Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen mitt i Östersjön (se bild ovan). Den är nästan 90 meter i diameter och nästan helt täckt med bottenslam. Till formen liknar den faktiskt Millenium Falcon. En marinarkeolog som fått se bilderna tagna från området tror att det rör sej om en naturlig formation.
Det är också min tanke. Det rör sej antingen om resterna av ett postglacialt metoritnedslag eller nån rest från istidens slutskede då stora isblock kan ha fört med sej stenbumlingar som vid isens smältande kan ha vidrört botten så att såna här märken har uppstått. Frågan är då när denna formation bildades. Meteoritnedslagstanken ligger mej närmast för närvarande. Men det får en eventuell närmare undersökning visa vad det är för en formation.
För några år sen återgav jag en hypotes om ett möjligt ursprung till Ragnarök-berättelsen i det fornnordiska eposet Eddan, den del som kallas Havamal (den höges talan eller sång på fornnordiska). Den hypotesen, ursprungligen uttänkt av geografen Ulf Erlingsson, handlade om att en meteorit eller komet ska ha slagit ner i Östersjön med omnejd för kanske 3000 år sen och givit upphov till berättelserna om Ragnarök i Norden och om t ex Phaeton och hans slarviga körande med solvagnen i Grekland. Slå upp den senare berättelsen på Google eller Wikipedia. Det tar för lång tid att återberätta det här och nu, framför allt som jag redan en gång har berättat det här. I korthet handlar Erlingssons hypotes om att Völvans skrift, den sektion av Havamal som specifikt nämner Ragnarök, egentligen inte är en apokalyptisk berättelse om framtiden utan en varning om att något har hänt och det kan hända igen. Det kommer det nog att göra, även om det verkar ske alltmera sällan numera.
