Därför läser jag sällan tidningar

Jag hade inte tänkt skriva nåt idag för jag hade inte lust. Men så såg jag den här elakt skrivna debattartikeln i Expressen och kände att lusten kom tillbaka direkt. Den är elak på så vis att artikelförfattaren, Ann-Charlotte Marteus, utgår ifrån att skeptiker av den så kallade AGW-teorin per automatik inte förlitar sej på vetenskap. Framför allt verkar Maggie Thauersköld vara en nagel i ögat på henne. Mer eller mindre uttalat verkar Ann-Charlotte besviken att det finns kvinnor som är skeptiker till AGW-teorin. Skepticism är ju inte vetenskap, det är kritik och kritik borde tystas för det man framför kan inte vara vetenskap. Det är kanske sant, om man med vetenskap menar den sortens forskande som är starkt bunden till organisationer och regeringar och som således är styrd i en viss riktning för att passa modeller och planritningar som utgår från tanken att nåt kan komma att hända, vare sej man har rätt eller inte.

En teori är inte sanningen, som mycket riktigt Ann-Charlotte också skriver. Men när hon skriver att majoriteten av forskarvärlden tror på den här teorin då måste jag tillrättavisa henne å det skarpaste. Att ett visst antal namn finns med på IPCC-rapporten betyder inte att majoriteten av världens forskare står bakom den. Tvärtom, en undersökning visar att de flesta är emot det som står i de rapporter IPCC presenterat, i varierande grad av skepticism. Nej, Ann-Charlotte, du kan slippa oss för vi har inget förtroende för dej. Ditt och dina kollegers sätt gentemot bloggvärlden tyder bara på att du är desperat. Jag lider med dej. Det kan inte vara lätt att ändra ståndpunkt när du matats med en enda åsikt och bara hört en sida av saken. Att ha hört båda sidor och sen valt sida, som jag gjort, är en annan sak.

När en krönikör häver ur sej sån här galla är det inte så konstigt att alltfler slutar köpa tidningar på riksnivå. Själv använder jag mej bara av tidningarnas hemsidor för att 1) se om det hänt nåt av vikt 2) läsa serierna (gäller endast DN och SVD) samt 3) för att se vad som skrivits på debattsidorna för att få ena sidan av en sak för att få andras sidor av samma sak via blogglänkningarna. Det var länge sen jag förlitade mej hundraprocentigt på "gammelmedia" och vad deras journalister skriver. Mer och mer skriver jag med hänvisning till medierna enbart för att få respons från de andra som skriver på sina bloggar samt de som kommenterar de olika bloggarna. Vad tidningarna tycker bryr jag mej egentligen inte om.

På liknande sätt kan man sammanfatta tidningarnas generellt sett okritiska syn på fildelningen och övervakningsdirektivet FRA. Emma är en av de ledande proponenterna för fri fildelning och en av de argaste kritikerna till FRA och IPRED (med undantag för Oscar Swartz och nån till vet jag ingen som gått till så hårt angrepp mot dessa övervakningshelveten). Här har också de gamla medierna haft svårt för att hänga med i utvecklingen. Ofta återges artiklar om fildelning med vinklingen att skiv- och filmbolagens kartellorganisationer får uttala sej sist och mest samt spy sin galla över fildelningen utan mothugg. På bloggarna finns åtminstone båda sidors sak representerade i form av inlägg och kommentarer. Tidningarna har blivit en makt i sej i och med att man då och då censurerar kommentarer och blogginlägg.

Censur är en väldigt farlig väg att gå, framför allt om de som står för den är rädda för att stöta sej med vissa maktfaktorer i ett samhälle. Alarmister finns i många läger, inom klimatforskningen är det såna som tror att världen blir ett blött inferno med dränkta städer och förstörd ekologi inom ett antal år och inom fildelningsvärlden är alarmisterna rädda för att fildelare förstör ekonomin för artister av olika slag. I båda fallen är alarmismen grundlös. Skälen till att alarmismen är grundlös anges på respektive bloggar jag länkat till ovan. För den som vill lära sej nåt om koldioxid och Al Gores/IPCCs grundlösa påståenden kan läsa den här rapporten skriven av en äkta klimatforskare.

Nu har jag ingen lust att skriva mer idag. Ha det!