Andra länder att erkänna som suveräna stater

Jag såg nyligen att den nya regeringen har erkänt Palestina som suverän stat. Ok, det går väl an så länge man inte gör mer än så. Ett erkännande av en annan stat är egentligen bara tomma ord eller floskler, precis som allt annat politiker kommer med. Dock finns det ett antal problem med detta beslut. Det viktigaste är ju att palestinierna inte har full kontroll över hela det territorium som såväl dom själva som israelerna säger är palestinskt område. Ett annat är hycklandet med hela proceduren kring ett erkännande av en självständig stat. Vad menar jag med detta?

Jo, om vi nu betänker det faktum att den nya regeringen godkänner Palestina som självständig stat, varför inte göra slag i saken och godkänna följande länder på samma gång?

Transnistrien
Somaliland
Västsahara (Sahrawi)
Nagorno-Karabakh
Abkhazien
Nordcypern
Sydossetien

Skulle inte dessa områden vara legitima stater? Dom kan sköta sej själva, vilket de flesta också gör, och dom har utbyte med omgivningen på ett sätt som gör dom per definition till legitima stater. Men tydligen är hyckleri en stor del av politiken, för annars skulle väl åtminstone något land godkänna dom. Det land som ligger bäst till i denna lista är Somaliland som varit ett fungerande land sen 1991 och som har sluppit alla de problem som Somalia, framför allt kring Mogadishu, har plågats av sen landet sönderföll efter en kupp 1991.

Så nog finns det länder att erkänna. Gå inte enbart efter övertygelser eller på gamla meriter. Gå efter logik och sunt förnuft nån gång också.




"No one likes us
we don't care"

Våren närmar sej city

Se där, jag snodde en titel från Ulf Lundell för mitt inlägg. Men visst känns det som att våren nu är på gång. Solen lyser allt starkare om dagarna, fåglarna kvittrar, grannarna spelar alldeles för högt på stereon, t o m bilarna verkar skutta lite livligare på vägarna nu. Gräset har inte riktigt kommit fram här ännu, men runtom i landet är det verkligen på gång. Knopparna börjar fundera på att kanske börja spricka ut, nån gång.

Till skillnad från min ärade bloggkollega, Peter Harold, har jag ett reellt sportintresse. Inte så att jag gillar att utöva nån sport, tvärtom så är allt som går snabbare än en vanlig promenad alldeles för mycket för mej, men det är verkligen kul att titta på sport och framför allt när de dabbar sej. Det finns få saker som är så kul att professionella göra bort sej. Men ännu roligare är det att se dom i aktion när dom är som bäst. Det är ett av skälen jag ofta hänger på YouTube.

På tal om YouTube, utseendet just nu ser faktiskt ganska bra ut. De har dessutom gjort så att man kan skriva mer än 500 tecken i kommentarerna. Det enda jag ogillar är kopplingen till Google+, som nästan ingen vill ha kopplat till sitt konto i YouTube. Det sämsta med denna kopplingen är att många gånger man går in på sin sida vill den börja med Google+-versionen, vilket inte är nån höjdare precis. Ibland loggas man också ut mitt i en session. Det är tydligt att Google inte vill att man håller på med sitt ursprungliga konto.

Men det är väl vårkänslorna som gör sej gällande, både för undertecknad och för Google. Den närmar sej och låt oss bara njuta av allt den för med sej.



"Då ler hon. Igen."

Astronomihörnan: Interaktiv jämförelse av objekt i vårt kända universum

Cary och Michael Huang har satt samman ett antal kända företeelser omkring oss i ett bildspel som går att klicka på. Det går ända från det allra minsta vi känner till, på atomnivå, upp till det största, universum självt.

Här är länken.

Bildspelet börjar på samma nivå som vi själva är på och om man drar åt vänster blir allt mindre än oss, och större än oss om man drar åt höger. Det är riktigt kul att hålla på med det och man fastnar lätt i jämförelser mellan olika saker. Det får i alla mej att inse hur små vi människor egentligen är.



