Måste politikerna bestämma hur mycket vi ska arbeta?

Miljöpartiet vill bestämma hur länge vi ska arbeta per vecka. I alla fall vill språkrören Romson och Fridolin (han jag kallar mandolin) att vi ska ha 35-timmarsvecka. De vill inte att vi ska kunna förhandla om det, som arbetstagare och arbetsgivare har kunnat göra tidigare.

”Vi vill ge människor bättre möjligheter att påverka sitt arbetsliv och sin arbetstid. Detta måste innefatta möjligheten att arbeta mindre, genom kortare arbetsvecka eller friår, inte minst i slitiga kvinnoyrken.”

Så skriver mandolinen och en annan partikollega, Nina Åkestam. Den mest uppenbara invändningen är förstås den om slitiga mansyrken, de som sliter ut män i förtid snabbare än slitiga yrken gör samma sak för kvinnor. Men den viktigaste mothugget kommer artikelförfattaren jag länkat till ovan med:

"Det finns ingen, absolut ingen, forskning som tyder på att arbetstidsförkortning med bibehållen lön skapar nya jobb. Däremot finns det siffror som visar att kostnaden för varje arbetad timme i svensk industri hör till de allra högsta i världen. En arbetstidsförkortning skulle höja kostnaden ytterligare, vilket inte leder till fler jobb, snarare tvärtom. Tron att vi kan ”dela på jobben” är en chimär."

Jag är av den åsikten att ingen, allra minst Miljöpartiet, ska tala om för oss hur mycket vi får och kan arbeta per vecka. Det ska som sagt förhandlas mellan tagare och givare. Jag kan mycket väl förstå varför rubriken till artikeln är "Adjö till valfriheten". Partier i medvind blir ofta fartblinda och många av deras anhängare kommer då med såna här utsagor.

Båda Miljöpartiet och Sverigedemokraterna verkar bli alltmer auktoritära i sin syn på samhället och båda är för övrigt ganska socialistiska faktiskt. Jag förstår faktiskt inte hur folk kan rösta på endera partiet. Båda är människofientliga, det ena mot vissa typer av människor, det andra mot alla. Det känns olustigt att se hur dessa båda partier far fram som en slåttermaskin bland väljare som inte vet bättre. Den enda trösten jag har är att betongpartierna rubbar man inte så lätt. Inte i det nationella valet...

Jag avslutar med dessa två stycken ur artikeln som jag tycker beskriver MP av idag väldigt väl:

"Historiskt sett har Miljöpartiets framgångar växt i takt med att de mest verklighetsfrånvända idéerna har skrotats och de ledande politikerna har visat att de förstår hur ett lands ekonomi fungerar.

Genom att återuppliva stolligheter som lagstadgad arbetstidsförkortning och friår, fjärmar sig partiet från framgångsreceptet. Genom att uttala en generell dödsdom över landets alla skolföretag fjärmar partiet sig från eventuella socialliberala väljare som i sin vardag ser värdet av alternativ till den kommunala skolan."



"An explanation to his wife and family"

Fotoförbud ett hot mot yttrandefriheten

Flera kommuner ser sociala medier som ett hot och förbjuder därför filmande och fotande av luciatåg på dagis. Barn med skyddad identitet kan riskera att hamna på bild och film som läggs ut på nätet, resonerar man. Men hur ofta kommer barn med skyddad identitet till såna här tillställningar och måste personalen tvinga dom att medverka om de inte vill? Dom ska förstås inte tvingas hålla sej borta enkom för att inte hamna på bild som sen kan hamna på nätet. Men därifrån till ett förbud tycker jag är lite överdrivet.

Det som borde göras, istället för ett förbud, är att man arbetar fram ett avtal där de som filmar/fotar lovar att inte visa detta på nätet om det finns barn med skyddad identitet bland barnen. Men det jag vänder mej främst emot i det hela är att man inte frågar barnen vad de tycker om detta. Har barn någon som helst yttranderätt i det svenska samhället? Man tar beslut utan att fråga samtliga parter, bara för att man oroar sej för om barn med skyddad identitet finns bland de som firar.

Jag är nämligen väldigt säker på att de med skyddad identitet inte är med när såna här saker firas. Inte för att någon eller några kan råka filma dom utan för att någon som känner någon kan råka se dom, kamera eller inte kamera. Det finns dessutom rätt bra kameror som kan ta bilder och filma mer eller mindre i smyg och så långt som att visitera föräldrar ska väl inte kommunalt anställda göra, eller?

