Till minne av alla som offrat sina liv

Idag är det 96 år sen vapenstillestånd utlystes i det som skulle komma att kallas Första världskriget. Det var äntligen slut på fyra års slakt och missbruk av den mänskliga arten, övergreppen på civilbefolkningen och det var definitivt slut på 1800-talets värderingar. Aldrig mer skulle krig utkämpas, sade man. Föga anade de som yttrade dessa ord att det skulle komma ett ännu värre krig.

Men idag är det den stora minnesdagen, dagen då vi minns alla de som offrade sej, och offrades, för storvulna strategers skull, såna strateger som drömde om att erövra varandras stora städer och vinna kriget till varje pris. Priset blev högt, alldeles för högt, och det är skrämmande att veta att man fortfarande har såna människor på höga poster i samhället.

Vi har arméer för att avskräcka från krig, inte för att starta dom. Man kan fråga sej förstås varför vi har arméer över huvud taget men nog måste vi kunna försvara oss organiserat på ett eller annat vis, gentemot aggressiva grupperingar av diverse slag. Men ju mindre länder vi behöver försvara desto bättre. De stora imperiernas tid måste ta slut nån gång så det vore bra om vi gick tillbaka till mindre territorier.

Krig orsakas av en kombination av frustration, missförstånd, ilska, korttänkthet och missriktad lojalitet. Som sagts länge är sanningen det första offret i ett krig. Vänskapen är det andra och humaniteten det tredje. Låt oss nu minnas de som dog på grund av dessa dumheter.




"Krig är organiserat mord och ingenting annat"

Irak, misstaget som bara växer

Jag har i ett antal inlägg försökt beskriva Iraks historia och varför landet är ett enda stort misstag. Det framgår alltmer att så är fallet. Undras om politikerna vill se detta, eller om de tänker fortsätta envisas med sin syn på Irak som ett enda land med ett enda folk. Jag har belyst Iraks historia i tre speciella inlägg.

Det äldsta inlägget handlar om att det är vårt fel att Mellanöstern lider. Jag ger i det inlägget en kort historia från 1900-talets början och framåt, och om hur vi så gärna vill se Mellanöstern lida. Irak nämns men är inte huvudsaken. Jag kunde ju ha inkluderat korstågen för 800 år sen i den historieskrivningen, eftersom många i den trakten fortfarande har i folkminnet då det lidande dom orsakade kom att berättas från generation till generation.

Nästa inlägg var en ironisk gratulation på födelsedagen till Irak. Landet utropades ju den 3 oktober 1932 som en nödlösning då emir Faisal körts bort från Damaskus decenniet innan. Vi får se hur länge till landet får existera. Religiösa knäppskallar har förstört andra länder i regionen och nu verkar det som om ISIS får som de vill, för tillfället.

Det tredje inlägget är likt det första lite mer generellt beskrivande och pekar ut en specifik person som en av de främsta orsakerna till att vi har den här situationen idag. De som bor där har förstås del i skulden med sin fanatism, maktgalenskapen och andra dumheter. Det går inte att tvinga ihop en massa människor som dels inte har släktband till varandra, dels inte talar samma språk samt dels inte tål varandra alla gånger.

Så det faktum att Irak nu spricker i ett antal delar är ofrånkomligt. Det hade hänt förr eller senare, vare sej USA hade invaderat eller ej. Jag tror inte heller ISIS kommer att få njuta speciellt länge av segerns sötma. Vare sej de vinner kriget eller ej kommer även dom att sönderfalla i mindre fraktioner som kommer att börja bekämpa varandra. De enda vinnarna i den nuvarande konflikter är såklart de som tjänar på att vapnen och drogerna fortsätter föras fram och tillbaka i regionen.



"Ruddy hell!"

Vad startar ett krig?

I år är det 100 år sen Första världskriget började. Den tändande gnistan var attentatet i Sarajevo där Österrikes kronpris Franz Ferdinand och hans fru Sophie brutalt sköts ihjäl av en tok vid namn Gavrilo Princip den 28 juni. Egentligen var detta bara ett svepskäl. Bara året innan, 1913, hade ett storkrig på Balkan avslutats, ett krig som i två omgångar rasat genom stora delar av regionen utan någon reell vinnare, vilket lämnat många öppna sår och revanschlusta bland alla involverade, som kände att de kunde ha uträttat så mycket mer.

Krig orsakas av en mängd faktorer, girighet, hämnd, förmätenhet och ibland rena rama dumheterna. Så även denna gång. I och med att Balkankriget, trots två omgångar som snabbt slutade i framtvingade vapenstillestånd och låtsad fred, inte ledde fram till det slut Serbien ville ha, nämligen alla slaviska folk på Balkan samlade under en och samma ledare, med dom själva som ledande folk, så började en gruppering inom det serbiska samhället smida planer för att få stormakten i området, Österrike-Ungern, att nappa på kroken.

