23 december 2013

Vetenskapshörnan: Vad är sant om våra förfäder?

Barna Hedenhös, stenålderskost och andra saker rörande stenåldern är intressanta saker just nu och fortsätter att fascinera många av oss. Flumrisken är stor när det talas om hur våra förfäder egentligen levde sina liv. Vi lär oss förstås mer och mer genom fynden vi gör men att utifrån dessa fynd skapa en hel hönsfarm av en fjäder, som många antropologer gör när de jämför så kallade naturfolk med forntida människor, är inte helt lyckat. Vi vet lika lite om hur människorna resonerade för 30,000 år sen som de kunde tänka sej att världen skulle se ut om 30,000 år.

Visst är det frestande att se på naturfolken som referens när man letar efter tankegångar som våra förfäder kan tänkas ha hyst, men det var VÅRA förfäder, inte dagens naturfolk. Forskare borde kolla bland våra tankegångar med. Hur har vi resonerat genom seklerna? Hur har vi levt? Vi kan inte vara så annorlunda egentligen mot de som levde för så länge sen. Vi har ju ändå deras gener i oss. Att vi utvecklat och utvecklats sen dess behöver inte betyda att vi har tappat kontakten med vårt förflutna.

Att vi inte vet vad de hette, vilka språk de talade och andra saker beror inte så mycket på att vi förändrat sätt att tänka, utan mer på att det har kommit så många människor invandrande hit och dit sen dess. Det är inte heller en fråga om att vårt sätt att leva skulle vara sämre än gårdagens. På den punkten vill jag helt klart säga att den mat man åt förr inte kan mäta sej med dagens mat. Vår hälsa är mycket bättre också. Det där flummet om att man skulle må bättre av så kallad stenålderskost kan vi bara glömma direkt.

Med tanke på alla problem vi har idag med främlingsfientlighet och ekonomiska kriser hit och dit är det också frestande att tänka sej att våra förfäder inte slogs med främlingar de mötte utan levde i harmoni med dom, helt i enlighet med den lära Lasse Berg har lanserat baserad på sina studier av folken i Kalahari. Men också det är lite dumt att resonera så. Alla primater slåss. Även människan. Vi gör det dock på olika vis. Bland annat är faktiskt krig, slagsmål man mot mat och upplopp ganska sällsynta saker. Däremot gräl och hot om våld, vilket ju också är vanligare bland schimpanser och gorillor, snarare än reellt våld. Ingen tjänar ju egentligen på att den andra parten dör.

Är vi sämre än våra förfäder på jämlikhet? Var det forntida samhällena verkligen så jämlika som det påstås? Själv tror jag inte att samhällena har varit mer eller mindre jämlika än idag. Vi har alltid haft behov av ledare som får andra att följa dom. Det har alltid varit så, men vi människor har inte alltid tagit till våld för att få vår vilja genom. Likt så många andra djur som lever i flock...



"Ambition is a dream with a V8 engine"

söndag 22 december 2013

I grannskapet

Här där jag bor finns det ett gäng alkisar som börjat komma till en lägenhet inte långt från min. Sen tjejen som ursprungligen hade lägenheten flyttade ut och mer eller mindre överlämnade den till sin styvfar har det bara blivit värre där. Det skulle varit han som flyttade. Det är jämt poliser på "besök", anklagelser hit och dit om bråk, stoj och nu även inbrott i alla förråd. Detta senare kan inte direkt bevisas utan noggranna undersökningar men kan faktiskt direkt kopplas till rörelsemönstret hos hans kompisar.

Här finns förstås folk som håller koll på dessa tråkiga element, och som håller dom i schack. Helst skulle han slängas ut och sättas på nåt hem. Han har ju visat för allt och alla att han inte klarar av ett liv bland oss andra. Han sitter hellre inomhus med sin alkohol och enstaka vänner som bidrar med drickat hela tiden.

Andra grannar inkluderar en familj som dånar i golvet när de springer inomhus, spelar alldeles för musik och pappan, som ser ut att vara alldeles för ung egentligen för att vara pappa, uppför sej som en förvuxen tonåring. Han uppför sej också som ett stort barn. Han skriker åt sin fru, sina barn och förmodligen slår han dom också. En översittare helt enkelt. Han blev tydligen förälder innan han vuxit klart, förmodligen press från överhuvudet i familjen, en patriark som bara åker omkring och ser ut som om han ägde nejden. Även dom ses med oblida ögon av resten av trakten.

Jag antar att varje grannskap har såna här svarta får och ingen verkar vilja ta itu med dom på allvar. Man håller dom i schack för att visa dom var skåpet ska stå, men inte mer. I fallet med alkisen måste han tas om hand och vad gäller killen med ungarna borde han skiljas från sin familj. Men vem ska våga ta steget och ta striden? Jag är nästan aldrig hemma och märker detta bara när jag är trött, för trött för att reagera.

Dessutom är jag inte en som vill anmäla. Jag föredrar att se saker lösas utan involvering från myndigheternas sida i det längsta. Alkisen borde tas om hand av sina släktingar och "jättebabyn" av sina släktingar. Det svåra ligger i att övertyga respektive familjer att ta hand om de sina. Vill de ta det steget? Eller ska grannskapet till slut gripa in?



"The score never interested me, only the game."

lördag 21 december 2013

Fotohörnan: Varför blir inte fotona bättre?

Jag har följt serien "Alla är fotografer" en tid nu och slås av samma sak som herrar Rheborg och Schyffert gjort, nämligen att de foton vi tar borde kunna vara bättre men de är inte det, trots att det tas fler foton än nånsin. Jag har nog påpekat detta vid nåt tillfälle men det förtjänar att nämnas igen. Varför är de flesta foton så dåliga? Jag tror inte det beror på mobiltelefonernas lite sämre sensorer och linser. Inte bara, utan det kan bero lika mycket (om inte mer i många fall!) på de bristande kunskaperna hos den som håller i kameran.
Annie Lin tar ett foto på det sätt som ger bäst bilder. Bild från Wikipedia.
Jag tycker själv att jag blivit bättre på att hantera en kamera och att jag får fram bättre foton de senaste åren. Skillnaden mellan mej och de mest dekorerade fotograferna ligger nog mest i förmågan att snabbt uppfatta motivet. Det gäller att vara uppmärksam helt enkelt och är man inte fullt tränad i att se allt som kan tänkas finnas framför en så missar man mycket. Det beror förstås också på vilken typ av fotografering som är ens specialitet. Man kan missa småsaker bara för att man gillar att plåta det storslagna samt vice versa.

För alla som inte specialiserat sej och mest tar foton, som det verkar, på måfå och allt som rör sej borde en utveckling mot att bli en bättre fotograf följa på rent naturligt, men åtminstone ser inte jag att bilderna blir bättre när jag tittar på de alster som erbjuds på diverse sidor. Snarare står dessa fotografer stilla i utvecklingen. Några få finner omedvetet rätt spår och blir bättre, men de allra flesta använder kameran mest som ett tillhygge, inte som det konstnärliga och/eller dokumenterande redskap det kan vara.

Lösningen är simpel, ge akt på din omgivning och välj dina objekt. Håll kameran stadigt i handen och andas lugnt och försiktigt. Att hålla kameran nära kroppen med armarna utmed sidorna ger också bättre och stadigare bilder. Därför anser jag att bilder från mobiltelefoner på sin höjd ser någorlunda bra ut, men de är endast bra om fotografen bakom är riktigt bra, dvs har ögonen med sej. Så ha ögonen med dej nästa gång du tar ett foto, tänk också på att hålla kameran stabilt nära kroppen.




