Värme, vilken värme?

Bild från I love co2.

Medeltemperaturen på vår planet är ett mått vi får fram genom att jämföra temperaturskillnaderna på olika platser runtom i världen med varandra och sen räknar fram ett medelvärde för alla dessa siffror. Som bekant har alarmister de senaste två decennierna velat göra gällande att att våra utsläpp av koldioxid och metan fått denna medeltemperatur att stiga, i vissa områden stiga ordentligt. Nu har det visat sej att den temperaturen inte alls har rört sej som man velat göra gällande. Någon signifikant ökning har man inte kunnat finna, enligt de rön som nu läckts från den kommande IPCC-rapporten. Man har överskattat de så kallade växthusgasernas effekt på atmosfären.

Det är intressant att detta läcks just nu när inget om tidigare rapporter läckts. Har vi att göra med folk som är trötta på den politiskt drivna klimatfrågan och nu vill visa världen vilka rapporter som politikerna inte kommer att göra så stor affär av? Vi får nu anledning att hålla fortsatt koll på denna den femte samlade rapporten från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change).

Följ den svarta linjen. Det är den som visar hur temperaturen förändrats de senaste 30 åren.

Som ni kanske märker utgår det här diagrammet från 1980 för det är först då vi har absolut säkra mätningar av temperaturen på jorden. Tidigare mätningar utfördes mestadels med enskilda termometrar utspridda över planeten men nu har vi satelliter som läser av jordytans temperatur. Att på grundval av ca 30 års arbete bygga en klimatmodell är egentligen fel eftersom det krävs mycket större tidsrymder än så för att få en säker modell. Frågan alla ni tillskyndare av gröna partier världen över nu borde ställa sej är hur "era" forskare kunde få så fel på sina modeller och enskilda mätningar.

Frågan vi realister nu borde ställa oss är om svensk media och svenska politiker alls kommer att ta till sej dessa fakta.




"Det som inte kan försvara sej eller överfalla andra kallar jag lunch"

Inget värmerekord i sikte

 Det cirka 100 år gamla värmerekordet på 56 grader från Death Valley, USA, (som fick världsrekordet sen man börjat ifrågasätta det rekord som tidigare gällt från Libyen år 1922 på 57 grader) är inte hotat på nåt vis. Det är jag tämligen säker på. Visserligen är temperaturen hög men den är runt 52 grader. Folk älskar rekord och hoppas att gamla slås så att de får en bekräftelse på att de lever i spännande tider.

Men, som sagt, det lutar åt att det gamla rekordet fortfarande står sej efter den här värmeperiodens slut. Det är trots allt fyra graders skillnad mot rekordet och det krävs faktiskt ganska mycket energi från både solen och de luftströmmar som finns här på jorden för att höja temperaturen.

Här i Sverige har vi betydligt mer omväxlande väder med 20 grader som bästa resultat hittills.



"It is forbidden to kill; therefore all murderers are punished unless they kill in large numbers and to the sound of trumpets."

Fel år, Clas Svahn och DN, fel år!

1880 startade USA sina mätningar av temperaturen på ett mer regelbundet vis. Övriga länder hade då haft liknande mätningar en längre tid eller skulle börja. Någon enhetlig och sammanhängande mätning av hela världen fanns inte. Det kom inte förrän med satellitmätningarnas tidevarv med start 1979. Det är först då vi kan tala om mätningar som ger resultat värda att lita på. Det ger oss inga temperaturrekord ens i närheten av de man uppmätt tidigare men de är mer tillförlitliga, under förutsättning att apparaturen är felfri.

Med en dåres envishet hävdar förstås de troende i klimatkyrkan att mätningarna ska utgå från 1880, detta för att ge en så dramatisk bild som möjligt. Från 1979 har det ju bara gått 33 år vilket inte är tillräckligt länge för att klimatalarmisterna ska kunna skrika sej hesa över att världen blivit varmare. Nej, låt oss utgå från det amerikanska året eftersom det ger oss mer temperaturskiftningar. Varför inte ta iskärnorna från Grönland och Vostok (Antarktis) då? Eller ger det för "naturliga" skiftningar som dessutom visar att det funnits varmare tidsperioder än våra dagar?

För att kunna ge statistikerna ett underlag att beräkna klimatet på måste åtminstone ett decennium ha gått, det inbillar jag mej. Därför torde satellitmätningarna räcka gott och väl. Men om man tittar på siffrorna för de olika åren upptäcker man snart en intressant sak. Skillnaderna i temperatur är nämligen så små från år till år att man inte märker dom annat än med en finkänslig termometer. Det beror på att man har tagit temperaturen i hela världen och liksom smetat ut den på planeten. Det ger inte utrymme för vare sej köld- eller värmerekord.