Om man verkligen ville ha ett storkrig till stånd är oklart, men klart är att man ville sända ett meddelande till Wien att man inte var att leka med. Oavsett vilka motiv man sen hade för att kriga verkar det som om att kriget mot Serbien från Österrike-Ungerns sida kunde, och borde, ha stoppats efter några veckor. Lite vapenskrammel kunde ha räckt. Den riktiga tändande gnistan verkar ha varit alla dessa allianser de stora länderna ingått åren före. Dessa allianser skapades med ekonomiska och styrkemässiga motiv och var lika mycket till för att avskräcka som för att verkligen kriga mot varandra.

Mot bakgrund av det vi nu vet, att Europa var en fredligare plats och att fredsrörelserna vunnit mark inom politiken, är det konstigt att kriget alls startade och att det sen blev så våldsamt blodigt. Allianserna borde ha varit nog för att stoppa kriget mellan Österrike-Ungern och Serbien på ett tidigt stadium. Men sanningen är att vissa element inom de olika samhällena ville ha krig, dock att ingen kunde förutse att 50 års utveckling av vapnen under relativa fredliga tider hade lett till att soldaterna gick ut i strid med moderna vapen och 1850 års inställning till stridande. Resultatet blev att miljoner människor slaktades och hela städer jämnades med marken på ett sätt som aldrig förr.

I detta storkrigs fall kan man också säga att det var dessa allianser som var den största, och värsta, orsaken till att en medelstor konflikt, som borde ha dött ut på några veckor, blev så enorm. Som det är idag lider vi fortfarande av dess efterdyningar. Alla dessa drömmar om nationalism, ära och segrar som man matade de unga med via propaganda om hur hemsk den andra sidan var har fått återverkningar ända in i vår tid. Det märks inte minst på Andra världskriget, som startades för att en enda man, Adolf Hitler, ansåg att Tyskland fått bära hundhuvudet efter Första världskrigets slut.

Hitler hade också en dröm om ett Stortyskland. Om den drömmen var han inte ensam om att hysa. Många hade dessa drömmar, men väldigt få ville väl egentligen att tyskarna skulle försöka erövra hela Europa. Krig leder bara till sorg, förstörelse och revanschlusta. Speciellt om de förs med avsikten att erövra och hålla mark man inte tidigare hållit. Ett krig har inga vinnare, bara segrare på pappret. I verkligheten finns det bara förlorare och dåliga förlorare. Parader och fredstraktat är bara tomma aktioner som är till för att lugna befolkningen i länder som fått sina liv förstörda av krigshetsare och andra galningar.

När får vi se de första krigen utan fysiska offer? När får vi se krig som utkämpas enbart av krigshetsare mot krigshetsare, utan att alla andra människor kommer till skada?



"The worst thing about religion was religious people."

Dumheter världen över

Om det är nån form av övergrepp vi bör straffa så är det de olagliga äggsamlarna. Ägg ska inte samlas in för att ha som troféer. De är till för att ge liv åt nya generationer fåglar eller vara mat åt äggtjuvar av rätt sort. Att samla ägg för egen gratifikation är bara så sjukt, så sjukt.

Det här låter som nåt ur TV-serien Criminal Minds, en familj har försvunnit från sitt hem där de senast sågs äta frukost år 2010. Nu har deras kroppar hittats i Mojaveöknen tre år senare. Sjukt så det förslår. Varför händer sånt här egentligen?

Det börjar likna en såpopera allt detta med turerna kring Sture Bergwall, understundom kallande sej Thomas Quick. Värst är förstås de som gått på hans mytomani, orsakad av de droger han fick runt år 1990 och framåt.

Vad har lankeserna att dölja egentligen? Varför vill de inte att en internationell kommitté som granskar inbördeskriget i Sri Lanka under nästan 30 år? Man kan undra varför...




"Never tell your problems to anyone...20% don't care and the other 80% are glad you have them."

Vem är större?

Många folkslag hatar varandra på grund av nånting ingen längre kommer ihåg. Man ger bråket andra dimensioner, enbart för att kunna fortsätta bråka. Alla Balkankrigen startades på detta sätt, av skäl som har hållits vid liv enbart för att vissa vill bråka. Balkan har varit skådeplats för många av dessa larviga och rent ut sagt barnsliga bråk genom tusentals år. Vem som än vunnit så inte har det varit förnuftet.

Så vem ska vara förnuftets röst i såna här situationer? Vem är större än det mordiska käbblet som drabbar människor världen över? Vem är så stor att han/hon/de kan sträcka ut handen till en annan och säga: "Visserligen känner inte vi varann men vi är större än bråket som tvingat oss isär."



"Di säger att Västgötar ä snåla, men det ä fel, vi ä bara lite försiktiga mä penga!"

Oinitierat av Eva Franchell om klimatfrågan

Det har blivit rätt mycket klimatdiskussioner på min blogg på sistone och mer lär det bli. Det är för att det skrivs så mycket dravel inom den här frågan. En av dessa är Eva Franchell som verkar vara en proffstyckare anställd av Aftonbladet för att skriva krönikor om de mest skilda ämnen. Men klimatet är inte direkt hennes forte. Jag har glömt mer om detta ämne än vad hon nånsin kommer att lära sej. En sak hon borde lära sej dock är detta: Skilj på miljö och klimat, Eva Franchell!

