Var går gränsen mellan kritik och förakt/hat?

När man hör diskussionerna om näthat i media verkar det nästan bara handla om att kvinnor drabbas. Det är den uppfattningen det är meningen att vi ska få, vi som inte direkt har insyn i näthatet. Men jag har alltid märkt att är det några som blir utsatta för påhopp och överdrivna elakheter så är det dom skrikigaste, oavsett kön, som drabbas främst. De som är värst när det gäller elakheter är inte sällan de mest utbildade. De märker kanske inte ens alla gånger att de skadar men deras ord går ingen förbi, inte ens de outbildade eftersom de utbildade uttrycker sej på ett sätt så alla förstår, gärna på ett sätt som får de outbildade att känna sej underlägsna.

Den sortens näthat är ett arv från papperstiden. Den är så subtil att den inte ens klassas som hat av intelligentian trots att orden som yttras ofta är värre än de som skriver ogenomtänkta kommentarer till inlägg och artiklar. Det är lättare att identifiera outbildade som hatare än de utbildade, som använder "fina" ord. Så ju finare ord man har desto mindre benägna blir de som anser sej veta bäst att klassa det som hat. Gränsen mellan hat och kritik då? Var går den? Kan man som Lasse Anrell verkligen jämföra Julio Iglesias skivor med Fritidsresors kataloger? Ja, det kan man eftersom Anrell kritiserade Iglesias musik och val av musik. Däremot kan man inte häckla någon och jämföra denne med diktatorer och avföring, utan bevisning. Det är ett hatbrott och påhopp på ens person. Där har ni gränsen, en ganska skarp sådan. Kritisera en gärning och personens val av gärning men inte personen själv. Det är inte humor om man hoppar på en person och kallar henne/honom för olika saker som inte kan bevisas.

Mycket av detta att kvinnor lyfts fram som offer för näthat handlar om den nya vågens närmast religiösa tolkning av feminismen, den som går ut på att män är förhatliga, snarare än den tidigare vågens feminism som handlade om hur duktiga kvinnor var. Vad hände med Kvinnor kan? Det verkar ju ha ersatts av Kvinnor är offer. Som moteld väljer man alltså att anklaga män för att näthata kvinnor och i medierna, som är fyllda av medlöpare till den här nyare (van)tolkningen av feminismen, är det i det närmaste bara kvinnliga offer som lyfts fram. Att barn av båda könen, män och vissa folkgrupper är de flesta offren verkar man vilja förtiga. Alla kan drabbas av det och alla är potentiella hatare också för den som är offer i ett sammanhang kan vara förövare i ett annat.

Respektera varandras åsikter, det är så sjukt och löjligt att se smädelser och dödshot på sidor man läser. Konstruktiv kritik och lite satir räcker gott och väl.




"I came from a real tough neighborhood. Once a guy pulled a knife on me. I knew he wasn't a professional, the knife had butter on it."

Klimatfrågan blir ett slagträ för manshatande charlataner

I Tyskland får barnen i 13-14-årsåldern läsa en text i ett led för läsförståelse som handlar om att män är orsaken till de påstådda klimatproblemen. Dravlet vet tydligen inga gränser. Indoktrineringen börjar ju i skolorna med vad som än är populärt och eftersom de som kallar sej feminister i Tyskland tydligen fått tag i klimatfrågan så är de snabba med att påpeka männens fel i allt som existerar i samhället. Hellre än att förhöja sej själva rackar de ner på andras fel. De tar således den enkla psykologiska utvägen.

Hjärntvätt börjar tidigt...

Precis som i många andra frågor är det inte bevisat åt endera hållet hur det är med klimatet men eftersom alla viktigpettrar har svalt den sidan av frågan som handlar om mänsklig påverkan vilken leder till kris och undergång med hull och hår utan att tänka speciellt kritiskt är det svårt att nå fram till dom med rim och reson. Man kan se konspiratoriskt på det hela men faktum är att de jag kallar viktigpettrar (oavsett kön, härkomst och utseende) är såna som antingen vill ha makt själva eller utnyttja de med makt. De ser alla frågor som ger dom makt som viktiga och bästa sättet att få makt eller utnyttja makthavare är att se till dessa frågor hålls igång.