Till sist kan jag säga att många som fotar och filmar egentligen borde lägga ifrån sej dessa apparater. Dels för att kvaliteten på deras alster är för dålig, samt dels för att de missar en stor del av evenemanget omkring dom när de står med näsan i kameran eller (ryyyys!) telefonen. Njut av tillställningen istället. Världen behöver inte era skakiga. suddiga bilder och filmer.



"Det är bara jul en gång om året och det är mer än nog"

Hur stor är korruptionen i Sverige?

Hur stor är korruptionen i Sverige? Då och då får man höra om mutskandaler, varav en del vid närmare granskning visar sej vara riktigt löjliga. En sammanställning verkar också visa att vi nog inte är så begivna på korruption av detta slaget, åtminstone inte vanligt folk och deras företag. Det är våra myndigheter och större bolag/verk som står för den saken. Korruption bland vanligt folk verkar snarare vara av typen "vara kompis med butiksinnehavaren så man får rabatt på nån enstaka vara" eller "använda företagets materiel för visst privat bruk".

Frågan är vad som kan anses vara en muta. Svensk lagstiftning har t o m en gräns för vad som anses vara en muta. Den gränsen går vid 400 kr. Mer än så får en gåva från ett företag eller en myndighet till anställda eller andra personer inte vara värd. Men detta är ingen exakt regel, långt ifrån heller en lag. Det är en tumregel, en praxis att man utgår från 1 % av basbeloppet vid gåvor av olika slag. Att bli bjuden på en resa av ett företag om man ska bli anställd där eller bara har affärer med detta företag kan ses som en muta. Många maskerar därför såna här saker som något som hör till företagets verksamhet.

Hur ser då jag på allt detta? Så länge mutorna inte drabbar tredje part eller alla anställda i ett företag/myndighet så ser jag inte allvarligt på det. Visst, det är ohederligt och ska beivras men det är inget att blåsa upp som om det vore världens undergång.

Anledningen till att jag tar upp detta är just den andra artikeln jag länkar till, den om polisen som fick en sallad om han undvek att göra sitt jobb ordentligt. Jag tycker det bara är så löjligt att det får sån uppmärksamhet. Är det för att det är en polis involverad som indignationen är så stor i spalterna? Speciellt som det finns andra saker poliser gör som borde få mer uppmärksamhet. Som sagt, det är ohederligt men det är inget att hoppa jämfota av spelad indignation över som många människor inom det mediala etablissemanget tycks göra. Men hur är det med korruptionen inom media då? Får vi nånsin veta det?

Som Björn Afzelius sjöng: Då är det farväl till släkt och vänner. Hyckleriet frodas överallt, minsann...





"Hyckleri: En man som dödar sina föräldrar 
men ber om ett milt straff eftersom han är föräldralös"

Ingen fast pensionsålder, tack!

Liksom allt annat är orken individuell. En del klarar säkert av att jobba tills de stupar medan andra knappt kan röra vid en sak förrän de blir trötta. Därför är statsministerns idé att höja pensionsåldern till 75 år både oroande och tillfredsställande. Låt mej gå igenom de olika känsloyttringarna innan ni far ut mot mej i diverse haranger, oavsett sida ni står på.

Oroande:
Jag vet inte riktigt vad Reinfeldt & co har tänkt sej (vet dom det själva fullt ut, tro?) att folk som varit utan arbete länge ska kunna tillföra på arbetsmarknaden när denna marknad helt klart tagit avstånd från (nästan) alla äldre människor. Jag hoppas inte att de som är alltför sjuka och skadade för att arbeta, oavsett ålder, ska tvingas in i arbetslivet för att utföra de arbeten som kanske gjorde dom sjuka från början. Vill man arbeta, oavsett hur skadad eller sjuk man är, bör man få göra det men då i sin egen takt.

Tillfredsställande:
Det är dock kul att se att en del politiker insett det många andra kommit på för länge sen, nämligen att man inte bör jobba med samma sak hela sitt yrkesaktiva liv. En höjd pensionsålder borde dock inte vara absolut. Det borde vara mer eller mindre flytande mellan 55 och 75 år. Kan vi bara lära oss att respektera äldre människor skulle detta inte vara något problem. Problemet sitter hos de som bara klagar hela tiden.