Miljön är din och min närmaste omgivning och hur den påverkas av diverse saker medan klimat är nåt helt annat. Klimatet är grovt sagt vad vädermönstren visar under en längre tidsperiod, minst 30 år men helst många decennier mer än så. Så, då var det sagt. Har vi förstått? Miljö och klimat har inget med varandra att göra, även om vädret kan påverka miljön och vice versa.

Syrienkriget beror på miljömässiga faktorer, det är sant, men också på att folk är trötta på att bli klassade som mindre värda och mindre vetande. Men det är samtidigt så att den revolution som startades i Syrien liksom överallt annars i världen har kidnappats av krafter som definitivt inte har folkets bästa för ögonen. Vem som än vinner i Syrien så inte kommer folket att vinna.

När det gäller klimatet finns det ingen vinnare, helt enkelt för att det inte finns nåt att vinna eller förlora. Snart kommer säkert nån alarmist ta upp det där med 97 % eller hur många procent det nu är som håller med om att klimattyckarna i IPCC har rätt men det är ju samma sak som att 50 miljoner flugor inte kan ha fel, ät skit. Att appellera till överheten och förlita sej på vad vissa utvalda personer tycker och tänker är vanskligt, rent ut sagt är det farligt. Man ska ta till sej hela bilden innan man uttalar sej bombsäkert, som Eva Franchell gör när hon tvärsäkert säger att havsisen (som endast är några meter tjock och således varken gör någon skillnad för havsytans nivå i och med att den redan flyter PÅ havet!) kommer att smälta.

Franchell påstår att havet i Arktis blir surare för att isarna där smälter snabbare än nånsin men det är nåt hon fått om bakfoten. Isen gör vare sej från eller till i det avseendet. Det är för lite is som flyter där för att kunna påverka havet, som dessutom hela tiden rörs om av de strömmar som i verkligheten är de som orsakar smältningen. Vad är det förresten för babbel jag läser om att värmen skulle gömmas i haven? Visst, haven snor åt sej mycket fukt från luften och värmen tas därmed upp av denna stora massa men den avger väldiga mängder fukt vilket ger mycket regn och snö. Det är för övrigt så de stora glaciärerna växer till sej i världen, genom att snö packas i enorma mängder.

Jag skulle kunna fortsätta med att peka på felaktigheter i den här krönikan men jag stannar här. Andra, t ex Lars Kamël, får ta vid här. Lars Kamël kan mer än vad jag kan i det här frågan.



"Meet the new boss,
same as the old boss"

Krig och fred

Krig handlar om kontroll, kontroll över naturresurser, folket som sitter på naturresurserna och kontroll över en region. Det handlar även om propaganda och att försöka se till att man själv får fördelar på någon annans bekostnad. Vem vinner på att bryta freden och lugnet? Vem vinner på att en civilisation slås i spillror?

Stefan Molyneux säger det bra när det handlar om den senaste konflikten USA verkar ge sej in i:

Hyckleri är det nog alla gånger när någon säger att man ska skipa rättvisa och sätta den man kallar diktator på plats när det man vill är samma sak som diktatorn, nämligen behålla kontrollen över "boskapen", dvs människorna. Är det verkligen USAs uppgift att skipa rättvisa i det här läget? Det ställer bara båda sidor i konflikten i dålig dager eftersom det förmedlar intrycket att man inte klarar av sina inre angelägenheter utan extern hjälp. Som om USA vore en vuxen person som tar två barn som slåss i öronen och säger åt dom att hålla sams.

Sen kan man ju fråga sej vilket budskap det sänder till Nobelkommittén i Oslo som förärade Barack Obama fredspriset för några år sen. Kanske George W Bush kan komma ifråga för samma pris för sina insatser i Irak och Afghanistan, eller är det bara demokrater som får det priset?




"Fighting for peace is like screwing for virginity."

En liten krönika om krig och dumhet

Det här är en krönika, eller kanske en sammanställning av tankar som far runt, runt. Det handlar om dumheterna i Mellanöstern i allmänhet och Syrien i synnerhet. Vem som än har rätt och fel i den konflikt som pågår där nere är det inget som säger att vinnaren, vem det än blir, kommer att vara snäll mot civilbefolkningen för den rådande regimen verkar inte ha varit snäll mot den hittills. Frågan blir nu huruvida det över huvud taget finns nån som har rätt där nere.

Som redan fastslagits har dårar slagits om sand och sten i Mellanöstern i minst 6000 år ända sen man upptäckte koppar i bergen och började hugga ner skogen hejdlöst. Miljarder nedhuggna träd och utarmade metallådror senare fortsätter dårarna att slåss, nu om öknen och det vatten som finns kvar. Ingen har rätt här, alla har däremot fel. Dagens människor som tvingas leva under respektive regimer är hjältar som står ut med dom.

Det är ju öken, precis som dagens diskussionsämne.