"Shakespeare and sitcoms"

Fel år, Clas Svahn och DN, fel år!

1880 startade USA sina mätningar av temperaturen på ett mer regelbundet vis. Övriga länder hade då haft liknande mätningar en längre tid eller skulle börja. Någon enhetlig och sammanhängande mätning av hela världen fanns inte. Det kom inte förrän med satellitmätningarnas tidevarv med start 1979. Det är först då vi kan tala om mätningar som ger resultat värda att lita på. Det ger oss inga temperaturrekord ens i närheten av de man uppmätt tidigare men de är mer tillförlitliga, under förutsättning att apparaturen är felfri.

Med en dåres envishet hävdar förstås de troende i klimatkyrkan att mätningarna ska utgå från 1880, detta för att ge en så dramatisk bild som möjligt. Från 1979 har det ju bara gått 33 år vilket inte är tillräckligt länge för att klimatalarmisterna ska kunna skrika sej hesa över att världen blivit varmare. Nej, låt oss utgå från det amerikanska året eftersom det ger oss mer temperaturskiftningar. Varför inte ta iskärnorna från Grönland och Vostok (Antarktis) då? Eller ger det för "naturliga" skiftningar som dessutom visar att det funnits varmare tidsperioder än våra dagar?

För att kunna ge statistikerna ett underlag att beräkna klimatet på måste åtminstone ett decennium ha gått, det inbillar jag mej. Därför torde satellitmätningarna räcka gott och väl. Men om man tittar på siffrorna för de olika åren upptäcker man snart en intressant sak. Skillnaderna i temperatur är nämligen så små från år till år att man inte märker dom annat än med en finkänslig termometer. Det beror på att man har tagit temperaturen i hela världen och liksom smetat ut den på planeten. Det ger inte utrymme för vare sej köld- eller värmerekord.

Extremerna syns alltså inte i denna statistik. De finns där men raderas mer eller mindre ut av genomsnittet. Lik förbannat skriker tidningarna högt om just extremerna. Ta bränderna i Australien som ett exempel. De äger rum i januari varje år eftersom januari är deras varmaste sommarmånad och solen står på rätt bra just över den australiska kontinenten. Precis som Lars Kamël skriver bidrar människan med sina lokala värmepunkter, eller värmeöar, vi kallar städer vilket höjer temperaturen något.

Förresten, är det ingen bland klimatalarmisterna som ser ett visst samband mellan den ökande urbaniseringen och de något högre temperaturerna? Det vore väl nästa konspirationsteori att ta till sej, i sann Pol Pot-anda. Eller hur, DN, SVD, Aftonbladet?



"Hunden lär en pojke trohet, uthållighet och att snurra tre gånger innan man lägger sig"

Våra särdrag

Vad världen behöver, vad varje region behöver är särdrag. Vi är alldeles för likriktade världen över. Jag talar inte om det kroppsliga utseendet utan om kulturen och det allmänna sättet. Vi överger våra traditioner och dialekter till förmån för utslätade språk. Internet är inte skurken, den är harmlös i sammanhanget. Det började redan innan ens radion blev en allmän ägodel i hemmen. Tidningarna spred ett omedvetet budskap om att så här borde man se ut, så här borde man föra sej, så här borde man tala.

Ett allmänt språk är en sak, det kan väl alla gå med på, men man ska inte behöva tala detta allmänna språk med sina egna släktingar och vänner. Ändå har det undermedvetna budskapet spridit sej så att även dialekterna slätats ut många gånger. Men kanske är jag överdrivet orolig på den punkten. Det kanske bildas nya dialekter. Det kan vi alltid hoppas på. Men då får vi samtidigt hoppas på att likriktningen inte dödar resten av de lokala särdragen, de som gör oss till människor och som intresserar utomstående.

