Läsvärt om jämställdhet, politik, ideologi och feminism av idag

Att göra politik av allting är detsamma som att prata med en mås. Allt man får i retur är skrik och skrän...

Jämför den här texten

med den här.

Vem låter mest sansad? För egen del hyser jag inget tvivel om vem som är mest sansad och låter debatten gå vidare utan påhopp, hot och hat gentemot andra.





"Alla världens storheter väger inte upp en vän"

Vad har feminism med jämställdhet att göra?

Pär Ström frågar sej varför unga tjejer skrattar åt feminism. Det är en befogad fråga för många unga kvinnor är nog mer intresserade av sej själva, sitt liv, sina vänner och möjligheten att få ett bra liv under flera år framöver än att ge sej in i en debatt som borde ha fått självdö efter att rösträtt för alla infördes. Nu menar jag inte att arbetet för jämställdhet skulle ha avslutats då. Det ska fortsätta hela tiden men jämställdhet mellan könen är inget man borde prioritera. Vad man borde prioritera är samtliga individers jämställdhet. För mej innebär jämställdhet att alla har en lika stor rätt att yttra sej, skaffa ett jobb, bilda familj och röra sej fritt var man vill utan att någon annan ska vara ett större hinder än den naturliga konkurrensen. Det naturliga urvalet alltså. Men så har vi problemet med feminismen. Den dikterar att kvinnor ska ha en särställning. Det luktar faktiskt lite väl mycket fascism över dagens feminism med en krydda av härskarrastänkande.

Därför ställer jag nu frågan vad feminism har med jämställdhet att göra. Som det verkar idag är jämställdhet enbart en fråga för kvinnor som vill ha makt, gärna på bekostnad av män och andra kvinnor. Från början var feminismen en bra rörelse, den ville att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män. Så långt är alla rationella människor med. Men den rörelse som tycks ha vuxit fram under 1960-talet (alla möjliga idiotrörelser från alla håll tycks ha sina rötter i det där jävla decenniet) har väldigt lite med äkta feminism att göra. De vill göra kvinnan till en speciell varelse. För dom gäller verkligen det elaka och parodiska uttrycket jag läste för många år sen: "Män är från Mars, kvinnor är från vettet". Det ursprungliga uttrycket med planeterna Mars och Venus som beteckningar för de båda könen är i sej en infam stereotyp-bild av hur man ser på både män och kvinnor.

I vilket fall som helst är dagens feminism i mina ögon ett resultat av blandningen mellan en fördomsfull syn på kvinnan som en biologisk del av arten människa, en närmast viktoriansk syn på sexualitet samt en fascistisk syn på hur samhället bör fungera med övermänniskor och undermänniskor. Lägg därtill en nästan religiös övertygelse att kvinnor är överlägsna män i allt på någon underlig vänster så är bilden av en bakåtsträvare komplett.

Visst finns det äkta feminister kvar men de hörs inte över oljudet från chauvinisterna som skriver och talar hej vilt om hur de förtrycks av männen. Jag skulle vilja se den man som ens vågar tilltala en av dessa kvinnor utan att riskera liv och lem.

För att uppnå äkta jämställdhet i dagens Sverige bör föräldrar stoppa all genusundervisning på dagis

Lång rubrik det där men det kan inte hjälpas. Jag vill ha sagt nåt med varje rubrik jag hittar på och ibland är det inte det korta och koncisa som gäller utan det långa och informativa.

Feminismen är på väg att ta över klimatologin som statsreligion bland politiker och proffstyckare i Sverige och likheterna med klimatdravlet är faktiskt många. Här finns de som "bara vet att saker och ting är som de är för att folk har sagt att det är som det är", de som tycker sej se mönster i samhället och agerar enbart utefter dessa upplevda mönster samt de som vill ha makt och således hoppar på en idé som passar deras agenda. Kritiker saknas inte och i likhet med klimatdravlet ses dessa kritiker som antikrist och en fara för allt levande, i genusdravlets fall handlar det om att män är i vägen för en ljus framtid.

