Jag ser dom då och då, sittandes där i ett hörn eller längs en gata där jäktat folk rusar fram. De bara sitter där med sina burkar, mössor eller annat för att få en slant. Man skulle kunna tro att man flyttats tillbaks i tiden till 1900-talets början, men det är 2014. Första gången jag stötte på tiggare var i Lund 1995. Sen dess har de blivit vanligare i stadsbilden. Mej stör de inte, jag har till och med slutat känna medlidande eftersom det finns andra sätt att få pengar på för dessa människor. Jag talar inte om prostitution eller knarkhandel, utan om städjobb, budverksamhet och liknande arbeten. Men skulle deras ledare gå med på detta?
Jag misstänker att det moderna tiggeriet är till för att
skaffa pengar till någon som styr det hela. Jag är förstås inte ensam om
denna misstanke så det bästa vi kan göra är att helt enkelt ignorera
dom, eller lägga gummiankor i deras burkar. Faktiskt är inte tiggarna som sådana en grupp man ska bry sej om. Bara gå rätt förbi dom, känn inget styng i hjärtat för att dom ser hemska ut, hys ingen sympati för dom, eftersom de förmodligen inte är äkta i sin situation. Se på uteliggarna. De gör inte så (i alla fall ingen jag stött på) utan de håller sej borta från såna situationer. Snarare går de till stadsmissionen eller frälsis för att få en bit mat och lite värme.
De enda människor med en mössa framför sej jag kan tänka mej ge pengar till är gatumusikanter. Det skulle de kunna göra. Ställ upp ett gäng rumäner, för att ta ett exempel på vanliga nationaliteter som tigger här i Sverige, som spelar folkmusik från deras region av Balkan så vi får höra lite dakisk* folkmusik. Det är hederligare och ger nog bättre respons. Vad tror ni andra om det?
*Dakisk syftar på dakerna, ett indoeuropeiskt folk i dagens Rumänien som talade ett språk rätt likt dagens rumänska, fast utan de romanska inslagen.
"Vad skulle hända om man anlitade två privatdetektiver att följa efter varandra?"
Visar inlägg med etikett ideologi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ideologi. Visa alla inlägg
lördag 8 november 2014
söndag 10 augusti 2014
Våra rättigheter (uppdaterade)
Jag läser Henrik Alexanderssons blogg regelbundet och hans senaste inlägg fick mej att börja fundera kring våra rättigheter, som i mångt och mycket överväger våra skyldigheter i samhället. Samtidigt är samhällets krav på oss en del av våra rättigheter, rättigheter som har urholkats av de senaste tusen årens krav på att alla människor ska ha samma rättigheter, det vill säga väldigt få om man är ofrälse.
Hax trycker väldigt mycket på rätten att få bo var man vill och ställer det emot rätten att slippa bli utnyttjad, leva på andras bekostnad, som han uttrycker det. Det han skriver om Sverigedemokraterna och deras politik, som Hax mycket riktigt påpekar är alltför lik de övriga riksdagspartiernas respektive politik, har ingen betydelse för mitt inlägg. Hans omnämnande av rättigheten att bo var man vill är nog för att jag skulle börja fundera på det inlägg jag nu skriver.
Rätten att bo var man vill och hur man vill har jag märkligt nog glömt bort när jag tidigare gått genom våra viktigaste rättigheter. Det har helt försvunnit ur mitt sinne, det liksom friheten att röra sej hur man vill, inom rimligheternas gränser förstås. Saken är förstås den att rätten att röra sej som man vill och bo var man vill är viktiga, fundamentala rättigheter som inte borde ruckas på hur som helst, speciellt inte av nationalistiska skäl där gränserna ska stängas bara för att man är rädd för att nationen "skadas" av att andra människor får komma in och absolut INTE för att stänga folk inne.
Rätten att röra sej hur och var man vill inkluderar även rätten att inte bli hindrad från att röra sej i skog och mark. Äganderätten anser jag inte inkluderar andra levande ting som träd och gräs. Att man kan ha rätten att ta hand om marken man bebor är en sak, det är inte ägande utan handhavande. I ett riktigt samhälle borde vi inte ha gränser som hindrar varor, människor och tjänster i rörelse. Smugglingen får vi ändå inte stopp på vid gränserna, det är oftast en bit in i ett land som de flesta lyckade tillslagen görs. Åtminstone får jag den uppfattningen när jag läser om såna tillslag.
Tullen gör förstås stor affär av sina tillslag men de måste väl ha nån form av rättfärdigande i vårt moderna samhälle? Men i ett perfekt samhälle skulle de inte behövas eftersom de öppna gränserna omintetgör behovet av smuggling. Låt allt flöda fritt så tröttnar nog droglangarna och deras bossar på sitt onda värv. Ett intressant faktum är att när alla droger var tillåtna för ca 100 år sen var andelen av befolkningen som var hjälplöst beroende runt 1 procent, vilket faktiskt är samma procentsats nu för tiden när de allra flesta droger är förbjudna.
Denna siffra är förstås hämtad från USA och räknar inte med de som bara använder droger till och från, inte heller tar den med vilka droger som används vanligast. Den siffran såg jag för en tid sen i samband med att jag läste om användandet av droger genom historien. Personligen är jag emot allt användande av droger men vill inte hindra någon från att använda dom, under förutsättningen att det sker på ställen där överdrivet användande inte stör vanligt folk.
Vill folk förstöra sina liv, utan att förstöra andras på köpet, så anser jag att de får göra det. Det är deras rättighet. Det ger förstås dom inte rätten att förstöra för andra. Därmed är vi tillbaka där jag började detta inlägget. Rätten att slippa bli utnyttjad är en stor rättighet och bör inte ruckas på. Den kan också kallas rätten att få vara sin egen. Ingen tränger sej på och gör en till en "god medborgare". Övervakningen är således ingen bra idé. Låt oss vara i fred! Är det för mycket begärt, alla ni representanter för regeringar och politiska partier?
"Disco music, that's a social disease"
Hax trycker väldigt mycket på rätten att få bo var man vill och ställer det emot rätten att slippa bli utnyttjad, leva på andras bekostnad, som han uttrycker det. Det han skriver om Sverigedemokraterna och deras politik, som Hax mycket riktigt påpekar är alltför lik de övriga riksdagspartiernas respektive politik, har ingen betydelse för mitt inlägg. Hans omnämnande av rättigheten att bo var man vill är nog för att jag skulle börja fundera på det inlägg jag nu skriver.
Rätten att bo var man vill och hur man vill har jag märkligt nog glömt bort när jag tidigare gått genom våra viktigaste rättigheter. Det har helt försvunnit ur mitt sinne, det liksom friheten att röra sej hur man vill, inom rimligheternas gränser förstås. Saken är förstås den att rätten att röra sej som man vill och bo var man vill är viktiga, fundamentala rättigheter som inte borde ruckas på hur som helst, speciellt inte av nationalistiska skäl där gränserna ska stängas bara för att man är rädd för att nationen "skadas" av att andra människor får komma in och absolut INTE för att stänga folk inne.
Rätten att röra sej hur och var man vill inkluderar även rätten att inte bli hindrad från att röra sej i skog och mark. Äganderätten anser jag inte inkluderar andra levande ting som träd och gräs. Att man kan ha rätten att ta hand om marken man bebor är en sak, det är inte ägande utan handhavande. I ett riktigt samhälle borde vi inte ha gränser som hindrar varor, människor och tjänster i rörelse. Smugglingen får vi ändå inte stopp på vid gränserna, det är oftast en bit in i ett land som de flesta lyckade tillslagen görs. Åtminstone får jag den uppfattningen när jag läser om såna tillslag.
Tullen gör förstås stor affär av sina tillslag men de måste väl ha nån form av rättfärdigande i vårt moderna samhälle? Men i ett perfekt samhälle skulle de inte behövas eftersom de öppna gränserna omintetgör behovet av smuggling. Låt allt flöda fritt så tröttnar nog droglangarna och deras bossar på sitt onda värv. Ett intressant faktum är att när alla droger var tillåtna för ca 100 år sen var andelen av befolkningen som var hjälplöst beroende runt 1 procent, vilket faktiskt är samma procentsats nu för tiden när de allra flesta droger är förbjudna.
Denna siffra är förstås hämtad från USA och räknar inte med de som bara använder droger till och från, inte heller tar den med vilka droger som används vanligast. Den siffran såg jag för en tid sen i samband med att jag läste om användandet av droger genom historien. Personligen är jag emot allt användande av droger men vill inte hindra någon från att använda dom, under förutsättningen att det sker på ställen där överdrivet användande inte stör vanligt folk.
Vill folk förstöra sina liv, utan att förstöra andras på köpet, så anser jag att de får göra det. Det är deras rättighet. Det ger förstås dom inte rätten att förstöra för andra. Därmed är vi tillbaka där jag började detta inlägget. Rätten att slippa bli utnyttjad är en stor rättighet och bör inte ruckas på. Den kan också kallas rätten att få vara sin egen. Ingen tränger sej på och gör en till en "god medborgare". Övervakningen är således ingen bra idé. Låt oss vara i fred! Är det för mycket begärt, alla ni representanter för regeringar och politiska partier?
"Disco music, that's a social disease"
lördag 26 juli 2014
Våld föder bara våld
En klyscha som är väl värd att upprepas, eftersom den är mer sann än många andra klyschor. Hot om våld för att sätta stopp för andra grupper i samhället är inte heller speciellt lyckat. Allra minst är det att sitta i radio på bästa sändningstid och mordhota motståndarsidan som Athena Farrokhzad har gjort. De metoder hon säger sej förespråka hör mer hemma i det sena 1920-talets Italien eller det samtida Tyskland, där hela städer hölls i skräck av folk som kallade sej fascister, kommunister respektive nationalsocialister. Pack och bråkmakare utan egentlig politisk ideologi är det rätta orden för att beskriva såna här typer.
Jag vet inte vad för ont Farrokhzad blivit utsatt för, men sättet hon yttrar sej på tyder på att hon faktiskt har levt ett typiskt svenskt privilegierat liv med tillgång till det mesta vårt moderna samhälle har att erbjuda, vilket förbryllar mej mycket då hennes retorik rimmar illa med hennes diktarskap. Jag tror inte heller hon personligen är beredd att ta till vapen för att försvara sin ideologi, en ideologi jag finner lika motbjudande som nånsin järnrören som svingades virtuellt för några år sen. Det är mycket prat och väldigt lite aktion poeter. De tar nog bara till våld om nån hotar med att bränna deras alster.
Men nu får vi betänka att hon är poet och som sådan har hon rätt att yttra sej precis som vem som helst. Hon har lika mycket rätt att spy galla över sina motståndare och mana till våld som jag och andra har rätt att kritisera henne för hennes naivitet ifråga om våld och dess betydelse i samhället. Hon är tämligen naiv när det gäller synen på våld och att hon ser våld som lösningen på problemet med den andra sidans extremister gör henne till en lika stor hatare som sina meningsmotståndare.
