Kan verkligen kvinnor?

Belinda Olsson är på tapeten igen med sitt reportageprogram från förr, Fittstim, och hela den feministiska agendan kommer åter fram. Men mycket har hänt sen låtsasfeministernas glada dagar i slutet av 90-talet; inte minst har verkligheten blandat sej i leken och då står inte deras drömmar om en sorts herravälde över media sej speciellt bra. De har i alla fall parkerat sej på de moraliska höjderna och anser sej föra feminismens anda vidare, trots att de snarare verkar ta död på feminismen. Det handlar ju om att hjälpa kvinnor att bli starkare både som grupper och individer.

Men kan vi göra kvinnor starkare, då menar jag inte fysiskt (det går men det är en annan historia) utan mer emotionellt mentalt, så att många vågar ta för sej mer i samhället? Det finns i historien många bevis på starka kvinnor som inte bara vågat stå upp emot män, utan hela samhällen, däribland sina värsta fiender, dvs andra kvinnor.

Om det är en grupp som håller kvinnor nere så är det kvinnor. Det kan röra sej om avundsjuka, missunnsamhet eller ren illvilja som håller enskilda kvinnor nere. Det är förmodligen en gammal samhällelig hävd, skapad av ett samhälle där bara vissa (ledarna och deras förtrogna) tillåts sticka ut. Vanligt folk ska bara lyda och hålla sej tysta som små möss.

Det är förmodligen från denna tid diskrimineringen av kvinnor som grupp började en gång i tiden. När och hur det började kommer vi nog aldrig att kunna utröna, men i dagens läge där det tydliga ledarskapet i diverse grupper och länder nu luckras upp är inte diskriminering av kvinnor den främsta orsaken till att enskilda personer utsätts för förföljelser i den utvecklade världen.

I de andra världarna är det ett större problem dock eftersom dessa länder fortfarande lever kvar i samhällen där ett starkt ledarskap fortfarande existerar och är riktat mot de svaga, dvs fattiga, kvinnor ur de lägre skikten osv.

Det är människor oavsett kön, utseende och liknande med en stark personlighet som alltid har haft möjligheterna att bli nåt stort, riktigt stort. Belinda Olsson vill nog bli en riktigt stor människa, vilket hon kanske är på sätt och vis, men hon kör över många människor på vägen. Är det feminism? Skulle inte tro det. Det låter mer som namnet på en viss amerikansk rockgrupp...



"Is it always this busy?"

Vad är en man?

Som varande man borde jag veta vad det innebär att vara man. Åtminstone biologiskt och socialt borde det vara klart vad jag är och vem jag är i den kontexten. Men det verkar inte så klart vad en man BORDE vara, åtminstone inte om man får tro de som kallar sej feminister idag. Vad är en karlakarl och vad ska han göra enligt "experterna"?

Som det sägs i första länken jag bidrar med så är manlighet ett svar på kvinnlighet och vice versa. Det kanske är tydliga könsroller som saknas i den här eran av likgiltighet, kollektivism och dödande av identiteten som drabbar oss alla? I följande länk får vi se exempel på äkta hygglighet som dessa män visar sin omvärld. Inlägget talar om äkta män och det är det kanske, men framför allt är det hyggliga människor som hjälper folk och fä. Kanske en riktig man är en som visar världen lite vänlighet och omtanke. Är det nåt som dagens så kallade feminister är intresserade av? Jag hoppas det. Människan som art är inte avhängig sitt kön enbart utan förmågan att samarbeta är viktigare.



"Let us read, and let us dance; these two amusements will never do any harm to the world."

Läsvärt om jämställdhet, politik, ideologi och feminism av idag

Att göra politik av allting är detsamma som att prata med en mås. Allt man får i retur är skrik och skrän...

Jämför den här texten

med den här.

Vem låter mest sansad? För egen del hyser jag inget tvivel om vem som är mest sansad och låter debatten gå vidare utan påhopp, hot och hat gentemot andra.





"Alla världens storheter väger inte upp en vän"

"En kvinna som slår är psykisk sjuk - en man som slår visar sitt rätta jag"

Orden är Martin Svenssons. Han är författare och musiker. Han är aktuell med en bok han skrivit tillsammans med två andra om hur missriktad jämställdheten har blivit. Nu har han också skrivit en artikel på Newsmill om sitt liv som artist och ett förhållande han hade. Han stötte på minst sagt intressanta situationer som, om förhållandena hade varit omvända -  med en kvinnlig artist och manlig publik - hade blåsts upp i pressen med braskande rubriker.

Nog är bilden av den så kallade könsmaktsordningen endimensionell och enkelriktad. Män är våldsamma och primitiva medan kvinnor är progressiva offer. Men om kvinnor är offer varför gör de så stor affär av denna "egenskap"? Varför är detta samhälle så uppbyggt på fördomar, kollektivism, opportunism, främlingsskap och felaktig feminism som gränsar till fascism? Allt detta hänger faktiskt väl ihop med det Svensson talar om att byta ut Gudrun Schymans ord om män mot ord om invandrare. Hennes åsikter är väl så rasistiska som nånsin SDs är.

