Vågad fredag

Hur ser religioner på sex? De äldsta religioner vi känner till bejakade sex och hade t o m orgier som en del av utövandet av religion. Dagens tre stora (kristendom, islam och hinduism) har en mer ambivalent syn på sex och ser helst att kroppens roll i det hela är så liten som möjligt. Anden är fri att utöva allt den vill men kroppen är mer eller mindre ett syndens näste.

Varifrån kommer den fördomsfulla synen som i slutändan har blivit så totalt förödande för stora delar av samhället? Är det någon som kan besvara denna fråga så fullödigt som det bara går? Jag lämnar den öppen och välkomnar varje svar (som håller sej till ämnet).

Tills vidare säger jag att varje religion som bejakar sexualitetens betydelse för varje levande varelse är bättre än de religioner som förhärskar idag. Men ingen religion är egentligen speciellt bra eftersom de förespråkar en tro på nåt som inte kan bevisas...



"Ett blomstrande land föder sångare och hjältar men
 ett land i förfall samlar damm och chefer"

Vågad fredag

"Snodd" från annan blogg.

Har män rätt till sina egna kroppar och sin egen sexualitet? Den här frågan vidrör den religiösa och filosofiska frågan om fri vilja. Det är en fråga som stötts och blötts väldigt länge och de senare decennierna har den kommit att inkludera kvinnan. Nu är det dags att inkludera mannen också.

Vad innebär det att ha rätt till sin egen kropp? Frisörer och tandläkare kör ju rätt hårt med oss, visserligen på vårt uppdrag men ändå. Militären, polisen och andra myndighetsutövare anser sej ha rätten att göra vad de vill med våra personer, om de tycker att det finns fog för såna ingrepp. Ska vi verkligen finna oss i sån behandling? Ja, faktiskt. Har vi begått nåt brott eller skrivit in oss i det militära så har vi de facto gett upp vår rätt till våra egna kroppar eftersom vi ju gjort nåt som gör att vi förtjänar denna sortens behandling.

Men vid sidan av detta, har vi då en fri vilja att göra vad vi vill med våra egna kroppar? Nej, inte då heller faktiskt. Vi kan inte springa spritt språngande nakna hur som helst. Det sätter vår inbyggda kultursfär p för, likaså klimatet.

Men om vi lämnar våra kroppar som sådana och ser till sexualiteten, hur ser det ut där? Med sexualitet menar jag det vi gör för att visa att vi är redo för sexuell aktivitet, den väldigt subtila uppsättningen beteenden som smyger sej in överallt i våra liv. Tja, om man får tro vissa som kallar sej feminister har kvinnor mer rätt till sin sexualitet än vad vi män har till vår. Borde vi inte ha lika rätt? Man tycker det och så är det också, eller snarare borde vara så, trots mediafeministernas försök att diskriminera oss utifrån vårt kön.

Tyvärr har många inom det så kallade etablissemanget gått på mediafeministernas prat och ser oss män som paria. Anmäls och fälls lika många reklaminslag där män används som objekt som såna med kvinnor? Den frågan kan jag inte svara på men det finns säkert siffror. Vad jag dock vet är att omkring mej när vi diskuterar reklam och kommer in på objektifiering av kroppar hörs inte lika många röster om att det är att utnyttja den manliga kroppen som när en kvinna syns på samma vis i en reklamsnutt.

Så länge en kropp visas i rätt sammanhang har jag faktiskt inget emot att den är naken, halvnaken eller visar lite mer än vanligt. För den sakens skull hör inte en halvnaken kropp hemma i reklam för mat eller byggnadsmaterial. Jo, om det är en hejdlös parodi. Jag undrar om det inte bakom många mediafeministers motstånd mot oss män ligger en rädsla för den manliga kroppen - och den kvinnliga.

Det är en kall värld där ute, för många män. Framför allt om de inte hör till, eller håller med, etablissemanget. Kanske är den världen lika kall för de kvinnor som inte hör dit också? Bästa sättet är att intala sej att det endast handlar om vissa människor som när en önskan att bli något stort.




