Repris: Språkhörnan: Du och ni

Nedanstående är en repris från den 14 december förra året, skrivet med anledning av en artikel i DN om du-reformen, vilken har aktualiserat mitt inlägg. Håll till godo.

Du-reformen anser jag måste bibehållas. Jag upplever det som väldigt fult när någon säger ni till mej. Det är oartigt och tyder på bristande respekt enligt mitt sätt att se. En som niar mej i en affär uppträder jag oftast kort mot och visar tydligt att jag ogillar detta ord, som för övrigt bäst hör ihop med plural, alltså flera personer. Ni är förresten en anomali i det svenska språket. Det är bildat mer eller mindre som en feluppfattning av pluralordet i. I äldre svenska fanns fortfarande pluraländelserna kvar före vissa ord. T ex det som idag blir "Är ni hungriga?" var förr "Ären i hungriga?".

N i sista delen av verbet lösgjordes med tiden från sitt ursprungliga hem och kom att höra ihop med i och blev så ordet ni. Av någon anledning kom detta ni att bli en alternativ form för du, singular alltså. Men du behöver ingen kompanjon på den platsen i det grammatiska schemat. Du är ett tillräckligt ord och ni ska vara kvar där det hör hemma, dvs i plural. Sen 1960-talets du-reform har du varit det vanligaste ordet.

Dock verkar det som om folk ute i världen är obekväma med att säga du till främlingar. Men just du och ni är bara en liten aspekt av det där med artigheter gentemot en annan person. Att säga herr och fru, fröken osv är något som faktiskt hade börjat försvinna ur svenska språket flera decennier redan innan du ersatte ni som det offentliga tilltalet mellan vanligt folk som inte kände varandra. Om något borde vi fortsätta säga du till varandra. Ni är som sagt ett ord för flera personer, inget annat.



"Klar för kvällens final"

Språkhörnan: Du och ni

Du-reformen anser jag måste bibehållas. Jag upplever det som väldigt fult när någon säger ni till mej. Det är oartigt och tyder på bristande respekt enligt mitt sätt att se. En som niar mej i en affär uppträder jag oftast kort mot och visar tydligt att jag ogillar detta ord, som för övrigt bäst hör ihop med plural, alltså flera personer. Ni är förresten en anomali i det svenska språket. Det är bildat mer eller mindre som en feluppfattning av pluralordet i. I äldre svenska fanns fortfarande pluraländelserna kvar före vissa ord. T ex det som idag blir "Är ni hungriga?" var förr "Ären i hungriga?".

N i sista delen av verbet lösgjordes med tiden från sitt ursprungliga hem och kom att höra ihop med i och blev så ordet ni. Av någon anledning kom detta ni att bli en alternativ form för du, singular alltså. Men du behöver ingen kompanjon på den platsen i det grammatiska schemat. Du är ett tillräckligt ord och ni ska vara kvar där det hör hemma, dvs i plural. Sen 1960-talets du-reform har du varit det vanligaste ordet.

Dock verkar det som om folk ute i världen är obekväma med att säga du till främlingar. Men just du och ni är bara en liten aspekt av det där med artigheter gentemot en annan person. Att säga herr och fru, fröken osv är något som faktiskt hade börjat försvinna ur svenska språket flera decennier redan innan du ersatte ni som det offentliga tilltalet mellan vanligt folk som inte kände varandra. Om något borde vi fortsätta säga du till varandra. Ni är som sagt ett ord för flera personer, inget annat.



"Klar för kvällens final"

Spökvatten, mitt nya favoritord

Språkrådets sammanfattning av språkåret 2011 visar på en lång rad intressanta ord. Men de koncentrerar sej på fel ord. Spökvatten borde de ta med, dvs ett glas vari man häller vatten där det precis innan funnits mjölk eller att man häller några droppar mjölk i vattnet. Proteinerna i mjölken ger då vattnet en grumlig textur.

Ett annat bra ord är terja. Om nu någon glömt det så handlar det om naturfotografen Terje Hellesø som manipulerade sina egna bilder på ett sånt sätt att det blev ett nytt begrepp. Hans verk lär inte glömmas i första taget.

Men som sagt, spökvatten gillar jag starkt. Hur jag kunnat missa det är dåligt av mej men så är jag inte förälder och jag har förstått att det är bland småbarn ordet uppkommit, av länkarna på Google att döma.