"I will continue to freak out my children by knitting in public. It's good for them."

fredag 20 december 2013

Antidemokratiska åsikter

Igår skrev jag engagerat om demokratins paradox och nämnde då antidemokratiska åsikter. Jag tänkte fördjupa mej lite i det ämnet och ta upp såna åsikter till diskussion, för att en gång för alla klargöra varför vissa miljöintresseorganisationer är odemokratiska medan paradoxalt nog vissa främlingsfientliga rörelser inte är det. Enkelt uttryckt, innan jag börjar skriva på allvar, kan det uttryckas så här: Allt som syftar till att begränsa folks rättigheter till fri rörelse på jorden, samt begränsa yttrandefriheten och mötesfriheten är de facto antidemokratiskt och måste belysas så vi vet att undvika det och tränga undan det.

I sej är gränser mellan folk, tullverksamheten inbegripen, en antidemokratisk institution. Nu menar jag inte de naturliga gränser folk sätter upp mellan sej för att skilja mellan olika kulturer och andra åtskiljande faktorer. Jag menar de politiska gränser som satts upp av nationalstater för att skapa kulturer av de man "fångat" in innanför sina domäner. Men även politik, så kallad realpolitik, är givetvis antidemokratiskt till sin natur. Våra folkvalda gör ofta upp sinsemellan oavsett parti. Till fromma för en del, men inte alltid för alla.

Att frångå gängse demokratisk sed för att särintressen ska få sitt är vanligt när de styrande får härja fritt. Större särintressen än de stora företagen och miljörörelserna får man leta efter. De senare vill förstås att miljöflummet ska prioriteras, gärna på bekostnad av äkta miljöarbete. På miljöflummets agenda står ofta antidemokratiska åsikter, som när Pär Holmgren för några år sen var beredd att acceptera en diktatur bara för att uppnå de mål han vurmade för. Hans domedagsklocka är verkligen hemsk.

De som störde den fredliga antirasismdemonstrationen härförleden var också synnerligen antidemokratiska eftersom de gjorde allt för att förhindra en av de viktigaste rättigheterna vi har, nämligen mötesfriheten. De som bara vill förstöra för andra för att uppnå sina egna, väldigt egoistiska och odemokratiska, mål behöver inte delta i det här samhället alls. De som inte vill bidra till samhället i stort, vare sej det är individuellt eller i grupp, ska inte dra nytta av det.

Att klaga över utlänningar som kommer hit samt att klaga över politiken som förs är en sak. Det är en demokratisk rättighet att vara kritisk. Att det sen finns oerhört många aspekter av denna kritik (jag tycker den förda migrationspolitiken är felaktig därför att den styrs för mycket av känslokalla byråkrater vilket gynnar flyktingsmugglare och andra som vill tjäna pengar på olyckliga människor som förlorat så mycket i andra länder) gör inte saken mindre odemokratisk. Kritiskt tänkande, kritik, skepticism, t o m ogenomtänkta men ordinära inlägg i debatten är tillåtna i den demokratiska kontexten.

Att gå till attack mot lagliga demonstrationer är det inte. Där är så kallade vänsterextremister lika goda kålsupare som sina motståndare. Deras metoder hör inte hemma i ett modernt samhälle. Tyvärr är dessa antidemokrater fullt beredda att tvinga sej på oss normala människor som lever i våra organiserade samhällen, som vuxit ur samhällen som visserligen inte var demokratiska från början men ändå hade grunden lagd för detta. Ni som hatar demokratin som begrepp, ta ert pick och pack och dra! Vi behöver inte er.




"Life is more fun if you play games."

torsdag 19 december 2013

Demokratins paradox

Alla åsikter, även de obekväma, ska få höras i demokratins namn. Men häri ligger två paradoxer, en som beskriver demokratins eventuella undergång, men också en som handlar om att demokratiska värderingar borde få vara allenarådande. Låt oss utforska detta senare påstående lite närmare.

Det handlar alltså om att låta alla komma till tals, hur läskigt, obekvämt eller elakt det än kan låta. Till och med förnedringar och satir är en del av demokratin. Men i detta finns samtidigt paradoxen att de åsikter som går stick i stäv med den demokratiska tanken om mötesfrihet, yttrandefrihet och tankefrihet måste få vara med. I alla fall om man resonerar enligt tanken på att demokrati ska vara till för alla. Det är här jag reser ett finger mot denna åsikt. Jag vill mena att de som inte vill ha demokrati ska inte heller ha rätten att yttra sej om den i ett demokratiskt samhälle.

Vill man inte ha demokrati, tycker man inte om yttrandefrihet, ska man inte utnyttja den för sina egna odemokratiska syften. Antingen håller man då käften eller flyttar till ett land där man har diktatur. Så simpelt är det. Demokrati betyder folkvälde på grekiska och syftar då förstås på att folket har rätten att välja sina ledare. Det finns många sätt att utöva demokrati på, men det bästa för oss just nu är folkvälde.

Det ligger i yttrandefrihetens beskrivning att man ska få vara fri att yttra sin mening om saker som engagerar en. Därtill kommer mötesfriheten och rätten att tänka fritt. De är aspekter av varandra och ger tillsammans en heltäckande bild av hur demokrati fungerar, såväl i teorin som i praktiken. Men så har man stiftat lagar gällande förtal och hot, vilket jag faktiskt anser är två saker som inte hör till yttrandefriheten. Rätten att yttra sin mening berör oftast saker som är relevanta för en diskussion. Förtal och hot tillför inget relevant och ger bara den som uttalat dom en temporär satisfaktion (gammalt ord för tillfredsställelse, slå upp det!).

Därför anser jag att antidemokratiska åsikter mycket väl kan exkluderas från yttrandefriheten. Allt som går den demokratiska tanken emot är diktatur, men jag vill inte förbjuda dessa åsikter. Då skulle vi verkligen hamna i paradoxen jag beskriver ovan. Jag vill däremot bannlysa dom från diskussionen. Det viktiga är budskapet, inte hur budbäraren är funtad. Som jag tidigare sa är en odemokratisk åsikt inget som bör höras i ett demokratiskt samhälle, oavsett vilken den åsikten är. Knyt hellre näven i fickan eller flytta till ett land där du kan krama diktaturen bäst du vill, om du kan och får...

Vad är då en antidemokratisk åsikt? Till exempel att man är emot fria val, yttrandefrihet och rätten att mötas. Att man vill begränsa dessa rättigheter, som människor har haft i olika former och utsträckning genom alla tider, är högst odemokratiskt och hör inte hemma i ett modernt samhälle. Rätten att yttra sej innebär inte att man ska yttra sej i allt, speciellt inte om det går stick i stäv med rätten att yttra sej. Men att förbjuda antidemokrati är fel, för det är ett exempel på just antidemokrati.

Längst ner finner den ärade läsaren ett citat av den amerikanske forskaren och författaren Isaac Asimov om just demokrati och paradoxen kring den demokratiska tanken. Han trycker på en sak jag inte tagit upp här, nämligen kunskap. Det är kunskap som ger demokrati, och ett samhälle som inte värderar kunskap blir snart en diktatur. Så läs ni alla där ute, lär er något! Det är viktigare att ni lär er än sitter vid datorerna och sprider odemokratiskt hat. De som spelar nätverksspel lär sej något om livet. Vad gör de antidemokratiska människorna då?



"Anti-intellectualism has been a constant thread winding its way through our political and cultural life, nurtured by the false notion that democracy means that 'my ignorance is just as good as your knowledge."

onsdag 18 december 2013

Dumheter världen över

Säpo larvar sej som vanligt. Deras moraltaktik består i att tänkta scenarier med attacker mot mål i Sverige endast kan stoppas med hjälp av material som kan fås om telefon- och internetoperatörerna automatiskt skickar det till Säpo. Såna övergrepp från terroristers sida är en våt dröm för konspirationsteoretiker utan större verklighetsförankring, men har svag koppling till just verkligheten. De som tror på såna amsagor är antingen ett offer för propagandan från de som vill hålla bollen i rullning eller så går de på ren automatik efter attackerna för så många år sen.