”Ju fler lagar och förordningar, desto fler tjuvar och banditer.”

Vågad fredag

Underbar uppmaning!

Jag har tidigare i den här serien talat om hur vi ser på porrfilm, om sex i dikter, om nakenhet som protest mot totalitära regimer, om våldtäkter, den nakna kroppen rent generellt samt köp av sex. Hittills har ingen som följer min blogg reagerat speciellt mycket på det jag skrivit. Kan folk verkligen ha så lika åsikter, eller är mina läsare för chockade av innehållet för att kunna säga nåt?

Jag gör nu en liten sammanställning av det jag skrivit hittills i den här serien och finner att även om det till stora delar handlar om mina egna åsikter som jag trott mej vara relativt ensam om är det påfallande ofta så att andra tycker likadant. Jung verkar få rätt allt som oftast med sin tanke om det kollektiva undermedvetna. Det jag gång på gång kommer fram till är samma sak som uttrycks lite varstans, nämligen att det är dags att se på sex som nåt naturligt och som en del av dom vi är.

Jag tänker göra ett utspel här och nu: det är förbudsivrarnas fel att vi har problem med sex. Samma problem som med alkoholen och andra droger. Vi sätter gränser som helt enkelt går emot den mänskliga naturen. Genom att vi sätter dessa gränser underlättar vi för primitiva sällar att sexuellt och emotionellt utnyttja barn och ungdomar. Det är också dessa gränser som gör att ungdomar blir mer nyfikna på vad sex är i en alldeles för tidig ålder (förresten, när är det tid att lära barnen om kärlek, sex och samlevnad?). I de samhällen där sexualundervisningen på ett eller annat vis är eftersatt verkar det som om tonårsgraviditeter är vanligare än annorstädes.

Vad vi ska satsa på är information, men inte det där med att någon fjant från nån organisation kommer till skolorna för att föreläsa om sjukdomar och som avslutning dela ut kondomer till alla ungdomarna. Nej, det vi behöver är enkel, rak och klar information till alla och envar vad sex och samlevnad betyder för oss alla. Då talar jag inte om varifrån barn kommer. Det kan man stapplande och stammande framföra till vilken sjuåring som helst. Nej, jag tänker mej vilken roll sex spelar för ens välmående, vad ett normalt samhälle borde ha för syn på sex samt vad som kan hända om man som ung kille gör sin flickvän gravid. Samma sak borde faktiskt läras ut till unga män över 20 också. Konsekvenserna är desamma för vuxna som för ungdomar. Enda skillnaden är att vuxna har något bättre ekonomisk och social förmåga att ta sitt ansvar för det kommande barnet.

Vad gör vi för att kontra det budskap som hycklarna bland de som ser sex som nåt fult? Inte mycket i dagsläget. Vi censurerar hemsidor med barnpornografiskt material (vilket egentligen är ett försök att tysta annat samtidigt också men det kan Hax upplysa er bättre om) när vi istället borde ta bort dom, vi har som sagt gränser, i det här fallet åldergränser, för vilka som får se vad på internet (som om det skulle hindra den ungdom som verkligen och kan från att se lite naken hud och några scener från löjliga former av sex) eller TV. Vi sätter stämplar på folk som gillar sex väldigt mycket, gärna med psykologiska förtecken.

Varifrån kommer denna åsikt att sex är fult? Att svara religionen är fel för religion är i detta fall ett utslag av denna åsikt samt en bevarare av den. Är det folk med nåt att dölja, som för att kunna fortsätta dölja detta vad det nu är projicerar detta på andra människor för att slippa strålkastarljuset på sej själva? Är det skammen över sättet ett visst barn kom till på som lett fram till detta?