Likt Don Quixote och hans väderkvarnar håller de på och slåss mot oss vanliga människor, vilka de ser som ett hinder för deras mål. Målet är förstås att få vara med där det händer. Klimatfrågan är ingen vetenskapsfråga, om nu nån trodde det. Det är frågan om övertolkning av det vissa anser är en möjlighet och som upphöjts till politisk sanning, en sanning som vi alla är tvungna att bekänna oss till eftersom politikerna bestämmer, på mycket ont och lite gott.

Det är därför våra barn hjärntvättas med propaganda, som den i Tyskland, om hur hemsk mänskligheten (framför allt då vi män) som förstör naturen och miljön. Vi ska informera barnen om hur man lär sej tolka världen och vilka alternativ för lärande som finns, inte hjärntvätta dom med det vi anser att dom ska veta. Charlataner är vad de är, de som planterar felaktig information i barn utan att lära dom hur man tänker kritiskt. Får barnen i skolorna verkligen lära sej hur kritiskt tänkande fungerar? Jag tror inte det...



"Too much sanity may be madness. And maddest of all, to see life as it is and not as it should be."

Vad är en man?

Som varande man borde jag veta vad det innebär att vara man. Åtminstone biologiskt och socialt borde det vara klart vad jag är och vem jag är i den kontexten. Men det verkar inte så klart vad en man BORDE vara, åtminstone inte om man får tro de som kallar sej feminister idag. Vad är en karlakarl och vad ska han göra enligt "experterna"?

Som det sägs i första länken jag bidrar med så är manlighet ett svar på kvinnlighet och vice versa. Det kanske är tydliga könsroller som saknas i den här eran av likgiltighet, kollektivism och dödande av identiteten som drabbar oss alla? I följande länk får vi se exempel på äkta hygglighet som dessa män visar sin omvärld. Inlägget talar om äkta män och det är det kanske, men framför allt är det hyggliga människor som hjälper folk och fä. Kanske en riktig man är en som visar världen lite vänlighet och omtanke. Är det nåt som dagens så kallade feminister är intresserade av? Jag hoppas det. Människan som art är inte avhängig sitt kön enbart utan förmågan att samarbeta är viktigare.



"Let us read, and let us dance; these two amusements will never do any harm to the world."

Visst fan är Sverige fantastiskt?

Korv, kvinnor och feminism. Eller rättare sagt, yttrandefriheten offras på fördomsfullhetens altare. När feminism används för att främja egna fördomsfulla åsikter har hela den feministiska rörelsen blivit offer för ett religiöst tänkande som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Ett smygreligiöst tänkande där man ser kvinnan som nåt heligt i kampen mot mannen. Att då ha ett par rödmålade läppar som sluter sej om en korv ses som ett helgerån.

Anspelningar på sexualitet verkar inte vara acceptabelt längre om kvinnor är med i reklam. Inte ens män verkar få vara med på bild i såna sammanhang. Humor verkar inte vara de fördomsfullas starkaste sida. Har de sett för mycket Benny Hill i dålig kvalitet, månne? Det man borde protestera emot är priset. Snacka om rövarpriser!

Sverige är fantastiskt, eller hur?




"Av alla sexuella avvikelser är kyskhet den värsta."

Läsvärt om jämställdhet, politik, ideologi och feminism av idag

Att göra politik av allting är detsamma som att prata med en mås. Allt man får i retur är skrik och skrän...

Jämför den här texten

med den här.

Vem låter mest sansad? För egen del hyser jag inget tvivel om vem som är mest sansad och låter debatten gå vidare utan påhopp, hot och hat gentemot andra.





"Alla världens storheter väger inte upp en vän"

Bra rutet!

Det behövs en rejäl motpol gentemot tokfeminismens värsta later och avarter. Pär Ström gör sitt jobb på sitt håll men det behövs nog en kvinna för att det ska få genomslag på riktigt, skulle jag tro. Kanske det här inlägget får fart på de riktigt jämställda kvinnorna. Det är faktiskt rätt tröttsamt att se tokfeminismens företrädare få all uppmärksamhet istället för de som verkligen kämpar för människors lika värde och jämlikhet.