En fråga kan man ställa sej i sammanhanget: Vad säger vanligt folk egentligen om det som händer? De tvingas hålla med endera sidan och sitter fast i ett skruvstäd mellan de olika fraktioner som just nu slåss om herraväldet i Syrien. Syrien liksom Irak och många andra länder i Mellanöstern är ett enormt misstag begånget av de stora kolonialmakterna strax efter Första världskriget. Nu skapades inte Syrien på riktigt förrän under Andra världskriget men Damaskus var huvudstad i ett rike som prins Faisal lät skapa åt sej där ca 1920. Han detroniserades av fransmännen som ville ha staden själva så engelsmännen gav honom Bagdad och kungatitel i ett annat rike, Irak. Året var 1932.

Syrien kom till 1944 då Frankrike drog sej ur landet som man tre år tidigare ensidigt förklarat självständigt. Som jag sagt tidigare var det ett misstag att skapa Syrien. Större än Israel och Irak tillsammans. Det är vad som hände kort efter Andra världskrigets slut som innebär det stora misstaget då de olika politiska krafterna som idag är de rörelser som dominerar i Iran, Irak och Syrien samt grasserar i andra länder i regionen började ta sina första babysteg. Att ingen såg vad som komma skulle då är egentligen inte så konstigt. Europa hade fullt upp med att slicka såren efter det stora kriget, Nordamerika, framför allt USA, ville visa vem som bestämde, Sydamerika hade redan sina diktatorer på plats medan Asien och Afrika ännu led under kolonialmakternas påhitt. Men de borde ha sett vartåt det barkade när Baathpartiet tog makten Syrien och sen i Irak under 1950-talet.

På nåt sätt lyckades de ledande bland de då unga i Mellanöstern övertyga Frankrike och Storbritannien att de var mogna att styra ett antal länder i regionen. På så vis kom först Irak till 1932, följt av Libanon, Syrien, Jordanien och Israel. Länder som ytligt sett var olika men likväl styrda av samma sorts människor, människor med blod på sina händer. Vanligt folks blod. Sen var det bara att börja styra i enlighet med de oskrivna regler mänskligheten satt upp rörande styre sen urminnes tider. Att folk skulle lära sej vad demokrati är för nåt tror jag inte de hade räknat med och i början gick det bra. Endast Israel införde en form av pseudodemokrati, av liknande typ som den vi har här i väst. Dvs du kan och får säga vad du vill, bara du inte säger det så nån viktig hör det.

Vad folk vill ha är stabilitet främst av allt. De vill ha ett lugnt, ordentligt liv där de kan leva i fred med sina grannar. Men snart 70 år av agitation, fördomar och vapenskrammel, alltihop noga orkestrerat av viktigpettrar som vill ha makt, eller i vissa fall ännu mer makt än de redan har, har sett till att många människor i Mellanöstern nu tittar på varandra över gränserna med hat, avundsjuka och/eller ilska. Det är skrämmande hur lätt det är att få stora folkgrupper med sej på nästan vad som helst, bara man lockar eller hotar tillräckligt effektivt. Mellanöstern är en studie i psykologi lika mycket som statsvetenskap. Inte sällan styrs länderna där av rena rama psykopaterna, och deras motståndare är likadana.

Så mycket kan jag säga; vem som än vinner kriget i Syrien så inte blir vanligt folk vinnarna. Pete Townshend får rätt igen. Om nu resten av världen skulle intervenera (som det heter på fint språk) i Syrien är krigshetsarna de enda som jublar, vapenhandlarna de enda som vinner på det medan vanligt folk får stryka på foten, som vanligt. Tur att Storbritannien i nuläget sagt nej till en aktion. Men om vi känner USA rätt så kommer galningarna där att vilja slåss.

Hoppas de håller sej borta från krig. Världen vill inte ha krig, folket i Syrien vill inte ha krig, jag tror inte ens generalerna vill ha krig. De som vill ha krig är de som törstar efter makt. Vi bör inte ge dom någotdera.




"Was this the face that launched a thousand ships/And burnt the topless towers of Ilium?"

Dumheter världen över: Tredje världskriget

Vi kanske kan få det tredje världskriget på halsen i alla fall. Såvida det inte redan har startat. Det var ju inte förrän i efterhand som man började benämna de tidigare världskrigen för just världskrig. Trettioåriga kriget som benämning dröjde till långt efter 1648 då man började titta tillbaka och då såg att man hade hållit på i 30 år med meningslöst våld och övergrepp.

Religion och krig hör ihop på nåt vis. Teckning av Don Addis.

Vi har Syrien sen tidigare, småbråk i olika delar av Europa som hela tiden hotar att bli värre, Egypten visar tecken till våld, men inget av detta har än så länge blivit en gemensam smältdegel av dumheter som riskerar att bli ett storkrig mellan länder. Dock får jag hela tiden känslan av att ju mer bråk som uppkommer desto mer likt krig blir det och det är religionen som i grunden styr detta. Den religiösa åskådningen vill säga. Där det finns en stark religiös vilja finns också en stark krigisk ådra. Religion ger påfallande ofta upphov till de mest horribla idéer. Eller vad sägs om rasism, främlingsfientlighet, vi-och-dom-mentalitet, utanförskap, hjärntvätt, sekterism, våld mot oliktänkande för att bara nämna några av de värsta sakerna som religiösa människor skapat.

