På sätt och vis är den avoga inställningen till den nakna kroppen ett resultat av att vi människor haft kläder i någon form i mer än 125,000 år. Vi blev alltmera hårlösa under det stadium vi vetenskapligt kallar Homo Erectus tills för kanske 150,000 år sen var så bara att vi knappast skulle överleva mer än några minuter i Europa om vi hade nått dit då. Lösningen var att klä oss i hudar och växtfibrer. Det har bidragit till att vi har en syn på våra kroppar som något som vi måste klä på. Men det är bara en del av sanningen. Många kulturer bär än idag knappt några kläder alls, främst de i varmare och torrare klimat. Om somrarna klär även vi här i norr om till mer lättklätt, mestadels för att ta del av solljuset men också för att visa upp de delar av den mänskliga kroppen som annars inte skulle visas.
Men det har också vuxit fram en form av "prydhet" kring bärandet av kläder som i olika tidevarv gett upphov till regelrätta förföljelser av människor som inte velat bära kläder eller minimalt med plagg. Den förföljelsen har i vissa sammanhang fått religiösa under- och övertoner med katastrofala resultat. Motpolerna har varit nudister och naturister vilket på våra breddgrader kanske är att gå aningen för långt, framför allt om somrarna. Kläderna har blivit en sorts annonspelare för individen och många kulturer har visat upp väldigt fantasifulla kreationer som kan tävla med de mest färgglada fåglarna. Att då tala om nakenhet verkar lite malplacerat i sammanhanget men jag tänker ändå glatt fortsätta.
Vi människor är nakna apor, varför vi är det är en svår nöt att knäcka men den troligaste förklaringen är att vi förlorade hårbeklädnaden därför att vi som långväga vandrare behövde svettas över hela kroppen vilket ledde till att håren bara var i vägen när vi skulle svettas. Den nakna kroppen är samtidigt i sin helhet en källa till erotiska känslor. Det är inte lika mycket synbar styrka hos människor utan upplevd sådan som attraherar.
Vad jag vill åt är varför vissa upplever nakenhet som något obehagligt, t o m fult. Framför allt vill jag veta varför denna åsikt sammanfaller med hyckleri och med makt. Många gånger har just såna människor som säger sej öppet ogilla synen av en naken kvinna/man förlustat sej på olika vis med just den nakna kroppen som ändamål. För sanningen är att vi alla gillar den nakna kroppen. Den fascinerar, skrämmer vissa, irriterar andra, attraherar de allra flesta och är ett vanligt samtalsämne fast många gånger i förtäckta ordalag.
Jag själv gillar den utan problem. Som varande ung heterosexuell man gillar jag den kvinnliga kroppen speciellt men eftersom jag är utan fördomar på området har jag inget emot den manliga kroppen alls. Under det tunna skal vi kallar kläder är vi ju mer eller mindre varandras spegelbilder. Tidningar och filmer med nakna människor har jag heller inget emot. Att en del håller på med diverse sexakter bryr jag mej inte om. Sånt är bara löjligt, det hör privatlivet till och den som tycker om att se på när andra reproducerar sej är lika löjlig, anser jag. Men jag fördömer det inte, enbart förlöjligar det.
Men den nakna kroppen får inte bli ett självändamål, den får inte fläkas i ansiktet på andra och bli ett störande inslag. Då har den tappat det den är till för, nämligen attraktionen och nyhetens behag. Däri ligger ett dilemma. För mycket av det goda kan leda till man blir uttråkad. Det är förmodligen på den vägen porrindustrin har vuxit fram. Folk ville ha mer än bara en flicka som dansade medan hon tog av sej kläderna, som under striptease-erans gyllene år på 1920-talet. Idag finns alla varianter från just striptease till närmast våldsamma sexualakter representerade på internet. Det sistnämnda kommer nog att sakta dö ut eftersom det finns en gräns för vad vi människor tål och klarar av. I alla fall hoppas jag det. Den vanliga posen räcker gott för mej.
 |
| Attraktion och avund, orsak och verkan |
