Den svenska prydheten

Den svenska synden är en myt. Men den svenska prydheten är det definitivt inte. Att visa formerna under en t-tröja eller gå i kortbyxor är inte exhibitionism för en tjej. Det kallas att klä sej efter årstiden och temperaturen samt att visa upp sej. Men inte ens det faller alla i smaken. På en del ser det förstås smaklöst ut, men många gånger är det snyggare med lättklätt än helt avklätt. Men som sagt, även lättklätt har kommit att hamna i skottgluggen på sistone. Framför allt beroende på att allt yngre går klädda så, vilket inte är meningen. Personligen anser jag att en någorlunda fast åldersgräns för detta går vid 18-19 i ålder. Innan dess har formerna i allmänhet inte utvecklats tillräckligt för sån klädsel.

För oss killar är det inte lika illa ställt. Så länge inte herrn där nere sticker ut får vi tydligen gå klädda hur som helst, bara det inte är för skrikigt för då reagerar de där som tycker att man ska klä sej efter sin tillhörighet, vilket konstigt nog innebär att bara bögar får klä sej flashigt och färgrikt numera. Så är det i det "moderna" Sverige. Konservativ får man bara vara när man klär sej. Allt annat är antingen slampigt, bögigt eller bara knäppt. Vi generaliserar och hötter finger åt allt som ser annorlunda ut eller skrämmer vårt sinne för det tillåtna.

Lättklätt och/eller avklätt signalerar inte "kom och ta mej!" utan är mer ett uttryck för att man gillar sin egen kropp och vill visa sej stark inför alla andra, framför allt andra kvinnor. Att inte acceptera eller förstå det tyder på att vårt samhället har blivit oerhört mer avogt inställt till den mänskliga kroppen än tidigare decennier. Inte så att vi ska gå tillbaka till åren 1965-1975. Den perioden var för promiskuös och lössläppt, och faktiskt lika fördomsfullt inställd till sexualitet och utstrålning som idag.

Men varför är vi så pryda? Vad får ett helt samhälle att helt plötsligt bli så emot människans utseende? Eller är jag ute och cyklar? Kanske jag ser hjärnspöken? Men jag tycker likväl att vi har fått ett samhälle som ser ner på utseendet och gör objektifierandet av människor till nåt fult. Detta med tanke på att objektifiering är det första vi utför när vi ser en annan människa. Vi bedömer dom utifrån deras utseende och manér den första gången vi ser dom. Vi ser dom som objekt i några millisekunder innan vi ser dom som de individer de verkligen är. Denna objektifiering hänger kvar, präglad av eoners nedärvda synsätt inom en viss kultur. Detta nedärvda ses nu alltså som nåt fult och förlegat.

Att se kvinnor - och numera även män - som objekt är således inget fel. Så länge det bara handlar om att sälja sej själv på det professionella planet ser jag inget fel i att använda sej av kvinnor och män i reklam som gör diverse åtbörder. Men de ska inte sälja sex eller ens sexighet. Det är produkten de ska göra begärlig. Att anspela på sensualism och sexighet gör inget, bara det inte blir töntigt. Töntigheten i det här fallet består i att man tar bort uppmärksamheten från produkten genom sina rörelser eller blotta utseendet. Där har konfektionsföretaget Dressmanns reklaminslag i TV lyckats. En bra blandning mellan kropp, kläder och marknadsföring, även om rösterna ofta presenterar för många floskler.

Det är väl det amerikanska sättet att se på nakenhet och den mänskliga kroppen som spelar in här. Det är ju bara sååååå hemskt med lite mer hud än ansikte och händer. Med allt detta vill jag ha sagt att vi kort och gott har svängt pendeln för vad som är en sund inställning till våra kroppar för långt åt det pryda hållet idag. Jag gillar inte att se nudister och naturister på gatorna, främst för att såna tenderar att frysa under de kallare perioderna av året samt har lättare för att bränna sej och dra på sej sjukdomar. Men jag gillar inte heller att se påpälsade "nuckor" mitt i sommaren. DET är värre än avklätt!




"Varför så bråttom? Vi ska inte dö än"

Våra kroppar och våra kläder

Klädlusen, en av orsakerna till att vi vet hur länge vi har haft kläder av den typ vi har idag. Bild från WIkipedia.

 Vi har haft kläder som skydd mot väder och vind i ca 110,000 år nu och på den tiden har vi utvecklat mer än bara blygsamhet gentemot den nakna kroppen under våra kläder. Vi har också utvecklat nån sorts undermedvetna koder för hur vi klär oss i olika situationer som inte direkt har med vår kultur att göra.

Som jag har förstått det klär vi oss lite annorlunda gentemot varandra när det är parningstid. Det är en observation jag har gjort och inget vetenskapligt bevisat, än. Det vore kul om det kunde bevisas eller vederläggas i en vetenskaplig studie. Om inte annat så för att visa att vi människor inte slipper från naturens grepp hur vi än gör för att förneka detta.