Engelskan som språk, de som talar detta språk och den kultur detta språk bidrar med, har en stor del i likriktningen men även andra språk som tidigare varit kulturbärare (franska, spanska, tyska osv) har gjort sitt till för att föra likriktningens fana vidare. Men samtidigt har dessa språk och den ackompanjerande kulturen förändrats av andra språk och kulturer så det är en process som fortgår - till synes utan ände. Det gemensamma är att likriktningen fortsätter. Snart är det väl bara dumheten kvar som särdrag, det och vår motvilja mot andra människor. Denna konstiga motvilja som verkar gå hand i hand med nyfikenheten på vad andra människor håller på med.

Kanske är likriktningen en motreaktion på ett alltför ökande särdrag hos många människor? Kanske går det i vågor och om några decennier är det lika mycket särdrag igen? Vi får helt enkelt se framtiden an. Den ökande invandringen till Sverige de senaste 100 åren har bidragit till att särdragen i vissa regioner har stärkts. Märk väl, det handlar inte om något medvetet nationalistiskt tjafs. Sånt hör drömmarnas och mytens värld till. Det handlar snarare om den omedvetna tanken på hembygden och regionen i stort. Den som gjort att folk har behållit gemenskapen genom alla år, den som gjort att man känt sej befryndade med de sina men samtidigt känt nyfikenhet inför alla andra och de saker dom fört med sej.

Närhet, nyfikenhet, äventyrslusta, spontanitet, livsglädje, lojalitet, de är orden för dagen. Det är sånt som gör oss till människor. Den som inte känner eller nån gång har känt av detta måste det vara synd om.

Nä, nu har jag svamlat färdigt här. Ut nu ungar, och lek i kylan!




"Den som drömmer om makt ska inte snarka ljudligt."

Världen och dess resurser mår bra, det är vi människor som mår dåligt

Man behöver inte vara forskare för att förstå den här länken. Endast 5 % av världens tillgängliga vatten utnyttjas varje år, ändå är det stridigheter om vattnet. Problemet är alltså inte att vi överutnyttjar vår planet, vi underutnyttjar den totalt sett och överbelastar den på fel platser genom att bo för trångt där vatten och annat saknas för att kunna upprätthålla en större population.

Således kan det konstateras att vår planet mår bra men vi människor mår dåligt, rika som fattiga. De rika för att vi har det så bra och de fattiga för att vi har det så dåligt och för att vi bor på fel platser. Vad ska vi göra åt det? Vi kan ju inte gärna skjuta alla fattiga nu när vi vet att det finns vatten och mat åt alla. Måste en del ha mer än andra? Då talar jag inte om de allra rikaste. De har sitt på det torra och bebor en så liten del av jorden att det är löjligt att anklaga dom. Nej, jag talar om de i den övre medelklassen som breder ut sej och tar mark från de som också skulle behöva mark. Framför allt är det de nyrika som bär den största skulden här. Mindre än 20 % av jordens landyta används kontinuerligt och bara 3 % av den är städer. Det borde alltså finnas mark för alla så det t o m blir över till alla andra djurarter.

En sak som borde kunna gå att genomföra är att se till att höja de fattigas levnadsstandard. Bättre vatten, bättre hushåll, bättre tillagningsmöjligheter, större och säkrare hus, bättre kommunikationer, mer småjobb och uppmuntrande av privata satsningar inom alla sektorer. Politikerna får också sluta spendera de biståndspengar som kommer in på sej själva. Det är pengar som är till för att hjälpa fattiga att bli mindre fattiga. Vi kanske ska överväga att sluta ge pengar till stater vars politiker och tjänstemän snor dom för egen del.