Äkta jämställdhet kommer av samarbete, inte för att någon eller några försöker tvinga fram det genom lagstiftning eller genom att tvinga det på folk på andra sätt. För övrigt är jämlikhet att föredra framför jämställdhet. Se bara definitionen av respektive ord så förstår du vad jag menar. Det senare garanterar inte individens rättigheter såsom det förra gör. Jämställdhet verkar mer stå för ansiktslös kollektivism utan reellt samarbete mellan folk och fä snarare än att se till vad varje människa får och bör göra tillsammans.


"Vi vill ha samma rättigheter som de egoistiska männen. Se bara på hur de styr landet! De ha vanskött det, så det är synd och skam åt det. Vi kvinnor kunde göra det lika bra. Är då vårt krav om jämlikhet med dem icke berättigat?"

Intetsägande dravel om säkerhet och klimat

Generaldirektören för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Helena Lindberg, öppnar locket på sin bärbara dator (alternativt sätter igång en stationär dito) och genast börjar grodorna dansa på skärmen. De dansar kanske rumba eller square dance. Det kvittar för det ser väldigt konstigt ut och det är väldigt intetsägande, precis som dessa danser är. Det är tyvärr inte svårt att göra narr av den här texten för även om den är skriven i god tro så är den en blandning av nonsens och fakta vi redan känner till, så till den milda grad att det blir bara så trist att läsa den.

Kontentan av det hon skriver lär ändock vara att hon efterlyser mer säkerhetslösningar för kvinnor inför de kommande klimatförändringarna (läs: ännu mera dravel om obevisade påståenden som blivit politisk sanning i en värld styrd av dårar) med anledning av tioårsminnet av attackerna mot World Trade Center och Pentagon. Lindberg skriver dock nästan inget om klimatet, det mesta handlar om våld mot kvinnor och de resolutioner som FNs säkerhetsråd har antagit rörande kvinnor världen över. Jag börjar bli trött på denna könssegregering som många inom den moderna s k feminismen vill ha till stånd. Den är vidrig och strider mot den mänskliga naturen. Det är samma sorts chauvinism som munkarna på Athos lever efter, den halvö i Grekland där kvinnor inte är välkomna. Är det ett sånt samhälle vi strävar efter?

Att anlägga genusperspektiv på allt är precis samma taktik som de mest rabiata flumproggarna gjorde på 70-talet, att se precis allt som politik. Då har genusianerna redan vunnit genom att man skuldbelägger motståndarsidan från början med ord och fraser de har svårt att värja sej emot. Man tvingas hela tiden kämpa på genusianernas sätt.

Dessutom förstår jag inte varför det hela tiden ska satsas på kollektiven medan individen och kooperationen tvingas stryka på foten. Man kan ju faktiskt undra varför såna kollektivister hela tiden kommer fram inom byråkratin. Det får mej att tänka på en kommentar av en Peter Tornquist till den artikel Lindberg skriver: "Jag måste börja med att tacka Newsmill. Det är tack vare er att vi börjar se hur myndigheterna inte har rekryterat på kompetens."

Låt oss se vad Tanja har att säga om detta...


"Vill du förstå ett lands kultur.
ät deras mat."

Dagens feminister diskriminerar och förlöjligar kvinnor

Så, då har jag sagt det. Jag står för det också. Jag kan inte se hur dessa människohatande och ohistoriska personer kan representera alla kvinnor. De har inget gemensamt med de suffragetter som slogs för kvinnors rätt att rösta och få uttala sej offentligt. De är mer fascister och diktatorer än jämställdister.

För övrigt står det i den klassiska humorboken "Stilblommor och grodor" av signaturen Purre följande passage från en feminists mun för kanske 100 år sen vilket stämmer väldigt väl in på dagens så kallade feminister:

"Vi vill ha samma rättigheter som de egoistiska männen. Se bara på hur de styr landet! De ha vanskött det, så det är synd och skam åt det. Vi kvinnor kunna göra det lika bra. Är då vårt krav om jämlikhet med dem icke berättigat?"