Kläder har funnits med oss i minst 100,000 år. Bild från Linköpings kommuns hemsida.

Prydhet är ett sätt att hålla samhället i schack men samtidigt ett sätt att visa respekt för den mänskliga arten. Respekten består i att vi har utvecklats från att "göra det" överallt till att ha våra små stunder på privata platser. Jag är övertygad om att kläderna har en bidragande orsak till detta. Det går inte att bara slita av sej kläderna var som helst utan de måste av i ordning så att de inte går sönder. Sen kan man tänka sej att när vi började använda kläder blev vi också medvetna om hur olika vi var gentemot varandra. Dessa olikheter visade sej sen utvecklas till det vi idag ser som blyghet och ibland prydhet.

Man kan tänka sej att prydheten utvecklades från och med den femte eller sjätte generationen som bar kläder. Tidigare än så vill i alla fall inte jag sträcka mej. På sätt och vis är de olika skapelseberättelserna ett gemensamt folkminne från den tid vi började använda kläder och vi blev medvetna om skillnaden mellan att vara nakna och att vara påklädda. Kanske vi blev människor när vi började klä oss?



"Any idiot can face a crisis; it's this day-to-day living that wears you out."

I jämlikhetens namn: Sätt en storbringad hunk bredvid tjejen!

En tjej som heter Maja tog sin son till badet, såg en skylt för badet som hon inte gillade, förfasade sej över en skylt till ett offentligt bad i Sotenäs som illustreras med en storbystad pinuppa. Hon gick förstås, som alla gör, till tidningarna och skällde. Allt i sexismens namn. Titta på bilden som Aftonbladet länkar till. Är den verkligen sexistisk?

Jag tycker inte det. Den är väl kategorisk men det finns kvinnor som ser ut så där i verkligheten. Kanske en storbringad man bredvid skulle vara bättre förstås, i jämlikhetens namn. Kritiken är framförd av pryda människor och inte sällan är föräldrar just pryda. Sen kan bilden förstås missförstås eftersom det av artikeln i Bohusläningen framgår att det inte finns nåt nakenbad här. Den tecknade tjejen skulle då naturligtvis ha haft en överdel på sej så ingen tror att det bara är att ta av sej allt och näcka rätt ut i vattnet.

Men i övrigt ser jag inget fel på bilden. Den utstrålar glädje och förmedlar en allmän känsla av nöje. Bad ska vara kul, oavsett hur man ser ut. Men alltid är det nån pryd surpuppa som ska komma viftande med sexismkortet och förstöra friden. Hade det varit samma tonläge om det varit en manlig kroppsbyggare som illustrerats på kartan?

Kanske skulle den här gillas bättre?

"På allmän väg gror inget gräs"

När är nakenhet kränkande?

Det pryda tänkandet som går genom många religioner som en röd tråd går även som samma röda tråd genom vårt så kallade sekulära samhälle. Framför allt blir detta tydligt när den nakna kroppen är involverad. Den senaste tidens rättsfall där folk stått och glott in genom fönstren på nakna människor som varit inne i sina egna lägenheter och skött sina egna angelägenheter är bara det senaste exemplet på denna prydhet.

Att visa sej naken offentligt går förstås inte för sej överallt och hela tiden men då tänker inte jag på att folk kan ta illa vid sej vid åsynen av en naken människa utan för att kylan kan skada kroppen, man är mer mottaglig för solens strålar när man är naken samt att sjukdomsalstrande varelser lättare hittar in i ens kropp.

I övrigt ser jag inget skäl till att man inte ska få gå naken i sitt eget hem. De flesta ser dock bättre ut med kläder på. Men de som ställer sej att glo in på folk i deras hem, gör inte dom sej skyldiga till nåt? Kanske är det inget brott att glo, de kanske bara fastnar där inför en syn de inte får se hemma och blir avundsjuka. Men i det fall där nån filmade in i en annan persons hem, det är hemfridsbrott och olovlig filmning som jag ser det. Det är som i skämtet från det militära där en sergeant klagar på en menig inför kapten att den menige latat sej för det har sergeanten minsann sett hela dagen.

Vem som felat i det här fallet råder det inget tvivel om. Fönstertittande är värre än att visa födelsedagskostymen. En intressant grej är att skriver man orden naken och nakenhet i Google dyker inte förslag upp som det brukar göra när man skriver många andra ord. Hur pryda är folket på Google egentligen? Hyckleri i den högsta skolan.

Så svaret på frågan när nakenhet är kränkande blir: bara när folk som vill bli kränkta känner att dom blir det.



"Jag skulle önska att ni kunde möta solen och vinden med mer av er hud och mindre av era kläder."

