Fotohörnan: Fotografering och lagen

Det är inte alltid lätt att fota människor. Oftast bryr de sej inte om att man plåtar dom. De bara tittar till och snabbt bort igen. De vill kanske inte vara med men hoppas samtidigt att de inte visar sej från sin sämsta sida, om de skulle hamna med. Men så finns det situationer där folk verkligen tar illa vid sej att bli fotade. På platser som är offentliga men som nominellt kräver tillstånd för att fotografering ska få äga rum har nyligen en sådan situation inträffat. En ung kvinna irriterade sej på klädseln hos två andra kvinnor och plåtade dom, vilket inte mottogs väl av de fotograferade som anmälde henne för kränkande fotografering.

Nu ska detta upp i rätten och den nya lag jag skrev om för ett halvår sen ska nu prövas på allvar för första gången. Man kan förstå de som inte gillade att bli plåtade, men deras ansikten var inte med i bilden, endast de kläder de hade på sej. Utifrån denna information tycker i alla fall inte jag att det rörde sej om kränkande fotografering, snarare en dokumentation av anonyma personer som har en viss typ av klädsel. Det andra exemplet, som redan avgjorts, är när en kille tog bilder av en duschande mamma och hennes son på en campingplats. Han borde ha frågat först, helt i enligt med god sed. Detta eftersom det var en privat situation och han smygfilmade. Så svårt ska det väl inte vara att fråga?






"Han sitter under de korkades ek och han är så lycklig!"

Skjutas, inte förgiftas

Gifterna USA använder för att mörda sina fångar med (de kallar det dödsstraff) är inte bra nog så det behövs andra saker för att slippa ta ansvar för alla de man dömt i landet, som för övrigt har fler människor i fängelse än det finns människor i hela Göteborg. Nu tar man nya tag i delar av "The land of the free". De ska skjuta de dödsdömda. Det är Wyoming och Missouri, två delstater som inte direkt tilltalar människor som värderar sin frihet om de resonerar så här, som överväger att arkebusera sina dödsdömda.

Som kanske framgått av ovanstående stycke har jag inte mycket till övers för dödsstraff. Det främsta skälet är att det är väldigt svårt att återbörda de avrättade ifall man upptäcker att man dabbat sej och avrättat fel person. Men bara för att det är förbjudet att medvetet döda någon annan ska inte staten ha rätten heller att göra det. Man kan förstås hävda att obotligt psykiskt sjuka som mördar, begår övergrepp och skadar hejdlöst inte förtjänar att leva bland oss andra. Att spärra in dom på livstid gör det bara dyrare för samhället, men vi lär oss samtidigt mer om psykiska åkommor om vi har dom kvar, på speciella platser.

Inte desto mindre är det störande att psykiskt sjuka får leva ibland oss. När vi blivit så avancerade att vi färdas mellan planeterna och stjärnorna kan vi alltid bannlysa dom till nån avlägsen del av galaxen, men innan vi ger oss in på science fiction bör vi kanske hålla oss till nuet och då borde vi kunna spärra in de psykiskt sjuka på nåt vis. Men döda dom i onödan, inte en chans. De borde få en chans att leva med oss andra, på samhällets villkor. Kan de inte spela samhällets spel borde de spärras in, långt från andra, men ett straff ska inte vara av samma primitiva typ som en gång Hammurabis lagar skrevs. Ni vet, öga för öga.

Nej, dödsstraff är inget alternativ och det avskräcker inte direkt heller. Snarare ger det potentiella kriminella en känsla av att de har inget att förlora på att vara just kriminella. Andra sorters straff är att föredra. Till och med fängelse, som annars bara är förvaring i väntan på nästa nivå i tillvaron.



"I've done speed-dating, not carbon dating."