Varför står svenska medier på maktens sida?

I många fall ser sej medierna som granskare av den politiska makten och ofta som stående i opposition till politikerna, även i de fall där de politiska åsikterna i grunden är samma mellan tidningen och det politiska partiet. Men i många frågor, framför allt då klimatfrågan, verkar man helt och hållet ha rättat in sej i ledet. Vad makten säger är också vad vi säger, tycks man resonera. Man mer eller mindre ger upp allt kritiskt tänkande för miljötänkandet är ju så viktigt.

Det verkar alltså att man blandat ihop miljö och klimat. Ett misstag som är förståeligt, men samtidigt beklagligt eftersom denna sammanblandning är så olycklig och ger ett så riskabelt resultat när politiker och media går samma väg. Sopsortering och mer effektiva, bränslesnåla fordon har ingen effekt på klimatet. Det har det på vår närmiljö, men inte klimatet. När ska folk lära sej skillnaden på dessa två disparata ting? För att travestera och parafrasera en del av ingressen till DNs ledare 28 september: "Bara den som hyser en djup misstro mot den politiska korrektheten kan ifrågasätta själva sambandet."

För visst kan man på väldigt goda vetenskapliga grunder ifrågasätta allt som har med klimat och miljö att göra, speciellt om man begår misstaget att blanda samman dom. Det är det som är vetenskap, att ifrågasätta allt. När man är säker på sin sak, har man lämnat vetenskapen bakom sej och har blivit ideolog eller demagog. Då glömmer man även bort att tänka kritiskt. För om man hade gjort det hade man insett att det som händer med miljön inte är en orsak av vad som händer, eller skulle kunna hända med klimatet. Att det blir genomsnittligt varmare i atmosfären har ingen större betydelse för djur- och växtlivet eller nåt annat heller som vi ser framför oss på kort sikt, ej heller för istäckena världen över.

En insändarartikel till SVD frågar om vi ger för mycket pengar till FN. Det kan jag nog säga att vi gör, framför allt om pengarna sen går vidare till IPCC. Att bevisa människans påverkan på klimatet är att börja i helt fel ände. Vad man skulle ha gjort från början var att fråga OM människan påverkar klimatet eller ej. Det hade varit en mer vetenskapligt berättigad frågeställning. Att utgå från tanken ATT nåt sker har inget med vetenskap att göra. Då kan man göra aldrig så många datorsimuleringar för att visa hur framtiden ska bli. Man kan då lika gärna gå till en spågumma på en marknad.

Så varför har då framför allt svenska medier valt att följa den här förhastade synen på klimatfrågan? Är det den undermedvetna tanken om att man måste vara med där det händer? Är det Jungs teori om det kollektiva medvetandet som spökar? Vad det än är som är igång så bryr de sej inte om oliktänkandes åsikt. Fakta som inte stämmer in negligeras eller pratas bort. Som det lär ha sagts i slaget om Mobile Bay under Amerikanska inbördeskriget "Damn the torpedoes, full speed ahead!" Det viktiga är kanske således inte sanningen, utan det som passar ens egen världsbild.



"Always in motion is the future"

Ljudkriget som ger oss slätstrukna låtar

Bara för att du kan spela ett instrument innebär det inte att du borde spela in musik och ge ut den. Nån måtta på galenskaperna får det väl ändå vara, eller hur?

Nu vet jag varför svensk musik av idag, och större delen av världens musik också för den delen, är så himla tråkig att lyssna på. Det beror på slätstrukenheten hos de som skriver låtarna (vilket i sej verkar ha sitt ursprung dels i att skivbolagen gör sitt bästa att skydda vissa ackord, dels för att kompositörerna redan har bränt sitt bästa krut på sina första sånger) och ljudkriget. Ni vet, den där tekniken vissa ljudtekniker använder för att låta musiken ge intrycket att musiken är mer voluminös än den egentligen är.

En annan aspekt är den att vem som helst kan bli artist idag och de olika medierna vi har gör att vilken dåre som helst ställer sej framför sin kamera och skrålar för full hals eller gör sin egen tolkning av en känd låt på ett instrument, oftast gitarr. Snälla, låt det stanna vid detta. Det räcker med alla knasbollar som drömmer om att bli kända nu. Vi behöver inte fler. Kritiken som kommer via kommentarsfälten är inte alltid av den hotande eller perversa sorten. Den mesta kritiken är faktiskt välmenande och konstruktiv. Läs den och om de säger att du är hemskt dålig så är du det också.