Sanningen är att varken hennes sida eller hennes motståndare gör speciellt stor skada på samhället. Deras sammantagna förstörelser och påhopp på andra människor är i sammanhanget bara ett litet nålstick. Vad de än tar för sej i sin kamp mot varandra så ger det egentligen bara tidningsrubriker och det Andy Warhol pratade om, femton minuters berömmelse, men inget mer. Det finns trots allt riktiga problem i samhället. Höger-vänstertjafset är inte viktigt längre och invandringsfrågan har tagits över av riktiga politiker. Så lägg ner nu innan nån viktig person blir skadad. Ni är inte viktiga om ni nu trodde det, men vi som inte håller på vare sej syndikalister eller nynazister är det.
"Welcome to my nightmare"
Jag vet inte vad för ont Farrokhzad blivit utsatt för, men sättet hon yttrar sej på tyder på att hon faktiskt har levt ett typiskt svenskt privilegierat liv med tillgång till det mesta vårt moderna samhälle har att erbjuda, vilket förbryllar mej mycket då hennes retorik rimmar illa med hennes diktarskap. Jag tror inte heller hon personligen är beredd att ta till vapen för att försvara sin ideologi, en ideologi jag finner lika motbjudande som nånsin järnrören som svingades virtuellt för några år sen. Det är mycket prat och väldigt lite aktion poeter. De tar nog bara till våld om nån hotar med att bränna deras alster.
Men nu får vi betänka att hon är poet och som sådan har hon rätt att yttra sej precis som vem som helst. Hon har lika mycket rätt att spy galla över sina motståndare och mana till våld som jag och andra har rätt att kritisera henne för hennes naivitet ifråga om våld och dess betydelse i samhället. Hon är tämligen naiv när det gäller synen på våld och att hon ser våld som lösningen på problemet med den andra sidans extremister gör henne till en lika stor hatare som sina meningsmotståndare.
Sanningen är att varken hennes sida eller hennes motståndare gör speciellt stor skada på samhället. Deras sammantagna förstörelser och påhopp på andra människor är i sammanhanget bara ett litet nålstick. Vad de än tar för sej i sin kamp mot varandra så ger det egentligen bara tidningsrubriker och det Andy Warhol pratade om, femton minuters berömmelse, men inget mer. Det finns trots allt riktiga problem i samhället. Höger-vänstertjafset är inte viktigt längre och invandringsfrågan har tagits över av riktiga politiker. Så lägg ner nu innan nån viktig person blir skadad. Ni är inte viktiga om ni nu trodde det, men vi som inte håller på vare sej syndikalister eller nynazister är det.
"Welcome to my nightmare"
söndag 25 maj 2014
Vad rasister, främlingsfientliga, religiösa fundamentalister och miljöalarmister har gemensamt
Rasister, främlingsfientliga, religiösa fundamentalister och miljöalarmister styr agendan nu för tiden och det verkar inte finnas någon ände på vad för dumheter de kan tänkas komma med. Lars Bern har fångat detta väldigt bra i sitt senaste inlägg på sin blogg. Det är ganska skrämmande att se dessa i grunden likartade synsätt på världen, att se hur de lägger under sej folkgrupper en masse. Det de har gemensamt är att kunna styra över så många människor som möjligt och de som inte håller med brännmärks på olika vis. Såna här människor sätter demokratin både ur och på spel med sina metoder och skadar folks förtroende för politiker ännu mer.
Vår moderna adel sitter i diverse parlament och de som vill in har inte vanligt folks väl och ve för ögonen utan vill vara med och leka politik. Se bara på Sverigedemokraterna. Så fort de kom in blev de likadana som alla andra. Att de får fortsatt förtroende bland så många beror nog främst på nyhetens behag, de ses fortfarande som uppstickarna. Men ge dom några år till så märks det nog att de bara vill åt makten och härligheten som alla andra. De vill rida på våra ryggar och struntar snart i sina politiska ideal. Miljöpartiet har lyckats hålla sina siffror uppe främst för att majoriteten av alla journalister är just miljöpartister och på så vis kan påverka opinionen i den riktningen.
Men som sagt, de har en sak gemensamt alla dessa ideologier och det är att kväsa oppositionen. Oppositionen är inte politisk utan består av rim och reson, de som verkligen kan nåt. De som vet att världen inte förändras för att politiker gör nåt utan att den förändras trots politikerna. För det är tjänstemän, akademiker, arbetare som får världen att förändras. Många av oss förleds att tro att politikerna och den politik en regering råkar föra verkligen har förmågan att styra ett land, men de är egentligen bara verktygen som gör det sista arbetet när det verkliga arbetet redan har utförts av andra. När vi nu röstar in nästa omgång snyltare i såväl EU som våra nationella parlament får vi väl önska dessa blodsugare lycka till. Vi andra kan bara leva våra liv som förut.
"Christianity, judaism, islam and hinduism -
we put the fun in fundamentalism.
We put the mental in there too"
Vår moderna adel sitter i diverse parlament och de som vill in har inte vanligt folks väl och ve för ögonen utan vill vara med och leka politik. Se bara på Sverigedemokraterna. Så fort de kom in blev de likadana som alla andra. Att de får fortsatt förtroende bland så många beror nog främst på nyhetens behag, de ses fortfarande som uppstickarna. Men ge dom några år till så märks det nog att de bara vill åt makten och härligheten som alla andra. De vill rida på våra ryggar och struntar snart i sina politiska ideal. Miljöpartiet har lyckats hålla sina siffror uppe främst för att majoriteten av alla journalister är just miljöpartister och på så vis kan påverka opinionen i den riktningen.
Men som sagt, de har en sak gemensamt alla dessa ideologier och det är att kväsa oppositionen. Oppositionen är inte politisk utan består av rim och reson, de som verkligen kan nåt. De som vet att världen inte förändras för att politiker gör nåt utan att den förändras trots politikerna. För det är tjänstemän, akademiker, arbetare som får världen att förändras. Många av oss förleds att tro att politikerna och den politik en regering råkar föra verkligen har förmågan att styra ett land, men de är egentligen bara verktygen som gör det sista arbetet när det verkliga arbetet redan har utförts av andra. När vi nu röstar in nästa omgång snyltare i såväl EU som våra nationella parlament får vi väl önska dessa blodsugare lycka till. Vi andra kan bara leva våra liv som förut.
"Christianity, judaism, islam and hinduism -
we put the fun in fundamentalism.
We put the mental in there too"
måndag 19 maj 2014
Rikare javisst!
De rika blir rikare. De får gärna bli rikare, men inte på andras bekostnad. De får gärna behålla sina rikedomar, ingen ska ta ifrån dom deras pengar, förutsatt att de förtjänat dom på hederligt vis. Vad som behövs är att fler får chansen att bli rika. All världens fattiga behöver också bli rika. Kanske inte nödvändigtvis bli ekonomiskt rika, utan snarare ekonomiskt oberoende med allt vad det innebär. Man behöver inte kunna köpa sej en ny bil varje gång man tröttnar på den gamla. Det räcker med att kunna gå i en affär och välja ut det man vill ha utan att behöva tänka efter om pengarna räcker till.
Det sättet att resonera inför pengar och användandet av pengar är mycket bättre än såväl det borgerliga som det socialistiska sätten att resonera på. Det kombinerar välfärdstänkandet med omtanke utan att någondera sättet blir lidande. Men ideologerna bakom respektive ideologi kanske lider eftersom de med detta sätt att tänka blir akterseglade. Förhoppningsvis. Det är bra att nya ideologier kommer in och ruskar om.
Jag har inget emot rika människor. Jag har inget emot att själv bli rik. Inte heller har jag nåt emot att se rika människor visa upp sin rikedom. Men de rika ska inte trycka sina rikedomar i ansiktet på andra, och fattiga ska inte överdriva sin misär för att samla "poäng". Att vara rik kan man vara på många olika sätt, det gäller att förstå hur man kan bli rik, vare sej det rör sej om pengar, erfarenhet eller hälsa. Men rika ska vi alla bli.
"My bills are all due and the babies need shoes
But I'm busted
Cotton is gone down to a quarter a pound
And I'm busted"
Det sättet att resonera inför pengar och användandet av pengar är mycket bättre än såväl det borgerliga som det socialistiska sätten att resonera på. Det kombinerar välfärdstänkandet med omtanke utan att någondera sättet blir lidande. Men ideologerna bakom respektive ideologi kanske lider eftersom de med detta sätt att tänka blir akterseglade. Förhoppningsvis. Det är bra att nya ideologier kommer in och ruskar om.
Jag har inget emot rika människor. Jag har inget emot att själv bli rik. Inte heller har jag nåt emot att se rika människor visa upp sin rikedom. Men de rika ska inte trycka sina rikedomar i ansiktet på andra, och fattiga ska inte överdriva sin misär för att samla "poäng". Att vara rik kan man vara på många olika sätt, det gäller att förstå hur man kan bli rik, vare sej det rör sej om pengar, erfarenhet eller hälsa. Men rika ska vi alla bli.
"My bills are all due and the babies need shoes
But I'm busted
Cotton is gone down to a quarter a pound
And I'm busted"
onsdag 29 januari 2014
Köttfria dagar fungerar inte i praktiken
Vi är alla individer och vad som passar en person passar inte en annan. En del mår säkert bra av att bara äta grönsaker, andra av att bara äta frukt, men de allra flesta är omnivorer (allätare) och plockar ur många korgar (gammalt uttryck för den som undrar) till sin måltid. Att tvinga på skolelever vegetarisk mat en hel dag mot mångas vilja sänder fel signaler till de som växer upp. Mat ska inte prackas på oss. Mat ska finnas i alla former så att vi får välja vad vi vill. Därför är LRFs matprotest väldigt bra nu när många skolor vill hjärntvätta sina elever att bli vegetarianer.
Man vill få eleverna att tänka på miljön när de tvingar på dom köttfria dagar men miljöideologin funkar inte. Vi blir inte mer miljöfarliga genom att äta kött än att äta vegetariskt. Men myten om att vegetarisk kost skulle vara bättre för miljön, framför allt är det väl hårdföra (närmast militanta och fascistiska) veganer som propagerar för denna kost, har framförts så många gånger att många verkar tro på det nu. Mat påverkar miljön, oavsett vad det är. Våra odlingar tar upp många procent av jordytan, många gånger mer än vi kan äta av dom och det är ju vegetabilisk föda. Kom inte och säg att vegetabilisk föda inte påverkar miljön lika mycket som animalisk föda.
Det stora problemet är inte att så många äter kött, utan problemet är att många vegetarianer vill predika och omvända oss andra. Det är det som är problemet med anhängare av en sak, vilken som helst, att man vill missionera och omvända andra till sin sak. Evangelism kallas det på engelska och jag tycker det är ett bra ord som vi borde ta efter. Det har blivit till en religion för vissa. Religioner vet vi ju hur fundamentalistiska de kan bli i händerna på alltför nitiska personer. Vegetarianism ingår i många religioner i östra Asien, förmodligen för att det var så ont om tillgängligt kött där, men de försöker sällan predika för oss andra. Den filosofin talar för sej själv. Den behöver ingen evangelism. Det behöver inte våra elever heller. Låt dom äta vad dom vill. Låt dom upptäcka all världens smaker - på sina egna villkor.
