Till minne av alla som offrat sina liv

Idag är det 96 år sen vapenstillestånd utlystes i det som skulle komma att kallas Första världskriget. Det var äntligen slut på fyra års slakt och missbruk av den mänskliga arten, övergreppen på civilbefolkningen och det var definitivt slut på 1800-talets värderingar. Aldrig mer skulle krig utkämpas, sade man. Föga anade de som yttrade dessa ord att det skulle komma ett ännu värre krig.

Men idag är det den stora minnesdagen, dagen då vi minns alla de som offrade sej, och offrades, för storvulna strategers skull, såna strateger som drömde om att erövra varandras stora städer och vinna kriget till varje pris. Priset blev högt, alldeles för högt, och det är skrämmande att veta att man fortfarande har såna människor på höga poster i samhället.

Vi har arméer för att avskräcka från krig, inte för att starta dom. Man kan fråga sej förstås varför vi har arméer över huvud taget men nog måste vi kunna försvara oss organiserat på ett eller annat vis, gentemot aggressiva grupperingar av diverse slag. Men ju mindre länder vi behöver försvara desto bättre. De stora imperiernas tid måste ta slut nån gång så det vore bra om vi gick tillbaka till mindre territorier.

Krig orsakas av en kombination av frustration, missförstånd, ilska, korttänkthet och missriktad lojalitet. Som sagts länge är sanningen det första offret i ett krig. Vänskapen är det andra och humaniteten det tredje. Låt oss nu minnas de som dog på grund av dessa dumheter.




"Krig är organiserat mord och ingenting annat"