Extremerna syns alltså inte i denna statistik. De finns där men raderas mer eller mindre ut av genomsnittet. Lik förbannat skriker tidningarna högt om just extremerna. Ta bränderna i Australien som ett exempel. De äger rum i januari varje år eftersom januari är deras varmaste sommarmånad och solen står på rätt bra just över den australiska kontinenten. Precis som Lars Kamël skriver bidrar människan med sina lokala värmepunkter, eller värmeöar, vi kallar städer vilket höjer temperaturen något.

Förresten, är det ingen bland klimatalarmisterna som ser ett visst samband mellan den ökande urbaniseringen och de något högre temperaturerna? Det vore väl nästa konspirationsteori att ta till sej, i sann Pol Pot-anda. Eller hur, DN, SVD, Aftonbladet?



"Hunden lär en pojke trohet, uthållighet och att snurra tre gånger innan man lägger sig"

Nu är det konstaterat att CO2 inte driver temperaturen

Det är temperaturen som driver förekomsten av koldioxid, inte tvärtom. Såväl Anthony Watts som The Climate Scam rapporterar om detta. Frågan är om svensk media vågar ta upp detta utan att behöva krypa till korset.

Det har tidigare rapporterats att på lång sikt, i isborrkärnor och torvmossar, ser man klart och tydligt hur temperaturen först stiger, sen följer koldioxidnivåerna med upp flera sekler efteråt. Det är på lång sikt. Nu är det alltså konstaterat att detta även gäller på kort sikt, enstaka år. De mängder koldioxid vi släpper ut försvinner in bland allt det andra som övriga delar av planeten redan släpper ut. Blir det varmare så beror det på andra orsaker. Koldioxiden finns där för att se till att temperaturen inte sjunker mer än nödvändigt.

Våra instrument för att mäta atmosfären blir allt bättre så snart behöver vi inte superdatorer för att förutspå vädret. De kan använda dom datorerna till vad de egentligen gjordes för, att spela nätverksspel...



"Nej, jag måste nog gå nu. Plikten kallnar"

Väldigt bra skrivet om termometrar och temperaturavläsningar

Bloggen Fredman på Kvarnberget, som hålls av arkitekten och författaren Göran Johnson, skriver om termometrar och avläsningen av dessa den 30 december. Det han skriver om termometrar och problemen med att få en bra avläsning beroende på var i rummet man placerar dom är väldigt vettigt. Det är sådan kunskap man antingen borde ha eller borde ha aktualiserad hela tiden. Nyttig kunskap som han sen också applicerar på väderstationer och sådana termometrar som sitter utomhus.

Följande stycke är väl värt en upprepad läsning:
"Det är ofta stora temperaturskillnader inom luftskiktet närmast marken beroende på den underliggande markytans egenskaper. Exempelvis uppvärms luften vid soligt väder på sommaren betydligt mer över torr sandmark än över en fuktig och gräsbevuxen markyta. Temperaturen påverkas också av om marken lutar kraftigt och av hus eller träd i närheten. För att få så enhetliga mätningar som möjligt mäter man därför temperaturen om möjligt på en öppen plan plats där marken är tämligen torr men ändå täckt med kort gräs och på en höjd av 1.5-2 m över marken. Termometern måste också skuggas för solen och skyddas mot nederbörd. När vatten på instrumentet avdunstar visar det för låg temperatur. En termometer på en husvägg utanför ett fönster påverkas av värmeläckage från byggnaden. Termometern måste skyddas mot vind, eftersom även svag vind kan ge fel på en eller ett par grader.
Det är inte förrän under de senaste decennierna som man har blivit fullt medveten om att tillförlitliga temperaturmätningar förutsätter att mätstationerna skyddas mot påverkan av dessa slag. Äldre temperaturmätningar är därför ofta opålitliga. Men även moderna mätstationer utsätts för påverkan av förändringar i den nära omgivningen."

Rolig anekdot i sammanhanget: Härom dagen såg jag hur temperaturen på min utetermometer steg med 6 grader på några sekunder till +2. Jag undrade hur det kunde komma sej ända tills jag hörde ljudet av garagedörren till ett av de garage som finns precis under min lägenhet. Det är varmare i dom garagen eftersom de är uppvärmda och en sådan värmebubbla hade då träffat min termometers avläsare så temperaturen steg 10 grader. Sen sjönk det ner till -4 igen.

Jag gör således konklusionen som jag kommit fram till många gånger tidigare: att medeltemperaturen för hela jordklotet inte är relevant så länge vi inte har ett heltäckande system av termometrar. Satellitmätningar har hittills varit säkrare och mer tillförlitliga än land- och havsbaserade mätningar och får de hålla på i 30 år till (de startade 1979) kan vi nog se ett bättre mönster i klimatväxlingarna. 30 år är inte tillräckligt för att kalla det klimat. I alla fall tycker inte jag det räcker.