Nu ska man akta sej för anekdotiska bevis, bara för att religion finns där krig finns behöver det inte betyda att all sorts religiöst tänkande leder till krig. Krig kan ofta startas för att man vill ha nån annans mark eller deras påstådda rikedomar. Ibland startas krig i samband med fotbollsmatcher. De religiöst färgade krigen tenderar dock att vara mer våldsamma och brutala än de flesta andra. Det stora Balkankriget under 1990-talet var till stora delar religiöst betingat då kristna och muslimer begick brott mot varandra för "den rätta trons" skull.

Var första och andra världskrigen religiöst betingade? Både ja och nej. De var främst av allt en respons på de spänningar som rått i Europa sen 1800-talets början med nationalistiska strömningar hit och dit och en önskan att hävda sej gentemot de andra stormakterna i ens närhet. Man använde sej av religionens uttryck för att rättfärdiga sin krigshets. Det var nobelt att dö för nationen på samma sätt som det tidigare var nobelt att dö för gudarna.

Han har så rätt, så rätt...

Så, har vi ett tredje världskrig på gång? Vet ej, det får de överlevande avgöra när dammet lagt sej. Kommer de religiösa fortsätta sin frammarsch? Definitivt. Tro inte att förnuftet vinner alla gånger. Men humorn vinner i alla fall och kan vi bringa våldsverkarna på fall genom att få dom att skratta har vi vunnit en delseger åt förnuftet.



"Humor är när förnuftet fått helfnatt"

Om Nordkorea faller

Ponera att den styrande regimen i Nordkorea faller, vad kommer efter den då? Vilka krafter kommer att råda? Som det ser ut nu verkar man i det lilla landet vara rätt desperata eftersom man fortsätter med den här charaden. Möjligen är dom på väg att förlora greppet över landet. Hur reagerar Kina i fall Nordkorea blir nåt annat än det är nu? Hur reagerar Ryssland, USA och framför allt, Sydkorea?

Bild från Amos magasin.

Som det är nu är Nordkorea en isolerad näst intill efterbliven stat, en ö av repressiv hemskhet, mitt bland alla moderna stater. En totalitär regim som inte tål kritik, vare sej inifrån eller utifrån. Folket har blivit vana vid snart 70 års förtryck och skulle då regimen ryckas bort blir säkert många förvirrade. Vanligt folk har lidit länge nog i landet. Det är dags att hjälpa dom med mer än bara mat för dagen. De behöver lugn och ro, frihet att göra och säga vad de vill utan repressalier. För dom skulle regimens fall innebära en förändring till det bättre. Kanske inte omedelbart men på sikt. Hoppas den dagen då Nordkoreas regim faller kommer snart.



"En diktatur är en stat där det är förenat med livsfara att ha en papegoja."

Vad har hänt i den stora stygga världen?

Jordbävningar, sexskandaler i Storbritannien, stormar i USA och de vanliga stridigheterna i Mellanöstern. Samtidigt har klimatet äntligen blivit en ickefråga i USAs val. Aftonbladet och liknande tidningar blåser upp en solstorm till jordens undergång samtidigt som man granskar fettsnusket vid margarinproduktionen på ett betydligt bättre sätt.

Världen är alltså som den alltid varit, en enda sörja. Kul, va?




"Den moderna kvinnan är som en landsväg i bergen - smal, kurvig och farlig."

Nu börjar det(?)

Turkiet har gett klartecken till militära aktioner i Syrien efter flera attacker som slutat i Turkiet med dödsfall som följd. Är det nu det nya storkriget börjar? Kan vi undvika att konflikten eskalerar? Är det så här det slutar:

Hur det än går blir det Rysslands och Kinas fel om det blir storkrig eftersom de förser de stridande i Syrien med vapen och kunnande. Blir det inget krig mer än det som är nu är det de stridande parternas fel i Syrien för att de förstör för vanligt folk med sina dumheter. Krig är inte fred!



"Alla människor älskar friheten och tycks sträva efter att krossa den."

Kamerahörnan: Kortkriget

Knappt har man kommit in i systemkamerornas värld förrän man blir varse ett krig. Samma sorts krig som rasade på 1990-talet mellan Mac- och windowsanhängare och av liknande typ som på 1950-talet mellan Tommy Steele och Elvis Presley. Systemkameramarknaden är liten men de som tävlar på dess arena är väldigt aggressiva, deras respektive tillskyndare än mer aggressiva och ju djupare man tränger in i konflikten desto konstigare blir det.

I hjärtat av konflikten står marknadens två giganter, Canon och Nikon. De är båda rätt gamla japanska företag med ett långt kunnande inom elektronik. De har kommit att bli det man tänker på när man talar om systemkameror. Det fanns förr även Minolta och liknande märken men när alla gick över till digitalt hängde  inte alla riktigt med utan Minolta gav upp och lierade sej med Sony som sen dess har strävat efter att klå de båda stora.