Jo visst, välkomna att köra landet i botten bara, män som kvinnor. Framför allt om ni har politiska ambitioner!

"En kvinna som slår är psykisk sjuk - en man som slår visar sitt rätta jag"

Orden är Martin Svenssons. Han är författare och musiker. Han är aktuell med en bok han skrivit tillsammans med två andra om hur missriktad jämställdheten har blivit. Nu har han också skrivit en artikel på Newsmill om sitt liv som artist och ett förhållande han hade. Han stötte på minst sagt intressanta situationer som, om förhållandena hade varit omvända -  med en kvinnlig artist och manlig publik - hade blåsts upp i pressen med braskande rubriker.

Nog är bilden av den så kallade könsmaktsordningen endimensionell och enkelriktad. Män är våldsamma och primitiva medan kvinnor är progressiva offer. Men om kvinnor är offer varför gör de så stor affär av denna "egenskap"? Varför är detta samhälle så uppbyggt på fördomar, kollektivism, opportunism, främlingsskap och felaktig feminism som gränsar till fascism? Allt detta hänger faktiskt väl ihop med det Svensson talar om att byta ut Gudrun Schymans ord om män mot ord om invandrare. Hennes åsikter är väl så rasistiska som nånsin SDs är.

Vanligt folk lever jämställt och jämlikt utan att chauvinister och tyckare behöver yttra sej om förmenta eller i vissa fall överdrivna omständigheter. De skriker på lag och ordning så fort en man gör nåt de inte gillar men de är märkligt tysta när det gäller en kvinna. Då heter det att hon antingen är sjuk eller under påvekan av nån man. Visst har de rätt att yttra sej men jag har också rätten att ignorera dom. Framför allt kryptofascister som gömmer sej bakom feminismens banér. Men fascism verkar ju vara på modet, se bara på såna som Pär Holmgren inom klimatfrågan som vill frångå demokratin för att få igenom (verkningslös) lagstiftning om åtgärder på klimatområdet.

Att skrika på lag och ordning är typiskt för fascister, om man ska klumpa ihop folk så där utan vidare, Att låta vanligt folk sköta sej själva går inte an. Det behövs en vakande hand som bestämmer allt. Tyvärr har pressen gått på dessa människors skrikande.

Nej, ut med er alla och fira Norges nationaldag istället! Även om ni inte är nationalister kan ni alla fall glädja er åt att norrmännen för 106 år sen slapp undan den förtryckande staten Sveriges grepp.

Flicksemlor - den politiska korrektheten slår till igen

"Det är synd att Helmersson är så blind att han inte ser att detta är en bestraffning av helt oskyldiga individer, som inte har nån del i att flickor inte får gå i skolan i tredje världen eller att kvinnor inte får arbeta - mestadels gäller detta också tredje världen. Konstigt nog är det dom med makt och inflytande som känner sej som mest diskriminerade. Eller hur Tiina Rosenberg, Gudrun Schyman etc?"

Så skrev jag nyss i kommentarsfältet på DNs sida där en krönikör, Erik Helmerson (jag stavade hans namn fel i kommentaren, sånt händer) yttrat sej i bästa toffelhjältestil om incidenten på Gotland där flickorna den 8 mars fick semlor (se mitt inlägg om detta) medan pojkarna bestraffades för att de var just pojkar och endast fick fil och knäckebröd. Helmerson beklagar sej över att vi bloggare kritiserar detta och drar upp alla orättvisor som utövas mot kvinnor i världen men i och med detta flyttande av målet (en vanlig teknik för att blanda bort korten i en debatt) glömmer han bort att man inte kan jämföra folk i tredje världen med folk i Sverige eller nåt annat utvecklat land. Vi är alla individer och som sådana bör vi behandlas därefter. Att klumpa ihop oss efter genus eller nåt annat är bara ännu ett sätt att bevara en hegemoni som är ärvd efter 1900-talets fascistiska och kvasikommunistiska ideal.

