Vad har feminism med jämställdhet att göra?

Pär Ström frågar sej varför unga tjejer skrattar åt feminism. Det är en befogad fråga för många unga kvinnor är nog mer intresserade av sej själva, sitt liv, sina vänner och möjligheten att få ett bra liv under flera år framöver än att ge sej in i en debatt som borde ha fått självdö efter att rösträtt för alla infördes. Nu menar jag inte att arbetet för jämställdhet skulle ha avslutats då. Det ska fortsätta hela tiden men jämställdhet mellan könen är inget man borde prioritera. Vad man borde prioritera är samtliga individers jämställdhet. För mej innebär jämställdhet att alla har en lika stor rätt att yttra sej, skaffa ett jobb, bilda familj och röra sej fritt var man vill utan att någon annan ska vara ett större hinder än den naturliga konkurrensen. Det naturliga urvalet alltså. Men så har vi problemet med feminismen. Den dikterar att kvinnor ska ha en särställning. Det luktar faktiskt lite väl mycket fascism över dagens feminism med en krydda av härskarrastänkande.

Därför ställer jag nu frågan vad feminism har med jämställdhet att göra. Som det verkar idag är jämställdhet enbart en fråga för kvinnor som vill ha makt, gärna på bekostnad av män och andra kvinnor. Från början var feminismen en bra rörelse, den ville att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män. Så långt är alla rationella människor med. Men den rörelse som tycks ha vuxit fram under 1960-talet (alla möjliga idiotrörelser från alla håll tycks ha sina rötter i det där jävla decenniet) har väldigt lite med äkta feminism att göra. De vill göra kvinnan till en speciell varelse. För dom gäller verkligen det elaka och parodiska uttrycket jag läste för många år sen: "Män är från Mars, kvinnor är från vettet". Det ursprungliga uttrycket med planeterna Mars och Venus som beteckningar för de båda könen är i sej en infam stereotyp-bild av hur man ser på både män och kvinnor.

I vilket fall som helst är dagens feminism i mina ögon ett resultat av blandningen mellan en fördomsfull syn på kvinnan som en biologisk del av arten människa, en närmast viktoriansk syn på sexualitet samt en fascistisk syn på hur samhället bör fungera med övermänniskor och undermänniskor. Lägg därtill en nästan religiös övertygelse att kvinnor är överlägsna män i allt på någon underlig vänster så är bilden av en bakåtsträvare komplett.

Visst finns det äkta feminister kvar men de hörs inte över oljudet från chauvinisterna som skriver och talar hej vilt om hur de förtrycks av männen. Jag skulle vilja se den man som ens vågar tilltala en av dessa kvinnor utan att riskera liv och lem.