För ett antal inlägg sen skrev jag om peer review och dess olika principer. Jag kom nu på en sak till rörande forskare och deras önskan att bli publicerade. Många gånger går de in så mycket för ett enda arbete som de vill ha publicerat att forskningen kring detta arbete blir lidande. Det blir viktigare att bevisa sin ståndpunkt, sin tes, än att verkligheten skildras. Jag vet, det låter som en paradox, men de fyller sitt arbete med så fina formuleringar för att dölja sina tillkortakommanden att de som ska recensera detta arbete bara ser dessa och kanske inte ser att själva forskningen kan vara dålig.
|
För en noggrann granskare ser det ofta ut så här när en forskare vill bevisa sin hypotes. Teckning av Sidney Harris. |
Så nästa gång du stöter på sentensen peer review tänk då på att systemet är bara så bra som ett vetenskapligt arbete och de som ska recensera det är. Ett vetenskapligt verk, skrivet av en människa och närmast godtyckligt gås igenom av en grupp andra människor, kan omöjligt vara bra hela tiden.
"
If more of us valued food and cheer and song above hoarded gold, it would be a merrier world."