Istället för att bestraffa pojkar och män för nåt som vi aldrig har gjort (att slå någon, vare sej det är en man eller en kvinna har inget med genusdebatten att göra utan är enbart ett svepskäl för att diskriminera män och tysta de kvinnor som händelsevis vill se våldet som ett psykologiskt, biologiskt och sociologiskt istället för ett genusproblem) bör vi se på de länder och områden där diskriminering är tillåten och aktivt praktiseras, inte bara mot flickor utan även pojkar i fundamentalismens namn. På tal om fundamentalism, det är något som i högsta grad präglar den svenska genusdebatten. Den existerar och lurar i bakgrunden hos inte minst de debattörer som i feminismens namn tillåts breda ut sej i DN, SVD, Aftonbladet med flera drakar.

De debattörer som hela tiden kriminaliserar oss män och vill se oss som skyldiga till vad som än händer i samhället ser jag som parasiter och fascister. De missbrukar yttrandefriheten och förstör för alla goda individer i samhället. De utnyttjar våldsstatistiken till sin egen fördel och har lyckats göra våld i hemmet till en genusfråga. Istället för att som en äkta sociolog eller psykiater skulle göra, att ta reda på varför man slår sin äkta hälft, pekar dessa "experter" ut det hela som ett genusproblem och att vi män automatiskt är födda att vara skyldiga.

De är genusdebattens motsvarighet till klimathotarna inom klimatdebatten och skivbolagens representanter inom upphovsrättsdebatten. Nog sagt om detta. Ut och köp semlor nu och tänk inte på dumheter som vissa vill pådyvla oss. Våren är på gång och solens strålar ska väl tvinga bort allt dumt som gömts i snön.

Fil för pojkarna medan flickorna fick semlor

I jämställdhetens namn och för att det var kvinnodagen är tydligen diskriminering tillåtet. På ett fritids i Hemse, Gotland, firade man fettisdagen och den internationella kvinnodagen på ett som det ska visa sej synnerligen makabert vis, endast flickorna fick semlor. Pojkarna fick fil och knäckebröd. Och sen har vissa av de ansvariga mage att säga att uppmärksamheten kring detta är en storm i ett vattenglas!

Min mamma fick höra detta och hon sade att så små barn är inte kvinnor och män. Man bör alltså inte använda dom i en sådan situation. Dessutom var vi båda rörande överens om att semlor inte är dessert för kvinnor och tjejer, utan är en manlig angelägenhet. Petit-Choux är mer en bakelse för kvinnor. 

Ett skämt i tiden

I dessa tider av påtvingad felaktig feminism kan det vara kul med lite humor. Som bilden nedan.

Bilden "snodd" från The Climate Scam.

Jag tolkar den som så att kvinnor som bara måste ha en karriär till varje pris måste också bli män eller åtminstone lika män. Vissa kvinnor vill äta kakan och ha den kvar. Det gäller förstås inte alla kvinnor, långt ifrån. Samtidigt finns det män som vill vara hemma och sköta om det. Det kallas individuellt resonerande och sånt finns det för lite av i vårt samhälle idag. Vi ska klumpas ihop i onaturliga formationer enligt normer som bara syftar till att vi ska hållas på mattan utan att göra väsen av oss (dvs samhällsklasser, kön, arbeten).

Jämlikhet och jämställdhet kommer inte för att man tvingar till sej det. Det växer fram av sej i ett äkta demokratiskt samhälle där alla verkar för varandra och med varandra. Kooperation kan det kallas med ett finare ord. I ett sånt samhälle finns inte utrymme för socialism eller konservatism och framför allt inte maktgalenskap, så kallad megalomani. Dagens ledare, tyckare och tänkare ger dock tyvärr för stort utrymme åt just dessa tre dåliga saker jag nyss nämnt. Äkta demokrati måste alltså hela tiden vara på sin vakt mot de krafter som vill göra av med jämställdheten, jämlikheten och likvärdigheten.