Min egen syn på arbete och arbetsmarknaden:
Det borde vara lättare att kunna byta ett arbete mot ett annat. Fackföreningarna är på den punkten alltför lika de gamla skråväsendena varur uttrycket "skomakare, bliv vid din läst" till viss del kom. Jag vet att det står en fritt att gå från vilket arbete man vill och byta mot ett annat men det borde gå att byta med en annan som vill ha ens eget arbete, rakt av. De som vill byta med en själv kanske har samma utbildning eller så har företaget man jobbar på en liten intern utbildning för den som vill komma in istället för en själv. Så svårt ska det väl inte vara att byta jobb, eller hur?

Det borde inte heller alla gånger behövas en massa högskole- eller gymnasieutbildningar innan man får ta ett jobb. Det borde dessutom vara en individuell pensionsålder som anpassas år för år allteftersom individen utvecklas fysiskt och mentalt. Orkar man inte längre än kanske till 55 års ålder ska man kunna få prova på arbeten, utan en massa projekt inom AF och andra instanser. Staten får stå för kostnaden. Det är ju trots allt politikernas fel att vi har det som vi har det i dagens samhälle. De fingrade på saker som inte behövdes ändras på, annat än att uppdatera det då och då.

Vi människor är av naturen varelser som vill göra saker, oavsett om vi klarar av dom eller ej. Prova på allt åtminstone en gång, som ett ordspråk säger. Som jag skriver ovan är arbetstakten viktig. Pressen på folk att jobba hårdare och snabbare bör inte vara universell utan individuell. Alla är inte klara med 3000 fakturor på en dag eller kan lyfta 1000 kg stål för hand.

Det jag vill ha en flytande, individanpassad pensionsålder som verkligen gör skäl för namnet. Arbetstagaren och arbetsgivaren ska kunna komma överens om när tagaren ska sluta. Framför allt inom den kommunala sfären bör man ta tillvara den kompetens som finns hos de som jobbat där länge. Som det är nu klipper man av alla band med arbetstagaren så fort pensionsdagen kommer, ofta utan pardon. Detta är en uppfattning jag fått av diverse diskussioner jag haft med människor som arbetat inom den kommunala sektorn.

Till sist har vi det där med lönen. Kan man  - ska man - verkligen jämföra yrken och deras respektive löner med varandra? Företagen får själva bestämma grundlönen (inom rimliga gränser förstås!) till sina anställda och sen kommer de och facken överens om resten. Det enda som borde gälla är att man får en så dräglig lön att man kan leva på den från månad till månad, kunna unna sej och sin familj en redig semester då och då, kunna spara ihop till vad man nu vill ha - utan att behöva pussla med slantarna. När man sen sitter på gungstolen och tänker tillbaka på sitt liv borde inte pensionen vara lägre än den lön man fått under sitt yrkesverksamma liv. Dessutom borde pensionen vara skattefri. Det är ju ens egna skatter man får tillbaka!

Jag hoppas att jag gjort mej förstådd trots att jag klippt och klistrat ihop den här texten i mitt huvud från många olika tankar jag haft de senaste dagarna om detta förslag. Detta är, som många andra av mina inlägg i den här debatten, inget färdigt arbete utan ett som ständigt uppdateras. Meningen från min sida är inte att presentera ett färdigt koncept utan peka på för- och nackdelarna. Lösningarna får vi komma på tillsammans.




"Den siste idioten är inte född än"

Politiker utan hänsyn inför sina väljare

Det är en stor skillnad på politik och politiker. Det märks inte minst i det här fallet. En kvinna i Lund riskerar att få sin utsikt förstörd av grannen, den store, den magnifike, den perfekte Morgan "Mållgan" Johansson, som vill bygga till sitt hus på höjden och därvidlag se till att begränsa hennes tillgång till morgonsol.

 Nu vet vi inte hur den färdiga tillbyggnaden kommer att påverka chanserna till morgonsol för kvinnan i Lund men det är principen bakom som är det viktiga. Hade det varit hon som velat bygga till och Morgan Johansson som känt sej förfördelad vad gäller morgonsol, hur hade det gått då i förvaltningsrätten?