Att buffé innebär inte att man får äta som en utsvulten fd lägerfånge som inte sett mat på länge. Man ska visa hänsyn och äta sej mätt utan att gå till överdrifter. Så resonerar man på en restaurang i Örebro. Jag kan inte annat än hålla med. Lite mat ska man väl lämna åt andra, va? Det är väl bara om det kommer uthungrade horder som man kan släppa lite på den regeln.

Skolgårdarna i Stockholmstrakten är för små, har det konstaterats i en rapport till berörda politiker som säger att de "ska göra nåt åt det". Allt är för smått när det gäller skolan som helhet, konstaterar alla andra. Men med en skola som knappt klarar sej sen den gjordes till en kommunal angelägenhet är det väl inte så konstigt att våra elever får så dåliga resultat på proven och i allmänkunskapen.

Lurendrejeri på högre nivå än nånsin det svenska spelmonopolet. Det är vad Postkodlotteriet är. Maken till skamlöst rackarspel finns inte. Det är faktiskt tröttsamt dessutom att se hur TV4, lika skamlöst, gör fjantig reklam för verksamheten. Men om dumma svenskar vill spela bort sina pengar till listiga holländare får de gärna göra det. Det är ett fritt land och det är inte förbjudet att vara dum i huvudet.

I USA verkar en del kvinnor vara mer släkt med insekter, fiskar och amfibier. I alla fall de arter som ägnar sej åt partenogenes, könlös graviditet. Det kallas jungfrufödsel men jag undrar om så verkligen är fallet. Det är nog det gamla vanliga sättet, bara att de vägrar säga vem pappan är, så att deras pappa inte tar fram bössan och tvingar fram ett skjutjärnsbröllop.




"Quotation, n: The act of repeating erroneously the words of another."

tisdag 17 december 2013

Fler hågkomster från det förflutna

Igår skrev jag om ett misslyckat disko som jag var med om att arrangera. Idag är det diverse sportminnen jag varit med om att skapa som gäller. Inget av dom har gått till annalerna för rekord eller annat spektakulärt, men de är nämnvärda i alla fall. Jag börjar med kast med liten boll, det som vuxna atleter kallar kulstötning. Det var i lågstadiet, ettan eller tvåan tror jag, och jag fick på ett kast som jag tyckte var jättebra. Det var väl inte helt rakt men det gick långt. Döm om min förvåning när de som mätte började mäta åt ett helt annat håll!

Det visade sej att jag, för att få ett bra kast, måste kasta mer eller mindre rakt framför mej. De hade en ganska smal kastsektor där bollen kunde landa och mitt kast var i dessa personers ögon väldigt snett och vint. Långt senare skulle jag göra folk besvikna genom mina kast på annat vis. I åttan hade vi skolmästerskap i friidrott och det var så många med att man fick ha kulstötningen även inomhus, och naturligtvis skulle jag hamna i den gruppen som skulle kasta inomhus.

När jag steg upp för att göra mitt kast var det nån i den ganska så stora publiken som fick för sej att börja heja på mitt kast, vilket gjorde att resten av publiken följde med av bara farten. Fullt med taktfasta applåder vilket förvirrade mej och jag kunde inte göra mej själv rättvisa. Kastet kom bara ca 9 meter, drygt hälften av vad jag brukade komma.

Friidrott har varit kul att utöva, även om det är roligare att titta på när andra utövar det. Som när en klasskamrat till mej i fyran snubblade strax innan ribban när vi hoppade höjdhopp. Hon kom inte ens fram till ribban men lyckades ändå riva den med ena foten som for ut nästan som en karatespark när hon föll. Vid ett annat tillfälle lyckades en kille riva allt, inte bara ribban utan även ställningen. Hur han lyckades med det är svårt att fatta. Det började som en helt vanlig rivning men han måste ha kommit åt den ena ställningen när han ramlade vid rivningen.

Själv var jag en höjdhoppare som aldrig stack ut från mängden. Som mest 140 cm. Inga spektakulära rivningar, inga vinster, inget sånt alls. Samma med längdhopp och löpning. Jag var en i mängden. Spjut och andra såna grenar där man fick kasta nåt långt fick vi aldrig prova på. Löpning i skogen höll vi på med också. Rätt kul att se på plantor av olika slag, framför allt som det vi sprang var en före detta trädgård. Själva ansträngningen var bara skön om man själv fick bestämma takten och slapp kuta. En sakta lunk, strax under joggningstakt, var min forte. Då kunde jag springa nästan hur länge som helst.

Fotboll var för mej en trivsam avkoppling i skolan. På rasterna i mellanstadiet brukade jag och den som var målvakt mest stå och snacka tills det kom en boll som vi behövde ta hand om. I övrigt var jag nog mest i vägen. Det finaste mål jag gjort var ett självmål. Jag skulle blockera ett skott med min rygg men bollen tog på min fot och seglade över målvakten i mål. Det bästa mål jag sett gjordes av en lärare inför en match mellan just lärarna och de bästa eleverna när vi gick i nian. Det var före matchen som lite lattjande och skojande utfördes på planen, som var inomhus.

Han drog på för fulla muggar, bollen tog i ribban, därifrån upp i taket för att sen studsa mot en av de ställningar man har för balansgång och liknande, ner i golvet och in i mål. Under de två-tre sekunder som detta hände gick publikens röster från bu och häcklande till jippi och hurrarop. Hur själva matchen slutade kommer jag inte ihåg.

Av övriga sporter är det innebandy jag gillat allra mest. Jag kan stolt säga att jag är nog den ende som gjort två mål i grundskolan med nio årskurser mellan dom. Ett i ettan och ett i nian. Där emellan gick det alltså sju årskurser utan ett enda mål. Däremot motade jag många. Handboll spelades då och då, men inte så mycket som jag hade hoppats. Jag har faktiskt varit med om att spela en säregen handbollsmatch. I gymnasiet skulle vi lära oss grunderna i sporten och spelade då en match som slutade - 0-0! Ingen av oss kom igenom det andra laget...

Basket provade vi också på, liksom volleyboll och baseboll, med blandat resultat. Ibland fick vår gympalärare för sej att hålla brandtal om saker han ogillade vilket gjorde att lektionerna gick bort nästan helt till snack. Som när det var på tal att föra över ansvaret för skolorna till kommunerna. Då gick han verkligen i taket och gick till storms mot denna politik. Jag är så här i efterhand böjd att hålla med honom, vilket jag också gjorde då, men att hela lektionen gick bort till detta extra långa brandtal gillade jag inte.

Det var vad jag kunde komma på vad gäller mitt sportsliga förflutna. Väl mött en annan gång...




"Mary Bradley waits at home,
in the nuclear fall-out zone"

måndag 16 december 2013

Hågkomster från det förflutna

I nian skulle vi åka på klassresa, och för att finansiera den resan gjorde vi vad alla klasser alltid har gjort. Vi sålde saker, deltog i olika evenemang som gav oss pengar - samt arrangerade ett disko för sexorna. Det var strax före julen 1989 och det var jag och en kompis som tog på oss uppgiften att stå för apparaterna. Övriga klasskompisar fick stå för musiken och/eller mat och annat som hör ett skoldisko till. Vi släpade min stereo till mellanstadiets gympasal, där diskot skulle hållas, och tvingades vänta. Vänta för att det precis före oss var en idiot till balettlärare som hade lektion med sina elever där.