"Don't say we should be parted
'cause we only just got started
Let your heart rule your head tonight"
Man vill få eleverna att tänka på miljön när de tvingar på dom köttfria dagar men miljöideologin funkar inte. Vi blir inte mer miljöfarliga genom att äta kött än att äta vegetariskt. Men myten om att vegetarisk kost skulle vara bättre för miljön, framför allt är det väl hårdföra (närmast militanta och fascistiska) veganer som propagerar för denna kost, har framförts så många gånger att många verkar tro på det nu. Mat påverkar miljön, oavsett vad det är. Våra odlingar tar upp många procent av jordytan, många gånger mer än vi kan äta av dom och det är ju vegetabilisk föda. Kom inte och säg att vegetabilisk föda inte påverkar miljön lika mycket som animalisk föda.
Det stora problemet är inte att så många äter kött, utan problemet är att många vegetarianer vill predika och omvända oss andra. Det är det som är problemet med anhängare av en sak, vilken som helst, att man vill missionera och omvända andra till sin sak. Evangelism kallas det på engelska och jag tycker det är ett bra ord som vi borde ta efter. Det har blivit till en religion för vissa. Religioner vet vi ju hur fundamentalistiska de kan bli i händerna på alltför nitiska personer. Vegetarianism ingår i många religioner i östra Asien, förmodligen för att det var så ont om tillgängligt kött där, men de försöker sällan predika för oss andra. Den filosofin talar för sej själv. Den behöver ingen evangelism. Det behöver inte våra elever heller. Låt dom äta vad dom vill. Låt dom upptäcka all världens smaker - på sina egna villkor.
"Don't say we should be parted
'cause we only just got started
Let your heart rule your head tonight"
tisdag 21 januari 2014
Är skatter statlig stöld?
Just det, jag sällar mej till dom som diskuterar huruvida skatt är stöld eller ej. Jag kan förstå argumentet att skatter är en sorts avgift för att vi bor på annans mark, alternativt att skatterna är till för samhällets bästa. Jag kan också köpa argumentet att om man inte vill ha med staten att göra, eller inte gillar en stark stat (eller inte ens godkänner en stats existens!) så ska man inte behöva bidra till den. Att dela med sej till svaga och på annat sätt behövande är ett argument så gott som något, liksom att se till att vägar, allmänna konstruktioner, allt för det allmänt goda, byggs och underhålls, men jag köper inte argumentet som ofta användes förr av kungar och krigshetsare att vi behöver en stark armé och då är pengar från folket den enda vägen. Pengar till arméerna får komma nån annanstans ifrån. Vi kan inte, bör inte, ska inte, finansiera krig medelst skatter. De som vill ha krig får bekosta det själva.
Nej, frågan är inte om skatter är stöld, utan snarare borde frågan vara som följer: Hur mycket av samhället ska vara skattefinansierat? Ska verkligen allt vi gör vara skattepliktigt? Har staten verkligen med varor och tjänster som sköts privat att göra? Hade jag varit vänsterpartist eller socialdemokrat hade svaret blivit ett rungande ja. Många konservativa, som gillar en stark stat, hade nog svarat ja på den här frågan med. Hade jag varit liberal eller libertarian hade svaret blivit ett lika rungande nej. Och jag sällar mej mer till den senare åsikten, att inte allt bör vara skattepliktigt. Lägg hellre krutet på det som egentligen är gemensamt för oss alla. Moms på mat, varor och tjänster är onödiga skatter. Hellre en enda hög inkomstskatt än skatt på precis allt som finns och görs i ett samhälle, om nu en skatt måste vara hög vill säga.
Jag skulle verkligen uppskatta nån form av kommentarer till detta inlägg. Är skatterna som de existerar bra eller dåliga? Hit me!
"Broke and lonely in Kansas"
Nej, frågan är inte om skatter är stöld, utan snarare borde frågan vara som följer: Hur mycket av samhället ska vara skattefinansierat? Ska verkligen allt vi gör vara skattepliktigt? Har staten verkligen med varor och tjänster som sköts privat att göra? Hade jag varit vänsterpartist eller socialdemokrat hade svaret blivit ett rungande ja. Många konservativa, som gillar en stark stat, hade nog svarat ja på den här frågan med. Hade jag varit liberal eller libertarian hade svaret blivit ett lika rungande nej. Och jag sällar mej mer till den senare åsikten, att inte allt bör vara skattepliktigt. Lägg hellre krutet på det som egentligen är gemensamt för oss alla. Moms på mat, varor och tjänster är onödiga skatter. Hellre en enda hög inkomstskatt än skatt på precis allt som finns och görs i ett samhälle, om nu en skatt måste vara hög vill säga.
Jag skulle verkligen uppskatta nån form av kommentarer till detta inlägg. Är skatterna som de existerar bra eller dåliga? Hit me!
"Broke and lonely in Kansas"
tisdag 14 januari 2014
Politiska ideologier för dumskallar
Tänk dej att du inte kan nånting om politik, inte vill lära dej nånting heller, men likväl går du och röstar därför att alla andra omkring dej gör det. Du väljer då ett parti vars åsikter stämmer överens med dina, i alla fall på ytan. Då och då får du under valdebatter och möten höra att det och det partiet agerar i samklang med de ideologier, gemensamma tankegångar, som en gång startade just det parti du gillar allra mest. Då kan det vara bra att veta om detta påstående verkligen är sant eller ej. Följer de sin respektive ideologiska bakgrund?
Troligen kommer du som ointresserad inte att ta till dej nåt av detta, och de som verkligen kan sina ideologier kan detta inlägg tyckas vara trist skåpmat, men jag skriver det i alla fall. Inget av de partier som finns representerade i vårt parlament följer sina ideologiska grunder. Man kan faktiskt undra om det finns ett enda parti som följer den ideologiska grund som lagts fram åt dagens politiker att gå på.
Den mest uppenbara ideologin som folk kommer på idag är kommunismen, så som den beskrevs av Karl Marx för 160 år sen. Märk väl att Marx själv inte var någon anhängare av den här ideologin. Han beskrev den som ett faktum utifall att arbetarna i Tyskland inte fick som de ville. Men det behövde inte hända, om alla samhällsskikt blev rättvisare. Som ideologi är dock kommunism väldigt svår att uppnå. Det handlar om att först upprätta en diktatur, sen se till att alla tillgångar och råvaror sprids ut till alla i samhället, så kallad kollektivism. Allt i samhället ska ägas gemensamt, enligt kommunismen. På sikt avskaffar staten sej själv i ett kommunistiskt samhälle.
Problemet här är att vi människor av naturen är hagalna och gärna vill äga nåt för egen del, nåt som ingen annan får ha när just jag har det. Tanken på gemensamt ägande är faktiskt ganska främmande för många som är vana vid att ha en del saker för sej själva utan att behöva dela den saken med andra så där utan vidare. Hittills har också de som försökt leva den kommunistiska modellen misslyckats därför att det stupat på det faktum att ledare alltid kommer fram och vill bestämma agendan.
En politisk ideologi som samtidigt är en ekonomisk teori är socialismen, närbesläktad med kommunismen men som skiljer sej från denna på ett antal punkter. Till exempel tillåts privat ägande, under förutsättning att andra får tillgång till dessa saker, inom vissa grenar av socialismen. En privat sektor är tillåten, men bara som komplement till den offentliga, och den förordas framför allt inom socialdemokratin som också föredrar blandekonomi istället för planekonomi. Socialism fungerar nog inte bättre i verkligheten än kommunism men blir sällan till diktaturer, i gengäld drabbas ofta såna samhällen som följer socialistiskt svårare av ekonomiska kriser. Staten ska vara stark hela tiden för att kunna garantera att samhället frodas. Istället för kollektivism förordas kooperativ bland många olika inriktningar.
Konservatism är egentligen mer en filosofi och ett brett sätt att se på allt inom politisk ideologi än en politisk ideologi per se. Men ordet har kommit att beskriva ett alternativ till de ovan nämnda ideologierna där man helst vill bevara det invanda, det gamla och traditionella. Det traditionella är just vad konservativa vill bevara, ofta på bekostnad av stora delar av samhället. Det ska stå envar fritt att äga vad man vill och göra vad man vill samt säga vad man vill. Mer än någon annan ideologi är konservatismen indelad i många underavdelningar. Hur staten ska se ut är helt beroende på vilken inriktning av konservatism som styr agendan. Men många inriktningar föredrar en stark stat, med undantag av vissa delar av den amerikanska konservatismen, som har närmast kommunistiska drag med en så liten stat som möjligt och kollektivism på schemat.
Liberalism är en ideologi som utgår från individen och varje individs enskilda rättigheter. Till skillnad från många andra ideologier är liberalismen för en så liten stat som möjligt. En speciell form av liberalism, libertarianism, ser till och med att staten endast ska ha en så kallad nattväktarfunktion, där staten endast ska kunna gå in och hjälpa till i nödsituationer. Privat äganderätt är en del av rättigheterna, liksom demokratibegreppet och rätten att få göra sin röst hörd. Liberalismen växte fram bland alla de som kritiserade enväldet under 1700-talets frihetstänkande och var den ledande tanken bakom samtliga franska revolutionerna åren 1789, 1830 och 1848.
Det här var några av de vanligaste politiska ideologierna som våra folkvalda lutar sej emot. Men är det verkligen så att våra politiker och deras partier står för det jag skrivit här? Jag vet inte tillräckligt mycket om det här för att säga rätt ut huruvida de följer sina ideologier, men så mycket kan jag säga att partierna följer inte de ideologiska riktlinjer speciellt mycket. Folkpartiet Liberalerna kallar man sej men deras förslag att göra skolan statlig igen är inte äkta liberalism eftersom man ju inom riktig liberalism vill ha en så svag stat som möjligt, däremot är det ett exempel på vad som kallas socialliberalism. Liberalism med ett statligt skyddsnät skulle man kunna säga.
Det är väl inte så lätt att följa grunderna alla gånger men att säga att man följer dom när man egentligen inte gör det är inte hederligt faktiskt. Men realpolitik handlar inte om hederlighet utan om att vinna valen och behålla makten. Ska vi gå efter vad politikerna säger eller efter vad som står i partiprogrammet? Vilket vi än väljer blir vi grundlurade. Men vi låter oss luras hela tiden. Det är väl så spelet är upplagt. Ideologierna spelar ingen större roll längre. Det är viktigare att de som vill bli omvalda ska bli det också. Gamla mossiga ord betyder inget...
"The man is a bad influence on the students"
Troligen kommer du som ointresserad inte att ta till dej nåt av detta, och de som verkligen kan sina ideologier kan detta inlägg tyckas vara trist skåpmat, men jag skriver det i alla fall. Inget av de partier som finns representerade i vårt parlament följer sina ideologiska grunder. Man kan faktiskt undra om det finns ett enda parti som följer den ideologiska grund som lagts fram åt dagens politiker att gå på.
Den mest uppenbara ideologin som folk kommer på idag är kommunismen, så som den beskrevs av Karl Marx för 160 år sen. Märk väl att Marx själv inte var någon anhängare av den här ideologin. Han beskrev den som ett faktum utifall att arbetarna i Tyskland inte fick som de ville. Men det behövde inte hända, om alla samhällsskikt blev rättvisare. Som ideologi är dock kommunism väldigt svår att uppnå. Det handlar om att först upprätta en diktatur, sen se till att alla tillgångar och råvaror sprids ut till alla i samhället, så kallad kollektivism. Allt i samhället ska ägas gemensamt, enligt kommunismen. På sikt avskaffar staten sej själv i ett kommunistiskt samhälle.