Havsbaserade mätningar är från 2003 och visar på en avkylning av vattenmassorna men även där är det för kort tid för att kallas klimat. Landbaserade mätningar har vi hållit på med längre men inget sammanhängande och världsomspännande system förrän efter andra världskriget. Att använda enstaka länders mätningar från 1700-talen för att visa på ändringar i världens klimatväxlingar dess mönster är inte tillrådligt. Ej heller att förlita sej på USAs mätningar från 1880-talet till idag. Enbart de sammanhängande från de senaste 30 åren är att lita på. De visar dessutom bara på att vädret följer sina egna mönster och att våra urbana hetfläckar (eller urban heat islands) inlemmats i dessa mönster utan att vara ett problem.

Tummen upp, Göran!

Flygplatser inte de bästa platserna för att läsa av temperaturer

Svensk väderstation, är den lika illa placerad som sina amerikanska motsvarigheter?

Återigen hatten av för Anthony Watts och hans lag som kollar meteorologiska stationer, s k väderstationer, i USA och var de är placerade. Igår basunerades det ut att ett värmerekord slagits för 6 juli i Baltimore, som ligger i delstaten Maryland, USA. Man uppmätte då 105 grader Fahrenheit (motsvarande 40,5 grader Celsius) vid Baltimores flygplats. Det tidigare rekordet för denna plats och denna dag var en grad Fahrenheit kallare, ca 40 grader Celsius. Det finns dock ett antal problem med att använda väderstationer vid flygplatser för att mäta temperaturen och annat i luften. Det främsta problemet är att dessa väderstationer är omgivna av asfalt vilket är ökänt för att öka temperaturen omkring med upptill 5 grader jämfört med områdena utanför. Som Harrison Schmitt, en av månfararna på 1970-talet och senare politiker, sade till Anthony Watts efter ett anförande Watts hade hållit om problemen med väderstationer:

"Anthony, jag vill att du ska veta att du har absolut rätt gällande dessa flygplatsstationer. Jag har sett att de visar uppemot 10 grader (Fahrenheit ö anm.) mer än omgivningarna.  Men det är vad de är ämnade att göra. Piloterna behöver veta hur banorna är beskaffade, och dessa stationer mäter av detta. Deras primära uppgift är flygande, inte klimat."

Ett annat problem är just sammansättningen av den luft som mäts vid såna här platser. Den är fylld med allehanda gaser som normalt inte förekommer i sådan mängd i övriga delar av atmosfären. Koncentrationer av diverse gaser på ett ställe gör att temperaturen kan bli helt annorlunda jämfört med bara några kilometer bort. Det är antagligen en av anledningarna till att AGW-folket har gått igång om koldioxid och metan. Det kan påpekas att de varmaste temperaturerna som nånsin uppmätts i Baltimore är från 1930-talet, den period som är den varmaste uppmätta på vår planet i modern tid. På den tiden satt väderstationerna mer fritt från omgivande byggnader och hade enbart grus under sej, inte asfalt.

Det största problemet är asfalten, som tidigare nämnts påverkar luften i och med att den tar emot värme från solen och värmer upp sin omgivning mer än normalt. Även andra väderstationer i USA ligger illa till vad gäller deras placering i förhållande till omgivningen. Asfalt, luftuttag och stora byggnader, som i sej är stora värmekällor även utan uppvärmning, är problem där med. 

Ett annat problem, som Watts inte nämner här men har nämnt i tidigare inlägg, är att antalet stationer världen över är för få för att ge ett statistiskt jämförbart underlag. De flesta stationer finns i USA och då främst i storstadsområdena och på den punkten framför allt i närheten av stora byggnader och ute vid flygplatser. Allt detta går under termen Urban Heat Island Effect (urban värmepunktseffekt eller urban värmeö) och anses påverka temperaturmätningarna menligt.

Vad innebär då detta för klimatforskningen? Jo, att flygplatser inte är speciellt tillförlitliga vad gäller temperaturmätningar. Antingen placerar man stationer precis utanför flygplatserna för att ha som komplement eller så struntar man i att basunera ut värmerekord från flygplatser.

Läses denna rapport av DNs, SVDs och andra tidningars journalister?

Urban Heat Island, känner någon av er till den värmeeffekten? I kortaste möjliga ordalag är det en effekt av att människans byggnader och vägar i kombination med trånga utrymmen och många personer på en liten yta gör att temperaturen stiger inom detta område och påverkar omkringliggande områden upp till några kilometer utanför. Det är det som gör att temperaturen i en stad är högre än i skogen utanför.

Nu har Skeptikern, min förebild No 1 inom den svenska delen av klimatfrågan, återgett allas vår mästerskeptiker Anthony Watts som skrivit en rapport om hur dåligt ställt det egentligen är med amerikanska temperaturmätningar. Så många fel har uppmätts vid och kring väderstationerna "over there" att de egentligen inte är tillförlitliga nog att användas i statistiken!

Då är frågan den om de stora drakarna vill ta upp detta...