Vi är sju miljarder människor i världen just nu, enligt beräkningar, och det är faktiskt inte mycket. Skulle alla människor ställa sej på rad invid varandra så långt det bara går och i olika led efter led med en armlängds avstånd såväl sidledes som framför och bakom skulle alla dessa få plats i Lappland eller på Kreta. Ingen av dessa platser syns speciellt väl från rymden om man inte vet var man ska leta eller har en bra kamera som kan zooma in på områdena ifråga. Vi har nog plats för lite fler människor men då måste vi se till att alla bor på platser där vatten finns utan problem. Öknar, halvöknar, tundror och bergsområden är inte bra ställen för stora populationer.

Kommer nästa krig att handla om såna tillgångar tro?


"But he loves you!"

Verkligen lägga örat mot rälsen

En del saker som nyligen hänt i världen har fått mej att fundera över hur människor resonerar, egentligen. Eller vad sägs om kommunen där jag bor? Malung-Sälens kommun beslutade att skolmatsrestaurangen skulle renoveras och byggas om. Men tror ni det gjordes under sommarlovet? Nej då, man började några dagar innan lovets slut och håller på för fullt. Vad som nu händer är att eleverna blir bussade till den lokala Folkets park där en restaurang finns. Bussarna går varje kvart i skytteltrafik till och från parken mitt i lunchrusningen. Det är bussar inhyrda från samma företag, Nobina, som vann den senaste upphandlingen om trafik i hela Dalarna för Dalatrafiks räkning.

Ett antal observationer gör jag här. 1) varför gjordes inte arbetet under sommarlovet? Har verkligen byggarbetare lika lång semester som lärare och elever (10 veckor) eller är jag för sarkastisk nu? 2) Vad kostar det kommunen, som redan har en ganska ansträngd budget, att låta köra elever och lärare till och från en folkpark för att där få mat? Nu tänker jag inte i rena pengar utan vad för syn får eleverna på vuxenvärlden när de ser hur pengar slösas på detta vis?
--------
Från det ena till det tredje, EU har en helt ny definition av vad en ö är. Den får inte ha en fast förbindelse i form av en bro eller en tunnel. Således är varken Sicilien, Storbritannien, Sjælland eller Fyn öar. Det finns dussintals öar som då faller bort, enligt EU. Allt för att man talar om ekonomiska zoner utan att se till varje by eller stad för sej. Intressant förhållningssätt, är då skyskrapor att betrakta som berg för de sticker ju upp ur marken och är i stort sett fristående från resten av geografin. Vad är då en sjö eller en skog?
--------
Det är inte pengar barnhemsbarnen ska ha, det är en offentlig ursäkt, gärna i japansk stil med bugande och krokodiltårar för att visa att man gjorde fel, oavsett regering och tidsperiod. Man kan inte sätta en prislapp på lidande. Att ge pengar i ett sånt läge är att köpa sej fri från ansvar, anser jag. Alltså gör nuvarande regering rätt som inte ger pengar till de som drabbats. Helt lottlösa bör de dock inte bli ur ren ekonomisk synvinkel. Men ska verkligen regeringen stå för detta? Det är väl de myndigheter som en gång stod för de idiotiska besluten som ska stå för kulorna?

Här i Sverige har ju myndigheterna pippi på att ta egna beslut oberoende av vad vårt parlament tycker och tänker. Varför inte göra plats i budgeten för sånt här? Kalla det oförutsedda utgifter. Men framför allt ska ni politiker, oavsett färg och tillhörioghet, krypa i stoftet.
--------
Jag går ofta på min instinkt när jag ska göra en sak. Det visar sej rätt ofta att min instinkt är den rätta inställningen. Jag har förstås påfallande ofta fel men mestadels rätt i mina antaganden. Jag skulle tro att en del av min hjärna är snabbare i vändningarna än mitt officiella jag är och kan avgöra vad som är bra eller dåligt. När jag första gången hörde talas om Miljöpartiet blev jag besviken, vill jag minnas. Jag var elva år och tyckte väl att jag gjorde mitt till för att världen skulle bli bättre. En elvaåring har inte så stor uppfattning om omvärlden. Besvikelsen kom sej av att jag kände mej förolämpad. Ska vi behöva ett parti som talar om för oss hur världen ska skötas? Då hade väl min hjärna tagit ett snabbt beslut och funnit att MP inte var nåt att bry sej om.

