Lite mer om peer review

För ett antal inlägg sen skrev jag om peer review och dess olika principer. Jag kom nu på en sak till rörande forskare och deras önskan att bli publicerade. Många gånger går de in så mycket för ett enda arbete som de vill ha publicerat att forskningen kring detta arbete blir lidande. Det blir viktigare att bevisa sin ståndpunkt, sin tes, än att verkligheten skildras. Jag vet, det låter som en paradox, men de fyller sitt arbete med så fina formuleringar för att dölja sina tillkortakommanden att de som ska recensera detta arbete bara ser dessa och kanske inte ser att själva forskningen kan vara dålig.

För en noggrann granskare ser det ofta ut så här när en forskare vill bevisa sin hypotes. Teckning av Sidney Harris.

Så nästa gång du stöter på sentensen peer review tänk då på att systemet är bara så bra som ett vetenskapligt arbete och de som ska recensera det är. Ett vetenskapligt verk, skrivet av en människa och närmast godtyckligt gås igenom av en grupp andra människor, kan omöjligt vara bra hela tiden.


"If more of us valued food and cheer and song above hoarded gold, it would be a merrier world."

Peer Review

Jag minns en rolig episod från min universitetstid i Lund. Det var presentation av en B-uppsats om ett hungerupplopp i Jönköping på 1800-talet vilken ledde till en muntlig tennismatch mellan opponenten och respondenten. Vår kursledare satt där mellan dom som en tennisdomare och tittade fram och tillbaka medan orden blev hårdare och hårdare ju längre in i uppsatsen man kom. Jag tror uppsatsen blev godkänd men hur grälet avlöpte kommer jag inte ihåg.

Så går så kallad peer review till i universitetsvärlden hos historiker. Peer review inom den större forskarvärlden med redan etablerade forskare går inte riktigt till så. Istället presenterar man sitt forskningsmaterial för en grupp likasinnade inom samma forskarområde, därav termen peer (efter latinets par, jämlik). De pekar på saker i ens material som antingen stämmer eller inte. Vare sej de stämmer eller inte så kanske ordalydelsen kan behöva ändras för att inget ska verka oklart. När sen dessa saker rättats till (förhoppningsvis) kan man få sitt material publicerat i diverse vetenskapliga tidskrifter.

Problemet är ofta att dessa recensenter kan vara så välvilligt inställda till den som presenterar en rapport att man gärna förbiser småfel (som kan växa till stora problem för den hypotes man har). Det kan kallas för pal review, alltså ens kompisar täcker upp för en. Det verkar sätta stopp för de som har hypoteser som kanske går stick i stäv med de åsikter man själv gillar som forskare.

Klimatalarmismens påhejare är snabba att påpeka att klimatrealisternas sida inte har så många forskarrapporter publicerade som tillskyndarna har. Med pal review som en av aktörerna i dramat kan man förstå hur det kan komma sej att vår sida har så få publicerade rapporter. En annan aktör är att många realister måste ta längre tid på sej för att verkligen vara preparerade inför mötet med kritikerna.

En som inte behöver oroa sej för att hans material ska behöva granskas av någon är Al Gore, även känd på den här bloggen som Mr. Freeze, som nu har lanserat ännu ett projekt om klimatet som i praktiken är lika fantasifullt som overkligt. Han kan i lugn och ro presentera sina osanningar och halvsanningar utan att någon ens får ifrågasätta hans påståenden. Ordet review (recension) är bannlyst från hans projekt.

Inom mitt fält, historia, är det viktigt att ordalydelsen är korrekt, att den problemställning man gjort upp följs till punkt och pricka så att alla frågor får ett svar samt att läsaren förstår vad det är författaren vill ha sagt. Personliga åsikter och att vara ett rådande mode inom vetenskapen till lags hör inte hemma där. Men det verkar höra hemma inom klimatgrenen av fysiken på många institutioner.

Hoppas nån tar upp handsken jag lagt ner nu.



"På varje marknad finns två slags tokstollar; de som begär för mycket och de som begär för litet."

Per Revy

Peer review är ett begrepp inom vetenskapen som är till för att se till att en uppsats håller måttet rent vetenskapligt. Det går till ungefär så här: En forskare får en tanke, vill utveckla den och skriver en uppsats eller ett papper om denna tanke i vilken han/hon breder ut sej så opartiskt och objektivt som möjligt med så verifierbara källor och experiment som möjligt. Sen bemöter hans kolleger detta papper genom att granska det så kritiskt de bara kan. Om det inte är alltför många sakfel och/eller samtliga experiment går att verifiera utan problem brukar det godkännas för publicering.

Så ska det gå till i en perfekt värld. Som dock skräckexemplet IPCC visat är det där med peer review inte alltid nåt man bryr sej så där värst mycket om. Om man nu menar allvar med sin syn på människans roll vad gäller klimatet ska väl de vetenskapliga artiklarna, uppsatserna och pappren vara av lika hög kvalitet överlag, eller hur?

Inte bara där är det problem. Inte ens om uppsatsen blir godkänd kan man vara säker på att det är ok. Själv tycker jag så här i efterhand att de uppsatser jag skrev på B- och C-nivå i historia aldrig skulle ha godkänts men de blev det därför att vår handledare tyckte att jag skrev bra. Att jag hade dåligt på fötterna betydde mindre i sammanhanget då det var viktigare att vi lärde oss själva processen med att skriva uppsats. Är inte det korruption? Vad ska det då inte vara att låta aktivister från Greenpeace och Världsnaturfonden, varav många inte ens har adekvat vetenskaplig utbildning, skriva uppsatser i klimatvetenskap?

"You rang?"