Nätet dras åt

Denna gång handlar mitt inlägg om lite av varje men framför allt om internet. Men inte ur den konspiratoriska synvinkel många tycks ha, att alla ser en, att det finns hackare överallt som är redo att ta reda på allt om en samt att ens privatliv inte är värt nåt online. För det första, internet är byggt så att alla ska kunna se och ses. Det handlar inte om nåt privatliv när man väl är där ute. Vill man inte ha aspekter av sitt privatliv synligt där ska man inte synliggöra det. Därmed inte sagt att det man väljer att synliggöra ska bli förlöjligat eller ska kunna användas emot en om man inte vill det.

Internet målas upp av vissa medier och myndighetspersoner i olika länder som ett hot och hela tiden hörs krav på regleringar av nätet. Vad de då inte tänker på är att internet är mer eller mindre självreglerande, med en förmåga att rensa ut eller åtminstone marginalisera det som stör rytmen och friden. De som stör, hackar, skriver elakt och/eller förstör för andra på annat vis blir med tiden upphittade och får sitt straff på ett eller annat vis. Jag tänker dock inte inte gå in mer på detta här utan går vidare.

Rubriken jag valt handlar om att myndigheter och andra politiker är så oroade över internet och vad det står för att man har valt att försöka i sin tur marginalisera dess betydelse för de som framför allt använder internet för att få ut sina åsikter. I detta pekar politikerna endast på avarterna, terrorister och liknande element utan att bry sej om att dessa endast står för en droppe i havet jämfört med alla andra åsikter och aktioner som planeras. Förresten, vad är en terrorist? Den rena definitionen av en terrorist är, om man ska gå efter etymologin, en som får andra att darra, skaka av skräck. Jag kan inte säga att Al Qaida och ETA direkt har fått mej att darra av skräck den senaste tiden. Snarare gjort mej arg och besviken på vissa aspekter av människans natur.

Internet är inte direkt något som politiker och stater ska bestämma över. Det startade ju inte ens som ett statligt projekt utan var ett rent militärt projekt i USA för att dess delar lättare skulle kunna hålla kontakten. Sen tog universiteten upp den facklan och förde den vidare. Men politikerna har inte kunnat hålla sina fingrar borta nån gång under internets historia. Al Gore hävdar t ex att han hade ett finger med i spelet som ledde fram att internet blev en allmän företeelse. Se politiker, de ska alltid ta åt sej äran eller sola sej i glansen av vad andra gjort.

Det är närmast äckligt att se dessa klåfingriga politiker som hela tiden ska rycka och slita i internet på detta viset. Men jag antar att de måste ha nåt att göra. Andra politiker har dragit stor nytta av internet och verkar förstås som en stor bromskloss gentemot dessa som vill reglera sönder det. Men ändå får jag en känsla av att internets frihetsdagar är räknade. Inte direkt så som många konspirationer vill låta göra gällande, att vi i framtiden bara får skriva om nöjen och andra tama ämnen för att den politiska korrektheten lägger ett diktatoriskt förbudsförband av censur över alla andra ämnen, utan mer som en "var på din vakt"-attityd där man tvingas väga sina ord på guldvåg.

Nu låter jag själv som något av en konspirationsteoretiker så jag slutar här, för den här gången. Internet är än så länge mer än bara mode, larviga twittranden om inget relevant, troll och löjliga kändisar som är kända för att de är kända.