Han vägrade låta oss komma in före utsatt tid, trots att han var sen. Han skulle ha varit klar halv sex och vi skulle börja vårt disko klockan sex. Tio över sex fick vi tillåtelse att komma in, om jag minns rätt, och fanskapet blängde bara överlägset på oss när han gick. Sen fortsatte olyckorna en efter en. Först ville LP-spelaren inte funka för bandet under tallriken hade lossnat och vägrade låta sej fästas igen. På grund av det hade vi därför bara CD-spelaren och kassettbandspelaren tillgänglig.

Ni som är små eller har levat i en sorts dvala de senaste decennierna får här tänka på att 1989 var CD fortfarande nåt nytt och väldigt få hade såna skivor hemma. Jag var en av få som hade det, tack vare att jag fått min storebrors avlagda Onkyo. Vi insåg snabbt att musiken vi hade tillgänglig inte skulle räcka för de tre timmar som det var tänkt att diskot skulle hålla på i, så några sprang hem efter band och de få CD:ar som fanns.

Musiken dundrade ut över de intet ont anande 12-åringarna. Det blev allt möjligt som vi kunde hitta. De listor vi hade gjort upp fick vi kasta för inget stämde längre. Letandet bland alla kassetter och CD:ar gjorde att det ibland gick upp till en halv minut mellan låtarna och mikrofonen vi hade med oss för att presentera låtarna vägrade också att funka. Det verkade som om allt konspirerade emot oss.

Olycka nr tre var när högtalarna sprack mot slutet av evenemanget. Min stereo var för kraftig för skolans högtalare verkar det som. De skorrade till slut med ett dovt morr resten av terminen. Man skaffade nya framåt våren. Min stereo drabbades också. En säkring ansvarig för just strömmen till högtalarna gick sönder så den fick bytas.

Vad tyckte då sexorna om musiken och diskot i stort? Jo, de tyckte det var det tråkigaste disko de nånsin varit på. Jag har hållit låg profil inom den branschen sen dess och pengarna som blev över efter allt hade betalts var inte tillräckligt för att kunna hjälpa klasskassan inför resan så våra föräldrar fick skjuta till, så en resa blev det i alla fall.




"One good thing about music, when it hits you, you feel no pain"

Rör inte mitt kött!

En liten krönika med dumheter i Avigbladet, förlåt Aftonbladet, om mat och klimat har nyss blivit läst av undertecknad. Enligt den ska vi i sann modern miljöhataranda avstå från köttet i jul och göra köttersättning. Det till och med ges ut recept på denna "ersättning". Personligen tycker jag att receptet för alternativa revbensspjäll låter riktigt intetsägande. Det låter mer som tilltugg till köttet. Men det som ska användas som glasering på det fejkade köttet låter riktigt livsfarligt. Skulle Mats-Eric Nilsson gå med på detta? Se bara nedan:

"1 dl äpplemos
0,5 dl ljus sojasås
1 msk mörk sojasås
1/5 dl ketchup
2 st vitlöksklyftor
1 tsk fänkålsfrö
3 msk ljus sirap
1 nypa chiliflakes
1/2 tsk rökarom"

Hur många tillsatser och tvivelaktigt tillkomna råvaror som helst i den glaseringen. Framför allt chiliflakes, rökarom, ketchup och sojasås är minst sagt suspekta från det perspektivet. Är det vad stackars lättlurade "miljövänner" vill och ska ha? Ketchup förresten, det är ju fullt med socker i sånt. Ska vi verkligen äta en massa socker, som ju produceras genom raffinering som definitivt inte är en miljövänlig procedur? Jag hoppas att ingen normal människa äter det där. Men så är det inte normala människor som kallar sej experter längre.

De som inte vill, får eller kan äta kött behöver inte göra det, men vi andra som vill, får och kan ska inte behöva utstå larvig propaganda av den här typen bara för att några "experter" och andra viktigpettrar fått för sej att köttet orsakar utsläpp av växthusgaser. Som om inte grönsaker och annat vi äter skulle vara lika skyldiga på den punkten?



"Give me liberty or a bran muffin!"

söndag 15 december 2013

Fotohörnan: SNÖ!

Lappmöglet är över oss här i obygden. Det är väl vackert när det ligger en solig dag, men oftast är vintern i Norden ett halt helvete med slask och is. I skrivande stund är det just detta senare som är rådande. Dessutom balanserar temperaturen runt nollan vilket gör marken förrädisk att gå på även för en ung viril man som undertecknad. Jag väljer förstås att visa mina bättre upplevelser av vintern. Vassego!









"Vilken debutant!"

lördag 14 december 2013

Den globala uppvärmningen drabbar Mellanöstern

Det snöade i Kairo, Jerusalem och andra platser i Mellanöstern vilket gett upphov till en del ironiska kommentarer om att den globala uppvärmningen lett till kallare väder. Verkligheten är att ett högtryck har parkerat rätt över Centraleuropa där det nu tvingar alla lågtryck norrut och söderut, med regn i lägre terräng och snö i högre, som här i Norden och i Mellanöstern. Att det snöar i Kairo beror på just den här bubblan av högtryck som får även vätan på breddgraderna formen av snö. Som alltid när det händer nåt annorlunda är det förstås barnen som gillar det bäst. Tänk om de vuxna också kunde leka i snön istället för att skjuta på varandra...



"Den ger dej en känsla av viktlöshet"

Språkhörnan: Du och ni

Du-reformen anser jag måste bibehållas. Jag upplever det som väldigt fult när någon säger ni till mej. Det är oartigt och tyder på bristande respekt enligt mitt sätt att se. En som niar mej i en affär uppträder jag oftast kort mot och visar tydligt att jag ogillar detta ord, som för övrigt bäst hör ihop med plural, alltså flera personer. Ni är förresten en anomali i det svenska språket. Det är bildat mer eller mindre som en feluppfattning av pluralordet i. I äldre svenska fanns fortfarande pluraländelserna kvar före vissa ord. T ex det som idag blir "Är ni hungriga?" var förr "Ären i hungriga?".

N i sista delen av verbet lösgjordes med tiden från sitt ursprungliga hem och kom att höra ihop med i och blev så ordet ni. Av någon anledning kom detta ni att bli en alternativ form för du, singular alltså. Men du behöver ingen kompanjon på den platsen i det grammatiska schemat. Du är ett tillräckligt ord och ni ska vara kvar där det hör hemma, dvs i plural. Sen 1960-talets du-reform har du varit det vanligaste ordet.

Dock verkar det som om folk ute i världen är obekväma med att säga du till främlingar. Men just du och ni är bara en liten aspekt av det där med artigheter gentemot en annan person. Att säga herr och fru, fröken osv är något som faktiskt hade börjat försvinna ur svenska språket flera decennier redan innan du ersatte ni som det offentliga tilltalet mellan vanligt folk som inte kände varandra. Om något borde vi fortsätta säga du till varandra. Ni är som sagt ett ord för flera personer, inget annat.



"Klar för kvällens final"

fredag 13 december 2013

Finns det nåt som är genuint svenskt?

Den som följer min blogg någorlunda vet att jag nästintill hatar nationalism. I alla fall den som går ut på att en stat är detsamma som ett folk med en kultur och ett språk. Därför frågade jag mej genom ett antal inlägg om det fanns nåt som kan kallas svenskhet. Svaret på det är märkligt nog ja, detta eftersom ett visst geografiskt avgränsat område blir med tiden också avgränsat vad gäller språk och kultur. Dialekter och andra särarter från tiden innan det nationalistiska infördes lever kvar (förhoppningsvis). Men tyvärr går utvecklingen mot att särarterna förintas, och det är ofta nationalismen med sin utslätande effekt på allt som sticker ut som provinsiellt som är orsaken till detta.