Att tvinga på dagisbarn könsroller eller kalla feministiskt arbete för jämställdhet hör inte hemma i en  demokrati. Som dagens så kallade feminister arbetar är steget till fascism inte långt borta. Särskiljande mellan könen och denna ständiga kamp mot vad de kallar orättvisor när verkligheten är att vi har färre orättvisor än nånsin är samma sak som skedde i Italien och Tyskland på 1920- och 1930-talen. Enda skillnaden är att man i de länderna mördade urskillningslöst. Så har ännu inte skett i dagens samhällen. Låt oss hoppas att så inte heller kommer att ske samt att den moderna tolkningen av feminismen ebbar ut som alla andra modeflugor.

Så, nu har ni fått utstå en liten diatrib från min sida. Hoppas den var kul ändå att läsa.

Kloka ord från en medlem av arten människa

Rubriken är inte ironiskt vald eller ens menad att vara elak på nåt vis. Jag menar vartenda ord och för den som inte förstår orden kommer här en liten förklaring. Det handlar om att jag tvivlar på att de Helene Bergman kritiserar är människor. De håller på att utvecklas till något väsensskilt.

Det handlar alltså om den bredsida författaren och radioprataren Helene Bergman levererar gentemot sina medsystrar vars åsikter hon inte alls känner igen sej i. Precis som första kommentatorn till Bergmans artikel skriver är Julian Assange en skitstövel som är van att få som han vill men nån våldtäkt var det inte frågan om. Det märks av det material som finns tillgängligt. Han lovade nog guld och gröna skogar men det blev korv med bröd vid första bästa korvmoj istället.

Dessutom stämmer ordet statsfeminism väldigt väl in på den stämning som råder i det här landet. Vi har tydligen inte längre rätten till vår egen sexualitet i det här landet. Staten ska bestämma var gränsen mellan tillåten och otillåten sex går. Det stämmer även in på många andra områden, t ex fildelningen, övervakningen av vår internettrafik som sker i terrorismbekämpningens namn. Det är absolut inte liberalism, ett ord som blir alltmer missbrukat och misshandlat i händerna på den nuvarande regeringen. Problemet är att oppositionen inte är nåt bättre alternativ, snarare tvärtom Totalitärt styre förekommer i alla ismer om förhållandena är de rätta. Med de rätta hotbilderna och de mest skumma ledarna är allt sånt möjligt.

Frågan är hur många som är kvar bland offentlighetens personer som fortfarande psykiskt sett hör till Homo Sapiens? Politikerna i regeringen verkar inte höra till det släktet.

Vad har feminism med jämställdhet att göra?

Pär Ström frågar sej varför unga tjejer skrattar åt feminism. Det är en befogad fråga för många unga kvinnor är nog mer intresserade av sej själva, sitt liv, sina vänner och möjligheten att få ett bra liv under flera år framöver än att ge sej in i en debatt som borde ha fått självdö efter att rösträtt för alla infördes. Nu menar jag inte att arbetet för jämställdhet skulle ha avslutats då. Det ska fortsätta hela tiden men jämställdhet mellan könen är inget man borde prioritera. Vad man borde prioritera är samtliga individers jämställdhet. För mej innebär jämställdhet att alla har en lika stor rätt att yttra sej, skaffa ett jobb, bilda familj och röra sej fritt var man vill utan att någon annan ska vara ett större hinder än den naturliga konkurrensen. Det naturliga urvalet alltså. Men så har vi problemet med feminismen. Den dikterar att kvinnor ska ha en särställning. Det luktar faktiskt lite väl mycket fascism över dagens feminism med en krydda av härskarrastänkande.

Därför ställer jag nu frågan vad feminism har med jämställdhet att göra. Som det verkar idag är jämställdhet enbart en fråga för kvinnor som vill ha makt, gärna på bekostnad av män och andra kvinnor. Från början var feminismen en bra rörelse, den ville att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män. Så långt är alla rationella människor med. Men den rörelse som tycks ha vuxit fram under 1960-talet (alla möjliga idiotrörelser från alla håll tycks ha sina rötter i det där jävla decenniet) har väldigt lite med äkta feminism att göra. De vill göra kvinnan till en speciell varelse. För dom gäller verkligen det elaka och parodiska uttrycket jag läste för många år sen: "Män är från Mars, kvinnor är från vettet". Det ursprungliga uttrycket med planeterna Mars och Venus som beteckningar för de båda könen är i sej en infam stereotyp-bild av hur man ser på både män och kvinnor.