Problemet här är att vi människor av naturen är hagalna och gärna vill äga nåt för egen del, nåt som ingen annan får ha när just jag har det. Tanken på gemensamt ägande är faktiskt ganska främmande för många som är vana vid att ha en del saker för sej själva utan att behöva dela den saken med andra så där utan vidare. Hittills har också de som försökt leva den kommunistiska modellen misslyckats därför att det stupat på det faktum att ledare alltid kommer fram och vill bestämma agendan.
En politisk ideologi som samtidigt är en ekonomisk teori är socialismen, närbesläktad med kommunismen men som skiljer sej från denna på ett antal punkter. Till exempel tillåts privat ägande, under förutsättning att andra får tillgång till dessa saker, inom vissa grenar av socialismen. En privat sektor är tillåten, men bara som komplement till den offentliga, och den förordas framför allt inom socialdemokratin som också föredrar blandekonomi istället för planekonomi. Socialism fungerar nog inte bättre i verkligheten än kommunism men blir sällan till diktaturer, i gengäld drabbas ofta såna samhällen som följer socialistiskt svårare av ekonomiska kriser. Staten ska vara stark hela tiden för att kunna garantera att samhället frodas. Istället för kollektivism förordas kooperativ bland många olika inriktningar.
Konservatism är egentligen mer en filosofi och ett brett sätt att se på allt inom politisk ideologi än en politisk ideologi per se. Men ordet har kommit att beskriva ett alternativ till de ovan nämnda ideologierna där man helst vill bevara det invanda, det gamla och traditionella. Det traditionella är just vad konservativa vill bevara, ofta på bekostnad av stora delar av samhället. Det ska stå envar fritt att äga vad man vill och göra vad man vill samt säga vad man vill. Mer än någon annan ideologi är konservatismen indelad i många underavdelningar. Hur staten ska se ut är helt beroende på vilken inriktning av konservatism som styr agendan. Men många inriktningar föredrar en stark stat, med undantag av vissa delar av den amerikanska konservatismen, som har närmast kommunistiska drag med en så liten stat som möjligt och kollektivism på schemat.
Liberalism är en ideologi som utgår från individen och varje individs enskilda rättigheter. Till skillnad från många andra ideologier är liberalismen för en så liten stat som möjligt. En speciell form av liberalism, libertarianism, ser till och med att staten endast ska ha en så kallad nattväktarfunktion, där staten endast ska kunna gå in och hjälpa till i nödsituationer. Privat äganderätt är en del av rättigheterna, liksom demokratibegreppet och rätten att få göra sin röst hörd. Liberalismen växte fram bland alla de som kritiserade enväldet under 1700-talets frihetstänkande och var den ledande tanken bakom samtliga franska revolutionerna åren 1789, 1830 och 1848.
Det här var några av de vanligaste politiska ideologierna som våra folkvalda lutar sej emot. Men är det verkligen så att våra politiker och deras partier står för det jag skrivit här? Jag vet inte tillräckligt mycket om det här för att säga rätt ut huruvida de följer sina ideologier, men så mycket kan jag säga att partierna följer inte de ideologiska riktlinjer speciellt mycket. Folkpartiet Liberalerna kallar man sej men deras förslag att göra skolan statlig igen är inte äkta liberalism eftersom man ju inom riktig liberalism vill ha en så svag stat som möjligt, däremot är det ett exempel på vad som kallas socialliberalism. Liberalism med ett statligt skyddsnät skulle man kunna säga.
Det är väl inte så lätt att följa grunderna alla gånger men att säga att man följer dom när man egentligen inte gör det är inte hederligt faktiskt. Men realpolitik handlar inte om hederlighet utan om att vinna valen och behålla makten. Ska vi gå efter vad politikerna säger eller efter vad som står i partiprogrammet? Vilket vi än väljer blir vi grundlurade. Men vi låter oss luras hela tiden. Det är väl så spelet är upplagt. Ideologierna spelar ingen större roll längre. Det är viktigare att de som vill bli omvalda ska bli det också. Gamla mossiga ord betyder inget...
"The man is a bad influence on the students"
onsdag 20 november 2013
Kom till den mörka sidan, vi har kakor!
Expressen skriver en artikel om internets mörkare sidor, vapen, knark och en massa annat som myndigheterna inte gillar att vanligt folk håller på med. I en del fall är det förståeligt att myndigheterna inte vill ha det flytande fritt på internet. Terrorism av olika slag kan ju användas på denna sidan av internet på ett sätt som inte är möjligt på den vanliga sidan (dvs det av Google, Microsoft, Facebook och Apple dominerade internet). Men samtidigt finns det en aspekt här som gör myndighetspersoner väldigt skraja. Nämligen den att vanligt folk får tänka fritt och utbyta tjänster, varor och tankar med varandra utan att myndigheterna måste vara med. Allt enligt ekonomen och filosofen Ludwig von Mises läror.
Må så vara att mycket av det är illegalt, farligt eller bådadera, men det viktiga här är inte att det är just illegalt eller farligt, utan att det sker utan myndigheters insyn och kontroll. Det är som före nationalstaternas existens, folk handlar sinsemellan på ett ickereglerat vis. Total frihet existerar förstås inte, men så mycket frihet som möjligt är uppenbarligen parollen för denna så kallade mörka sida av internet. De illegala delarna anser jag för egen del kan vi väl sluta upp med, det finns ju så mycket potential för allt annat. För inte behöver väl myndigheter och politiker ha sina smutsiga fingrar med i allt vanligt folk har för sej? Dessa gör ju bara precis samma sak som politiker och myndighetspersoner gör, fast mer effektivt!
Men jag håller inte till på den mörka sidan. Dels vet jag inte hur man gör för att komma dit (trots Expressens beskrivning), dels har jag ingen dragning till nåt av det som kan hittas där, vare sej det är legalt eller illegalt. Det ska väl vara för kakorna då.
"Always in motion is the future"
måndag 4 november 2013
Varför jag är klimatrealist
Det ligger i tiden att förklara sej varför man tycker som man gör, så jag drar väl mitt strå till stacken och berättar om min väg till klimatrealismen. Jag är inte verksam inom klimatforskningen, den lilla kunskap jag besitter på området har jag läst mej till från de som kan mer inom området, ej heller har jag någon generell utbildning inom fysik eller kemi, vilket ju borde ha varit ett plus i sammanhanget. Nej, mitt intresse för frågan är på hobbynivå, men jag kan ju se sambanden och jag kan läsa, tolka det jag läst och försöka sätta mej in i hur forskarna resonerar.
Det hela började faktiskt med ozonlagret och diskussionen kring hotet mot dess existens i samband med freonerna från kylskåp och andra produkter som släpper ut gaser som enligt laboratorieexperiment är farliga för ozonet. Freonerna i atmosfären måste komma från människans verksamhet, konkluderade man, och ett traktat skrevs under i Montreal vilket hade till följd att freoner bannlystes nästan överallt i världen. Vips var alla problem lösta, ozonlagret började visa tecken på att återhämta sej. Men jag tyckte redan då det var nåt skumt med detta.
Jag tyckte det var konstigt att det var just vid polerna som ozonlagret hade hål. Varför inte över de platser där utsläppen av mänskligt skapade freoner var som störst? Historien har ju visat att det är närmast källan för ett utsläpp som det är som värst. Varför skulle ozonet ta skada så långt bort från utsläppen? Jag kände inte till det där med solcykeln då (året var 1990 när jag först intresserade mej för frågan) så den koppling jag tänker nämna nu gjorde jag inte då. Jag tror nämligen det är solen som skadar ozonet vid polerna, eftersom det ju i praktiken är öppet där i jordens magnetfält. Denna skada skapar freonerna, som sen sönderdelas ytterligare. Att hålen vid polerna (det är egentligen inga hål i ozonlagret utan mer som en sorts brister i en väv) nu verkar lagas igen beror på ett minskat flöde av laddade partiklar från solen.
I huvudsak anser jag således att solen är den som orsakar hålen vid polerna. Det finns säkert bidragande faktorer, men vi saknar tyvärr data för åren innan vi började undersöka ozonlagret. Jag undrar om det finns någon möjlighet att jämföra med åren innan vi började mäta. Detta hade jag inte formulerat för 23 år sen, det enda som fanns då var det gnagande tvivlet på det som basunerades ut i tidningar och TV. När sen då klimathotet, först benämnt växthuseffekten (är det nån som kommer ihåg att det faktiskt benämndes så i medierna!?), kom blev det bara ännu ett av alla dessa hot som jag hade svårt att ta på allvar.
Jag hade svårt att ta det på allvar då för att jag inte kunde se hur några skorstenar och bilar skulle kunna bidra till uppvärmningen av en hel planet, speciellt som mänskligheten i nuläget endast bebor totalt 1-3 % av jordytan. Jag har fortfarande svårt för den tanken, främst för att den verkar så orimlig mot bakgrund av det vi fick lära oss i skolan om koldioxid och andra gaser i atmosfären. Vi fick nämligen lära oss att vattenångan var den gas som var mest verksam vid uppvärmningen av atmosfären. Koldioxid var på sin höjd med medhjälpare, av samma typ som Robin är medhjälpare till Läderlappen.
Jag är förstås öppen för möjligheten att mänskligheten ändå gör nåt med vädermönstren världen över, men i nuläget är det mer viktigt att se till att andra, mer pressande, miljöproblem åtgärdas. Det har jag påpekat många gånger förut och jag tänker fortsätta propagera för att dessa problem löses innan vi kan tänka oss att lösa problemet med klimatet.
Jag har alltså egentligen aldrig gått på myten om koldioxidens farlighet, bara mer och mer övertygad om att jag har haft rätt i mitt tvivel på den mänskligt inducerade globala uppvärmningen. Att vi deltar i uppvärmningen av delar av vår planet är ställt utom allt tvivel. Men den uppvärmningen består till stora delar i att våra städer själva värmer upp sin omgivning. Ska vi överge städerna då för att vi värmer upp delar av jorden?
"...med tanke på att det var där det hände"
Jag tyckte det var konstigt att det var just vid polerna som ozonlagret hade hål. Varför inte över de platser där utsläppen av mänskligt skapade freoner var som störst? Historien har ju visat att det är närmast källan för ett utsläpp som det är som värst. Varför skulle ozonet ta skada så långt bort från utsläppen? Jag kände inte till det där med solcykeln då (året var 1990 när jag först intresserade mej för frågan) så den koppling jag tänker nämna nu gjorde jag inte då. Jag tror nämligen det är solen som skadar ozonet vid polerna, eftersom det ju i praktiken är öppet där i jordens magnetfält. Denna skada skapar freonerna, som sen sönderdelas ytterligare. Att hålen vid polerna (det är egentligen inga hål i ozonlagret utan mer som en sorts brister i en väv) nu verkar lagas igen beror på ett minskat flöde av laddade partiklar från solen.
I huvudsak anser jag således att solen är den som orsakar hålen vid polerna. Det finns säkert bidragande faktorer, men vi saknar tyvärr data för åren innan vi började undersöka ozonlagret. Jag undrar om det finns någon möjlighet att jämföra med åren innan vi började mäta. Detta hade jag inte formulerat för 23 år sen, det enda som fanns då var det gnagande tvivlet på det som basunerades ut i tidningar och TV. När sen då klimathotet, först benämnt växthuseffekten (är det nån som kommer ihåg att det faktiskt benämndes så i medierna!?), kom blev det bara ännu ett av alla dessa hot som jag hade svårt att ta på allvar.