Vilken av Canon och Nikon som är störst vet jag inte. Canon håller på med så mycket annat också förutom kameror vilket inte Nikon gör. Sony är väl största företaget av alla men de gör ju så mycket mer saker än de andra.

Nu har kriget mellan de olika tillverkarna av kameror tagit ett steg längre. Minneskorten som man lagrar fotona på finns i olika format och det har aldrig lett till nån form av överenskommelse mellan tillverkarna av dessa kort, förmodligen till viss del pga kameratillverkarnas "bråk" sinsemellan. De nya korten på marknaden bara bekräftar detta kalla krig inom kameravärlden. Visst, det är löjligt att man utkämpar ett sånt här krig men det främjar faktiskt teknikforskningen och nya lösningar kommer utan tvivel att se dagens ljus som en följd av detta.

Jag använder en Canon, pga det låga priset kameran hade när jag kom för att köpa en systemkamera. Det hade lika gärna kunnat vara en Nikon eller nåt annat märke. Så petnoga är inte jag när det gäller kameror. Jag har dock förstått att  vad man än väljer för märke så ska det vara en systemkamera. Man har roligare i längden med en sådan jämfört med de trista kompaktkamerorna.




_________________________________________
"There is no conflict!"

200 år med Canada

Jag har nyss avslutat läsningen av en väldigt intressant artikel om Canada och den kanadensiska staten som på sikt bildades som en följd av 1812 års krig. Igår var det 200 år sen det kriget startades mellan USA och Storbritannien. USA ville driva ut britterna från Nordamerika en gång för alla och hade i början en del framgångar men efter att britterna bränt Washington och nästan tagit USAs huvudbas Fort McHenry gick det mesta emot USA.

Kriget skulle komma att hålla på i tre år och sluta med ett förnedrande nederlag för båda sidorna. Frankrike lyckades nämligen få britterna att slåss med dom snarare än med USA, pga Napoleon och hans envetna krig. Freden hade redan slutits 24 december 1814 men den nyheten hade inte nått de stridande i New Orleans som fortfarande höll på i januari 1815. Ni får tänka på att det varken fanns telefon eller ens telegraf vid den här tiden.

Det fanns starka krafter i USA som ville döda alla ursprungsstammar och annektera deras marker för egen räkning. Framför allt var det Demokraterna som stod för denna syn och hade det inte varit för många stammars hårdföra motstånd, britternas undsättning av de områden som inte ville bli annekterade av amerikanerna hade nog långt färre av ursprungsbefolkningens stammar funnits kvar idag.

Vem som vann 1812 års krig är irrelevant, det som är relevant är att ursprungsbefolkningen, de som slog sej samman som First Nations Tribes, blev förlorarna. På nåt sätt måste de ha trott att om de slogs mot amerikanerna i söder skulle de på sikt få sin frihet som ett eget land. Det skedde aldrig och ursprungsbefolkningen i Canada har väl aldrig riktigt hämtat sej från detta svek.

Canada som land kan räkna sin andliga födelse till detta krig för ur askan efter brända städer som York (idag Toronto) i Canada och Washington i USA växte en känsla av samhörighet med varandra som är milsvida bättre än den patriotiska, närmast fascistiska nationalism som råder i USA och många europeiska länder idag. Det såddes ett frö till samarbete mellan USA och Storbritannien som en följd av detta krig. Att sen ursprungsbefolkningen fick sitta emellan verkar ingen bry sej ett vitten om.




"Det är absurt att dela upp folk i goda och dåliga. Folk är antingen charmerande eller tråkiga."

Idioter på hög höjd i nationalismens namn

Siachenglaciären på gränsen mellan Pakistan och Indien. Bild från BBC News.

Om det är nåt som är fel med nationalismen så är det väl detta; Pakistan och Indien har båda militär närvaro på en glaciär som befinner sej 4000-6000 meter över havsnivån och som båda anser sej ha rätten till. Där har man stridit i många omgångar under flera år. Nu senast i april omkom över 100 pakistanska soldater här när en lavin begravde deras läger. Är en glaciär så viktig att man är beredd att offra en massa människor för dess skull?

Det är skrämmande att se vilken effekt nationalism har på folk. Det kan inte vara nåt annat än en variant av masspsykos. Att ge sej ut i krig för nåt som egentligen är en lögn eller som mest en halvsanning ser jag ingen som helst anledning att göra. Krig för att försvara sin bygd kan jag förstå, det handlar om att försvara sin mark, sina släktingar och vänner.

Det ska inflikas att jag inte ser ordet nation som nåt ont. Det betyder trots allt födande på latin, det är en particip till det latinska verbet gnasci, födas. Ordet natur är också bildat till detta verb. Det är tanken att olika folkslag, vilket det ju ofta är fråga om har man kunnat fastslå genom genforskningen, skulle ha ett gemensamt förflutet bara för att de bor på samma plats, delar kultur och språk, skulle vara en nation som är mej främmande. Skulle vi kalla det stat istället är det mer riktigt men statism är ett fult ord, enligt många. Det är ju egentligen inte varifrån man kommer som är det viktiga utan vem man är och vad gör som är. Att låta ens kultur, och i bakgrunden ens religion och religiösa övertygelse, bestämma vad man är får nästan alltid svåra konsekvenser när samhället utvecklas.