I vilket fall som helst är dagens feminism i mina ögon ett resultat av blandningen mellan en fördomsfull syn på kvinnan som en biologisk del av arten människa, en närmast viktoriansk syn på sexualitet samt en fascistisk syn på hur samhället bör fungera med övermänniskor och undermänniskor. Lägg därtill en nästan religiös övertygelse att kvinnor är överlägsna män i allt på någon underlig vänster så är bilden av en bakåtsträvare komplett.

Visst finns det äkta feminister kvar men de hörs inte över oljudet från chauvinisterna som skriver och talar hej vilt om hur de förtrycks av männen. Jag skulle vilja se den man som ens vågar tilltala en av dessa kvinnor utan att riskera liv och lem.

Könskvotering är ren idioti!

Lego City, här har feministerna nåt att bita i

När jag först började läsa Genusnytt var jag osäker på om Pär Ström verkligen var en äkta skeptiker av feminister eller bara en kverulant som var besviken på deras prominenta position i dagens debattsamhälle. Men ju mer jag läst desto mer säker har jag blivit på att hans kritik av feminismen av idag är befogad och efter att ha läst detta alster i Aftonbladet om att könskvotera lego är jag säker på att feminismen av idag inte är berättigad. Den är på gränsen till ond!

Ur artikeln kan följande citeras: "Vi har båda döttrar mellan sex och sju år. Den ålder då de flesta pojkar önskar sig häftiga legobyggen mer än något annat. Och den målgrupp till vilken Lego riktar sin massiva reklam för allt från groteska rymdmonster till vidunderliga undervattensskepp.
Inspirerad av sin nioårige storebror önskar sig hans snart sexåriga syster också ett legobygge i år. Hon vill ha ett ”legosjukhus med doktor”. Sjukhusen är dessvärre helt borttagna ur Legos sortiment i år visar det sig."

Lego har alltid varit mer inriktat till pojkar. Från min barndom vill jag minnas att flickorna inte alls brydde sej om lego i nån form, inte ens då det fanns sånt som var specifikt riktat till dom. Det är synd att det dottern ville ha var slut men så kan det gå. Det kanske inte sålde tillräckligt bra och företagen har inte råd att satsa för mycket på en sak som kanske bara säljer i några få exemplar.

Att över huvud taget diskutera könskvotering är ett hån mot både män och kvinnor. Den eller de som kan komma på en sån sak borde stekas över sakta eld. Min främsta kritik av kvotering är att det är som ett lotteri. Man vet inte vad man får för person i ett företags styrelse. Och varför skulle bara styrelser ha kvotering? Varför inte kvotera på fabriksgolven eller kontoren? Varför kvoterar vi inte bland feministernas egna led?

Tanja Bergkvist har sin genustrumpet, här är genusgitarren i legoversion!

Nej, kvotering enligt kön är ren idioti. Det är framför allt vilka som passar ihop som avgör hur en styrelse kommer att fungera. Att tvinga folk att samarbeta går visserligen en kortare tid men det måste finnas nån form av personkemi där också. Med kvotering blir det som sagt ett lotteri. Forrest Gump hade rätt om chokladasken men i fråga om kvotering och feminism är det alltid de äckliga bitarna man får. Den ekvationen skulle jag vilja se Tanja Bergkvist få ihop.

Feminismen är ett hån mot kvinnor (och män)

Hyacinth Bucket och hennes toffel till man, Richard. Är det så här genusforskarna vill att män ska vara?