Gillar du Kalle Jularbo? Då gillar du romsk musik. Gillar du Lucia och allt som hör till? Då gillar du fiskarvisor från Neapel i Italien. Traditioner kommer och går. Jag antar att vissa fastnar i ett visst tänkande och ser inte att traditionerna de var med om som barn inte alltid är desamma som dagens. Visste du att en klänning var ett plagg män bar förr i tiden? Klädning som det kallades, var ett plagg för att lätt komma i och ur under dagens lopp. Kvinnornas motsvarighet var kjorteln, samma som kjol med en tröja till. Under klädningen bar män en skjorta och hosor.

Men att diskutera hur saker och ting förändras har ingen betydelse för många människor. De förstår nog inte att det enda genuint svenska som finns är förmågan att assimilera andra kulturers särarter och bästa drag. Nja, nu överdriver jag. Det är en genuint mänsklig sak att göra. Det genuint svenska särdraget är förstås att göra andra kulturdrag till nåt folkligt och i längden trist. Det liksom faller en slöja av tråkighet över det som kommer in i den svenska kulturen. Det vi kallar svensk kultur har förresten inte funnits så länge. Det är ett konglomerat av olika landsdelars traditioner som kokades ihop på 1800-talet av nationalromantiker utan någon egentlig förståelse för det man satte samman.

Vi går mot ett alltmer nationalromantiskt, ohistoriskt och inskränkt samhälle där debatten om den politiska korrektheten utnyttjas på fel sätt av de som gärna vill se ett nationalromantiskt, ohistoriskt och inskränkt Sverige. Politisk korrekthet handlar inte om att traditioner vräks över ända bara för att några enstaka kan tänkas ta illa upp. Det handlar om att minoriteter vill bestämma agendan i ett samhälle gentemot hela befolkningen, så de som klagar över vad en rektor vill göra i Bromölla i dagens luciatåg ger mer uttryck för politisk korrekthet än det de beklagar sej över.




"Reader, suppose you were an idiot. And suppose you were a member of Congress. But I repeat myself."

torsdag 12 december 2013

Bra inlägg i klimatfrågan

En ny bok om hur man debatterar sej fram mellan alarmisternas haglande dumheter har sett dagens ljus. Boken heter Domedagsklockan och syftar på Fem i tolv-rörelsens klocka som står på fem i tolv med tolv som slutet på mänskligheten i sann alarmistisk anda. Författarna bakom boken, Svenolof Karlsson,
Jacob Nordangård och Marian Radetzki, gick ut med en artikel i DN för att göra reklam för boken samtidigt som de ville sätta fingret på problemet i en mer allmän anda. Den artikeln gav upphov till många arga repliker, varav många inte förstod vad författarna ville ha sagt med vare sej boken eller artikeln, så nu har de skrivit ett svarsinlägg betitlat "Säg nej till klimatmissbruket".

För ett missbruk har det sannerligen varit. Alarmisterna har haft carte blanche i den här frågan, en sorts gräddfil fram till livets stora megafon. Det är först nu, ca 20 år in på den här frågans existens, som alternativa röster får höras mitt i oväsendet. Nu är det tydligen andra vindar som blåser inom klimatfrågan och kritiskt tänkande är åter tillåtet. Man får svära i klimatkyrkan numera. Nu önskar vi att debatten kommer igång på allvar. När nu stormarna avlöser varandra kan det vara kul att kura ihop sej med datorn eller surfplattan och läsa debatter, inte bara partsinlägg från den hela sidan hela tiden.



"Two possibilities exist: either we are alone in the Universe or we are not. Both are equally terrifying."

onsdag 11 december 2013

Fotoförbud ett hot mot yttrandefriheten

Flera kommuner ser sociala medier som ett hot och förbjuder därför filmande och fotande av luciatåg på dagis. Barn med skyddad identitet kan riskera att hamna på bild och film som läggs ut på nätet, resonerar man. Men hur ofta kommer barn med skyddad identitet till såna här tillställningar och måste personalen tvinga dom att medverka om de inte vill? Dom ska förstås inte tvingas hålla sej borta enkom för att inte hamna på bild som sen kan hamna på nätet. Men därifrån till ett förbud tycker jag är lite överdrivet.

Det som borde göras, istället för ett förbud, är att man arbetar fram ett avtal där de som filmar/fotar lovar att inte visa detta på nätet om det finns barn med skyddad identitet bland barnen. Men det jag vänder mej främst emot i det hela är att man inte frågar barnen vad de tycker om detta. Har barn någon som helst yttranderätt i det svenska samhället? Man tar beslut utan att fråga samtliga parter, bara för att man oroar sej för om barn med skyddad identitet finns bland de som firar.

Jag är nämligen väldigt säker på att de med skyddad identitet inte är med när såna här saker firas. Inte för att någon eller några kan råka filma dom utan för att någon som känner någon kan råka se dom, kamera eller inte kamera. Det finns dessutom rätt bra kameror som kan ta bilder och filma mer eller mindre i smyg och så långt som att visitera föräldrar ska väl inte kommunalt anställda göra, eller?

Till sist kan jag säga att många som fotar och filmar egentligen borde lägga ifrån sej dessa apparater. Dels för att kvaliteten på deras alster är för dålig, samt dels för att de missar en stor del av evenemanget omkring dom när de står med näsan i kameran eller (ryyyys!) telefonen. Njut av tillställningen istället. Världen behöver inte era skakiga. suddiga bilder och filmer.



"Det är bara jul en gång om året och det är mer än nog"

tisdag 10 december 2013

Vetenskapshörnan: Kallaste temperaturen uppmätt på jorden

Ett område med sprucken is mitt uppe på den antarktiska isskölden ledde forskare till att börja undersöka hur det kom sej att isen sprack som den gjorde, långt från all rörelse. Man vet sen tidigare att områden med långvarig och torr kyla ofta får såna här sprickor i marken så de började undra vilken sorts temperaturer som rådde här. Platsen ifråga, Valkyriedomen vid det område i Antarktis som kallas Dronning Maud Land, är känd sen länge för att vara väldigt kall.

Resultatet blev häpnadsväckande. -94,7 grader uppmättes år 2010 med satelliten POES (Polar Orbiting Environmental Satellite) som hade sensorn Landsat 8 ombord. Satellitmätningar hade utförts över Antarktis under en tioårsperiod från 2003 till i år 2013 och hade väl från början inte som mål att söka efter det kallaste området på jorden, men i och med att man började fundera på hur kallt det var här tog man fram data för detta ändamål.

Det tidigare rekordet låg på -89 och uppmättes med termometer av ryssarna vid sin forskningsstation Vostok 1983. Vid dessa temperaturer är det direkt livsfarligt att vistas ute för lungorna tar ganska snabbt skada av den torra kalla luften som suger ut fukten ur kroppen på en. Det känns redan vid -20 om luften är torr hur den liksom suger fukten ur lungorna på en, vilket kan förklara varför vissa människor har dött av köld när de vistats för länge ute trots att de varit fullt påpälsade.

Jag tror inte 42 kr litern för bensin kommer att göra vare sej från eller till vad gäller kylan i Antarktis, eller nån annanstans för den delen. Kyla är kyla, vad som än händer med våra bränslen. De som tror att en höjning av bensinpriset skulle ändra klimatet verkar leva i en fantasivärld utan dess like. Bättre då att tro på de fakta man får från satelliter som säger oss att det nya köldrekordet är på -94,7.




"Nothing burns like the cold"

måndag 9 december 2013

Titta det snöar

När farmor åkte skridskor uppå Nybrovikens is...