Vanligt folk lever jämställt och jämlikt utan att chauvinister och tyckare behöver yttra sej om förmenta eller i vissa fall överdrivna omständigheter. De skriker på lag och ordning så fort en man gör nåt de inte gillar men de är märkligt tysta när det gäller en kvinna. Då heter det att hon antingen är sjuk eller under påvekan av nån man. Visst har de rätt att yttra sej men jag har också rätten att ignorera dom. Framför allt kryptofascister som gömmer sej bakom feminismens banér. Men fascism verkar ju vara på modet, se bara på såna som Pär Holmgren inom klimatfrågan som vill frångå demokratin för att få igenom (verkningslös) lagstiftning om åtgärder på klimatområdet.

Att skrika på lag och ordning är typiskt för fascister, om man ska klumpa ihop folk så där utan vidare, Att låta vanligt folk sköta sej själva går inte an. Det behövs en vakande hand som bestämmer allt. Tyvärr har pressen gått på dessa människors skrikande.

Nej, ut med er alla och fira Norges nationaldag istället! Även om ni inte är nationalister kan ni alla fall glädja er åt att norrmännen för 106 år sen slapp undan den förtryckande staten Sveriges grepp.

Fil för pojkarna medan flickorna fick semlor

I jämställdhetens namn och för att det var kvinnodagen är tydligen diskriminering tillåtet. På ett fritids i Hemse, Gotland, firade man fettisdagen och den internationella kvinnodagen på ett som det ska visa sej synnerligen makabert vis, endast flickorna fick semlor. Pojkarna fick fil och knäckebröd. Och sen har vissa av de ansvariga mage att säga att uppmärksamheten kring detta är en storm i ett vattenglas!

Min mamma fick höra detta och hon sade att så små barn är inte kvinnor och män. Man bör alltså inte använda dom i en sådan situation. Dessutom var vi båda rörande överens om att semlor inte är dessert för kvinnor och tjejer, utan är en manlig angelägenhet. Petit-Choux är mer en bakelse för kvinnor. 

Vad har feminism med jämställdhet att göra?

Pär Ström frågar sej varför unga tjejer skrattar åt feminism. Det är en befogad fråga för många unga kvinnor är nog mer intresserade av sej själva, sitt liv, sina vänner och möjligheten att få ett bra liv under flera år framöver än att ge sej in i en debatt som borde ha fått självdö efter att rösträtt för alla infördes. Nu menar jag inte att arbetet för jämställdhet skulle ha avslutats då. Det ska fortsätta hela tiden men jämställdhet mellan könen är inget man borde prioritera. Vad man borde prioritera är samtliga individers jämställdhet. För mej innebär jämställdhet att alla har en lika stor rätt att yttra sej, skaffa ett jobb, bilda familj och röra sej fritt var man vill utan att någon annan ska vara ett större hinder än den naturliga konkurrensen. Det naturliga urvalet alltså. Men så har vi problemet med feminismen. Den dikterar att kvinnor ska ha en särställning. Det luktar faktiskt lite väl mycket fascism över dagens feminism med en krydda av härskarrastänkande.

Därför ställer jag nu frågan vad feminism har med jämställdhet att göra. Som det verkar idag är jämställdhet enbart en fråga för kvinnor som vill ha makt, gärna på bekostnad av män och andra kvinnor. Från början var feminismen en bra rörelse, den ville att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män. Så långt är alla rationella människor med. Men den rörelse som tycks ha vuxit fram under 1960-talet (alla möjliga idiotrörelser från alla håll tycks ha sina rötter i det där jävla decenniet) har väldigt lite med äkta feminism att göra. De vill göra kvinnan till en speciell varelse. För dom gäller verkligen det elaka och parodiska uttrycket jag läste för många år sen: "Män är från Mars, kvinnor är från vettet". Det ursprungliga uttrycket med planeterna Mars och Venus som beteckningar för de båda könen är i sej en infam stereotyp-bild av hur man ser på både män och kvinnor.

I vilket fall som helst är dagens feminism i mina ögon ett resultat av blandningen mellan en fördomsfull syn på kvinnan som en biologisk del av arten människa, en närmast viktoriansk syn på sexualitet samt en fascistisk syn på hur samhället bör fungera med övermänniskor och undermänniskor. Lägg därtill en nästan religiös övertygelse att kvinnor är överlägsna män i allt på någon underlig vänster så är bilden av en bakåtsträvare komplett.