Jag är säkerligen inte ensam om den åsikten, det finns säkert många där ute som delar den. Egentligen borde jag väl skriva att feminismen har blivit ett hån mot kvinnor för det började ju bra, med kraven på rösträtt för kvinnor och samma lön, den sortens saker. Jag behåller dock ursprungsrubriken för det får väl alltid nån att reagera. Men senare tiders feminister har alltmer blivit militanta, framför allt i orden, och de för fram idéer som hör hemma mer i Mussolinis Italien än i ett modernt demokratiskt samhälle. Läs bara Pär Ströms, Matte Matiks och Tanja Bergkvists respektive bloggar så får ni se vilka tokerier som kommer från genusforskningen (vilket ord förresten!). Det heter alltså genusforskning efter det latinska ordet genus, kön, släkte, familj men det handlar mer om kvinnor och vad kvinnor ska göra för att ta makten från vad dessa "forskare" kallar patriarkala strukturer. Det där sista, är det oss män det?

Hittills har jag dragit mej för att skriva rätt ut om feminism här eftersom jag dels funnit saken absurd och dess proponenter lika världsfrånvända som nånsin skivbolagen och upphovsrättsivrarna i fildelningsdebatten och AGW-förespråkarna i klimatdebatten men idag fann jag detta inlägg på Pär Ströms blogg och blev väldigt besviken på dessa så kallade feminister. De har gjort ordet och hela rörelsen till ett åtlöje med sina insinuanta påhopp på oss män. Uttryck som "dra hela lasset" och liknande dumheter verkar vara samma sorts guilt-by-association och verbala övergrepp som används i de debatter jag vanligtvis återger här. En man som drar hela lasset är enligt dessa "forskare" mer önskvärd för då verkar han ses som en slav. Det är en studie i Storbritannien som visar att män blir lyckliga av hushållsarbete. Det är tolkningen av den studien som Pär Ström reagerar på.

Så här skriver Pär:

"en stor brittisk undersökning, omfattande 1.100 arbetande pappor, har kommit fram till följande:
- Yrkesarbetande män blir mindre stressade när de får tillfälle att lägga tid på att diska, tvätta, laga mat och vara med barnen
- Det är mest kvinnor som uttrycker åsikten att det är ”kvinnogöra” att ta hand om barnen
- Många av papporna i studien lider av svår stress
- De pappor som mår bäst är de som utför mycket hushållsarbete.
- 82 procent av de heltidsarbetande papporna önskar att de hade mera tid att vara med familjen
Detta skulle man ju kunna tolka som att männen lever ett liv de inte riktigt vill leva. Att de pressas till något. Att du gör en stor uppoffring. Att de är undertryckta för att de tvingas ut i det stressiga arbetslivet för att dra in pengar till sina kvinnor. Att kvinnorna är lyckligt lottade som i högre utsträckning kan vara hemma och utföra det avkopplande arbetet med mat och barn – och uppnår en bättre balans mellan yrkesarbete och hushållsarbete.
Vissa kanske till och  med skulle göra en ännu mera långtgående tolkning – att kvinnor är priviligierade som kan utnyttja sin könsroll till att skicka ut sina karlar för att dra in pengar så de själva slipper (för att nu förenkla situationen en aning).
Men så tolkar inte Aftonbladet Wendela resultatet av den brittiska studien. De skriver istället:

”Men trots detta är det fortfarande kvinnorna som drar det tyngsta lasset hemma.”

Jippiii, där satt den!
Och som vanligt nämns inget om vem som drar det tyngsta lasset när det gäller pengaindragande (eller för den delen hemmarenovering, avloppsrensning, bilmekande, snöskottning…)".

Det är faktiskt sant det han skriver. Vi män drar faktiskt det egentliga tunga lasset hela tiden, åtminstone om man ska hårddra det och dra alla över en kam utan hänsyn till individerna bakom. Problemet är att det inte syns när vi gör det eftersom vi gör det antingen borta från hemmet eller utomhus vid hemmet. Den diskussionen gillar jag inte, eftersom det som sagt drar alla över en kam.

Men egentligen behöver vi inte bråka om vem som drar det tyngsta lasset. Det är bara de som vill ha mest uppmärksamhet som känner sej mest förtryckta. I vilket fall som helst har feminismen utvecklats till ett hån gentemot både kvinnor och män. Man kan tycka vad man vill om styrkeförhållandet, förmåga att samarbeta etc för det är till syvende och sist upp till varje individ att vara sån. Ner med det kollektiva fascisttänkandet, fram för mer individuellt kollegialt tänkande!