Så inleds Povel Ramels numera klassiska sång med samma namn som i detta inläggs rubrik. Att vi hade vintrar förr tar alla för givet, men det verkar som om alla storstadsbor också tar för givet att vi inte längre får nån snö där längre så varje gång en snöflinga letar sej ner genom smogen och andra avgaser blir de boende där förskräckta och får panik. Jag vet inte direkt vad det beror på men en av orsakerna är nog klimatfrågan. Alarmisterna har fått fram sitt budskap om att vi inom en snar framtid knappt kommer att ha någon snö om vintrarna.

Men sen klimatalarmisterna sa detta för snart 10 år sen har det kommit mer snö än på länge varje vinter. Hur får de detta att gå ihop egentligen? Rationaliserar de bort snön i sina sinnen månne? Eller gör de som vissa mindre nogräknade forskare gör, skyller även kylan på den globala uppvärmningen? Allt är tydligen människans fel för många alarmister. Atomvintern, överpopulationen och massvälten, hålet i ozonlagret, skogsdöden, alla alarmistiska skrämselhickor som inte besannats. Vad kommer efter den globala uppvärmningen? Ska vi börja om från början?

I så fall är det bara att titta ut genom fönstret. Där ute snöar det på de flesta håll i Europa just nu. Är det ett tecken på global uppvärmning eller nedkylning? Eller bara ett tecken på att det är vinter?




"Listen! The wind is rising, and the air is wild with leaves,
We have had our summer evenings, now for October eves!"

söndag 8 december 2013

Julen (endast tomten är naken)

Det är snart jul igen och affärerna har som vanligt varit ute i god tid med sina skyltfönster och erbjudanden. Men julen är som den är och vi bör acceptera allt som hör julen till. Jag tycker så i alla fall.

Julen är en tradition som går tillbaka till det gamla firandet av solens återkomst. Frågan är om inte soldyrkan är den äldsta kontinuerliga religion vi har. Alla senare religioner är skapade som en fernissa över den ursprungliga aspekten med att solen "dör", den vilar i tre dagar och återkommer till livet. Sen lever den sakta upp under flera månader tills den sakta tynar bort igen efter midsommar. Så upprepas cykeln, år efter år.

Det handlar inte helt oväntat om vintersolståndet, som äger rum den 21 december varje år. Det är som mörkast i tre dagars tid innan det vänder från och med 25 december, då solen stiger upp i jungfruns tecken, den konstellation som betecknar början på en fantastisk period då det inte bara blir ljusare, utan i förlängningen även blir varmare. Vi är värmesökare i gemen och vi hatar i samma gemen kyla. Varför våra förfäder sökte sej hit förstår jag egentligen inte. Vi lever ju faktiskt i en istid, så att säga.

Du som tycker att julen har blivit felaktig, känner du igen beskrivningen av julen som den firades för 100 år sen? Har julen fått för många utländska inslag? Tänk då på att nästan allt med julen kommer från utlandet. Jultomten är från Mindre Asien, granen som den ser ut idag är från Tyskland, gröten åt man inte bara vid julen förr utan vid alla större tillställningar, framför allt bröllop. Köttbullar och skinka åt man inte vid julen för flera hundra år sen. Prinskorvar är en modern sak på julbordet. Men det är bra att saker utvecklas. Vi får inte stagnera för då sker ingen utveckling.
Julen är vad vi gör den till. Bilden från Wobworld.se
Vi har firat julen i tusentals år, genom religionsbyten och det mänskliga samhällets utveckling, på gott och ont. Julen idag är en tid för samvaro, mat och hågkomst. Vad man än tycker om kommersen så är den en del av den moderna julen och faktiskt också julen som den alltid varit. Den som ogillar att man tjänar pengar på julen har nog inte förstått vad äkta kapitalism är. Det handlar om att hjälpa alla människor att bli rika, såväl erfarenhetsmässigt och materiellt så vi föra allt detta vidare till våra barn och barnbarn. Att låta vissa vara och förbli fattiga är inte kapitalism utan okänslig cynism. Hjälpa andra bli rika på alla sätt och vis är kapitalism och julen handlar om att sprida glädje till alla.

Låt julen vara precis vad du vill att den ska vara. Vad den har varit och vad som läggs till gör den bara till ännu mera jul.




"Endast tomten är vaken"

lördag 7 december 2013

Dumheter världen över: Saurons öga ser allt

I Centralafrikanska republiken har man skövlat, förstört och härjat fritt men inte nu längre. Nu kommer franska trupper in och ställer allt till rätta, som många gånger förr och det är förmodligen internet som ligger bakom mycket av den kunskapen om landet vi har just nu. Tyvärr har många dött och än fler skadats och fått sina liv förstörda av kriget i landet. Saurons öga ser allt.

Dumheten i nästa nyhet är inte artikeln om stormen Sven i sej utan att folk gav sej ut i den trots varningarna som gick ut. Det kan ha låtit som om jag gjorde narr av tidningarnas förhandsbeskrivning av den då annalkande stormen härom dagen, och mycket riktigt gjorde jag det, men själva varningen i sej att stormen kunde vara farlig var inte mitt mål. Det var tidningarnas ordalag som jag inte gillade. De skrämmer folk i onödan eller invaggar dom i falsk säkerhet då de inte tror på varningarna. Sen har vi dessa som tvingas vara ute i ovädret för att deras arbetsgivare bara tänker på profiten. Dessa arbetsgivare borde skämmas, och det stort.

Men låt oss avsluta lite gladare, med Jona Lewies sång Stop The Cavalry från 1980:




Örnar offras i vindkraftens namn

Vindkraftsmaffian i USA har fått igenom ett för många kontroversiellt krav; att få bygga vindmöllor på mark där den för många amerikaner legendariska vithövdade havsörnen vilket oundvikligen kommer att leda till många örnars död, speciellt unga örnar som ännu inte har lärt sej kontrollera sina vingar i luften. Detta kan leda till att örnen riskerar att dö ut lokalt i många områden i Nordamerika. Är det vad vindkraftsmaffian verkligen vill ska hända? Tydligen är det så. Jag ser framför mej en framtid där dessa fågelmördare har rensat upp bland i stort allt vad fåglar, insekter och fladdermöss heter. Om detta ska kallas framsteg lever vi sannerligen i en knäpp värld...

Uppdatering, läs även detta inlägg om en kvinna som flyttade bort från storstaden för att uppleva frid och lugn nu inte längre kan göra det för storprofiten ska placera vindmöllor i trakten. Det var den här bloggen som gjorde att jag uppmärksammade hennes inlägg.









"The early bird gets the worm, but the second mouse gets the cheese."

fredag 6 december 2013

Den svenska prydheten

Den svenska synden är en myt. Men den svenska prydheten är det definitivt inte. Att visa formerna under en t-tröja eller gå i kortbyxor är inte exhibitionism för en tjej. Det kallas att klä sej efter årstiden och temperaturen samt att visa upp sej. Men inte ens det faller alla i smaken. På en del ser det förstås smaklöst ut, men många gånger är det snyggare med lättklätt än helt avklätt. Men som sagt, även lättklätt har kommit att hamna i skottgluggen på sistone. Framför allt beroende på att allt yngre går klädda så, vilket inte är meningen. Personligen anser jag att en någorlunda fast åldersgräns för detta går vid 18-19 i ålder. Innan dess har formerna i allmänhet inte utvecklats tillräckligt för sån klädsel.

För oss killar är det inte lika illa ställt. Så länge inte herrn där nere sticker ut får vi tydligen gå klädda hur som helst, bara det inte är för skrikigt för då reagerar de där som tycker att man ska klä sej efter sin tillhörighet, vilket konstigt nog innebär att bara bögar får klä sej flashigt och färgrikt numera. Så är det i det "moderna" Sverige. Konservativ får man bara vara när man klär sej. Allt annat är antingen slampigt, bögigt eller bara knäppt. Vi generaliserar och hötter finger åt allt som ser annorlunda ut eller skrämmer vårt sinne för det tillåtna.