Riktigt så avancerade tankar hade jag väl inte men det var i dom banorna jag tänkte då. Jag beslöt mej i alla fall för att glömma bort det partiet. Det var inte förrän de kom in i vårt parlament första gången 1988 som jag fick upp öronen för vad de höll på med. Då var jag 14 år och trodde att jag visste allt (de flesta tror nog det i tonåren). För mej var miljön det man levde i och tog hand om i samklang med andra djur och växter. Nu kommer dom och säger att världen är på väg att gå under pga alla problem vi har skapat. I sak hade de förstås rätt men det var ju inte så hemskt som den bild de målade upp. Vissa saker tar ju naturen själv hand om utan vår "hjälp". Andra saker förvärrar vi genom att försöka ta bort.

Allt detta vet vi idag men det visste man inte då 1988. Då var det kärnvapen, PCB, DDT och allt annat farligt som överskuggade miljötänkandet inom MP. Mina tankar gällande miljöarbete har varit kluvet ända sen MP kom in i bilden. De står för en syn på människan som är mej främmande. Det som vi människor gör, släpper ut olja i naturen som dödar fåglar, giftiga kemikalier som gör samma sak, tunga metaller och gaser som ansamlas i naturen och tar sej upp genom näringskedjan; allt detta är saker som vi borde ta upp mer i medierna och på politisk nivå. Vi behöver inte domedagsprofeter i kostym med en maskros på bröstet för att komma till rätta med dessa problem.

I det här fallet visar det sej att min omedelbara känsla av besvikelse från unga år inför MPs syn på miljön och arbetet med den var rätt. MPs syn på miljöarbetet är en katastrof och mycket hade kunnat göras för att förhindra katastrofer om vi fått igång ett reellt politiskt och näringslivsmässigt samarbete om de saker jag tagit upp i föregående stycke. Nu har vi äntligen fått detta men jag är övertygad om att MP och deras motsvarigheter i andra länder har sinkat denna process genom sitt skrikande om domedag.Jag har aldrig röstat på MP och kommer inte att göra det så länge de har en syn på vetenskap som sammanfaller med IPCC, politiker i gemen och andra som hatar Sir Karl Poppers syn på och definition av vetenskap.
--------
 På tal om domedagsprofeter, är det någon som vet var Harold Camping håller hus nu? Det är en månad kvar till hans andra undergång. Den första blev det ju som bekant inget av. Det är sannerligen en dum planet vi lever på. Den måste vara dum eftersom den frambringat oss...



"Speglosan vanärar endast sin upphovsman."

Torsdagskväll...

Sen oktober förra året har jag skrivit minst ett inlägg varje dygn, mest för att se om det går. Nu har 21 timmar lite drygt på denna torsdag och trots alla dumheter i världen har jag inte hittat nåt värt att skriva om. En bra sak i alla fall har jag läst om. Man har tagit bort Rudolf Hess grav och ska kremera hans kvarlevor. Bra gjort så slipper vi alla gammal- och nynazister som vallfärdat till hans grav. Inte bara det att han var nazist, han var en relativt obetydlig sådan som när det osade katt försökte få britterna att sluta enskild fred så hans land skulle besparas vad som i alla fall hände. Typisk aktion för en opportunist, en feg sådan. Alla odemokratiska människor är fega opportunister förresten.

En av bloggarna som kommenterade detta med gravborttagandet var denna som dessutom påpekade att ordet arier är helt missuppfattat.

En annan händelse är den från Guatemala där ett slukhål bildats under någons säng. Det framgår av artikeln att sådana hål är vanliga i huvudstaden eftersom den är byggd på pimpsten från flera vulkanutbrott. De får verkligen skylla sej själva som bygger på lös mark.