Jag hade svårt att ta det på allvar då för att jag inte kunde se hur några skorstenar och bilar skulle kunna bidra till uppvärmningen av en hel planet, speciellt som mänskligheten i nuläget endast bebor totalt 1-3 % av jordytan. Jag har fortfarande svårt för den tanken, främst för att den verkar så orimlig mot bakgrund av det vi fick lära oss i skolan om koldioxid och andra gaser i atmosfären. Vi fick nämligen lära oss att vattenångan var den gas som var mest verksam vid uppvärmningen av atmosfären. Koldioxid var på sin höjd med medhjälpare, av samma typ som Robin är medhjälpare till Läderlappen.
Jag är förstås öppen för möjligheten att mänskligheten ändå gör nåt med vädermönstren världen över, men i nuläget är det mer viktigt att se till att andra, mer pressande, miljöproblem åtgärdas. Det har jag påpekat många gånger förut och jag tänker fortsätta propagera för att dessa problem löses innan vi kan tänka oss att lösa problemet med klimatet.
Jag har alltså egentligen aldrig gått på myten om koldioxidens farlighet, bara mer och mer övertygad om att jag har haft rätt i mitt tvivel på den mänskligt inducerade globala uppvärmningen. Att vi deltar i uppvärmningen av delar av vår planet är ställt utom allt tvivel. Men den uppvärmningen består till stora delar i att våra städer själva värmer upp sin omgivning. Ska vi överge städerna då för att vi värmer upp delar av jorden?
"...med tanke på att det var där det hände"
måndag 28 oktober 2013
Mitt politiska manifest
Jag har länge ansett mej stå ovanför politiken och politikerna som sysslar med denna inte alltid så hedervärda syssla. Politik har nämligen en benägen att bli som en religion för en del människor och det fungerar definitivt som en plattform för maktutövning för många. Men det går ändå inte att komma undan politik när man diskuterar vissa saker. Speciellt inte om dessa saker berör många människor. Så nu tänker jag ta chansen att en gång för alla presentera mitt egna manifest.
Det jag står för är ett politiskt landskap där alla får tycka som de vill, bara de ger 17 i att stämpla oliktänkande som mindre vetande, vare sej detta sker i direkta ordalag eller genom förtäckta omskrivningar. Det landskapet omfattar även en stat som tillåter vanligt folk att verka och existera ungefär som nu, oberoende av staten och med ett privat alternativ till allt den offentliga, statliga apparaten kan komma med. Som ni märker vill jag inte privatisera det statliga, ej heller förstatliga allt privat.
Nej, jag vill att alla ska ha valmöjligheter, mellan det offentliga och det privata. Vissa funktioner kan bara staten ha hand om dock, t ex folkbokföring, uppbärande av skatt samt det övergripande ansvaret för landet som helhet. Vi kan inte ha ett privat försvar, även om varje region bör kunna försvara sej själv. Eldistributionen och den del av infrastrukturen som inbegriper landsomfattande kommunikationer på land och till sjöss bör ha staten som granskare, även om privata intressen måste få tillgång till alla dessa funktioner utan förhinder.
I mitt politiska landskap är staten alltså mer en sorts vaktmästare som går runt och ser till att allt funkar för alla, oavsett om de är en liten parvel på dagis, en lokförare eller läkare. Den ska inte ha monopol på allt, ej heller ska staten vara svag. Den ska bygga sin verksamhet på de grunder vi vet redan existerar i det mänskliga samhället, alltså på samarbete och respekt för varandra. Vi människor är av naturen ett flockdjur, och även om det finns ensamvargar så interagerar dessa ändå med resten av samhället från och till. Vi tar hand om varandra, samtidigt som individen får utrymme att verka på egen hand. Det blir ett sorts kooperativ, alla arbetar tillsammans för ett gemensamt ändamål, samtidigt som det finns tydligt ledarskap.
Det är vad som utmärker i stort sett alla primater, ett tydligt ledarskap. Trots vårt teknologiska avancemang har vi kvar dessa strukturer från fordom och de präglar vår evolution, mestadels positivt i mitt tycke. Vi väljer numera våra ledare på ett sätt vi inte gjorde förr, men likväl är det människor med starkt ledarpsyke som kommer fram. De får förstås hålla sej till de spelregler vi har, vilket inte alltid verkar passa alla. Men, den som sej i leken ger får leken tåla.
Politik som den ser ut och för sej idag är inget för mej. Det är ett förvärv, ett kall, för dom som är hågade och kalla nog att stå ut med den press som det innebär att vara politiker. Egentligen är politik ett hinder för såväl demokrati som samhälleligt samarbete, så man kan undra varför vi låter dom hållas. Jag gissar att sanningen ligger i det faktum att de flesta inte bryr sej speciellt mycket om det som sker utanför stugknuten eller lägenhetsdörren så fort man gått innanför den. Det är därför vi har politiker, för att se till att samhällets kugghjul hålls smorda.
Som den eventuelle läsaren kanske märker förordar jag en politik grundad på det samhälle vi bär med oss genom vår grundläggande biologi och mentalitet. En politik där staten inte spelar nån större roll utan snarare är en vaktmästare som går runt och håller koll på de mest grundläggande sakerna. Resten sköts av folket. Vad skulle ni läsare kalla detta? Jag kallar det rationalism.
"Anger can take us to countries we never knew existed"
Det jag står för är ett politiskt landskap där alla får tycka som de vill, bara de ger 17 i att stämpla oliktänkande som mindre vetande, vare sej detta sker i direkta ordalag eller genom förtäckta omskrivningar. Det landskapet omfattar även en stat som tillåter vanligt folk att verka och existera ungefär som nu, oberoende av staten och med ett privat alternativ till allt den offentliga, statliga apparaten kan komma med. Som ni märker vill jag inte privatisera det statliga, ej heller förstatliga allt privat.
Nej, jag vill att alla ska ha valmöjligheter, mellan det offentliga och det privata. Vissa funktioner kan bara staten ha hand om dock, t ex folkbokföring, uppbärande av skatt samt det övergripande ansvaret för landet som helhet. Vi kan inte ha ett privat försvar, även om varje region bör kunna försvara sej själv. Eldistributionen och den del av infrastrukturen som inbegriper landsomfattande kommunikationer på land och till sjöss bör ha staten som granskare, även om privata intressen måste få tillgång till alla dessa funktioner utan förhinder.
 |
| Bild av Hans Thoursie. |
Det är vad som utmärker i stort sett alla primater, ett tydligt ledarskap. Trots vårt teknologiska avancemang har vi kvar dessa strukturer från fordom och de präglar vår evolution, mestadels positivt i mitt tycke. Vi väljer numera våra ledare på ett sätt vi inte gjorde förr, men likväl är det människor med starkt ledarpsyke som kommer fram. De får förstås hålla sej till de spelregler vi har, vilket inte alltid verkar passa alla. Men, den som sej i leken ger får leken tåla.
Politik som den ser ut och för sej idag är inget för mej. Det är ett förvärv, ett kall, för dom som är hågade och kalla nog att stå ut med den press som det innebär att vara politiker. Egentligen är politik ett hinder för såväl demokrati som samhälleligt samarbete, så man kan undra varför vi låter dom hållas. Jag gissar att sanningen ligger i det faktum att de flesta inte bryr sej speciellt mycket om det som sker utanför stugknuten eller lägenhetsdörren så fort man gått innanför den. Det är därför vi har politiker, för att se till att samhällets kugghjul hålls smorda.
Som den eventuelle läsaren kanske märker förordar jag en politik grundad på det samhälle vi bär med oss genom vår grundläggande biologi och mentalitet. En politik där staten inte spelar nån större roll utan snarare är en vaktmästare som går runt och håller koll på de mest grundläggande sakerna. Resten sköts av folket. Vad skulle ni läsare kalla detta? Jag kallar det rationalism.
"Anger can take us to countries we never knew existed"
tisdag 13 augusti 2013
Alla kan inte lyckas!
Mitt inlägg igår om skolan verkar ligga väl i tiden, liksom att skolorna går dåligt ligger i tiden. Det är nämligen så att skolans verksamhet verkar gå dåligt över stora delar av världen. Som Howard Bloom säger i det videoinlägg jag länkar till nedan är det till stora delar ideologin bakom den moderna skolan som är felet. En tanke om att vara mer eller mindre kompis med eleverna har ersatt den tidigare alldeles för förtryckande tanken. Så idag har vi gått för långt åt andra hållet. Vi när den mjäkiga idén att elever och lärare ska vara kompisar och nu vet vi hur snart 50 års vänskap har utvecklats.
Vuxna ska visserligen lyssna på vad barn och ungdomar har att säga men det är ändå de vuxna som ska ha sista ordet. Som det är nu har bråkstakar nästintill ingen styrning, genierna får ingen chans att briljera och alla andra fastnar i den grå massan och försvinner. Allt för att vi när en annan tanke samtidigt, nämligen den att alla ska lyckas. Nu låter jag säkert fascistisk för en del vars sinnen inte är tillräckligt öppna men, alla kan inte lyckas! Det är biologiskt och socialt omöjligt för alla att lyckas med allt. Det är bara i ideologiska utopier som alla lyckas med vad man än vill göra. Däremot är det en bra tanke att alla kan få försöka. Klarar man inte av en viss sak är det inte mer med det.
Skolan kommer alltid att vara en stötesten för oss alla. Vem som får rätt i slutändan vet väl ingen av oss, bara att det system som styr skolorna och undervisningen i dagsläget är fel.
"Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl själv inte större än så."
Vuxna ska visserligen lyssna på vad barn och ungdomar har att säga men det är ändå de vuxna som ska ha sista ordet. Som det är nu har bråkstakar nästintill ingen styrning, genierna får ingen chans att briljera och alla andra fastnar i den grå massan och försvinner. Allt för att vi när en annan tanke samtidigt, nämligen den att alla ska lyckas. Nu låter jag säkert fascistisk för en del vars sinnen inte är tillräckligt öppna men, alla kan inte lyckas! Det är biologiskt och socialt omöjligt för alla att lyckas med allt. Det är bara i ideologiska utopier som alla lyckas med vad man än vill göra. Däremot är det en bra tanke att alla kan få försöka. Klarar man inte av en viss sak är det inte mer med det.
Skolan kommer alltid att vara en stötesten för oss alla. Vem som får rätt i slutändan vet väl ingen av oss, bara att det system som styr skolorna och undervisningen i dagsläget är fel.
"Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl själv inte större än så."
tisdag 21 maj 2013
Är vi för beroende av staten?
Runtom i världen leds våra länder av stater, stadsstater. Våra folkvalda representanter väljs genom just demokratiska val och så långt är allt väl. Men det är inte om valprocessen mitt inlägg ska handla idag utan om vårt beroende av staten, av den apparat våra politiker och deras föregångare har satt upp och igång. Vad händer om den apparaten fallerar? Vad händer vid ekonomiska kriser så svåra att hela apparaten går under?
Den har gjort just det många gånger, fallerat alltså. Den kan upplevas ha gjort det för de som sitter och sover i portar eller under broar. De hemlösa är dock bara en liten del av allt detta, om jag får säga det. Tänk om HELA apparaten skulle fallera nu!? Den gjorde det i USA på 1930-talet för en väldigt stor del av befolkningen och gjorde det igen för en ganska stor del för några år sen. Då föll många invånare som till synes hade sitt på det torra genom skyddsnätet och förlorade sina hem och jobb. Det leder mej in på huvudämnet: Har vi blivit för beroende av staten?
