Våra särdrag

Vad världen behöver, vad varje region behöver är särdrag. Vi är alldeles för likriktade världen över. Jag talar inte om det kroppsliga utseendet utan om kulturen och det allmänna sättet. Vi överger våra traditioner och dialekter till förmån för utslätade språk. Internet är inte skurken, den är harmlös i sammanhanget. Det började redan innan ens radion blev en allmän ägodel i hemmen. Tidningarna spred ett omedvetet budskap om att så här borde man se ut, så här borde man föra sej, så här borde man tala.

Ett allmänt språk är en sak, det kan väl alla gå med på, men man ska inte behöva tala detta allmänna språk med sina egna släktingar och vänner. Ändå har det undermedvetna budskapet spridit sej så att även dialekterna slätats ut många gånger. Men kanske är jag överdrivet orolig på den punkten. Det kanske bildas nya dialekter. Det kan vi alltid hoppas på. Men då får vi samtidigt hoppas på att likriktningen inte dödar resten av de lokala särdragen, de som gör oss till människor och som intresserar utomstående.

Engelskan som språk, de som talar detta språk och den kultur detta språk bidrar med, har en stor del i likriktningen men även andra språk som tidigare varit kulturbärare (franska, spanska, tyska osv) har gjort sitt till för att föra likriktningens fana vidare. Men samtidigt har dessa språk och den ackompanjerande kulturen förändrats av andra språk och kulturer så det är en process som fortgår - till synes utan ände. Det gemensamma är att likriktningen fortsätter. Snart är det väl bara dumheten kvar som särdrag, det och vår motvilja mot andra människor. Denna konstiga motvilja som verkar gå hand i hand med nyfikenheten på vad andra människor håller på med.

Kanske är likriktningen en motreaktion på ett alltför ökande särdrag hos många människor? Kanske går det i vågor och om några decennier är det lika mycket särdrag igen? Vi får helt enkelt se framtiden an. Den ökande invandringen till Sverige de senaste 100 åren har bidragit till att särdragen i vissa regioner har stärkts. Märk väl, det handlar inte om något medvetet nationalistiskt tjafs. Sånt hör drömmarnas och mytens värld till. Det handlar snarare om den omedvetna tanken på hembygden och regionen i stort. Den som gjort att folk har behållit gemenskapen genom alla år, den som gjort att man känt sej befryndade med de sina men samtidigt känt nyfikenhet inför alla andra och de saker dom fört med sej.

Närhet, nyfikenhet, äventyrslusta, spontanitet, livsglädje, lojalitet, de är orden för dagen. Det är sånt som gör oss till människor. Den som inte känner eller nån gång har känt av detta måste det vara synd om.

Nä, nu har jag svamlat färdigt här. Ut nu ungar, och lek i kylan!




"Den som drömmer om makt ska inte snarka ljudligt."