Frågorna är ännu fler och säkerligen är de alla lika korrekta allihop. Eller fel. Vi kommer kanske aldrig att bli av med synen på sex som nåt fult, men vi kan alltid försöka. Nu vill jag inte att vi ska leva lika promiskuöst som dvärgschimpanserna utan vi borde ha en mer öppen attityd, gränserna ska vara flytande och satta som en rekommendation snarare än en pekpinne/lag. De som inte kan hantera sex, vare sej förekomsten eller praktiserandet av det, bör få information om vad det egentligen är. Det är okunskapen, ignoransen, som är problemet oavsett vilket ämne vi pratar om. Kunskap, kunskap, kunskap, kom ihåg det!



"Vilken idiot som helst kan överleva en kris. Det är vardagen som tar död på en."

Vågad fredag

Kärlek finns beskriven i dikt- och sångform över hela världen och i alla former. Mycket av det är löjligt och sirapsaktigt men det fyller sin funktion då det är en hyllning till någon man håller av eller en generell hyllning till alla som älskar. Men finns det dikter och sånger till ren och skär sex? Sånger finns det förstås, den som hört t ex Prince eller Whitesnake har nog uppfattat en och annan hyllning till en av de grundläggande behoven hos oss människor i många sånger. Men dikter är en annan femma. Inga etablerade poeter har med berått mod publicerat sexdikter, så vitt jag visste. Mitt sökande nu på nätet hade bara lett fram till moderna dikter som publiceras på diverse fora och hemsidor. Det var när jag skrev sökord på svenska.

Inte förrän jag började söka på engelska sökord dök det upp dikter från klassiska författare och poeter. Ofta är de fyllda av putslustigheter, ovidkommande fakta och en massa känslor som bubblar upp inom en, precis som det gör när man har lust. Förmodligen är dessa dikter ett försök att återge dessa känslor på ett så målande vis som möjligt.

En dikt som handlar om sex är precis som vilken annan skildring av sex som helst. Det blir gärna lite av hö hö-faktorn, dvs det där att man inte gärna pratar om det och gör man det blir det bortrationaliserat genom skratt eller så får man en menande min till svar. Det är nåt man inte gärna tar upp så där utan vidare. Vi får gå till antikens glada dagar för att hitta skildringar som är mer ohämmade än vår tids närmast viktorianska syn. Fast även då fanns det krafter som ville stoppa en alltför vidlyftig skildring av sex och lust.

Dikter om sex blir alltså ofta utfyllda med omskrivningar eller beskrivningar, ibland i humorns tecken. Så länge vi ser på sexualitet, sex och sensualitet som nåt fult kommer alla skildringar av detta att bli humoristiska eller undanskymda. Frågan är då varför vi har sån anskrämlig syn på sex. Det blir nåt att tackla...

"Roses are red

Violets are blue

Your poem is lame

Mine is too"

Vågad fredag

Tänk vad lite nakenhet kan få för konsekvenser. Bara för att den iranska aktrisen Golshifteh Farahani visade behagen i en fransk tidskrift liksom i en fransk kortfilm är hon inte längre välkommen i hemlandet. Utviket var en protest mot förtrycket i Iran gentemot kvinnor som vill uttrycka sej kulturellt. Så här ska en person som sade sej vara företrädare för den iranska regimen ha sagt till henne: "Iran does not need any actors or artists. You may offer your artistic services somewhere else".

Tänk att det i vårt moderna samhället finns såna mossiga idéer som förtryck pga kön, utseende, hat gentemot kulturyttringar. Det ligger nog en stor portion avundsjuka i botten hos såna som förtrycker andra. De förtrycker därför att våld och psykisk terror är deras enda sätt att uttrycka sej på. Det är en sak att vi i västvärlden har en dubbelmoral rörande sex, nakenhet och bilder på de båda sakerna. Men det man har i Iran är bara äckligt att se. Hoppas verkligen det händer nåt snart med den regimen som ett folkligt uppror eller liknande. T o m en militärregim hade varit att föredra framför denna fördomsfulla, bakåtsträvande och människofientliga regim som inte ens kan sin koran ordentligt!




"Å nu jävlar..."