"MIF = Milk in first!"

Leverera vad?

Då och då hör jag och läser amerikanismer och anglicismer i vårt språk som visserligen länge stått under inflytande från dessa språk men oftast har vi anpassat dom till svenskan eller översatt dom till förhållanden som passar vårt sätt att uttrycka oss på. Men på sistone har ett antal av dessa uttryck dykt upp som verkligen inte betyder nåt för oss. Exempel på dessa uttryck är "att leverera" som i "han levererade". Nu senast i ett sammanhang där det var uppenbart att denna någon gjorde en väldigt bra insats. Men vad är det han levererar och hur sker det?

En annan är en direktöversättning av ett amerikanskt uttryck som egentligen bara hör hemma där. "Koka ner till", så säger inte vi i Sverige eller nån annanstans i Europa. Det som ligger närmast är "när det kommer till kritan". Ibland får jag sån lust att bara ta tag i folk och ruska om dessa som bara tar in ord och uttryck utan att veta om det finns motsvarande uttryck här hemma. Lär er något innan ni tar in ord och uttryck!


"Då sa jag till dom på ren svenska:
Go home!"

Liten klagolåt om vårt språkbruk

Jätteliten. Smaka på ordet. Det är nästan en oxymoron, ett nonsensord som motsäger sej självt men ändå har en viss betydelse av vikt. Men till skillnad från en äkta oxymoron har jätteliten ingen egentlig betydelse och dess delar motsäger varandra totalt utan att bidra med något som gör att man kan beskriva det man har framför sej. Det är detsamma som att säga pyttestor. Detta är verkligen ett dåligt språkbruk och många som klagar på att jag skriver mej, dej och sej istället för de mer gammaldags mig, sig och dig brukar själva hänge sej åt detta oskick att säga och skriva jätteliten.

Ett annat exempel på dåligt språkbruk och där det verkligen missbrukas är ordet antisemitism som verkar vara synonymt med att vara antijudisk vilket inte är sant. Det tas upp på The Climate Scam av alla ställen, i kommentarerna till ett av inläggen. Så här skriver en av kommentatorerna där:

"En liten kommentar (komplettering ?) till Håkan Stenberg, # 3.
”Araber är antisemiter (hur nu detta är möjligt).”
Alldeles riktigt att ifrågasätta detta allmänt förekommande påstående.
Araber tillhör de semitiska folkslagen, varför de rimligen inte kan vara ”anti” till sig själva. Men ordet och begreppet ”antisemitism” har i det allmänna språkbruket och medvetandet förvanskats till att betyda ”anti-judiskt”. Är detta ett utslag av okunnighet? Kanske."

För mej är det verkligen ett utslag av okunnighet att inte veta att araber är semiter.  Det borde ha framgått i undervisningen i skolan men där skiljer man sånt åt på ett synnerligen fördomsfullt sätt eftersom man får känslan av att lärarna egentligen inte var intresserade av att lära ut om andra religioner än kristendomen. Visste ni förresten att bara 15 % av alla muslimer är araber och att 10 % av alla araber i världen är kristna? Största enskilda folkgruppen som är muslimer är indier av samma ursprung som perserna och afghanerna. Näst största är den största folkgruppen i Indonesien, javaneser. Dessutom räknar sej inte alla som talar arabiska som araber. Förvirrande, eller hur?

Särskrivningen har behandlats nästan överallt och är rätt uttjatad nu men det finns nåt som är på väg upp, framför allt i radio och TV, och det är särtal. Just det, man talar isär orden. Att man stockar sej eller blir fundersam är en sak men att medvetet eller genom inlärning (man får komma ihåg att skolorna alltid varit papegojanstalter) säga ett sammansatt ord i två delar eller fler är sannerligen nåt jag inte förstår. Att skriva ihop är också nåt jag stör mej på men inte lika mycket eftersom det är mer sällsynt.

Men finns det nåt jag kan störa mej på så är det när unga människor, det är oftast dom som gör bort sej på den här punkten, blandar ihop talesätt och ordspråk utan att blinka och tänka efter vad dessa egentligen betyder. Men man får väl ta elefanten i glashuset vid hornen, antar jag.

Förresten på tal om ingenting, ska vi svära i det här landet är det väl bättre att ta till de inhemska invektiven och svordomarna. De engelska är så trista, de handlar ju bara om prokreation och att sparka folk därbak.