Lättklätt och/eller avklätt signalerar inte "kom och ta mej!" utan är mer ett uttryck för att man gillar sin egen kropp och vill visa sej stark inför alla andra, framför allt andra kvinnor. Att inte acceptera eller förstå det tyder på att vårt samhället har blivit oerhört mer avogt inställt till den mänskliga kroppen än tidigare decennier. Inte så att vi ska gå tillbaka till åren 1965-1975. Den perioden var för promiskuös och lössläppt, och faktiskt lika fördomsfullt inställd till sexualitet och utstrålning som idag.

Men varför är vi så pryda? Vad får ett helt samhälle att helt plötsligt bli så emot människans utseende? Eller är jag ute och cyklar? Kanske jag ser hjärnspöken? Men jag tycker likväl att vi har fått ett samhälle som ser ner på utseendet och gör objektifierandet av människor till nåt fult. Detta med tanke på att objektifiering är det första vi utför när vi ser en annan människa. Vi bedömer dom utifrån deras utseende och manér den första gången vi ser dom. Vi ser dom som objekt i några millisekunder innan vi ser dom som de individer de verkligen är. Denna objektifiering hänger kvar, präglad av eoners nedärvda synsätt inom en viss kultur. Detta nedärvda ses nu alltså som nåt fult och förlegat.

Att se kvinnor - och numera även män - som objekt är således inget fel. Så länge det bara handlar om att sälja sej själv på det professionella planet ser jag inget fel i att använda sej av kvinnor och män i reklam som gör diverse åtbörder. Men de ska inte sälja sex eller ens sexighet. Det är produkten de ska göra begärlig. Att anspela på sensualism och sexighet gör inget, bara det inte blir töntigt. Töntigheten i det här fallet består i att man tar bort uppmärksamheten från produkten genom sina rörelser eller blotta utseendet. Där har konfektionsföretaget Dressmanns reklaminslag i TV lyckats. En bra blandning mellan kropp, kläder och marknadsföring, även om rösterna ofta presenterar för många floskler.

Det är väl det amerikanska sättet att se på nakenhet och den mänskliga kroppen som spelar in här. Det är ju bara sååååå hemskt med lite mer hud än ansikte och händer. Med allt detta vill jag ha sagt att vi kort och gott har svängt pendeln för vad som är en sund inställning till våra kroppar för långt åt det pryda hållet idag. Jag gillar inte att se nudister och naturister på gatorna, främst för att såna tenderar att frysa under de kallare perioderna av året samt har lättare för att bränna sej och dra på sej sjukdomar. Men jag gillar inte heller att se påpälsade "nuckor" mitt i sommaren. DET är värre än avklätt!




"Varför så bråttom? Vi ska inte dö än"

torsdag 5 december 2013

Fotohörnan: Ett (miss)lyckat foto

Ibland pga brist på något bra att säga i skrift lägger jag in dessa fotoinlägg så jag kan fortsätta den mer eller mindre oavbrutna raden av dagliga inlägg jag lyckats genomföra sen hösten 2010. Men idag måste jag bara ta med detta foto för jag tycker det är väldigt lyckat, även om jag egentligen inte fick till det riktigt ordentligt, framför allt som fotot egentligen är väldigt suddigt. Det var dåligt ljus, vilket fick till följd att jag fick sänka slutartiden och vara väldigt tålmodig så inte skakningarna stör alldeles för mycket.

Platsen är Stockholm, den unga kvinnan okänd liksom alla speglingarna i glaset bakom henne. Det var hennes lugn där hon satt medan alla andra jäktade förbi. Kul att någon kan ta det lugnt mitt i ruset. Det borde fler göra.





"My body needs laughter as much as it needs tears. Both are cleansers of stress."

onsdag 4 december 2013

Om konsten att sälja in ett oväder

I morgon beräknas ett nytt lågtryck dra in över Sverige och Danmark. Man tar numera inga risker. Tåget mellan Malmö-Ystad-Simrishamn är inställt från och med torsdag eftermiddag, den tid då ovädret beräknas komma in. Med alarmistiska ordalag borde man från medias håll förstås ha skrivit nåt i stil med mega-super-duper-jättestorm som krossar allt i sin väg, men man nöjer sej med att beskriva det som en rasande snöstorm med potential att lägga tre decimeter snö på backen.

Naturligtvis ska stormen ha ett namn. Det ligger liksom i tiden att namnge stormar, även i Sverige. Sven heter den efter namnsdagen då den far in. Tur då att den inte kommer in när Malin har namnsdag för det är namnet på en trevlig och väldigt snygg kvinna jag hyser varma känslor för. Henne vill jag inte förknippa med kaos och snöyra.

Så hur gör de då för att sälja in ovädret bland populasen? Jo, de skrämmer oss med stora svarta (ibland även röda) rubriker på hemsidorna, högst upp dessutom så ingen ska kunna undkomma artiklarna. Helst ska det också kryddas med underrubriker som skrämmer än mer. Men sanningen är väl som vanligt. Det blir lite snö, lite regn och lite blåst. Nån flagga vajar lite extra, inget annat. Eller så drar den in med full kraft och fäller lika mycket skog som Gudrun. Vi får se på fredag när stormen dragit förbi...



"Everyone talks about the weather, but no one does anything about it."

Järnvägen - ett olycksbarn i samhället

Folk klagar på försenade tåg, vilket gör att artiklar skrivs i det oändliga om hur förseningarna ska bekämpas. Det gör också Riksrevisionen, som dessutom tycker att lösningen på problemet är att staten tar tillbaka skötseln av banorna. Det som rullar på banorna kan gärna få vara som nu, men det är nog bäst om farbror Staten tar hand om skenorna och gruset. Så resonerar Riksrevisionen och klandrar bland andra SJ, övriga tågoperatörer, Trafikverket och andra banskötare för bristande underhåll och, underförstått, dålig företagsmiljö.

I princip är det den rätta vägen att gå, att staten har hand om skötseln och många har hand om den rullande trafiken. Punktligheten skulle onekligen öka om så skedde, i alla fall till stor del. Men på sikt är det nog ändå bäst om varje region hade ansvar för sina banor, och verkligen skötte om dom också. Endast de banor som har riksintresse kan man tänka sej att staten främst sköter om.

Hur finansieringen ska ske för allt detta kan man ju fråga sej, men vi kan väl ta lite från statsförvaltningen? Tjänstemännen mår bara bra av att ha lite mindre i de statliga plånböckerna att spendera och leka med. Sen kanske vi kunde få en del företag och rika enskilda personer att lätta på sina plånböcker för det gemensamma goda. Det gick förr i tiden och slutade oftast bra. Varför skulle det inte gå nu? Är samarbete (kooperation med ett annat ord) ett så fult ord med en sån sliskig innebörd?
Spårskötselsfordon i Skurup 1986.
Järnvägen har blivit en sorts hackkyckling som tidningarna älskar att skriva spaltmetrar om hur farlig den är, regeringar helst skulle vilja slippa ta ansvar för och oppositionen alltid klandrar de styrande för att den inte sköts ordentligt. Folk i gemen gillar att åka tåg, men i och med att underhållet av banorna har blivit så eftersatt kan man undra hur länge till folks tålamod håller i sej.




"Där ingen nyckel passar, öppnar tålamodet"

tisdag 3 december 2013

Vetenskapshörnan: Karin Bojs har faktiskt rätt!