Vågad fredag

Kan män våldtas av kvinnor? Händer det lika ofta som motsatsen? Vad anser samhället om detta? Denna veckas vågade fredag tänker ta upp detta till diskussion. Det är ett ämne som borde diskuteras mer, inte för att folk med morbida tankar ska få sitt lystmäte utan för att det talas mycket om våldet mot kvinnor men inte speciellt mycket om våldet mot män. Överfallsrån, trakasserier och våld är vanligare för män men i dessa tider är det kvinnor som får all uppmärksamhet. Därför skulle det vara intressant att se om mina tre frågor ovan ger någon respons.

Det kan vara på sin plats att ta upp till diskussion vad våldtäkt är och vad det "borde" vara. Våldtäkt i mina ögon är alltid när någon hamnar i en situation där den i underläge, oavsett det rör sej om fysiskt eller psykiskt våld, blir sexuellt utnyttjad på ett eller annat sätt. Det behöver inte ens vara mot ens egen vilja, är offret i en beroendesituation är det alltid sexuellt utnyttjande.

Ordet våldtäkt är ursprungligen en juridisk term som berör intrång på annans mark. Ordet täkt betyder mark, land men är från början bildat till ordet tagen (land man tagit) och tillsammans med ordet våld, som egentligen är bildat till samma ord som välde (makt över ett område), får man följaktligen ett ord som betyder tagen med våld, övergrepp. Att överfalla och tvinga sej på någon fysiskt genom penetration av de sexuella organen fanns redan i fornsvenskan så man hade tydligen en överförd tanke att ens kropp var ens egen mark och den skulle man inte få ta hur som helst.

Men här föreligger ett problem. Våldtäkt ifråga om sexuellt tvång har egentligen inte med sex och sexualitet att göra. Man ger sej på könsorganen eftersom det är enda stället man vet är den andres svagaste punkt. Det handlar om en maktdemonstration vilket återför oss till diskussionens kärna. Kan män våldtas av kvinnor? Kvinnor har väl inga skäl att visa makt gentemot män, eller? Faktiskt så har kvinnor det. Några av de mest maktlystna ledarna genom tiderna har varit kvinnor. En av Israels mest halsstarriga premiärministrar var Golda Meir. Hennes makthunger kan matchas av få män och överskuggas nog endast av Margaret Thatcher och Isabel Perón. Deras ageranden kan inte bara förklaras av att de var omgivna av män och ville hävda sej gentemot dom utan det fanns säkert nåt i deras egen respektive natur som gjorde dom till dom de var. Detta handlar om politik men det finns exempel på kvinnor som faktiskt utnyttjat nån form av sexuell makt över män, antingen via fysisk styrka eller annat, för att få sin vilja igenom.

Så utan tvivel svarar jag ja på frågan om kvinnor kan våldta män. Följdfrågan blir då hur ofta detta sker. Förmodligen inte så ofta, av två skäl: dels det faktum att det inte finns så många kvinnor som är starkare än män (även om de är vanligare än man skulle kunna tro!) samt dels att kvinnor hittills inte haft samma behov att hävda sej gentemot män på det vis som en fysisk våldtäkt innebär. Kvinnor har (oftast) andra medel till sitt förfogande för att hävda sej gentemot män.

Jag tänker inte ta upp några enstaka fall men konstaterar ändå att det på nätet finns gott om hänvisningar till fall där män blivit våldtagna av kvinnor, antingen grupper eller enstaka. Att det skrivs om det vill jag skriva på kuriositetskontot, det är nåt alldeles extra tydligen att en kvinna förgriper sej på en man. Man har menat att han varit drogad, sjuk, bunden eller att det förekommit i gruppvåldtäkter där kvinnorna varit alldeles för många för att han ska ha kunnat försvara sej. I en del fall har åldersskillnaden spelat in och den då äldre kvinnan har utnyttjat sin ålder och vanligtvis större kropp för att få sin vilja fram.