Visst finns det äkta feminister kvar men de hörs inte över oljudet från chauvinisterna som skriver och talar hej vilt om hur de förtrycks av männen. Jag skulle vilja se den man som ens vågar tilltala en av dessa kvinnor utan att riskera liv och lem.

För att uppnå äkta jämställdhet i dagens Sverige bör föräldrar stoppa all genusundervisning på dagis

Lång rubrik det där men det kan inte hjälpas. Jag vill ha sagt nåt med varje rubrik jag hittar på och ibland är det inte det korta och koncisa som gäller utan det långa och informativa.

Feminismen är på väg att ta över klimatologin som statsreligion bland politiker och proffstyckare i Sverige och likheterna med klimatdravlet är faktiskt många. Här finns de som "bara vet att saker och ting är som de är för att folk har sagt att det är som det är", de som tycker sej se mönster i samhället och agerar enbart utefter dessa upplevda mönster samt de som vill ha makt och således hoppar på en idé som passar deras agenda. Kritiker saknas inte och i likhet med klimatdravlet ses dessa kritiker som antikrist och en fara för allt levande, i genusdravlets fall handlar det om att män är i vägen för en ljus framtid.

Att indoktrinera barnen har man varit inne på länge och man har velat forma barnen enligt diverse samhällsteorier. Att barnen sen ändå växer upp till motsträviga och allmänt jävliga tonåringar har setts alternativt som ett misslyckande eller som ett led i uppväxten som ska uppmuntras. Den senaste modenycken inom sociologin är att uppmuntra barnen att lämna den "heterosexuella normen", vad nu den egentligen innebär. Man ska också prata med barnen om sex och sexualitet, framför allt då att man bör lämna alla "heteronormer" bakom sej. Det är som om man vill att barnen ska tänka på sånt hela tiden så att man inte blir en förtryckare (om man är kille) och förtryckt (om man är tjej).

Det är inte fel att prata om sex med barn, tvärtom. De behöver få svar på alla frågor. Dock ska det där genusdravlet lämnas utanför så mycket som möjligt. Vi är biologiska varelser med en avancerad hjärna som hjälpt oss att skapa ett samhälle som inget annat djur klarat av. Nu vill vissa ha makt i dessa samhällen och ser då andra människor med avvikande åsikter som ett hinder. Man hittar då på att fortsätta den kamp för lika berättigande som fördes för ca 100 år sen i många länder. Det är en kamp som egentligen tog slut när ALLA fick rösträtt och på pappret fick lika rättigheter. Att då dividera om jämlika löner och att kvotera in vissa i styrelser är som att piska en död häst. Låt den bäst lämpade få jobba med det som han/hon passar bäst för. Personlig lämplighet går före kvotering och upplevd jämställdhet. Varför jag skriver upplevd jämställdhet återkommer jag till.

Artikeln i DN (som länkats ovan) får mej att fundera på en sak; vad är det som styr sexualiteten? För oss med äkta vetenskaplig bakgrund (alltså naturvetenskap och humaniora) framstår det ju som solklart att det är det biologiska som styr med väldigt lite inslag av individuell påverkan. Genusforskning, som närmast är att betrakta som pseudovetenskap (Uri Geller är en jag kommer att tänka på nu) verkar inte acceptera att vi är biologiska varelser först och främst utan många av dess proponenter verkar anse att kön (genus) är en social skapelse, påhittad av patriarkaten i världen.

Se upp, Tanja, här böjer Uri Geller genusskeden!

Måste vi använda barnen som försökskaniner för alla idéer, hypoteser och teorier som kommer från sociologin och från andra håll där människan enbart ses som en social varelse, nästan som den syn religiösa människor har på människan, nämligen att det är nåt speciellt med oss visavi andra djur?

Den sortens jämställdhet mellan könen som genusianer bland feministerna propagerar för är inte alls jämställdhet. Den handlar precis som de andra exemplen jag skrivit om den senaste månaden om makt och begäret efter mer makt. Alla är jämlika bara jag får min beskärda del av kakan, som ingen annan får röra. Så resonerar de, liksom alla andra med maktlystnad. Genusianer är alltså inget annat än den klassiska maktgalenskapen i ny förklädnad. Som alla andra megalomaner har de insett att bästa sättet att få behålla greppet om makten åt sej och de sina är att indoktrinera barnen med sina åsikter (för vetenskap är det inte).

Det ser ut som om jag hittat på ett nytt ord, genusian. En snabb titt på Google ger vid handen att ordet enbart förekommer i science fiction som namnet på ett folkslag. Nog är det som genusianerna kommer sci-fi alltid och det är ett eget folk med med mycket egna idéer. Så ni föräldrar som ser en genusian komma med sina idéer till era barns dagis eller skola, ta barnen och spring för det kan hända hemska saker annars. Jämställdhet uppnås nämligen inte genom att prova ut ovetenskapliga åsikter på barn, det uppnås genom gradvis utveckling av samhället.