Jag hoppas på en värld med större tolerans gentemot andra människor, en insikt om att vi är av samma art, en insikt att vi trots allt har ett gemensamt ursprung, med endast lokala anpassningar till det rådande geografiska läget och klimatet. Därför ser jag en återgång till öppnare gränser och en större tolerans gentemot det mindre trevliga sakerna som öppnare gränser kan medföra (vi kommer ALDRIG att få bukt med smugglingen, vad än regeringar och ledare säger) samt en öppnare attityd gentemot det vi upplever som "dom".

Slåss kommer vi aldrig sluta göra, krig är en del av vår natur, men vi kan se till att de förs på en rimlig nivå och utan falska förtecken, som det att man måste försvara sin "nation" mot dess fiender. Ens fiender är de som vill ta ens gård, ens mark, ens vänner och familj ifrån en. Allt annat är bara nonsens.




"Det är ovänligt att tysta en dumbom, men grymt att låta honom fortsätta."

Ett datum att fira...

Idag är det en stor händelse som med all säkerhet firas av många människor på kontinenten. Det är en händelse som kom att ändra Europas historia för alltid. Det handlar förstås om landstigningen i Normandie, Operation Overlord. Det var denna händelse som för 68 år sen såg till att stoppa nazisternas ockupation. Hur många firar denna händelse i Sverige?




"Historien är full av krig som alla visste aldrig skulle inträffa"

Första världskriget är slut

 

Den sista brittiska deltagaren i första världskriget har dött. Florence Green hade blivit 111 år om två veckor. Därmed är alla som deltog i det kriget borta. Den siste som deltog i striderna dog förra året. En era är över. Vi kommer dock aldrig att sluta kriga. Det ligger i oss alla att se andra som potentiella fiender om de uppför sej aggressivt. Vad vi skulle kunna göra är att se till att krigen inte drabbar vanligt folk. Trenden har tyvärr gått genom seklerna mot att förgripa sej mot civila. Första världskriget var det första stora kriget där nästan lika många ur civilbefolkningen dog som bland de stridande.

Låt oss hoppas att krigen blir mer en angelägenhet för arméerna och att vanligt folk lämnas utanför, som det en gång var, före nationalismens och trögtänkhetens tidevarv...



"All agitation för krig börjar med ett påstående
att motparten hotar freden"

Massgrav från forntiden

Illerup Ådal där fynden gjorts. Bild från Panoramio.

För drygt 1500 år sen invaderade en armé ett område nära dagens Aarhus på Jylland bara för att bli slagna och liken efter de fallna blev sen offrade i sank mark invid en å, då var det en mindre sjö här, tillsammans med sina vapen. Hela scenen upptäcktes 1950 under dräneringsarbete och har sen dess varit föremål för kontinuerliga utgrävningar. Sakta men säkert släpper området ifrån sej sina hemligheter. Nu har man kunnat utröna att området blivit anfallet många gånger. Hittills har man kunna tidsbestämma fyra anfall åren 200, 225, 375 och 450, alla årtalen approximativa. Samtliga har misslyckats och offren med sina vapen har lagts i sjön. Förmodligen har slagen stått på ängarna och kullarna runtomkring sjön.

De som kom över Kattegatt och Skagerack kom från Skåne i söder ända till Oslofjorden i norr och verkar ha varit samlade för att ta itu med folket i Jylland en gång för alla. Var kanske Jyllandriket en miniversion av Romarriket här uppe i Norden?

Detta skedde under den del av järnåldern vi kallar Folkvandringstiden. Det var en synnerligen turbulent tidsperiod i Europas historia. Romarriket var på fallrepet eftersom det var alldeles för stort, något som romarna själva inte ville se. Fler och fler från utsidan ville in i riket för att ta del av rikedomarna, få mat och skydd från andra som ville in. Andra ville bara erövra och slåss. Ett tredje skäl var att man ansåg sej vara bättre än romarna och ville ersätta dom som världens medelpunkt.

Här uppe i Norden var man väl medvetna om vad som skedde ca 100 mil söderut och många av de som knackade på porten till Rom kom härifrån, antingen direkt eller så stod deras ättlingar i de arméer som drog fram över den europeiska kontinenten. Germaner var även legionärer i den romerska armén så det kunde hända att bröder slogs mot varandra i slagen. Men långt ifrån alla höll på med attacker på Rom. De flesta höll sej här uppe och slogs sinsemellan, vilket var vad romarna ville att man skulle göra från början. Romarna köpte järn och hudar från germanerna och gav mycket annat i retur.