Allt detta beror på att man övertolkat och feltolkat delarna i ordet våldtäkt. Man ser dels det som hänt som nåt att skratta åt, en kvinna som gör nåt sånt här mot en man är nåt lustigt, åtminstone skrattretande. Dels ser man ordet våld och tänker på misshandel när det mycket väl kan vara otillbörligt övertalande, något som är överlägset vanligast även när vi talar om våldtäkter där män är förövarna. Detta sista brukar kallas sexuellt utnyttjande, den korrekta juridiska termen kan jag inte men jag tror inte den skiljer sej speciellt mycket från det jag skrivit här.

Sist av allt, vad anser samhället om detta? Ja, jag har berört det litet lätt ovan i det att jag skrivit om att folk ser det som nåt kuriöst, nåt roligt eftersom man egentligen inte tror att en kvinna kan våldta en man. Man viftar alltså bort det. Det är förvånande att de som kallar sej feminister i dagens Sverige inte förordar detta som en sorts straff men de ser ju sej själva som offer hela tiden, även i de fall de begår mental våldtäkt på både kvinnor och män.

Där har vi en aspekt som tål att tas upp till diskussion, mental våldtäkt. Det är en maktdemonstration utan dess like. Den får fysisk våldtäkt att blekna i jämförelse. Det får vi ta upp någon gång.


"Ungen liknar farfar,
skallig, tandlös
och skriker efter flaskan"

Vågad fredag

Länge leve kroppen! I detta fallet den nakna kroppen. Nudister och naturister har nog rätt, till en viss gräns, i att visa upp sina kroppar. Det är dock inte tillrådligt att visa upp den i snöstorm eller sträng kyla, ej heller för stark värme. Så välj tidpunkterna för att visa upp födelsedagskostymen noga. Nu talar jag inte oavsiktligt uppvisande utan om medveten sådan.

Jag hade tänkt att diskutera lite kring just det där med att "visa upp sej". Exhibitionism kallas en aspekt av detta bland de som ser detta som en avart eller åtminstone ett avvikande beteende oavsett i vilket sammanhang uppvisandet äger rum men jag skulle snarare se det som en önskan att visa mer av sej själv än vanligt vilket är fullt normalt i mina ögon. De som har blottande på sina agenda hör förstås inte hit och jag tänker inte vidare ta upp den sidan. Att ogilla den nakna kroppens visande oavsett var detta förekommer ser jag mer som en sjukdom än att visa upp den lite då och då. Varifrån den sortens prydhet kommit ifrån vet jag inte. Förmodligen är det väl vår "vän" religionen som är framme och spökar till stor del.

Vi började ha kläder på oss för att skydda oss mot solens strålar eller för att värma oss, helt beroende på var i världen mänsklighetens populationer befann sej. Denna påklädning stämmer överens i tid med den senaste större gruppen av nedisningar som framför allt drabbade norra halvklotet, ca 125 000 år sen. Man stöder sej här på förändringar i genetiken hos den lus som följt med människan längst, huvudlusen. Några bevis för att vi skulle vara pryda finns inte, inte ens i litteraturen från de äldsta civilisationerna, Mesopotamien och Egypten. Dessa gick relativt lättklädda jämfört med oss idag. Det är egentligen bara de senaste 2000 åren som vi varit rejält pryda. Här kommer religionen in igen, eller rättare sagt de som använder religionen som ett sätt att utöva makt över stora folkmassor.

Samtidigt som vi varit så här pryda har den mänskliga kroppen setts på ett omväxlande vis. Vi tittar fortfarande, många av oss, konstigt så fort en naken kropp dyker upp inför våra ögon i verkliga livet. Tidningar med naket innehåll har påfallande ofta också sexscener, något som är två olika saker. Samtidigt har vi dyrkat skönhet och styrka hos samma kropp. Det är här hyckleriet når sin högsta punkt. En staty av den nakne David är konst medan två personer som har sexuellt umgänge är snusk, såvida det inte visas i ett nedsläckt rum med stråkar som bakgrund och som ett led i en längre film. Ordinära porrfilmer är som jag skrivit i ett tidigare inlägg under rubriken "Vågad fredag" en tråkig form av filmskapande men man kan ändå se det som konst. I alla fall konsten i att göra dålig film med dåliga skådisar.