Vi har så länge vi existerat som art tagit hand om varandra, dels för att det gagnar hela arten och dels för att det gagnar individen. Det är helt enkelt fördelaktigt att vi tar om de svagare för de kan bli starkare och kan bidra med saker som man kanske inte skulle trodde kunde vara av nytta. Vi har haft starka ledare, svaga ledare, grupper som ledare och varit ledarlösa. Gemensamt är att vi försökt ta hand om varandra. På så vis har vi skapat små samhällen tillsammans som med tiden vuxit allteftersom populationen vuxit. Man har hela tiden försökt göra det bästa av situationen och med vår anpassningsbara hjärna har det lyckats nästan hela tiden.
Men de senaste 8000 åren har vi börjat förneka detta och först satt vår tillit till envåldshärskare, sen till grupper av människor som sagt sej vilja förbättra våra liv. Vi har lagt våra händer i ledares händer på ett sätt som man inte gjort innan. Jag tror det har att göra med att vi blev bofasta. Men det är inte det som är felet. Vi har inte riktigt anpassat vårt sätt att leda folkmassorna än. Det har sakta men säkert gått mot ett nytt sätt men det går långsamt och fortfarande är faktiskt en stark ledare eller ett starkt råd att föredra framför tjattrande apor som alla vill si eller så.
Kanske vi aldrig kommer ifrån det starka ledarskapet, kanske vi aldrig uppnår total demokrati och jämlikhet. Men det är väl värt att sträva emot, men vi får inte göra oss för beroende av ett enskilt sätt att leda. Vi måste ha en plan som kan sättas i verket om/när det nuvarande sättet går åt pipan. Förvirring är det första stadiet efter en katastrof, sen följer anarki och försök att återställa ordningen vilket ofta resulterar i anklagelser om diktatur och övergrepp. Det är i detta läget vi behöver en reservplan, utifall att katastrofen inneburit att alla ledare dött eller på annat sätt förhindrats att verka.
Jag säger som så att en stark ledare som inte ingriper alltför mycket i vanligt folks göranden och låtanden, likaså en stark grupp, är att föredra framför en svag ledare som med sin statsapparat tvingar folk till underkastelse. Vad är då en stark ledare? En stark ledare är en som kan hålla ett land samman och skapa förutsättningar för fred och frihet inom det territorium ledaren styr över. Det handlar inte om att styra över medborgarna utan att skapa möjligheter för dom. Som vi har det idag styr våra regeringar och myndigheter över oss medelst lagar och regler som inte alltid fungerar friktionsfritt.
Handels- och rörelsefrihet för handel och människor är en viktig komponent här vilket gör regleringar som direkt strider mot dessa friheter riktigt absurda. De enda reglingar för handel som bör finnas är hur mycket som ska få föras över av en person eller ett företag så inte marknaden blir mättad samt för varor som är direkt farliga. Andra regleringar är överflödiga och bör tas bort. Byråkrati och demokrati är ofta varandras motpoler, oftare än diktatur och demokrati faktiskt. Det märker man inte minst när byråkrater får makt. De utnyttjar då det faktum att deras chefer, som är folkvalda, beslutar om något som berör byråkratins kvarnhjul.
Svaga ledare använder sej av byråkrati för att hålla landet igång. Starka ledare använder sej inte av nånting utan låter samhället vara i fred. Problemet är att den makt man får av att vara ledare kan föra med sej de problem som gör att man blir svag. Makt försvagar nämligen motståndskraften hos ledare gentemot frestelsen att skaffa sej mer makt - på bekostnad av andra. En grupp, t ex ett parlament, har den fördelen att makten då är fördelad mellan de olika medlemmarna i denna grupp. Helst ska då ordförandeskapet i den gruppen fördelas.
En fråga jag i all tysthet ställt mej genom åren är den om en regering verkligen behövs i en äkta demokrati. Det räcker faktiskt med ett råd, ett parlament där man utan anknytning till nåt speciellt politiskt parti röstar genom eller ner de viktigare frågorna. Partierna kan förstås bidra med stöd och uppbackning i en viss fråga men behöver vi verkligen en regering som står för en viss period? Det är partipolitiken som är den stora bromsklossen, vid sidan av byråkratin och samhällets inbyggda konservativa hållning, för utvecklingen i ett samhälle.
Så, är det nån som har hängt med så här långt i mitt svammel? Vad jag vill ha sagt är att en stark ledare är en som inte lägger sej i samhället alltför mycket, en som låter medborgarna lyckas och misslyckas utan pekpinnar och för mycket pålagor. Historien har sett alldeles för många av svaga ledare, antingen de varit kungar, presidenter eller generaler. Starka ledare växer inte direkt på träd så vi får vårda dom ömt. Vi ska inte lägga alla pengar på rött i samhällsuppbyggnaden för den kan hamna på svart och då förlorar vi allt. Som det är nu har vi i det svenska samhället helgarderat och satsar över hela brädet vilket gör att vi bara går jämnt upp hela tiden. Det gör att folk ramlar ut ur samhällets nät hela tiden. Är det inte bättre att se över hur vi bygger vårt samhälle?
Men vilket samhälle vill alla ha då? Ett samhälle där allt fungerar gnisselfritt, där kommunikationer och tjänster går som på räls, där yttrandefriheten och mötesfriheten är garanterad, där kapitalet hela tiden används för att förbättra samhället vilket i slutändan ( i alla fall i teorin) gör alla rikare. Pengar gör en inte rik, det är vad man kan göra för pengar som gör en rik. Kan man bli rik av att vara beroende av staten? Ja, men endast om du utnyttjar den. Båda parter kan endast bli rika om de löper parallellt med varandra. Dvs staten tar hand om det övergripande ansvaret för rättsväsende, infrastruktur och undervisning, och vi andra tar hand om skötseln av samhället. Jag vill hävda att de som åker snålskjuts på samhället idag (kriminella, korrupta affärsmän/politiker/vad som helst, byråkrater) får svårare att göra sej en hacka på den sortens samhälle jag nyss beskrivit.
Vad tror du?
---------------------------------------------
Den har gjort just det många gånger, fallerat alltså. Den kan upplevas ha gjort det för de som sitter och sover i portar eller under broar. De hemlösa är dock bara en liten del av allt detta, om jag får säga det. Tänk om HELA apparaten skulle fallera nu!? Den gjorde det i USA på 1930-talet för en väldigt stor del av befolkningen och gjorde det igen för en ganska stor del för några år sen. Då föll många invånare som till synes hade sitt på det torra genom skyddsnätet och förlorade sina hem och jobb. Det leder mej in på huvudämnet: Har vi blivit för beroende av staten?
Vi har så länge vi existerat som art tagit hand om varandra, dels för att det gagnar hela arten och dels för att det gagnar individen. Det är helt enkelt fördelaktigt att vi tar om de svagare för de kan bli starkare och kan bidra med saker som man kanske inte skulle trodde kunde vara av nytta. Vi har haft starka ledare, svaga ledare, grupper som ledare och varit ledarlösa. Gemensamt är att vi försökt ta hand om varandra. På så vis har vi skapat små samhällen tillsammans som med tiden vuxit allteftersom populationen vuxit. Man har hela tiden försökt göra det bästa av situationen och med vår anpassningsbara hjärna har det lyckats nästan hela tiden.
 |
| Vad modern demokrati egentligen är, och faktiskt borde fungera som. |
 |
| Demokrati och frihet är antonymer i mångt och mycket. |
Jag säger som så att en stark ledare som inte ingriper alltför mycket i vanligt folks göranden och låtanden, likaså en stark grupp, är att föredra framför en svag ledare som med sin statsapparat tvingar folk till underkastelse. Vad är då en stark ledare? En stark ledare är en som kan hålla ett land samman och skapa förutsättningar för fred och frihet inom det territorium ledaren styr över. Det handlar inte om att styra över medborgarna utan att skapa möjligheter för dom. Som vi har det idag styr våra regeringar och myndigheter över oss medelst lagar och regler som inte alltid fungerar friktionsfritt.
Handels- och rörelsefrihet för handel och människor är en viktig komponent här vilket gör regleringar som direkt strider mot dessa friheter riktigt absurda. De enda reglingar för handel som bör finnas är hur mycket som ska få föras över av en person eller ett företag så inte marknaden blir mättad samt för varor som är direkt farliga. Andra regleringar är överflödiga och bör tas bort. Byråkrati och demokrati är ofta varandras motpoler, oftare än diktatur och demokrati faktiskt. Det märker man inte minst när byråkrater får makt. De utnyttjar då det faktum att deras chefer, som är folkvalda, beslutar om något som berör byråkratins kvarnhjul.
 |
| Så här fungerar svagt ledarskap i praktiken när byråkrater får mer att säga till om. |
En fråga jag i all tysthet ställt mej genom åren är den om en regering verkligen behövs i en äkta demokrati. Det räcker faktiskt med ett råd, ett parlament där man utan anknytning till nåt speciellt politiskt parti röstar genom eller ner de viktigare frågorna. Partierna kan förstås bidra med stöd och uppbackning i en viss fråga men behöver vi verkligen en regering som står för en viss period? Det är partipolitiken som är den stora bromsklossen, vid sidan av byråkratin och samhällets inbyggda konservativa hållning, för utvecklingen i ett samhälle.
Så, är det nån som har hängt med så här långt i mitt svammel? Vad jag vill ha sagt är att en stark ledare är en som inte lägger sej i samhället alltför mycket, en som låter medborgarna lyckas och misslyckas utan pekpinnar och för mycket pålagor. Historien har sett alldeles för många av svaga ledare, antingen de varit kungar, presidenter eller generaler. Starka ledare växer inte direkt på träd så vi får vårda dom ömt. Vi ska inte lägga alla pengar på rött i samhällsuppbyggnaden för den kan hamna på svart och då förlorar vi allt. Som det är nu har vi i det svenska samhället helgarderat och satsar över hela brädet vilket gör att vi bara går jämnt upp hela tiden. Det gör att folk ramlar ut ur samhällets nät hela tiden. Är det inte bättre att se över hur vi bygger vårt samhälle?
Men vilket samhälle vill alla ha då? Ett samhälle där allt fungerar gnisselfritt, där kommunikationer och tjänster går som på räls, där yttrandefriheten och mötesfriheten är garanterad, där kapitalet hela tiden används för att förbättra samhället vilket i slutändan ( i alla fall i teorin) gör alla rikare. Pengar gör en inte rik, det är vad man kan göra för pengar som gör en rik. Kan man bli rik av att vara beroende av staten? Ja, men endast om du utnyttjar den. Båda parter kan endast bli rika om de löper parallellt med varandra. Dvs staten tar hand om det övergripande ansvaret för rättsväsende, infrastruktur och undervisning, och vi andra tar hand om skötseln av samhället. Jag vill hävda att de som åker snålskjuts på samhället idag (kriminella, korrupta affärsmän/politiker/vad som helst, byråkrater) får svårare att göra sej en hacka på den sortens samhälle jag nyss beskrivit.
Vad tror du?