Tyvärr för romarnas del lärde man även germanerna att slåss som romare, t o m bättre än dom till slut, och från 400-talet hade germanska arméer och folk utvecklat nya metoder och taktiker för att slåss vilket ledde till Västroms nedgång och gradvisa fall under det seklet och följande sekel. Östrom bestod till 1204 då det fjärde korståget krossade Konstantinopel. Det bestod - på papperet - till 1453 då turkarna intog staden och gjorde den till sin huvudstad men det var i praktiken ett dött rike redan på 1200-talet.

En liten sidogren men det händer lätt när jag skriver om mitt favoritämne. Vad som hände i ådalen på 200-talet och framåt vet vi. Vem som anföll och vilka som försvarade sej är dock fortfarande en gåta.

Det får mej att dra följande konklusioner:

1) Vi vet inget om eventuella lyckade anfall under den här perioden, eller åtminstone inte mycket eftersom det inte finns mycket skrivet från detta område och framför allt inte från den här tiden.

2) Jylland var ett område som var rikt och stort för sin tid vilket gjorde det begärligt för andra folk. Det vittnar inte minst alla anfallen om.

3) De som anföll verkar ha varit bestämda men ändå fått ge sej för en övermakt. Frågan är vem som haft sånt inflytande på andra att han kunnat samla folk från Skåne i söder till Oslofjorden i norr för ett anfall på östra Jylland.

Utöver dessa tankegångar kan man ju spekulera kring platsen och dess arkeologi. Gav detta utslag i senare tiders berättelser, tro? Jag vill gärna tro det. Finns det någon berättelse om ett rike som folk hela tiden försökte erövra men som slog tillbaka anfall efter anfall i många hundra år?




"Alla stora män har idag sina lärjungar och det är alltid Judas som skriver biografin"

Världen och dess resurser mår bra, det är vi människor som mår dåligt

Man behöver inte vara forskare för att förstå den här länken. Endast 5 % av världens tillgängliga vatten utnyttjas varje år, ändå är det stridigheter om vattnet. Problemet är alltså inte att vi överutnyttjar vår planet, vi underutnyttjar den totalt sett och överbelastar den på fel platser genom att bo för trångt där vatten och annat saknas för att kunna upprätthålla en större population.

Således kan det konstateras att vår planet mår bra men vi människor mår dåligt, rika som fattiga. De rika för att vi har det så bra och de fattiga för att vi har det så dåligt och för att vi bor på fel platser. Vad ska vi göra åt det? Vi kan ju inte gärna skjuta alla fattiga nu när vi vet att det finns vatten och mat åt alla. Måste en del ha mer än andra? Då talar jag inte om de allra rikaste. De har sitt på det torra och bebor en så liten del av jorden att det är löjligt att anklaga dom. Nej, jag talar om de i den övre medelklassen som breder ut sej och tar mark från de som också skulle behöva mark. Framför allt är det de nyrika som bär den största skulden här. Mindre än 20 % av jordens landyta används kontinuerligt och bara 3 % av den är städer. Det borde alltså finnas mark för alla så det t o m blir över till alla andra djurarter.

En sak som borde kunna gå att genomföra är att se till att höja de fattigas levnadsstandard. Bättre vatten, bättre hushåll, bättre tillagningsmöjligheter, större och säkrare hus, bättre kommunikationer, mer småjobb och uppmuntrande av privata satsningar inom alla sektorer. Politikerna får också sluta spendera de biståndspengar som kommer in på sej själva. Det är pengar som är till för att hjälpa fattiga att bli mindre fattiga. Vi kanske ska överväga att sluta ge pengar till stater vars politiker och tjänstemän snor dom för egen del.

Vi är sju miljarder människor i världen just nu, enligt beräkningar, och det är faktiskt inte mycket. Skulle alla människor ställa sej på rad invid varandra så långt det bara går och i olika led efter led med en armlängds avstånd såväl sidledes som framför och bakom skulle alla dessa få plats i Lappland eller på Kreta. Ingen av dessa platser syns speciellt väl från rymden om man inte vet var man ska leta eller har en bra kamera som kan zooma in på områdena ifråga. Vi har nog plats för lite fler människor men då måste vi se till att alla bor på platser där vatten finns utan problem. Öknar, halvöknar, tundror och bergsområden är inte bra ställen för stora populationer.

Kommer nästa krig att handla om såna tillgångar tro?


"But he loves you!"

En intressant föreläsning

Mietek Grocher, polskfödd fd arbetare vid ABB i Västerås, var i kväll på besök i obygden för att föreläsa om sin tid i koncentrationslägren under andra världskriget. Hans upplevelser stämmer överens med många andras berättelser om övergrepp och våld under andra världskriget från dessa hjärntvättade människors sida.

Det kom rätt många för att se och höra Grocher berätta. Hans berättelse var ibland lite svår att uttyda eftersom han i första hand talar polska men sextio år i Sverige har onekligen satt sina spår för hans ordföljd var svensk och han kunde översätta ledigt från tyska till svenska. Hans mission är att berätta för så många unga människor som möjligt om fasorna han såg och utsattes för i koncentrationslägren.

För den som vill höra honom medan han fortfarande finns kvar (han är trots allt 85 år) är det väl värt ett besök varthän han än styr kosan nästa gång.

"Piiiip!"