Vi har som sagt visat upp den nakna kroppen i olika sammanhang och prydheten är väl till stora delar en myt. En myt såtillvida att vi inte haft en kontinuerlig våg av motstånd mot uppvisande av den nakna kroppen. Det är faktiskt först med 1900-talet som det polariserats som värst mellan uppvisande och prydhet. En aspekt av motståndet mot uppvisande är ju den om att det kan upplevas som stötande med en naken kropp. Då kan man fråga sej vad som menas med stötande. Varför är det stötande att se någon annan naken? Det kanske har med VAR och i VILKET SAMMANHANG att göra?

Då återkommer vi till det jag skrev i början, att det inte är tillrådligt att visa upp den i sträng kyla. Vintern och större delen av hösten respektive våren är inte bra perioder i vår del av världen att visa upp sin kropp utomhus. Vi har alltså en begränsad tid för vår "exhibitionism". Men inte alla vågar visa sej ens under den tidsperiod, sommaren alltså. Jag lider med dom som inte ens vågar se sin egen kropp. Där snackar vi sjukligt.

Själv då, hur ser jag på att visa upp mej? Bara om omgivningen är den rätta för med min kropp (en pinne med en rejäl bula mitt på) är det nog bäst om alla andra också är nakna. Jag har inget emot att visa mej på nåt vis men jag vill inte vara ensam i att visa upp mej.

Det finns en annan form av uppvisande som inte direkt inbegriper uppvisande av den nakna kroppen utan mer är en invit till att titta på ens kropp. Det är det som kallas lättklätt. Att det finns sjuka individer som tolkar detta sexuellt får tillskrivas religionens och det pryda i samhällets påverkan som skapat en atmosfär av förbud och förtryck gentemot den mänskliga kroppen. Vi vill ju bli uppmärksammade de flesta av oss och det gör inget att man visar upp sej så mycket som möjligt. Det handlar om att visa sej så frisk som möjligt, att visa sej så stark och vacker som möjligt samt att visa att man är med i samhället. Det är sensualism, styrka, biologi och psykologi - allt i ett. Ser man detta som en invit till sex är det verkligen nåt fel med den personen.

Men vi behöver inte bry oss om de som försöker stoppa allt visande av kroppen. Bara vi själva vet att sätta gränserna för uppvisande, eget eller andras. Det handlar ju om i vilket sammanhang uppvisandet ska äga rum.



"Detta är så rättvist!"

Vågad fredag

Är köpandet av sex verkligen så hemskt? Jag menar bortsett från risken att få sjukdomar som utnyttjar vårt sätt att fortplanta oss på? Vad är det som får vissa att fara ut med all möjlig ilska gentemot denna företeelse? Själva utnyttjandet av någon annans kropp är en sak, det är koppleri och har inget med säljandet av sex att göra utan är prostitution. Om vi skulle kunna skilja prostitution och säljande och köpande av sex åt, hur skulle moralisterna reagera då? Kan de skilja dessa saker åt?

Köpande och säljande av sex är något som människor gjort i alla tider, på ett eller annat sätt. Faktum är att artens fortlevnad hänger på det faktum att man lyckas övertala en partner att gå till sängs med en själv genom nån form av "morot". Pengar är bara ett sätt att få som man vill genom att köpa eller sälja och det kvittar om den som får som man vill är den som köper eller säljer.

Vilket alltså är nåt helt annat än prostitution, klassisk sådan alltså, där man medvetet går in för att bara sälja sin kropp med sex som syfte. Att bara sälja sej själv är lite mer av att sköta sej själv. Prostitution handlar om företagande med en ledare och hela köret. Jag vill mena att sälja och köpa sex, så länge det inte sker organiserat av nån som tar alla pengar för egen del, inte borde vara nåt som moralister ska förbjuda. Vi har nog med morallagar och pekpinnar i vårt samhälle. Dock kan skyddet för den enskilde individen som väljer att sälja sej för sex behöva stärkas.