Den nakna sanningen

När blir vi medvetna om att vi har en naken kropp som vi måste skyla till varje pris och varför? När vi är små struntar vi ofta i om vi är påklädda eller ej, såvida det inte är smällkallt eller blåser storm ute. Men nån gång i fyra-femårsåldern börjar nåt hos våra föräldrar nå fram till oss, att vi nog gör bäst i att ha kläder på oss i de allra flesta lägen. Samtidigt börjar den resa som ska leda fram till att vi som något äldre ser nakenhet som nåt, om inte skamligt så ändå tillräckligt annorlunda att en del av oss kan börja fnittra så fort nakenhet kommer på tal eller man skulle råka se en naken kropp. T o m de mest härdade av oss rycker till och tittar hastigt bort om någon bar del av ens kropp som vanligtvis inte är bar skulle råka exponeras.

På sätt och vis är den avoga inställningen till den nakna kroppen ett resultat av att vi människor haft kläder i någon form i mer än 125,000 år. Vi blev alltmera hårlösa under det stadium vi vetenskapligt kallar Homo Erectus tills för kanske 150,000 år sen var så bara att vi knappast skulle överleva mer än några minuter i Europa om vi hade nått dit då. Lösningen var att klä oss i hudar och växtfibrer. Det har bidragit till att vi har en syn på våra kroppar som något som vi måste klä på. Men det är bara en del av sanningen. Många kulturer bär än idag knappt några kläder alls, främst de i varmare och torrare klimat. Om somrarna klär även vi här i norr om till mer lättklätt, mestadels för att ta del av solljuset men också för att visa upp de delar av den mänskliga kroppen som annars inte skulle visas.

Men det har också vuxit fram en form av "prydhet" kring bärandet av kläder som i olika tidevarv gett upphov till regelrätta förföljelser av människor som inte velat bära kläder eller minimalt med plagg. Den förföljelsen har i vissa sammanhang fått religiösa under- och övertoner med katastrofala resultat. Motpolerna har varit nudister och naturister vilket på våra breddgrader kanske är att gå aningen för långt, framför allt om somrarna. Kläderna har blivit en sorts annonspelare för individen och många kulturer har visat upp väldigt fantasifulla kreationer som kan tävla med de mest färgglada fåglarna. Att då tala om nakenhet verkar lite malplacerat i sammanhanget men jag tänker ändå glatt fortsätta.

Vi människor är nakna apor, varför vi är det är en svår nöt att knäcka men den troligaste förklaringen är att vi förlorade hårbeklädnaden därför att vi som långväga vandrare behövde svettas över hela kroppen vilket ledde till att håren bara var i vägen när vi skulle svettas. Den nakna kroppen är samtidigt i sin helhet en källa till erotiska känslor. Det är inte lika mycket synbar styrka hos människor utan upplevd sådan som attraherar.

Vad jag vill åt är varför vissa upplever nakenhet som något obehagligt, t o m fult. Framför allt vill jag veta varför denna åsikt sammanfaller med hyckleri och med makt. Många gånger har just såna människor som säger sej öppet ogilla synen av en naken kvinna/man förlustat sej på olika vis med just den nakna kroppen som ändamål. För sanningen är att vi alla gillar den nakna kroppen. Den fascinerar, skrämmer vissa, irriterar andra, attraherar de allra flesta och är ett vanligt samtalsämne fast många gånger i förtäckta ordalag.

Jag själv gillar den utan problem. Som varande ung heterosexuell man gillar jag den kvinnliga kroppen speciellt men eftersom jag är utan fördomar på området har jag inget emot den manliga kroppen alls. Under det tunna skal vi kallar kläder är vi ju mer eller mindre varandras spegelbilder. Tidningar och filmer med nakna människor har jag heller inget emot. Att en del håller på med diverse sexakter bryr jag mej inte om. Sånt är bara löjligt, det hör privatlivet till och den som tycker om att se på när andra reproducerar sej är lika löjlig, anser jag. Men jag fördömer det inte, enbart förlöjligar det.

Men den nakna kroppen får inte bli ett självändamål, den får inte fläkas i ansiktet på andra och bli ett störande inslag. Då har den tappat det den är till för, nämligen attraktionen och nyhetens behag. Däri ligger ett dilemma. För mycket av det goda kan leda till man blir uttråkad. Det är förmodligen på den vägen porrindustrin har vuxit fram. Folk ville ha mer än bara en flicka som dansade medan hon tog av sej kläderna, som under striptease-erans gyllene år på 1920-talet. Idag finns alla varianter från just striptease till närmast våldsamma sexualakter representerade på internet. Det sistnämnda kommer nog att sakta dö ut eftersom det finns en gräns för vad vi människor tål och klarar av. I alla fall hoppas jag det. Den vanliga posen räcker gott för mej.

Attraktion och avund, orsak och verkan

Så den nakna kroppen mår bra av att då och då visas upp i lagom doser. Man behöver inte titta om man inte vill. Valfriheten är den bästa censuren såväl som den bästa kuren.