Övervakningen och verkligheten

Vår svenska civila säkerhetspolis (som anses vara ett skämt bland många ur den vanliga befolkningen), gemenligen benämnd SÄPO, har uppenbarligen frågat sej för bland teleoperatörerna om de får lyssna av deras kunders trafik. Paranoian hos vissa tjänstemän och myndigheter verkar vara oerhört stor då de vill lyssna på vanligt folks pladder. Dock har de tillfrågade hittills sagt nej. De inväntar beslut från åklagare innan nåt sånt får genomföras. För min del låter detta som att SÄPO fiskar efter något, och då gör det detta i väldigt grumligt vatten.

Vad det är man fiskar efter kan kvitta. De får inte göra så här i alla fall. De får vända sej till åklagare och invänta beslut därifrån som alla andra krimjagande myndigheter. Det här är onödigt, oetiskt och illegalt fiske efter information. Information som sen kanske inte får användas i en rättegång. Vilket inte verkar ha hindrat lagens långa arm förut. Tänk bara på egyptierna som skeppades ut ur landet med dåvarande regerings goda minne i början av förra decenniet.

Nej, lagar är tydligen något folk med influenser och makt kan böja som grenar, medan vi andra får dessa grenar slängda i ansiktet med en smäll. Duckar vi fäller de hela trädet över oss. Nu vill de alltså kolla oss alla utifall nåt kriminellt upptäcks. Skjuta mygg med kanon tycker jag en sån aktion är. En kostsam och överdriven aktion utan förankring i verkligheten. Det verkar som om någon har gått på en konspirationsteori om hur mycket kriminalitet vi har i samhället och nu vill man testa denna teori mot realiteten. Jag skulle inte bli förvånad om de finner vid sin för oss påtvingade övervakning att vi inte leds av vår lydnad inför lagen, utan av den inbyggda kodex alla högre stående djur har, nämligen att vi i stort följer flockens moral och etik.

Vi har sen länge, förmodligen flera hundra tusen år tillbaka, en inbyggd känsla för vad som är rätt och fel. Det finns några få som inte har den känslan, eller tvingas frångå den för att överleva. De som gör det för att överleva är att beklaga. De som saknar den här känslan får man kolla upp kombinationen uppväxt och genetik för. Då kanske vi kan hitta såna som hamnar i riskzonen för att bli kriminella, om det nu är möjligt att finna en gen för sånt. Kanske skulle SÄPO sätta undan lite pengar till sån forskning?



"Time flies like an arrow; fruit flies like a banana"