---------------------------------------------
torsdag 28 mars 2013
Språkhörnan: Istället för ordet miljö, varför inte tala om resurser?
Jag har kommit fram till att vi istället för att tala om miljö, vilket i sej inte bara är ett flummigt och vagt beskrivande ord utan även används fel, borde tala om resurser och resursbevarande. För att ni där ute ska förstå vad det är jag kverulerar om vill jag att ni kollar upp ordet miljö i första bästa lexikon där även etymologin (läran om ordens ursprung och historia) tas upp. Där torde stå tämligen klart i svart på vitt att ordet miljö i sin enklaste grundform endast betyder omgivning, det närmaste område man har omkring sej. Ordet är franskt och betyder ordagrant mitt i platsen (mi lieu). Det är nämligen sammansatt av två latinska ord, medius, mitten och locus, plats.
Det var tyska filosofer på 1800-talet som började använda ordet, som fram tills dess endast varit associerat med det vi idag kallar geografi, i en vidare betydelse där områdets innehåll får beteckna vad ordet ska betyda. Det är intressant att se SAOBs beteckning av ordet miljö. Det uppslagsordet är från 1944 och ordet miljöpåverkan betyder där ett visst områdes påverkan på den eller dom som bosätter sej i området. Det är först från och med 1950-talet som ordet börjar svänga i betydelse. Miljö blev ett flumord från och med denna tid.
Idag svänger vi oss med plattityder som miljöutsläpp och miljöskada. Det senare kan jag förstå för sånt har varit med hela tiden ända sen ordets ursprungsbetydelse, men det förra låter ju bara som ett nonsensord när man granskar det närmare. Vilken miljö släpper man ut då? Hur gör man det förresten? Att släppa ut nåt i miljön borde kunna beskrivas på ett bättre vis än detta ord.
Det är här min rubrik kommer in. Vi borde tala om resurser istället. Ordet resurs betyder ordagrant att resa sej och är släkt med ordet resurrektion, vilket inte är så vanligt i svenskan och betyder resa någon ur graven. Men om resurs handlar det om att klara livhanken med de medel vi har till buds. Det vi har till hands är det vi förbrukar, och i en del fall missbrukar. Vi tar det från miljön, alltså vår omgivning, och det är resurserna vi ska ta hand om. Miljön ligger där den ligger. Vi borde således tala mer om en resursrörelse istället för miljörörelse.
Jag låter som en språkfascist men jag anser att många använder orden kring arbetet med vår jord alldeles för lättvindigt och skapar ord sammansättningar på fel vis. När man vet varifrån ord kommer och vad som ligger bakom deras utveckling ska man inte ignorera detta genom att föra dom (för) långt från ursprungsbetydelsen, vilket verkligen är ett tecken på dåligt språkbruk.
Märk väl att jag i detta inlägg inte har brytt mej speciellt mycket om själva rörelsen i stort utan har koncentrerat mej på det språkliga. Själva rörelsen har jag kritiserat i övriga inlägg så det räcker och blir över. Mer av den varan kommer nog. Var så säkra på det.
"Antipatin analyserar bättre, men det är bara sympatin som förstår."
 |
| Resurs. |
Idag svänger vi oss med plattityder som miljöutsläpp och miljöskada. Det senare kan jag förstå för sånt har varit med hela tiden ända sen ordets ursprungsbetydelse, men det förra låter ju bara som ett nonsensord när man granskar det närmare. Vilken miljö släpper man ut då? Hur gör man det förresten? Att släppa ut nåt i miljön borde kunna beskrivas på ett bättre vis än detta ord.
Det är här min rubrik kommer in. Vi borde tala om resurser istället. Ordet resurs betyder ordagrant att resa sej och är släkt med ordet resurrektion, vilket inte är så vanligt i svenskan och betyder resa någon ur graven. Men om resurs handlar det om att klara livhanken med de medel vi har till buds. Det vi har till hands är det vi förbrukar, och i en del fall missbrukar. Vi tar det från miljön, alltså vår omgivning, och det är resurserna vi ska ta hand om. Miljön ligger där den ligger. Vi borde således tala mer om en resursrörelse istället för miljörörelse.
 |
| Miljö. |
Märk väl att jag i detta inlägg inte har brytt mej speciellt mycket om själva rörelsen i stort utan har koncentrerat mej på det språkliga. Själva rörelsen har jag kritiserat i övriga inlägg så det räcker och blir över. Mer av den varan kommer nog. Var så säkra på det.
"Antipatin analyserar bättre, men det är bara sympatin som förstår."
torsdag 27 december 2012
Karl-Bertil Jonsson är en tvättäkta kapitalist!
Alla vi som sett Karl-Bertil Jonsson varje julafton har väl inte kunnat undgå hans annorlunda sätt att agera Robin Hood. Hur han tar diverse julklappar som skulle gått till rika människor, som ändå inte skulle ha gillat dom, och ger till fattiga. Jag vill mena att detta är ett utslag av äkta kapitalism, han låter kapitalet flöda mellan alla invånarna så att det uppmuntrar folk att delta i samhällets utveckling. Det ska flöda från de rika till de fattiga och åter, vilket i slutändan jämnar ut skillnaderna mellan fattig och rik. Det är vad äkta kapitalism är.
När hans far säger att han närt en kommunist vid sin barm ger denne uttryck för en djup okunskap om vad kommunism är. Kommunism är grovt uttryckt den ideologi som säger oss att vi ska dela allt med varandra, ingen ska ha större ägorätt till en viss sak än någon annan. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Riktigt så fungerar ju nu inte verkligheten men låt dessa ideologer behålla sin naivitet en stund till. Låt dom tänka efter en stund så inser de hur dåligt det egentligen är med ett system som bygger på att alla ska äga allt gemensamt. Inget samhälle har någonsin fungerat så, vare sej mänskligt eller hos nåt annat djur.
Liberalismen är inte alls så naiv, ej heller socialismen. Hos liberalismen handlar det om individens frihet att göra som man vill, att röra sej hur man vill osv. Hos socialismen handlar det om att sköta om det gemensamma som samhällets samtliga individer behöver. Det är bara ens och samhällets inbyggda gränser som säger stopp för vad man kan och får göra och dessa gränser är uppbyggda enligt de principer som tillåter samtidigt som de förbjuder, precis som ett babiansamhälle. Vi har starka personligheter och svaga, alfamänniskor och betamänniskor. En del tar sej rätten att äga mer än andra, vilket inte är fel så länge systemet funkar. Det är när dessa tar sej för många rättigheter som samhället börjar fallera.
Det är fel att kalla ett system där man systematiskt rövar från svaga människor för kapitalism, eftersom ju kapitalism bara beskriver flödet av varor och tjänster mellan olika grupperingar inom samhället. Det borde istället kallas nåt annat. Rövarekonomi är en term jag använder mej av, om nån känner sej träffad är det bara en bonus. Jag ser faktiskt inte många exempel numer på rövarekonomi inom den dagliga handeln. Det är rötäggen, de som utnyttjar ekonomin för sin egen vinning och spelar på folks nationalistiska känslor (i vissa fall), som ser till att ekonomin går dåligt och samhället blir allt bättre på att sålla bort dessa "dåliga äpplen", för att använda en anglicism.
Tyvärr ser det inte ljust ut för våra ekonomier, den här gången verkar rötäggen ha lyckats med att förstöra delar av vårt samhälle lite för bra. Jag anser att klimatdravlet har en stor delskuld i detta. Handeln med utsläppsrätter har förstört stora delar av industrin och ekonomin globalt, regionalt i Sverige har industrin fått rejäla problem pga avregleringen av elen på 1990-talet. Industrins prekära läge försvåras dessutom av att vi inte har gjort nåt för kärnkraften de senaste decennierna vilket i vissa fall ger oss en energibrist i framtiden om inget görs. Allt tjat om så kallade förnybara energikällor gör inte saken bättre. Kanske vi skulle behöva fler människor av Karl-Bertil Jonssons kaliber? Det behövs kanske lite kapitalism i det annars så tungrodda läget?
"Det finns inget ont i kapitalismen. Det onda finns i det sätt som den används."
tisdag 28 februari 2012
Vetenskapshörnan: myten om åtta timmars kontinuerlig sömn
Välkommen till vetenskapshörnan, en serie inlägg där jag diskuterar vetenskap sett från min horisont. Idag handlar det om myter om vissa företeelser som aldrig egentligen tagits upp till undersökning förrän nu. Hela mitt inlägg, som inte blir överdrivet långt, handlar om en sådan företeelse, nämligen sömnen.
Åtta timmars sömn behöver vi i genomsnitt allihop, en del mer och andra mindre. Men det behöver inte vara i ett sträck utan ofta vaknar man efter ett antal timmar och kan då vara hur pigga som helst. Man kan vara igång med både det ena och det andra i ett antal timmar innan man tröttnar och somnar igen. Så gjorde jag när jag gick i skolan. Jag tog en lur på eftermiddagen, gjorde vad jag skulle göra i skolrelaterad väg, såg på TV och sågade sen ved i några timmar innan det var morgon och dags för ännu en dag av felaktigheter och dumheter.
En studie som har hållit på i 16 år visar detta som jag pekat på, nämligen att vi inte behöver sova så mycket i ett streck. Vad som avgör är egentligen vilken sorts sömn vi får. Får vi bara tillgång till en djup sömn och lite REM-sömn samt om dagen tillgång till dagsljus åtminstone någon timme varje dag är det perfekt för livsandarna. Det ska återigen påpekas att åtta timmar är ett genomsnitt, inte en rekommendation eller ett krav. Ibland räcker det med fyra timmar på en natt.
Så varifrån kommer då myten om åtta timmars kontinuerlig sömn? Troligtvis från industrisamhällets krav på att de anställda lever ett väl inrutat liv med en del sömn, en del fritid samt en del arbete. Detta togs upp av fackföreningarna som t o m delade upp dygnet i tre delar, 8 + 8 + 8. Detta har fått förödande konsekvenser för vissa människor medan andra har frodats. En annan sak är själva utvecklingen av samhället i sej. Vi har gradvis börjat lysa upp vårt samhälle nattetid och alltfler rör sej utomhus under småtimmarna, inte bara väktare, kriminella och gatsopare som i gamla tider.
Vårt beroende av tidtagning och vårt beroende av klockan ökade också under perioden 1700-1900. Idag är ju klockan närmast helig. Den som inte kollar tiden minst en gång varje dag är inte normal, enligt vårt sätt att se på världen. Men det är nog bättre att sova i två delar i dagens läge. Vi behöver inte vara så inrutade i ett tredelande av dygnet. Ta gärna en mikrolur på jobbet också. Om inte annat så måla ett par ögon på ögonlocken. Chefen brukar väl ändå inte lägga märke till dej.
Se för övrigt en annan myt, helt orelaterad. Det visar sej att Rosornas krig är en efterhandskonstruktion, åtminstone ifråga om vilka rosor de hade i strid.
"Women live longer than men
because they´re not married to wives"
fredag 10 februari 2012
Läsvärt om jämställdhet, politik, ideologi och feminism av idag
 |
| Att göra politik av allting är detsamma som att prata med en mås. Allt man får i retur är skrik och skrän... |
Jämför den här texten
med den här.
Vem låter mest sansad? För egen del hyser jag inget tvivel om vem som är mest sansad och låter debatten gå vidare utan påhopp, hot och hat gentemot andra.