I Stockholm byggs det för fullt och i spåren av detta drar arkeologer fram både det ena och det andra.  Fickur, paraplyer och puderdosor hör till de saker som grävts fram hittills. Man är på tre meters djupi skrivande stund. Frågan är vad man kan tänkas hitta när man kommit ännu lite längre i lagren.

Allt detta läst på en torsdagskväll...

Vår värld är en sliten värld

Eller kanske en värld på väg att slitas itu. Det är en värld där terrorism från såväl "privat" som statligt håll på nåt vis hyllas i pressen, där rop på demokrati ignoreras av de diktatorer som fortfarande finns kvar, där brott mot mänskligheten får begås i segregationismens namn utan att det svenska rättsväsendet känner den minsta oro inför den svallvåg den skapat världen över. Segregationen jag talar om är förstås den genusianerna skapat för att skuldbelägga allt vi män gör, oavsett om vi överträder några lagar och regler eller ej. Att de pådrivande i målet mot Julian Assange, Claes Borgström och Marianne Ny, är nollor som bara vill förhärliga sej själva och sin "sekt" som de kallar feminism framstår allt mer. Att de fått så framstående positioner i det svenska samhället tyder enbart på att de är ute efter en sak, nämligen det jag pratat om en längre tid på min blogg, MAKT. Som en del säger: Världen är anpassningsbar, även då den inte stämmer överens med kartan.

Och, världen fortsätter att slitas itu eftersom vi inte tycks kunna enas om nånting. En snabb titt runt på nätet avslöjar att klimatdravlet fortsätter trots att alla fyra hjulen i AGW-hypotesens gamla skraltiga kärra åkt av och att åsnan som drar vagnen uppfört sej just som en åsna och vikt av från vägen för länge sen.

Men, så här har det förstås varit i alla tider på sätt och vis. Problemet är att fjantarna har mer att säga till om nu för tiden eftersom de till skillnad från sina föräldrar och deras föräldrar har tillgång till makt. Det är ett av problemen med alltför mycket demokrati, något man får acceptera förstås. Jag förordar frihet att yttra sej och så mycken demokrati som bara tänkas kan men också en förmåga att kunna tänka efter lite och se vad för konsekvenser ens yttranden får för verkligheten omkring en. Frihet under ansvar är en stående paroll som i dagens samhälle tyvärr i politikers och andra professionella tyckares händer håller på att bli en klyscha. Har man inget vettigt att säga men ändå tycker om att prata ska man inte hindras från att prata men då ska man prata om nåt annat än det man just nu pratar om. Det borde vara en tumregel att när man bevisligen är bortgjord i ett visst ämne borde man gå vidare till ett annat.

Det gäller framför allt Al Gore, Claes Borgström och liknande figurer. Den is de har gett sej ut på är väldigt tunn. De bör hålla sej till saker de har förstånd för. DET är frihet under ansvar! Att främja sin egen plånbok eller höja sin trovärdighet för att få mer influenser i maktsfären genom att tala om saker som inte direkt hör ihop med verkligheten anser jag inte höra ihop med demokrati eller yttrandefrihet. För verkligheten är den att vår planet struntar i oss och vad vi gör. Det vi gör gör vi mot oss själva och vår omedelbara omgivning.

Vi bloggare kan ge oss på olika ämnen eller vara specifika just för att vi inte är professionella tyckare. De flesta av oss gör detta på vår fritid eller så är det en del av vårt liv men vi är ändå oavlönade. För egen del skriver jag enbart om det jag har förstånd för. Kanske jag har fel i vissa enskilda ämnen eller om vissa delelement i ett visst ämne men i sakfrågorna och den generella ideologin bakom har jag aldrig fel. Såpass arrogant kan jag kosta på mej att vara.