Jag, och många med mej, brukar sällan hålla med Karin Bojs i allt hon skriver för DN, men nu har hon fått till en ordentlig pärla som är svår att kritisera rakt av. Det handlar om DNA-tester, som enligt Bojs riskerar att bli big business om vi inte ser upp. Visst skriker hon högt, högre faktiskt än i klimatfrågan, men det är viktigt att vi skapar en form av etiska regler kring DNA-test. Den DNA vi bär omkring på är unik för oss själva, även om vi delar det allra mesta av den med våra närmaste släktingar, och våra släktingars släktingar osv.

Det verkar dock som att en del företag som gör testerna åt en vill kunna använda ens DNA till annat än bara att kolla ens ursprung och eventuella sjukdomsanlag. Kanske vill de använda DNA till att ta patent på diverse mediciner, utan att vi som bidragit med arvsanlagen får en enda krona för besväret. Kommer detta verkligen kunna gå? Vi får hoppas att vi får behålla våra arvsanlag i fred.



"-Are you a duck?
-No.
-Well then, cluck you!"

måndag 2 december 2013

Dumheter världen över

Ser att myndigheterna i Borlänge vill sätta stopp för bland annat tårtkalas, av följande skäl:
"Ekonomi. All mat som erbjuds i förskolan och skolan ska bekostas av verksamheten.
Folkhälsa. Livsmedelsverket avråder från söta drycker, bakverk, glass och godis i förskolan.
Orättvisa. Det blir orättvist för de familjer som inte har råd att bjuda.
Allergi. Någon måste ta ansvar för att allergiska barn inte får i sig felaktiga livsmedel."

Den första punkten bevisar bara att de styrande vill ha absolut kontroll över alla aspekter i samhället, till och med vad barnen äter och vad de vuxna tillåter dom att äta.
Den andra punkten är bara löjlig. Vad Livsmedelsverket tycker är uppenbarligen lag för dessa politiker och myndighetspersoner. En enstaka gång varje vecka gör det ingenting att barn äter nåt sött. Samma sak för vuxna.
Den tredje punkten spelar ingen roll eftersom barn inte ser det på det viset. Barn från sämre lottade hem blir bara glada att få vara med och ha skoj med dom andra. Det är när vuxenvärlden tränger på som orättvisor blir till.
Den fjärde punkten blir onödig då de allra flesta föräldrar talar om att deras barn kan vara överkänsligt mot nån viss mat.

Hela den här politiken andas överstatlighet och ingrepp i folks privata angelägenheter. Politik ska vara till för att hjälpa människor, inte lägga hinder för dom i form av pekpinnar och dumma regler. Ska den kommunala fikan förbjudas samtidigt, med mat tillhandahållen enbart av kommunal verksamhet?

Mer dumheter med barn involverade. En kurs för lågstadieelever i ledarskap har utarbetats av en amerikansk mormon. Mormoner hör till den där sekten i USA som tror att de har magiska underkläder, tror att USA är det egentliga utlovade förlovade landet som det talas så vitt och brett om i bibeln, samt hade rasismen underförstått inskriven i sina regler fram till 1970-talet. De ville också ha månggifte med på programmet, men fick bassning på den punkten av den amerikanska regeringen. Själva utbildningen låter som hjärntvätt, av artikeln att döma.

Nu har de luddigaste lagarna rörande mobiler i bilar börjat gälla. Man får tala i telefon, men inte knappa på den, medan man kör. Vem ska efterleva denna lag egentligen? Hur ska den efterlevas? Det är bra att man försöker, men det är inte på långa vägar så bra som det borde kunna vara.

Så nu vet ni vilka dumheter våra politiker och myndigheter håller på med. De petar i vårt privatliv och vill att alla ska vara "goda" medborgare, men det blir oftast bara pannkaka av alltihop.




"Some other place, somewhere, some other time"

söndag 1 december 2013

Problem med religioner - del tolv: Frågor som bör kunna besvaras rörande Jesus sista dagar

Religioner har en tendens att lagra legender från olika håll på ett sätt som gör att vi idag får problem att se igenom dessa och se verkligheten bakom. Jag har skrivit om detta tidigare så nu tänkte jag samla det i en serie som jag kallar "Problem med religioner".
 
Det är idag första dagen på julmånaden, samtidigt är det första advent, men när de religiösa kristna talar om Jesus är det oftast påsken de tänker på, eftersom hans död är intressantast i många program på TV om hans liv. Hans sista dagar är intressanta förstås, dock bör alla som är bokstavstrogna eller inte tänker tillräckligt långt kunna svara på dessa frågor:

1. Varför nämns ingen enskild upprorsmakare med namnet Jesus i de historiska annaler från den tiden då Pontius Pilatus var ståthållare i Jerusalem och Caesarea? Många uppror från judars och andra folks sida i trakten finns beskrivna och en del av ledarna finns nämnda, men ingen med det namnet finns med.

2. Varför dog Jesus så fort på korset? Det är väldigt kort tid, med tanke på att en korsfästelse var en utdragen och plågsam avrättningsmetod där många kunde hänga kvar i flera dagar, ingen kortare tid än minst ett dygn. Inget som finns skrivet om Jesus tyder på att hans allmänna hälsotillstånd skulle gjort honom svagare än någon annan som dömts till korsfästelse.

3. Det lilla som finns skrivet om Pontius Pilatus verkar inte tyda på att han var en person som skulle tveka att döma någon om han misstänkte att denne kunde orsaka uppror. Det kallas kort och gott att inte lägga fingrarna mellan. Varför skulle han då drabbas av tvekan inför en enda liten bråkmakare bara för att sen döma honom till spikas upp på ett kors? Han skulle lätt ha kunnat släppa Jesus till massorna utanför sitt residens, låta dom lyncha honom och sen skingra massorna. Men eftersom någon Jesus inte nämns i samband med den verklige Pilatus är det svårt att se hur detta skulle ha kunnat ske.

4. Inte heller den verklige Kaifas nämns i samband med någon med namnet Jesus. Han var överstepräst för det judiska templet i Jerusalem och beskrivs av samtiden som rättvis men girig, överlägsen men inte elak. Någon Jesus nämns inte samtidigt med honom, som sagt.

5. Om nu Paulus säger sej komma och verka i Jesu namn, varför verkar då en situation där Paulus själv är involverad i Jerusalem vara rena rama plagiatet av det som hände Jesus i Jerusalem? Nämligen att han blir förd inför ståthållaren i Jerusalem och utfrågad om han är den som stör friden i Jerusalem under påsken. Han lyckas sen fly genom att övertyga ståthållaren om att han inte är denna fridstörare.

6. Om nu Jesus ska ha verkat för ca 1980 år sen, varför finns inga otvetydiga bevis för en kristen kongregation förrän närmare 70 år senare, alltså för 1900 år sen? Det borde ju ha gett mer återklang i samtiden, för det var inte förrän på 100-talet som romarna fick för sej att de kristna var ett hot och förbjöd dom att verka öppet.

7. De allra flesta våldsamma händelser i den här trakten ägde rum före Jesu födelse samt under decennierna strax före det stora upproret mot romarna som började år 66. Just perioden innan Pontius Pilatus börjar bråka är den lugnaste i trakten på länge. Alla de oroligheter som drabbar trakten och som beskrivs i de fyra evangelierna verkar hända EFTER Pontius Pilatus slutat sin period som ståthållare. Åtminstone enligt de skrivna källor som beskriver perioden och som är någorlunda samtida. Har man flyttat på händelserna i tid och varför?

Det finns fler frågor, men dessa är de jag kan komma på som är mest relevanta vad gäller Jesus och hans eventuella existens i den verkliga världen.




"I can't tell you what to do, Henry"

Populära inlägg