"Alla världens storheter väger inte upp en vän"
onsdag 4 januari 2012
Jag är inte röd (inte blå heller) men jag är ändå kulturarbetare
Jag ser mej som kulturarbetare då jag fotograferar för en ideell förenings räkning, bloggar varje dag, skriver på annat håll likaså och fotograferar ö h t. Det är väl inte den sortens kultur vissa människor ser som kultur men om man ser till ordet kulturs språkliga ursprung (från latinets colere, odla, varav cultura, odling) så handlar ju kultur om att odla olika aspekter av samhället i diverse former så nog räknas även mitt arbete in i beteckningen kultur, åtminstone är det en kul tur att göra.
Nu ställer en annan kulturarbetare, Bengt Ohlsson, en fråga som är relevant: Måste kulturen vara vänster?
Nej, den måste inte vara "vänster", inte "höger" heller. Precis som en kommentator skriver till Bengts artikel: "Kultur ska beröra hjärtat". Politik handlar inte om hjärta eller hjärna, enbart om makt och utövandet av denna makt. De som får nåt gjort för sina medmänniskor inom politiken gör så för att de åsidosätter sina politiska ideal för en stund och tänker medmänskligt. Men inte är det kultur, eller? Nu har konstnärer, musiker, grafiker och andra med dom lagt beslag på ordet kultur och i mångt och mycket sen 1960-talets glada dagar har det röda laget lagt beslag på kulturarbetet.
Det sista får väl främst sägas gälla Sverige men även vissa andra länder har fått sin släng av den röda sleven. Det handlar väl lika mycket om att konstnärliga människor som kom fram under 1960-talet var uppvuxna i den socialistiska tanken och levde således ett sådant liv. Deras kulturella gärning kom således att bli en del av deras politiska livsåskådning. Sen har det hängt kvar, bilden av kulturarbetaren som bohemisk jovialisk kommunist lever kvar som ett spöke som vägrar lämna kråkslottet. Men frågan är om inte detta i stort är en myt. Det är de som hörs mest som är av denna generation, man "litar" på dom från mediernas håll för de har ju producerat så mycket "bra" genom åren.
För egen del ser jag mej som fristående från de politiska ideologierna som dominerat politiken de senaste 200 åren. I alla fall inbillar jag mej det. Att man blir påverkad av dom på ett eller annat sätt är väl ofrånkomligt men jag ser mej ändå som en del av dom. De som bara ser världen i svart och vitt hittar nog ändå ett sätt att placera in mej i respektive fålla. Mest för att de inte klarar av att tänka på nåt annat vis. Dessa personer är förhoppningsvis försvinnande få, de som kategoriserar andra efter sin egen inre modell (hm, vad har jag själv precis gjort?).
Min kulturella gärning är dokumenterande för framtiden och för att jag tycker vissa saker är vackra. Så vackra att de bara måste dokumenteras. Vad politik och ideologi har med detta att göra förstår jag inte. Politiska protester i kulturell form har jag inga problem med men om kulturen enbart går ut på att kränga sina politiska ideal är det inte längre kultur, då är det politik.
"Folk får leva sina liv som de vill, så länge de inte skadar någon annan."
Nu ställer en annan kulturarbetare, Bengt Ohlsson, en fråga som är relevant: Måste kulturen vara vänster?
Nej, den måste inte vara "vänster", inte "höger" heller. Precis som en kommentator skriver till Bengts artikel: "Kultur ska beröra hjärtat". Politik handlar inte om hjärta eller hjärna, enbart om makt och utövandet av denna makt. De som får nåt gjort för sina medmänniskor inom politiken gör så för att de åsidosätter sina politiska ideal för en stund och tänker medmänskligt. Men inte är det kultur, eller? Nu har konstnärer, musiker, grafiker och andra med dom lagt beslag på ordet kultur och i mångt och mycket sen 1960-talets glada dagar har det röda laget lagt beslag på kulturarbetet.
Det sista får väl främst sägas gälla Sverige men även vissa andra länder har fått sin släng av den röda sleven. Det handlar väl lika mycket om att konstnärliga människor som kom fram under 1960-talet var uppvuxna i den socialistiska tanken och levde således ett sådant liv. Deras kulturella gärning kom således att bli en del av deras politiska livsåskådning. Sen har det hängt kvar, bilden av kulturarbetaren som bohemisk jovialisk kommunist lever kvar som ett spöke som vägrar lämna kråkslottet. Men frågan är om inte detta i stort är en myt. Det är de som hörs mest som är av denna generation, man "litar" på dom från mediernas håll för de har ju producerat så mycket "bra" genom åren.
För egen del ser jag mej som fristående från de politiska ideologierna som dominerat politiken de senaste 200 åren. I alla fall inbillar jag mej det. Att man blir påverkad av dom på ett eller annat sätt är väl ofrånkomligt men jag ser mej ändå som en del av dom. De som bara ser världen i svart och vitt hittar nog ändå ett sätt att placera in mej i respektive fålla. Mest för att de inte klarar av att tänka på nåt annat vis. Dessa personer är förhoppningsvis försvinnande få, de som kategoriserar andra efter sin egen inre modell (hm, vad har jag själv precis gjort?).
Min kulturella gärning är dokumenterande för framtiden och för att jag tycker vissa saker är vackra. Så vackra att de bara måste dokumenteras. Vad politik och ideologi har med detta att göra förstår jag inte. Politiska protester i kulturell form har jag inga problem med men om kulturen enbart går ut på att kränga sina politiska ideal är det inte längre kultur, då är det politik.
"Folk får leva sina liv som de vill, så länge de inte skadar någon annan."
tisdag 29 november 2011
De politiska ideologernas kamp mot mänskligheten
 |
| Killen på bilden har naturligtvis inget med inlägget nedan att göra, eller? |
Jag såg det här blogginlägget alldeles nyss och började fundera. Kampen för ett träd verkar inte vara så viktig i vissa ideologers ögon som kampen mot något som vi behöver och grönskan i en stad är tydligen inte viktig för dessa personer vars politiska ideal verkar vara mer åt det flummiga hållet. Den senare kåsören vill göra gällande att det var socialismen som vann striden om almarna 1971. Väldigt lågt att göra en strid om träd till något politiskt ideologiskt, framför allt med tanke på att grönska är viktigt för alla, oavsett vad för färg de har inombords när de röstar (som allt annat lydigt valboskap).
Kommen så långt börjar jag tänka på det politiska klimatet i vårt land. Är det inte lite mossigt att ständigt ha främlingsfientlighet, kapitalhat och andra människofientliga agendor i tidningar, TV och radio? Är det inte dags att vi lämnar sånt fjanteri bakom oss? Jag menar, vi ska ju föreställa vara ett av de mest progressiva och välutvecklade länderna i världen. Då ska vi väl inte diskutera immigranters vara eller inte vara (är vissa avundsjuka på att en del immigranter lyckas bättre?), vargar, klimatet eller huruvida kapitalet förstör för oss alla. Det låter minst sagt mossigt i mina öron. Kom med nåt bättre, som t ex hur vi ska kunna råda bot på det stora ekonomiska problem som drabbat hela världen sen 2007 och framåt.
För mej som opolitisk (opålitlig?) vilde är samtliga de rådande politiska ideologierna ett hån mot mänskligheten och ett slag i solar plexus på våra friheter och rättigheter. Man talar vitt och brett om att hur farliga fildelare är för försäljningen av skivor, spel och filmer när belägg för detta helt saknas (kanske vi skulle anmäla skiv- och filmbolagen för de dåliga filmer och skivor som tvingats på oss de senaste 20 åren!), klimatfrågan är en stor fråga (varför!?), immigranter är ett hot mot svenskheten (på vilket sätt?) och kapitalet är ett hot mot allt och alla (70-talsflum, kom med nåt nytt, va?)
Tänk om vi kunde få till stånd lite riktigt tänkande inom politiken nån gång! Jag är trött på kommittéer, utredningar och utskott som underminerar demokratin genom sina blotta existenser. De ska vara sakkunniga, inte tvinga på parlamentet sina åsikter. Det var mitt politiska inlägg för idag. Hej hopp!
”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”
lördag 15 oktober 2011
Occupy internet!
Ser just nu på rapport i SVT, för ovanlighetens skull, om den där occupy-rörelsen, alltså att man vill ockupera informationsflödet och protestera mot bankernas girighet världen över i en situation där länder, företag och vanligt folk lider för att just girigheten förstört för oss alla. Protester mot girigheten stöder jag helhjärtat även om jag ogillar de ideologiska strömningar som genomsyrar slagorden som hörs i olika städer världen över. Kanske är det dags att ockupera internet för att se till att verklig demokrati, äkta omtanke om vår nästa och en normal syn på världen kommer fram. Det låter möjligen aningen kontradiktoriskt att tala om att ockupera i demokratins namn men jag är tämligen säker på att ska man bli fin får man lida pin. Nu är turen kommen till internet och nu måste vi se till att politiken och ideologierna hålls borta från proteströrelserna. Det viktigaste är nämligen att låta bankernas representanter höra vad folk tycker om deras sätt att hantera allas våra pengar. Det är bankerna som är orsaken till den ekonomiska krisen över hela världen.
Samtidigt börjar jag fundera på om såna här gatuaktioner verkligen är det rätta sättet att uppnå sina mål på. Samma saker skedde under 1960- och 1970-talen och många av de ledande profilerna då är de som leder många av våra länder nu på ett eller annat vis, antingen som politiker eller i diverse företag. Många, alltför många, har låtit sej förföras av Makten och glömt bort sina ideal till förmån för egoism och kollektivism, på ett heltokigt sätt. Så håll ögonen på de ledande profilerna i occupy-rörelserna världen över, de är potentiellt framtidens ledare på olika plan. Men budskapet, att girighet är fel i en tid när mångas ekonomi går på knä, är bra att ta till sej. Det är till viss del fel personer som ropar bara. De som borde ropa högst, alla vanliga knegare, gör det inte. De fortsätter knyta sina knytnävar i fickan och mumla nåt oförståeligt.
"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Populära inlägg
-
Rennäringen blir lidande av vindkraftsparker , resonerar Östra Kikkesjaures sameby i Piteåområdet och tackar nej till de 5,5 miljoner kr som...
-
Aftonbladet har fått nys om en nyhet som de anser vara värd att spinna vidare på. Det handlar om en hittills okänd formation på havsbottnen... -
Godis är gott, sägs det. Det beror på vad man menar med godis. Sånt där gjort på köttrester och diverse tillsatser som inte alltid är nor... -
Det var en ovanligt vacker fullmåne natten mellan 28 och 29 augusti i år. Det ska bli en ännu vackrare fullmåne i slutet av nästa månad. D... -
Jag har varit väldigt dålig på att upprätthålla denna blogg de senare åren, och det kommer nog att fortsätta. Orsakerna är många, och väldi... -
Jag har inte skrivit här på bloggen på en hel månad, men det beror på att jag har kraftsamlat inför denna dag, den dagen då rymdsonden New H...
-
Den på kometen 67P strandsatta sonden Philae har vaknat när nu kometen närmar sej solen. Det är tillräckligt för att kunna ladda batteriern...
-
När vi diskuterar demokrati och diktatur är det ofta i motsatsförhållande till det senare, man menar att de är varandras motpoler. Men är de...