Jag propagerar inte för att man ska tillåta sexförsäljning enligt lag (det har vi faktiskt redan tillåtit!) utan snarare att vi inte ska kriminalisera de som köper sex. Det är inte köpande och säljande av sex som är problemet, problemet är attityden hos våra lagstiftare som är alltför färgad av religiösa och moraliska betingelser. Kriminalisera istället de som sysslar med koppleriverksamhet. Det var min vågade inställning den här fredagen. Vi får väl se vad det blir i fortsättningen.





"Der Mohr hat seine Schuldigkeit getan, der Mohr kann gehen"

Vågad fredag

Ett inslag som kanske inte kommer varje fredag men så ofta det bara går. Det kommer förstås att handla om sex och det sensuella, dock ej ur sexindustrins eller porrfilmsindustrins perspektiv. Det kommer att handla om tankar och samhällets inställning till sex, erotik och det "vågade". Jag har tagit upp sånt här tidigare fast utspritt. Nu samlas det i en och samma beteckning.

Så här första gången vill jag bara säga att porrfilmer har gjort ens egen fantasivärld tråkig. Att fantisera om sex gör alla, det är bara att erkänna. T o m de största torrbollar ni känner gör det. Med film och foto har det "förbjudna" blivit varje människas egendom eller åtminstone erfarenhet. Alla kan se hur det går till, nästan som en gigantisk värld av instruktionsfilmer med ett par "lärare" i varje film som visar alla möjliga (och för oss otränade ibland omöjliga) positioner. Det är inte längre nåt tonåringar och hyperblyga människor smyger med. Det är inte längre något de pryda kan gömma undan genom att starta aktioner där lagens fördomsfulla arm deltar. Här tänker jag på hur svårt Hugh Hefner hade det när han startade tidningen Playboy 1953 men också på de fördomsfulla och pryda tokarna i Storbritannien, Lord Longford och Mary Whitehouse, som fick diktera media i det landet alldeles för länge och för mycket. Deep Purple gjorde en bra låt om dessa två, kallad Mary Long. Även Pink Floyd nämnde Whitehouse i en sång, Pigs (Three Different Ones).

Så långt är det okej med att vi inte har dessa fördomsfulla människor att behöva ta ställning till längre. Deras moralsyn hänger dock kvar och "hehe"-faktorn är fortfarande nåt man får sej till livs så fort nåt om sex eller t o m naket kommer på tal. Men som sagt, porrfilmsindustrin har gjort fantasivärlden tråkig. Det visar sej nämligen att vad för fantasi man än kan komma på i sitt eget huvud så har denna industri gjort en version av den. De har slagit mynt av våra tankar. Inte fel egentligen eftersom det är en del av det moderna sättet att vara att slå mynt av allt möjligt. Men det har blivit tråkigare. Nu talar jag inte om störda människor som kräver alltmer avancerade saker ända tills de själv börjar leva ut det på vanliga människor i verkligheten. Nej, jag talar om att sexfilmer är vardagsmat och innebär inte längre ett steg ut i en värld där okända ting äger rum.

Nu ska jag inte avslöja några mysterier här för er unga, dom har ni säkert redan tagit reda på själva, utan snarare vill jag säga att det som händer i sexfilmer är egentligen inte så det går till i verkligheten. De är skådespelare, även om de flesta aldrig skulle få en roll i en B-film ens en gång (undantag finns förstås), och de utför en akt, ett skådespel. Detta kan inte mäta sej med verkligheten. Om nu nån trodde att högljudda stönanden i kombination med en massa enstaviga utrop av jakande karaktär är ett tecken på autenticitet så tror ni helt fel. Men stöna på ni bara får ni se hur länge det är kul att följa filmvärlden - och framför allt, orkar hålla på...

Vi får se vad nästa Vågad Fredag kommer att handla om.



"RMTSY = Remind me to smack you"