Kan tillägga att Morgan egentligen är ett keltiskt kvinnonamn, Morrigan, som betyder skräckens drottning (jämför vårt besläktade ord mara som i mardröm). Det var en dödsgudinna i keltisk mytologi som kom för att ta för sej av de fallna krigarnas själar efter de stora slagen. Innan slaget kunde hon antingen ingjuta mod eller skräck i krigarna, beroende på vilket humör hon var på. Hon ackompanjerades av eller förvandlade sej till korpar eller två andra gudinnor och alla dessa gudinnors namn är olika beroende på vilken del av det keltiska området vi talar om. Gudar och gudinnor i olika trojkor var vanligt inom den gamla mytologin. Det finns kopplingar här till både valkyriorna och nornorna i denna beskrivning av Morrigan, som verkar vara samlingsnamnet på de tre gudinnorna i en och samma person.

Namnet Morgan verkar i vissa fall ha kopplingar till havet. Framför allt i Wales finns denna koppling men det rör sej troligen om en annan gudom, en havsgudinna som ger och tar visavi de fiskare som lever där.

Inte för att jag vet om Morgan Johansson har nån koppling till en döds- och krigsgudinna. Kände bara för att delge er alla denna kunskap.

"I've got charisma and personality,
then how come everybody's
making it big but me?"

Sluta fingra på skolundervisningen, politiker!

 Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit och pratat om skolan i olika sammanhang. Det är förstås lätt för mej som "tyckare" att skriva ditt och datt om skolan och undervisningen i densamma men det är ju trots allt nya generationer hela tiden som ska hjärntvättas, jag menar undervisas, så att de blir lydiga och statsfruktande medborgare i en nation. Det är här problemet sitter, i undervisningen. Den blir nämligen våldtagen av våra "kära" politiker år ut och år in. Man provar hela tiden nya system, samtliga gör både elever och personal lidande i längden därför att det nya motverkas av det gamla och tillsammans bildar dom en farlig cocktail som skadar allt och alla.

Sen har vi ju min gamla käpphäst, individen. Individen försvinner alltid i såna här sammanhang. Kvar blir inte ens kollektivet utan endast en grå massa som sammantaget inte tycks lära sej nånting, om man får tro belackare, och dom är många. Ett exempel på hur individen förstörs, kollektivet likaså, är matematikundervisningen.

 Skolverket ville ha, och fick också, en storsatsning på matematik. Det är väl bra, om man vill att de som är predisponerade för just matematik eller är allmänt duktiga i de flesta ämnen ska excellera. Alla som inte är någotdera hjälps bara marginellt av såna här satsningar. Det kvittar egentligen vilket ämne man valt att satsa på för det hade ändå bara varit en marginell förändring till det bättre. Det finns som sagt de som inte passar in i mönstret. De vill inte gå hela skolan, inte ens hela skolpliktens tid.

Det stora problemet här är att man stirrar sej blinda på statistiken. En statistik som säger att mattekunskaperna har blivit sämre de senaste decennierna. Men har den det? Sammantaget för hela konkarongen har den väl det men för de som verkligen kan tillgodogöra sej har nog kunskaperna blivit bättre. Därför borde vi satsa på att ge de som kan lära sej bättre undervisning som passar dom och göra samma sak, fast annorlunda, för de som inte har samma förmåga att lära sej. Men politikerna vet bäst. Låt den grå massan fortsätta välla fram över skolgårdarna, i korridorerna och in i klassrummen.

Men jag är nu bara så trött på att politikerna hela tiden ska vara en gigantisk proppen Orvar som spänner över decennierna och som sätter stopp för den fria utvecklingen av allt och alla i det här landet. Låt varje skola bestämma sin agenda själv. T o m skulle man kunna gå så långt som att säga att varje lärartyp bör få fria tyglar att bestämma sin undervisning. Ni politiker ger bara ut pengarna som lärarna begär så att de sen kan visa, inte undervisa, sina elever på bättre sätt. Och framför allt, skrota det där medbestämmandetjafset som rått de senaste decennierna i skolorna. Eleverna är där för att lära sej nåt om livet och världen omkring dom. Varför ska dom få bestämma över nåt när deras föräldrar inte får det på sina arbeten? Det ger dom bara falska förhoppningar om en värld där demokrati råder. Så sluta fingra på skolundervisningen. Mer än något annat, ta från kommunerna ansvaret för skolorna. Det har bara blivit sämre med dom vid rodret.

Ska påpeka att jag inte ogillar statistik som vetenskap, utan ser de som använder statistiken som ett vapen som grovt ohederliga. Det finns en anledning till att vi har statistiker som verkligen vet hur man tolkar resultaten och datan bakom dessa resultat. Såna som ser bortom de mest hårresande rubrikerna i tidningarna.


"Tut, sa båten
och så gick bryggan..."