Att indoktrinera barnen har man varit inne på länge och man har velat forma barnen enligt diverse samhällsteorier. Att barnen sen ändå växer upp till motsträviga och allmänt jävliga tonåringar har setts alternativt som ett misslyckande eller som ett led i uppväxten som ska uppmuntras. Den senaste modenycken inom sociologin är att uppmuntra barnen att lämna den "heterosexuella normen", vad nu den egentligen innebär. Man ska också prata med barnen om sex och sexualitet, framför allt då att man bör lämna alla "heteronormer" bakom sej. Det är som om man vill att barnen ska tänka på sånt hela tiden så att man inte blir en förtryckare (om man är kille) och förtryckt (om man är tjej).

Det är inte fel att prata om sex med barn, tvärtom. De behöver få svar på alla frågor. Dock ska det där genusdravlet lämnas utanför så mycket som möjligt. Vi är biologiska varelser med en avancerad hjärna som hjälpt oss att skapa ett samhälle som inget annat djur klarat av. Nu vill vissa ha makt i dessa samhällen och ser då andra människor med avvikande åsikter som ett hinder. Man hittar då på att fortsätta den kamp för lika berättigande som fördes för ca 100 år sen i många länder. Det är en kamp som egentligen tog slut när ALLA fick rösträtt och på pappret fick lika rättigheter. Att då dividera om jämlika löner och att kvotera in vissa i styrelser är som att piska en död häst. Låt den bäst lämpade få jobba med det som han/hon passar bäst för. Personlig lämplighet går före kvotering och upplevd jämställdhet. Varför jag skriver upplevd jämställdhet återkommer jag till.

Artikeln i DN (som länkats ovan) får mej att fundera på en sak; vad är det som styr sexualiteten? För oss med äkta vetenskaplig bakgrund (alltså naturvetenskap och humaniora) framstår det ju som solklart att det är det biologiska som styr med väldigt lite inslag av individuell påverkan. Genusforskning, som närmast är att betrakta som pseudovetenskap (Uri Geller är en jag kommer att tänka på nu) verkar inte acceptera att vi är biologiska varelser först och främst utan många av dess proponenter verkar anse att kön (genus) är en social skapelse, påhittad av patriarkaten i världen.

Se upp, Tanja, här böjer Uri Geller genusskeden!

Måste vi använda barnen som försökskaniner för alla idéer, hypoteser och teorier som kommer från sociologin och från andra håll där människan enbart ses som en social varelse, nästan som den syn religiösa människor har på människan, nämligen att det är nåt speciellt med oss visavi andra djur?

Den sortens jämställdhet mellan könen som genusianer bland feministerna propagerar för är inte alls jämställdhet. Den handlar precis som de andra exemplen jag skrivit om den senaste månaden om makt och begäret efter mer makt. Alla är jämlika bara jag får min beskärda del av kakan, som ingen annan får röra. Så resonerar de, liksom alla andra med maktlystnad. Genusianer är alltså inget annat än den klassiska maktgalenskapen i ny förklädnad. Som alla andra megalomaner har de insett att bästa sättet att få behålla greppet om makten åt sej och de sina är att indoktrinera barnen med sina åsikter (för vetenskap är det inte).

Det ser ut som om jag hittat på ett nytt ord, genusian. En snabb titt på Google ger vid handen att ordet enbart förekommer i science fiction som namnet på ett folkslag. Nog är det som genusianerna kommer sci-fi alltid och det är ett eget folk med med mycket egna idéer. Så ni föräldrar som ser en genusian komma med sina idéer till era barns dagis eller skola, ta barnen och spring för det kan hända hemska saker annars. Jämställdhet uppnås nämligen inte genom att prova ut ovetenskapliga åsikter på barn, det uppnås genom gradvis utveckling av samhället.

Ett budskap även jag skriver under på

Källa: Ganska.se

Via Genusnytt, där diskussionen just nu är varm kring vem som ska leda Socialdemokraterna efter Mona Sahlins avgång, hittade jag det här blogginlägget som med en smula syrlig humor framför kravet att nästa S-ledare bör vara vänsterhänt. Inte mej emot som själv är dubbelhänt, en ännu mindre minoritet. Ska det vara politiskt korrekthet som styr agendan i detta land bör nästa ledare för det ledande PK-partiet vara vänsterhänt. Så, ut och leta vänsterhänta nu bara!