Vågad fredag

Länge leve kroppen! I detta fallet den nakna kroppen. Nudister och naturister har nog rätt, till en viss gräns, i att visa upp sina kroppar. Det är dock inte tillrådligt att visa upp den i snöstorm eller sträng kyla, ej heller för stark värme. Så välj tidpunkterna för att visa upp födelsedagskostymen noga. Nu talar jag inte oavsiktligt uppvisande utan om medveten sådan.

Jag hade tänkt att diskutera lite kring just det där med att "visa upp sej". Exhibitionism kallas en aspekt av detta bland de som ser detta som en avart eller åtminstone ett avvikande beteende oavsett i vilket sammanhang uppvisandet äger rum men jag skulle snarare se det som en önskan att visa mer av sej själv än vanligt vilket är fullt normalt i mina ögon. De som har blottande på sina agenda hör förstås inte hit och jag tänker inte vidare ta upp den sidan. Att ogilla den nakna kroppens visande oavsett var detta förekommer ser jag mer som en sjukdom än att visa upp den lite då och då. Varifrån den sortens prydhet kommit ifrån vet jag inte. Förmodligen är det väl vår "vän" religionen som är framme och spökar till stor del.

Vi började ha kläder på oss för att skydda oss mot solens strålar eller för att värma oss, helt beroende på var i världen mänsklighetens populationer befann sej. Denna påklädning stämmer överens i tid med den senaste större gruppen av nedisningar som framför allt drabbade norra halvklotet, ca 125 000 år sen. Man stöder sej här på förändringar i genetiken hos den lus som följt med människan längst, huvudlusen. Några bevis för att vi skulle vara pryda finns inte, inte ens i litteraturen från de äldsta civilisationerna, Mesopotamien och Egypten. Dessa gick relativt lättklädda jämfört med oss idag. Det är egentligen bara de senaste 2000 åren som vi varit rejält pryda. Här kommer religionen in igen, eller rättare sagt de som använder religionen som ett sätt att utöva makt över stora folkmassor.

Samtidigt som vi varit så här pryda har den mänskliga kroppen setts på ett omväxlande vis. Vi tittar fortfarande, många av oss, konstigt så fort en naken kropp dyker upp inför våra ögon i verkliga livet. Tidningar med naket innehåll har påfallande ofta också sexscener, något som är två olika saker. Samtidigt har vi dyrkat skönhet och styrka hos samma kropp. Det är här hyckleriet når sin högsta punkt. En staty av den nakne David är konst medan två personer som har sexuellt umgänge är snusk, såvida det inte visas i ett nedsläckt rum med stråkar som bakgrund och som ett led i en längre film. Ordinära porrfilmer är som jag skrivit i ett tidigare inlägg under rubriken "Vågad fredag" en tråkig form av filmskapande men man kan ändå se det som konst. I alla fall konsten i att göra dålig film med dåliga skådisar.

Vi har som sagt visat upp den nakna kroppen i olika sammanhang och prydheten är väl till stora delar en myt. En myt såtillvida att vi inte haft en kontinuerlig våg av motstånd mot uppvisande av den nakna kroppen. Det är faktiskt först med 1900-talet som det polariserats som värst mellan uppvisande och prydhet. En aspekt av motståndet mot uppvisande är ju den om att det kan upplevas som stötande med en naken kropp. Då kan man fråga sej vad som menas med stötande. Varför är det stötande att se någon annan naken? Det kanske har med VAR och i VILKET SAMMANHANG att göra?

Då återkommer vi till det jag skrev i början, att det inte är tillrådligt att visa upp den i sträng kyla. Vintern och större delen av hösten respektive våren är inte bra perioder i vår del av världen att visa upp sin kropp utomhus. Vi har alltså en begränsad tid för vår "exhibitionism". Men inte alla vågar visa sej ens under den tidsperiod, sommaren alltså. Jag lider med dom som inte ens vågar se sin egen kropp. Där snackar vi sjukligt.

Själv då, hur ser jag på att visa upp mej? Bara om omgivningen är den rätta för med min kropp (en pinne med en rejäl bula mitt på) är det nog bäst om alla andra också är nakna. Jag har inget emot att visa mej på nåt vis men jag vill inte vara ensam i att visa upp mej.

Det finns en annan form av uppvisande som inte direkt inbegriper uppvisande av den nakna kroppen utan mer är en invit till att titta på ens kropp. Det är det som kallas lättklätt. Att det finns sjuka individer som tolkar detta sexuellt får tillskrivas religionens och det pryda i samhällets påverkan som skapat en atmosfär av förbud och förtryck gentemot den mänskliga kroppen. Vi vill ju bli uppmärksammade de flesta av oss och det gör inget att man visar upp sej så mycket som möjligt. Det handlar om att visa sej så frisk som möjligt, att visa sej så stark och vacker som möjligt samt att visa att man är med i samhället. Det är sensualism, styrka, biologi och psykologi - allt i ett. Ser man detta som en invit till sex är det verkligen nåt fel med den personen.

Men vi behöver inte bry oss om de som försöker stoppa allt visande av kroppen. Bara vi själva vet att sätta gränserna för uppvisande, eget eller andras. Det handlar ju om i vilket sammanhang uppvisandet ska äga rum.



"Detta är så rättvist!"