Varför står svenska medier på maktens sida?

I många fall ser sej medierna som granskare av den politiska makten och ofta som stående i opposition till politikerna, även i de fall där de politiska åsikterna i grunden är samma mellan tidningen och det politiska partiet. Men i många frågor, framför allt då klimatfrågan, verkar man helt och hållet ha rättat in sej i ledet. Vad makten säger är också vad vi säger, tycks man resonera. Man mer eller mindre ger upp allt kritiskt tänkande för miljötänkandet är ju så viktigt.

Det verkar alltså att man blandat ihop miljö och klimat. Ett misstag som är förståeligt, men samtidigt beklagligt eftersom denna sammanblandning är så olycklig och ger ett så riskabelt resultat när politiker och media går samma väg. Sopsortering och mer effektiva, bränslesnåla fordon har ingen effekt på klimatet. Det har det på vår närmiljö, men inte klimatet. När ska folk lära sej skillnaden på dessa två disparata ting? För att travestera och parafrasera en del av ingressen till DNs ledare 28 september: "Bara den som hyser en djup misstro mot den politiska korrektheten kan ifrågasätta själva sambandet."

För visst kan man på väldigt goda vetenskapliga grunder ifrågasätta allt som har med klimat och miljö att göra, speciellt om man begår misstaget att blanda samman dom. Det är det som är vetenskap, att ifrågasätta allt. När man är säker på sin sak, har man lämnat vetenskapen bakom sej och har blivit ideolog eller demagog. Då glömmer man även bort att tänka kritiskt. För om man hade gjort det hade man insett att det som händer med miljön inte är en orsak av vad som händer, eller skulle kunna hända med klimatet. Att det blir genomsnittligt varmare i atmosfären har ingen större betydelse för djur- och växtlivet eller nåt annat heller som vi ser framför oss på kort sikt, ej heller för istäckena världen över.

En insändarartikel till SVD frågar om vi ger för mycket pengar till FN. Det kan jag nog säga att vi gör, framför allt om pengarna sen går vidare till IPCC. Att bevisa människans påverkan på klimatet är att börja i helt fel ände. Vad man skulle ha gjort från början var att fråga OM människan påverkar klimatet eller ej. Det hade varit en mer vetenskapligt berättigad frågeställning. Att utgå från tanken ATT nåt sker har inget med vetenskap att göra. Då kan man göra aldrig så många datorsimuleringar för att visa hur framtiden ska bli. Man kan då lika gärna gå till en spågumma på en marknad.

Så varför har då framför allt svenska medier valt att följa den här förhastade synen på klimatfrågan? Är det den undermedvetna tanken om att man måste vara med där det händer? Är det Jungs teori om det kollektiva medvetandet som spökar? Vad det än är som är igång så bryr de sej inte om oliktänkandes åsikt. Fakta som inte stämmer in negligeras eller pratas bort. Som det lär ha sagts i slaget om Mobile Bay under Amerikanska inbördeskriget "Damn the torpedoes, full speed ahead!" Det viktiga är kanske således inte sanningen, utan det som passar ens egen världsbild.



"Always in motion is the future"

Banker, banker, banker...

Har kanske bankerna spelat ut sin roll som förvaltare av vanliga människors pengar? Jag hörde i skrivande stund i radion (programmet Karlavagnen i P4) alldeles nyss en historia om en man vars fru, som hade en kennel, dog och i bouppteckningen fanns inga pengar kvar för nån på banken hade med stor förmodan försnillat dom (vilket tyvärr inte kan bevisas men jag säger det ändå eftersom all bevisbörda ligger på banken, inte mej!) och sen hävdade de på banken att det fanns skulder som måste betalas, trots att det före hustruns död fanns pengar som täckte alla skulder, inklusive den skuld som dök upp flera månader efter bouppteckningens slutförande.

Visst, det är lätt att sluta upp bakom den enskilda människan mot det stora bankväsendet. Men det är svårt att få rätt mot en bank för de som jobbar på en bank har alla möjligheter att dels förstöra alla eventuella bevis, dels sno åt sej pengarna för egen del så att banken som organisation får den kollektiva skulden i medierna och bland vanligt folk.

Men enskilda bankanställda i all tvivelaktig ära, det är bankerna som helhet jag vill diskutera helt kort, och jag är tveksam till att bankerna verkligen behövs i samma utsträckning som de hittills har funnits för folk. Låt bankerna hålla på med sina företagsaffärer och lämna oss vanliga dödliga i fred. För jag undrar om vi betyder nåt för bankerna. De borde ställa upp mer för oss. Eller så får vi starta en helt ny uppsättning med banker som kan börja om från början för vanligt folk. En sån bank är JAK, men för dom som gillar räntor är denna bank inte aktuell eftersom de inte sysslar med ränta.

Det ska nu sägas att jag bara går på de stora bankerna här, och då specifikt de element inom varje bank som utnyttjar sin position inom respektive organisation för att göra rent ut sagt elaka saker för att berika sej själva på bankens och kundernas bekostnad. Men det verkar göras med vissa personers goda minne och är det nån som klagar har de advokater som skyddar dom.

Vi kanske ska göra mot bankerna vad deras anställda gör mot oss. Men får vi göra det? Får vi verkligen lura dom, skinnflå dom och tvinga dom att gå från hus och hem när de inte kan betala?



"All religion, my friend, is simply evolved out of fraud, fear, greed, imagination, and poetry"