För mycket tyckande och för lite vetande i klimatfrågan

Jag börjar tröttna på klimatfrågans polarisering i höger och vänster. Det föder en massa tyckande och ideologiskt tänkande. Så fungerar dock inte vetenskapen. Vetenskapen bryr sej egentligen inte om ideologier och en massa tyckande från höger och vänster. Problemet för vetenskapsmän och -kvinnor är dock att man blir beroende av dessa politiker och deras lobbygrupper som trycker på och vill ha kunskap som passar dom. Resultatet blir att vetenskapen blir lidande och så kallad peer review blir inte stort bättre än en skoluppsats som blir godkänd bara för att den är välskriven och ser bra ut för ögat. Äkta peer review ska helst genomföras på ett sätt så att vare sej vänner eller fiender kan påverka verkets chanser att godkännas eller ej. Helst borde verken inte föras in i vetenskapliga tidningar förrän man är absolut säker på att alla hinder är undanröjda i ens teorier.

En teori eller hypotes bör testas enligt frågan: Finns det något som talar emot min tankegång? Om ja, gör om och om tills alla problem är undanröjda. Om nej kör på bara. Problemet med hypotesen om att människan skulle påverka klimatet inte är bevisad så man har kört på som om man svarat nej, trots att det finns en massa saker som talar emot denna tankegång. Man har utgått ifrån att teorin stämmer utan att ha fast förankring i såväl tester och realiteten. Man har så att säja gjort tvärtom, nästan som kreationister gör för att motverka evolutionsteorin, som ju är bevisad bortom allt tvivel. Man har satt upp klimatmodeller i kraftfulla datorer, matat dessa modeller med data från diverse hörn av världen och där data saknats har man tänkt sej dessa. För att sen kunna få fram det önskade resultatet, nämligen en ökning av jordens medeltemperatur, har man matat modellerna med algoritmer som helt och hållet bygger på ett antagande. Inte ens matematiker och statistiker resonerar så. Den numera världskände matematikern från Canada, Steve McIntyre, har slaktat dessa modeller flera gånger.

Som jag ser det gör AGW-förespråkare sej skyldiga till det mesta tyckandet, framför allt de som har en tydlig politisk agenda, men på vår sida om skranket gör sej många realister och skeptiker skyldiga till samma sak. Jag tänker inte nämna några namn på endera sidan för det vore alltför uppenbart. Ni får väl klaga till mej om ni känner er påhoppade. En del AGW-proponenter maskerar sitt tyckande bakom vetenskapliga termer och just dessa datormodeller, något som rimligtvis inte borde gå längre med tanke på ClimateGate. En del AGW-skeptiska maskerar sitt tyckande bakom åsikter som egentligen är skrivna av någon annan. Jag gör det konsekvent eftersom jag inte har nån förankring i fysikvetenskapen. Jag har kunskaper inom såväl fysik som kemi men de är begränsade och jag kan långt ifrån alla termer.

Att jag ändå yttrar mej i klimatfrågan beror på att det jag lärt mej inom dessa ämnen säjer mej att hela AGW-hypotesen är väldigt svagt underbyggd. Dessutom har jag drillats i källkritik, i dess högsäte den historiska institutionen vid universitetet i Lund. Jag gör mej förstås skyldig till misstag då jag tar en källa alltför mycket för vad den är och tror ibland blint på dess budskap. Det gör vi alla vilket dock inte är nån ursäkt utan ett konstaterande av faktum. Journalister av idag gör det konstant. De är ute efter att sälja sin tidning och är egentligen inte intresserade av sanningen bakom den information de återger. Vetenskapsjournalister är på den punkten värst, de samlar fakta om naturvetenskap men tänker inte längre än de fakta de har framför sej. Skulle det finnas fakta som talar emot en viss teori tar de sällan reda på dessa eftersom det då skulle ta för lång tid och de forskare de har kontakt med tänker inte delge journalisterna dessa motstridiga fakta.

Så, det var lite tyckande OM klimatfrågedebatten. Det kommer mera, som Arne Hegerfors och Björn Skifs sa.