Fackföreningar, restauranger och annat

Jag har precis avslutat läsningen av en ledarartikel i SVD samt fem bloggar om ett bråk kring en restaurang i Stockholm kallad "Lilla Karachi". Å ena sidan står en fackförening, Syndikalisterna, som vill ha pengar av krogen för en tidigare anställd. Å andra står en restaurangägare vars omsättning minskar. Det påminner om blockaden i Göteborg för nåt år sen.

Personligen är jag lite kluven i frågan. Jag känner lite för båda sidorna, det är viktigt att rättvisa löner betalas ut och rätten att demonstrera sin olust kring att så inte skett är omutlig. Men jag ser också blockader som ett fegt sätt att hävda denna rätt på. Politiker och fackföreningar (var går egentligen skillnaden?) är maktfaktorer i vårt samhälle och de skulle kunna tvinga fram lagstiftning i en sån här fråga utan att blockader tas till. Jag undrar om inte vissa som utför en blockad som denna gör det för att det är skoj att leka vakt, att det är nåt häftigt att ingå i en grupp som får nåt uträttat. Det kvittar egentligen vad det är man får uträttat, bara det ger resultat.

Min egentliga åsikt är att i en perfekt värld skulle varken fackföreningar eller politiker behövas. Men det är ingen perfekt värld vi lever i så de får väl styra den så gott det går.