Risken för plagiat är hela tiden överhängande. Sjukt är det faktiskt att vi som köper musiken tillåter detta när tolvtonsskalan egentligen tillåter att musik kan komponeras i all oändlighet. Det finns alltså ingen ände (än så länge) för hur många variationer vi kan göra på vår musik. En viss musikstil har alltid haft efterföljare men numera låter allt likadant redan från början när en för tillfället dominant musikstil får grepp om ungdomen (läs: de aningslösa fåren!).

Det är faktiskt så man börjar tro på konspirationsteorier när man ser hur snabbt en musikstil får efterföljare idag. Inte ens folkmusiken (vad nu det egentligen är!?) eller heavy metal-genren har kommit undan denna slätstrukenhet. Sitter samma kompositörer och skriver skräp åt ALLA artister idag!?



"Jag har aldrig hört en så löjlig text, sån fånig sentimentalitet, såna upprepningar, sån oinspirerad melodi. Gosse, vi har funnit en hit!"

Avlyssningsskandalen sprider sej till klimatdebattens värld

Nu ni, folket vid The Climate Scam! Nu har ni nåt att bita i. Den som följt den brittiska avlyssningsskandalen där Rupert Murdochs imperium befinner sej i händelsernas centrum på sistone har kunnat följa både det ena och det andra där nu även USA tycks bli involverat. Nu växer det ut en liten gren in i klimatdebattens värld där det visar sej att avlyssning har skett av forskare som haft med climategate-skandalen att göra. Det visar sej att forskare från University of East Anglia velat slå tillbaka mot den svallvåg av kritik som kom efter att material från det universitetets klimatforskningsenhet läckts under 2009.

Det blir bara mer och mer unket inom den delen av vetenskapens värld. Hur ska svensk media tysta ner detta?

Östersjön - död eller levande?

Uppenbarligen är Östersjön i bättre skick än man skulle kunna tro. Det anser i alla fall professorn i sedimentologi vid Uppsala Universitet, Lars Håkanson. Det är mindre än tre år sen denna artikel publicerades i DN direkt från Världsnaturfonden. Den påstod att en sjättedel av Östersjön var död. Nu påstår i sin tur en expert på sediment på havsbottnar att Östersjön tvärtom har stabiliserats och blivit bättre de senaste 30 åren. Vem ska man tro på?

Fick inspirationen till detta från Lars Kamëls eminenta blogg.

Utöver detta har jag funderingar kring huruvida den större algblomningen är ett resultat av övergödning eller om det helt enkelt förekommer sådant titt som tätt. Kan någon upplysa mej om detta?

De kallar oss skeptiker

OBS ovanstående bild är ett skämt!

Det grävs fram än mer graverande saker om ClimateGate. Nu kommer det fram att Wibjörn Karlén, professor emeritus i naturgeografi vid Stockholms universitet, omedvetet och mot sin vilja har haft ett finger med i spelet. Han ska ha haft problem med att återskapa de siffror som friserats i de diagram som tagits fram för IPCC, och efter att ha frågat de ansvariga för CRU vid University of East Anglia, Phil Jones och Kevin Trenberth, har han fortfarande haft problem med detta. Det kan ha varit det som gjort att Karlén fått bekräftelse på sitt antagande att AGW är en bluff.

Inte undra på att man blir skeptiskt inställd till IPCC och hela den cirkusen. Förresten, en motsats till skeptisk är godtrogen. Det passar in på AGW-anhängare i gemen, om man vill vara elak och det vill man för är man medlem av nån miljömuppförening som gått på hela klimatbluffen är man godtrogen.

Det är lätt att skylla på en som är död...

En bok om utvisningen av två egyptier i december 2001 har enligt författaren, Eva Franchell, bevisat att Thomas Bodström som då var justitieminister kände till utlämningen av dessa egyptier långt innan den verkställdes. Vem skulle egentligen tvivla på det, vare sej det gick att bevisa eller ej? Politiker är inte tillsatta för att tala om sanningen, de är där för att förvränga den så mycket som möjligt så det passar den rådande regimens syften. Så om Bodström & co låtit Anna Lindh, som var den då beslutsfattande ministern i frågan, bära hundhuvudet så är det helt i linje med hur politik fungerar. De som inte kan försvara sej får alla sparkar och de som kan tiger. Dementerar man framstår man som en skurk.